SANNINGEN OM MÄNNISKAN

Kära vänner! Tack för att ni gett mig min prins! Nä skoja bara.
Sitter och läser om Grotowskis teatersyn till tonerna av Erik Enockssons fantastiska musik, känner mig påverkad åt alla märkliga håll. Grotowski snackar om total hängivelse och skådespelare som måste försätta sig i trans för att nå den ursprungliga sanningen och därmed också invitera publiken till denna sanning. Jag blir lite skraj. För det första undrar jag om det verkligen finns någon sanning om människans väsen. Och om den finns vad innebär då denna sanning? Handlar det om godhet och ondska, hat och kärlek?

Ibland tycks det mig som att man förutsätter att människan är god men jag tror inte det. Ondska tycks snarare vara en förutsättning för godhet och tvärtom. Jag tänker på barndomen. Vilka som mobbade och vilka som mobbades, alla hierarkier som genomsyrade vardagen. Hur en åttaåring backstabbar en annan för att få klättra i ragnordningen. Är det ondska eller blott överlevnad? Jag tror inte att alla barn som mobbade hade problem hemma, kanske en del men för de flesta handlar det nog om att rädda sitt eget skinn. Jag tror inte att barnen som blev mobbade var de goda barnen, det var bara de som var mindre bemedlade i kunskapen om djungelns lag. Kanske gör kampen för överlevnad att ondskan blir till. Titta på depressionen och Auschwitz. Kanske finns godheten i vakten som räddar någon undan gaskamrarna, eller i de allierades önskan att stoppa det fasansfulla.

Det tycks som att vi lever i en tid som bygger på överlevnad som i sin tur föder ondska. Men vi får inte glömma att denna är en förutsättning för godhet. Det är lätt att bli deppig i förändringens tider men världen är aldrig ljus om den också inte är mörk liksom dagen inte existerar utan natten.

Ett nytt år till mötes.

Fiodorovna

TUFF UFFE

Fick en så stark lust att lyssna på tuff-uffe, och då menar jag inte ulf henrik eriksson, musikläraren i högstadiet utan Ulf Lundell. "Han gör mig galen jag vill ha honom hos mig inatt..." är alltså en låttext förutom att jag bytt ut hon mot han. Har inte börjat lapa murra än liksom. Hur genusmedveten jag än är. Apropå tuff-uffe (musikläraren) var han min stora idol när jag var 15. Jag kom extra tidigt till skolan för att jag visste att han brukade dricka kaffe i cafeterian och då fick jag en chans till en pratstund på tu man hand. Han var i femtioårs åldern, snackade finlandssvenska och var danderydsskolans enda kommunist. På den tiden var jag förvisso övertygad om att frihet, kärlek och kapitalism var lika sant som fadern, sonen och den helige ande men jag var ändå frälst av tuff-uffes uppenbarelse. Jag hade precis upptäckt min kärlek till sång och musik och tuff-uffe fick representera musikguden.

Snart är det nyår. I couldn´t care less men ska tydligen på någon slags fest. Det kanske blir kul. Pax för att gå i mjukisbrallor. Hungrig. Ska fika med Karin och Malin nu. Sedan bajsa. Hejdå!

F

ELITGYMMAREN JAG

Jag kände mig så jäkla otränad på friskis idag när jag halvfes mig igenom ett corepass, sammanbiten, frustrerad och förbannad över obefintliga muskler. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag tränar, jag blir ändå inte starkare. Men så kom ett gäng bestående av "mor och dotter konstnär" som gjorde mig på mycket bättre humör när jag satt och stånkade vid armhävningsapparaten. Morsan var väl strax under 50, iförd glansiga tajts och fluffig klänning, vacker håruppsättning och konstnärsbrillor. På fötterna; Gudrun Sjödén tofflor. Dottern i sina sena tonår med liknande brillor, spinkiga överarmar och t-shirt med emblem av ngt obskyrt popband. Båda pallade mindre vikter på armhävningsmaskinen än jag och jag såg inte tillskymmelsen till svettdroppar. Väldigt snart gick de och duschade och jag kände mig plötsligt som värsta elitgymmaren i mina urtvättade pyjamasbrallor.

I övrigt har stans klockor stannat av kylan. De fuckar oss i röven för att vi tror att vi kan tämja tiden. Ge den klockslag och datum som jul och nyår. Tiden kommer att överleva oss alla.

F

ALLENA KLARAR VI OSS ALLA TILL SLUT

Ikväll föll jag pladask. Mitt på gatan. Ingen reagerade. Jag satt kvar lite för länge, sedan reste jag mig upp och bockade åt alla håll. Sa att det hade gått bra och att ingen behövde vara orolig. Sedan fick jag en klump i halsen av sorg. Varför skriver jag varje år ett inlägg om att ramla med påföljd att nobody gives a damn.

Det artificiella ljuset. Bil lyktor, tindrande julstjärnor, lysrör och lyxiga reklamannonser. Audrey Hepburn, Christie Birkley, Cindy Crawford och allt vad dom i lyxförpackning heter. Jag ser dem, men de ser inte mig. De är en del av en annan värld. Jag är en del av pöbeln och patrasket.

Jag skulle åka från Skanstull men tunnelbanan var så full.
Jag, en del av patrasket, ramlade pladask i slasket.
Tänkte kanske besöker jag Emmy istället i all min melankoli
men förmodligen är Emmy som alltid i stallet och nog har jag stört henne sådär melankolisk förr

Jag ska väl inte förstöra hennes jul också.

Jag kände mig plötsligt så ensam och insåg att melankoli är ett sinnestillstånd som drabbar mig ofta. Allt tar jag med en axelryckning men jag är inte likgiltig för hjärtat hamrar i bröstet och ber om förändring.

Jag ser ingen förändring. Bara omslagspapper med tomtar på som sticker ut ur miljarder tomtars julkassar. Bara folks förbifarande ben när jag sitter pladask i snön och ber till gud om att bli sedd.

Jag kunde ju åkt hem till morsan men jag försöker lära mig att klara mig själv. Ibland ringer kompisar och vill umgås, det kan göra mig glad för en stund. Ibland blir nån kär i en men det ska man inte vänja sig vid för kärlek är en övergående känsla.

Jag kunde åkt hem till morsan men jag försöker lära mig att klara mig själv.
Jag i all min melankoli.

Det låter som en sjukdom. Undrar om alvedon hjälper. Tur att apoteken poppar upp som pollen om våren. Ska testa doktor Morris nästa gång, det nya apoteket i Skräpan.

God jul så länge.
Fiodorovna

VILL DU HA SEX MED MIG TOMMY NILSSON?

Gumpert och Henriksson! Lägg det på minnet! sa konfrencieren efter vårt lilla uppträdande på Pluto igår. Det gick förvånansvärt bra faktiskt, vem kunde ana. Det är också lustigt hur en flummig idé utvecklar sig till Tommy Nilsson som vibrerar i stora högtalare och stående ovationer. Idén fick jag för övrigt på sommarens hbtq kurs när lärarna flummade loss till da song. Jag vet inte vad det är med mig, nu sitter jag och lyssnar på Tomas Ledin.



Jag drar och handlar julklappar nu. För vissa regler kan man inte komma undan. Fast det känns faktiskt lite kul också för jag har bestämt att bara köpa på second hand.

Plus och Kräm
Fiodorovna

Ps: Bilden föreställer alltså Tommy Nilsson, inte Tomas Ledin. (För våra mer indiepop intresserade läsare)

HALLE BERRY JUL JA!

Halle - jul - ja! Mitt Spotify krånglar vilket betyder att jag inte kan lyssna på "Vill du ha sex med mig?" av Tommy Nilsson. Jag hade verkligen behövt att feel the music lite grann för Julia och jag kör vår grej igen ikväll på Pluto.

Synopsisen lyder såhär: Peter och Love är grannar och småbarnspappor. En kall söndagsförmiddag möts de på Nytorget för en gemensam söndagspromenad. Bakom kallprat och jargong brinner ett begär och en längtan och promenaden visar sig leda dem in på helt nya vägar…

Spännande va? Vi kör kl 22.15 på Pluto så de är som är sugna på flummig grej är hjärtligt välkomna.

Puss och kram syns på stan, som Gry Forssell brukade säga i ngt chickflick program på kanal tre.

Cheers!
F

BACK IN THE SOVJET DAYS

Kom på vad jag skulle gjort. Kört ett inlägg per dag i 24 dagar, som en julkalender. Med olika teman. En dag om glöggens historia, en annan dag om hur mycket peppar man kryddar pepparkakorna med. Då kanske man skulle fått någon slags julstämning, för sånt går man ju knappast runt och känner i dessa dagar. Som tur är har jag ingen släkt att köpa julklappar till annars skulle man väl stå som en jädra tomte vid k-rauta julaftonsmorgon på hetsjakt efter de sista julklapparna. Det finns ju så mycket man kan köpa och det gör mig så väldigt glad. Back in the Sovjet days fick man vara glad om man fick en brödkant till jul, nu kan man få hela världen. Eller åtminstone hela Lindex (inklusive den sexiga blonda modellen).

I Sovjet firade vi inte jul för det är en kristen högtid. Men vi firade nyår som katoliker firar bröllop. Med pompa och ståt. Jag var liten då men minns en del i alla fall. Granen med glitter. Fader Frost som lite på lyran gav presenter i utbyte mot en dikt eller sång. Jag minns när jag och mormor bodde i Kirovograd. Jag fick en chokladkanin (sån där med silvrigt papper runt) och två par varma strumpbyxor. Jag blev så hjärtans glad.

Gott nytt år mormor. Jag saknar dig alltid.

Fiodorovna

SLEMMETS OCH SNÖANDETS TID

Jag får dåligt samvete när jag inte skriver. Bloggen är ständigt med mig, ständigt närvarande. Visst är det fyndigt att man kan skapa sin egen ångest. Utan min Iphone är jag död ba helt död helt körd asså! Nu ljög jag. Jag har ingen Iphone. Jag är fullkomligt ointresserad av Iphones. Jag blir till och med provocerad av Iphones. För vi gillar båd' hårda och mjuka paket. Jag har alltid gillat de hårda paketen. Det där fattade bara ni med sjuk fantasi. Välkomna i klubben.

Jag var på julavslutning på gymnasieskolan jag jobbar på i fredags. Alla sletna elever i aulan efter en hård marsch mot mvgna. Esteterna underhöll på scen och trots att de annars inte är så poppis var de det i fredags. Julen är fridens och acceptansens tid och publiken gladdes och skrattade igenkännande. Ett sammanhang och en gemenskap. Tillsammans är vi slagkraftiga, oslagbara. När det lider mot jul. Vilket för oss in på ännu ett tema. Lidanden och lidelser.

Jag låter det vara okommenterat för nu. Mitt kärleksliv och mina menstruationer har aldrig haft med bloggen att göra.

Fiodorovna.

Ps: Sedan jag i femtonårsåldern började käka p-piller har min menstruation varit näst intill på minuten regelbunden.

THE POWER OF SKITKALLT

Alltså seriöst. Jag jobbade på min superflaschiga bar igår med mitt superduperflaschiga vaktjobb. Alltså seriöst. Jag stod ute i fyra timmar. FATTA KALLT. Jag måste kräva min rätt och få fackföreningen att få loss en fet väktarjacka. Jag sov under fem täcken inatt och när jag vaknade var jag fortfarande kall. Dessutom fler dryga typer en vanligt. Jag fick till och med flascha min feta entrevärdsbricka och säga "I have the power att kasta ut er." Nåväl. En natt och ett ont i halsen senare är det nu en vecka kvar tills nästa tillfälle att få frysa arslet av sig och livet ur sig.

F

MED MIN IDOL JOSEFINE ANDERSSON TILL EXEMPEL

Hallå världen. cyberrymden. postmodernismen.

Jag har blivit lite seg på uppdaderingar jag vet, men mina fingrar har antagit någon slags reumatisk formation a´la gammelmormor Sonja (vila i frid) p g a att jag plitat ner en hel jäkla tentamen om kulturpolitk. Jodå hör på den, fredag ska den vara inlämnad och jag är typ klar jorå jorå in your face alla kursare, Olga da bitch har talat. Så vad ska vi säga om kulturpolitiken då? Jasenco Selimovic är en serbisk/svensk (jag är ryss/svensk alltså får jag skriva så) teatergubbe som gått och blivit folkpartist. Han anser att kulturen ska vara till för och av eliten. Och jag tycker ner med hela skiten. Nejdå. Trodde ni ja. Jag är ju ngn form av kulturarbetande människa, det skulle ju vara att ifrågasätta hela min existens och det vill vi inte göra. Olga på jorden ett tag till röstar jag för och jag röstar rött. Jag vågar aldrig planera framtiden eller säga "när jag fyller fyrtio" för varför ta ut segern i förskott? Det är synd om människorna. Det är synd om mig som man bör börja säga i vår borgerliga högborg. Sprang fort som fan på löpbandet idag ni skulle se va jag svettades, ni skulle se hur jag led när kaviarmackan gav mig håll. Plågsamt grimasierande stapplade jag fram i 8,5 kilometer i timmen. Ni skulle se. Ni skulle se hur jag led. Vill någon se hur jag lider. Det är synd om människorna. Det är synd om mig. Men ibland är jag väldigt lycklig. När jag får tag på biljetter till 123 Schtunk med min idol Josefine Andersson till exempel.



F

HEJ DAGBOK

är egentligen mycket trött. men störiga brudar har fest i närheten. allting förändras. det känns som inga väggar finns. saker man minns. ylande brudar och dunka dunka. brölande grabbar och bärsar klunka. nio till fem ångesten och måndag till fredag och hur skrämmande det är. ruta i ett fyrkantsystem men ta dig ut då, think outside the box, dålig koll på politiken klarar inte av kritiken i diskussionen. smälla gnälla drälla gnälla. enklast att gnälla. utan att söka finner man inga nya resultat blir bara skåpmat åt kapitalismen och i förlängningen till nynazismen, schismen. våga ta konflikter med *** ekonomin särar på oss och gör oss till särartsfeminister. maskar krälar i mina möbler mina kläder min säng. finns det någon poäng med dessa avartsdjur man bör sätta dem i bur eller hur. killarna på scenen med snoppar mellan benen, genuskoll på noll. jag ville aldrig vara dryg, allt jag säger är med goda intentioner. superkänslig tjej. varje blick slår hål i hjärtat. jag tänker på killar jag gillar. vad är en relation , välja en på en miljon och dela livet med men mitt liv är ju bara mitt hur skulle jag utgå från två när jag bara är en. och vad är poängen, ängen, sängen. läkaren säger att tänkande människor har ångest men jag vet dom som har ångest i alla fall, ser deras ångest annorlunda ut. jag kan ha mycket ångest för allt som händer i världen men då brukar jag tänka på mina vänner, såna jag känner för dom tänker som jag och då är jag inte ensam och då kanske vi kan förändra allting tillsammans. de sjunger i kör därnere nu, och då menar jag inte flatlössen utan brudarna. alkoholen hjälper dem att vara närvarande i nuet men det låter mer bröligt än trevligt. ibland gråter någon.

F

REDAN PÅ 80TALET DRACK GARDELL GRAVÖL FÖR SOSSARNA

Men va fan jag har ju blivit sjuk igen och har sovit bort de dagens timmar då jag inte kollat på Vänner och nu kan jag inte sova. Nedrans! Men jag ska inte tala om sjukdom som jag brukar, inte om alla cancrar jag jämt tror att jag har (mag,tarm, blod, lung, maglint) inte bröst dock! Jag har ännu aldrig misstänkt bröst, undrar varför. Vänta!

(jag pausar för att känna efter knölar)

Njä, verkar lugnt. So far. Nej, det här är mer av en vanlig förkylning. Ska nog inte jämföras med den jag hade i vintras med åtta dagars feber, en inställd Ryssen ser dig! på Högkvarteret (vilket ledde till rykten om att jag låg på sjukan, dödsjuk) Jag var visserligen på sjukan men knappast dödssjuk, trots att det inte skulle varit svårt att få den finniga läkarpraktikanten att bevisa motsatsen. Fick idag för övrigt lära mig att även läkare är människor som kan missa benbrott och begå misstag. FY FAN. Ska det göras så många teveserier om dem är det minsta man kan begära att de ska vara övermänskliga.

Och så förundrar jag mig över alla människor som skaffar barn, ungar och makar. Why?? Ni kommer ändå skilja er senast vid fyrtio. Eller? Är det jag som är dysfunktionell? MÅSTE jag leva så? Om jag inte måste det, varför känner jag mig då så misslyckad vid tanken att jag skulle vara okapabel? Käre Jesus hör min bön, hjälp mitt arma kvinnokön. Vart jag än i världen vänder, ligger lyckan i hjärnspökets händer. Eller nåt.

Man återupptäcker gamla böcker när man är sjuk. "Mormor gråter, och andra texter" av Jonas Gardell till exempel. Sent åttiotal och Socialdemokratin fyller hundra år, Sverige är ett välfärdsland men man löser inte bostadsbristen, pissar på utsatta och chockhöjer politikerlöner. Där ser vi när det började. Långt innan Monas dyra handväska i alla fall.





Googbajsch och Godnatt.
Fiodorovna

DET HETER SSSR FÖR FAN!

Jösses amalia vilken överjäkligt tung dag för Fiodorovna, eller tung "tag" für
Fiodorovna om man ska prata tyska. Flummigt? Ja. Men bara för jag kom att tänka på "Heut ist mein tag" med Blümchen, den där gamla dängan man skrek sig hes till strax innan man skrek sig ännu hesare till "Känn ingen sorg für mig Götlabörg.."

Jag har någon slags besatthet att alla mina elever ska älska mig, och då menar jag inte bara di där grabbarna som cruschar på en, utan jag menar ALLA och med att älska mig innebär att älska teater, men så är det då den lilla detaljen gruppdynamik. Ibland är det helt enkelt lite för många som förstör för lite för många och helst vill jag bara ta dem i min famn och stryka dem över kinden och säga kära vän du är okej som du är, du behöver inte balla dig för varken mig eller någon annan och det sista jag vill är att erkänna mig besegrad, jag ska aldrig erkänna mig besegrad. Till jul ska jag ha de sista i en liten ask. Och om det ändå inte sker ska jag försöka låta bli att se mig själv som en dålig människa. Men jag hittade min framlidna kära mosters sovjetiska gamla pass med CCCP på i klädförrådet, det var ett kärt återseende på fem år! (och kära svennebananer, det uttalas inte cccp utan sssr, så har vi det klargjort!)

Såg min kära vän Maja Embrink lysa på scen också. Teaterhögskoletvåorna hade Tjechovredovisning, Tre systrar och tango. Och eftersom jag älskar både Tjechov, Tre systrar och Maja kunde det ju inte bli annat än underbart. Det var så fint och begåvat och fantastiskt jobbat av dem allihopa! Det här måste vara typ femte gången i mitt liv jag ser Tre systrar och jag kan se den hundra gånger till minst. Särskilt grymt att de sket i könen på karaktärerna. Skönt att få se brudar med center i magen och grabbar som inte för men följer.




Dank für itag.
Fioführer

PS: Ber om ursäkt för den lite knaggliga tüskan..

VA HÄR ELLER VA REKTANGULÄR VA! (VA?)

Idag sade Sl´s informationstavlor såhär: "Viss dålig lukt förekommer mellan Tekniska högskolan och Universitet pga ombyggnad vid Norra länken" Är det inte ganska gulligt? Det ska jag tänka på senare i vinter när jag står beredd att krascha vagnfönster och tagga "Sl hora" och sånt på sätena mitt i ishalkapaniken. "Tänk vad söta de var som varnade för dålig lukt!" ska jag tänka och tagga ner istället för att tagga on liksom. Luktade gjorde det dock sannerligen men inte som i "äckligt bajs" utan snarare som i "livsfarlig gas" vilket fick mig att tänka på någon olycka nånstans som jag läste om nånstans. Det var något kraftverk som hade sprängts och hela familjer låg i högar och kräktes ut sina egna inälvor. Världen är verkligen ett koncentrationsläger när hon sätter den sidan till.

Sedan överhörde jag ett samtal på tricken. Någon tjej berättade i telefon att hon skulle jobba på ett hem för aids sjuka barn och det lät ju hedervärt. Jag såg på henne och hon verkade så frisk och odödlig som skulle jobba med de stackars sjuka barnen. Så slog det mig att inte fan är hon odödlig. Vad är egentligen skillnaden. Alla kommer vi att dö. Förr eller senare. Vissa får bara lida lite mer men livet är ju förbannat orättvist. Var där eller var rektangulär. Själv har jag så grå tinningar vid 25 så jag ser ut som Buster i Lady och Lufsen.

Nej nu vart jag kissnödig, hejdå!
Fiocynikova

FRISKISPRESSENS ORD ÄR LAG

Melissa tror att det blir standup på Cinema queer i december men det blir det inte för det blir episk dans! Osande hett och dessutom med partner fröken Julie! Så det blir INTE roligt utan KÄNSLOSAMT, folk kommer att vara rörda till tårar! Temat är One way love och det skulle jag säkert kunna skämta om men jag har kommit in i en ganska oskämtsam och överkänslig period. Ser jag en skröplig tant korsa ett övergångställe börjar jag att gråta. Läser jag i tidningen att någon har blivit misshandlad eller våldtagen eller mördad börjar jag att stortjuta. För att inte tala om det där i Malmö. En gång sköt man arbetare nu skjuter man invandrare istället. Kanske är jag inte överkänslig utan bara orolig över att allt går åt helvete. Frida berättade att man förr i tiden satte besvärliga kvinnor på institut för lobotomering. Det var sådana som inte visade nog ömhet för man och barn, sådana som tänkte för mycket, sådana som gjorde för överdrivna handrörelser och sådana som gav uttryck för sin sexualitet. I alla tider är det makthavarna som bestämt vilka som passar eller inte passar in i mallen för "normal" så vad är egentligen överkänslig? Sedan gillar jag inte att man proppar hela världen full med antidepp piller. Jag läste i Friskis Pressen (och dess ord är lag) att man tog en grupp deppiga människor och ordinerade hälften av dem antidepp och hälften skulle promenera en timme om dagen. Ett år senare hade båda grupperna uppnått samma resultat. Antidepp pillren är detsamma som Rut-avdraget. En god kortsiktig lösning men i längden bara ett sätt att gynna kapitalismen. Det är vad jag tror i alla fall.





Goodbajsch!
Fröken Fiodorovna

DET GLAMOURÖSA LIVET

Nämen hallå Olga Fiodorovna! Hur känns det att vara den stora stjärnan på just den här internet domänen?
-Jo tack, underbart tack. Jag vill tacka oerhört många men det finns inte tid till det och jag vill heller inte råka glömma någon. Så jag tackar alla helt enkelt.

-Är du lycklig?
Jovars, ibland kanske.

-Hur ofta?
Vilken kofta?

-Driver du med mig?
Kalinka kalinka kalinka min vän, alla stjärnor ska de blinka kalinka min vän, hej!

-Ok vi lämnar det. Var brukar du ha ont (förutom i själen)?
Käkarna, axlarna, övre delen av ryggen, munsåren

-Vilken är din favoritplats i Stockholm?
Katarina kyrka. Skogskyrkogården.

-Hmm. Muntert?
Jag gillar kyrkogårdrar. De är så förbaskat fridfulla. Och de påminner en om att man lever.

-Vart fikar du helst?
Biografen Victoria. På universitetet har de goda och billiga toasts. Annars dricker jag helst ale. Eller om jag fikar vill jag ha chokladkaka med monstruöst mycket grädde. Eller blåbärspaj med mongomycket vaniljsås. Men det ska vara god vaniljsås inte den klistriga varianten.

-Är du fetto eller? Varför äter du inte enligt glykemiskt index?
Visst, klart jag får ångest om jag proppar i mig en massa choklad, jag är ju kvinna trots allt. Men jag tränar en hel del så det rinner väl av. Och kalla mig inte fetto en gång till.

-Vad tycker du om den annalkande vintern?
Det är väldigt fint utanför fönstret just nu. Vitt och soligt, det gillar jag. Men egentligen tycker jag ingenting. Vinter sedan blir det vår sedan sommar, det är ett evigt tjatande. Det är som det är. Men jag är orolig för tågkaoset.

-Hur upplever du tågkaos?
Som att jag är en mindervärdig människa, som att jag är på väg till min egen avrättning. Jag blir alltid väldigt arg och vill stampa och skrika och mana till revolution. Och ännu mer förbannad när folk runtomkring mig oberört fortsätter läsa tidningen.

-Du har kanske någon form av aggressionsproblem? Kanske något att ta upp i terapin?
Hejdå tönt.

-Hejdå. En sista fråga! Vad ska du göra nu?
Städa min lägenhet.






Hejdå från stjärnan på denna domän.

DET RÖDA GULDET

Det satt en ryss mitt emot mig på tunnelbanan på vägen hem. Hon var en tant i övre medelåldern med brun höstjacka och vit mössa, klädd på ett alldeles normalt och oryskt vis. Det som avslöjade henne var glasögonen med guldram och det ljust hallonröda läppstiftet, en typiskt rysk nyans, och ringen och örhängena av ryskt guld. Det ryska guldet är nämligen lite rödare till färgen. I somras trodde inte Masja att mitt svenska gula guld var riktigt och jag fräste att det var det visst det för jag störde mig redan på att hon lekte med min gamla leksakshink och åt upp mina saltgurkor.

Till och med tunnelbanetantens händer såg ryska ut och jag ville så gärna hålla i dem men jag ville inte skrämma slag på henne. Ville inte höra henne utbrista i ett "Bozhe moi!" och ropa in Putin, Jeltsin och resten av grabbarna. Jag hoppades att min mobil skulle ringa sin ryska barnvisesignal, jag trodde att det skulle göra henne glad. Hon kändes hemma på något vis. Det är nog min Bobbo som bankar i själen som vanligt.

Förresten har jag börjat en kurs. Strimpan på scen - förr och nu. Eller "Strindberg" på scen - förr och nu som det "egentligen" heter. Men Strimpan är roligare. Ni skulle se mina anteckningar. "Strumpan som regissör" "Stumpelrumpan som dramatiker" "Strippetippes intima teater"..

Lite måste man ju få skämta med en man som står som grekisk gudastaty i Tegnérlunden..

Fiostrimpovna

ICKE BETITLAT DAGENS DOKUMENT

Hej kompisar.

Nu är det så där trist på radio igen. Smhi gänget berättar om världens väder. Om nu Sverigedemokraterna ska göra något vettigt kan de börja med att förbjuda sändning av världens väder, för why should we care? Fan vad hälften av löven var borta i morse, höstvädret håller på och dö ut och min vinterjacka är spårlöst försvunnen! Har någon sett min vinterjacka?? Någon liten vän? Något litet ex? Någon?? I need it! Hur ska jag vakta Södermalms inneklubbar utan vinterjacka??

Sedan fattar jag inte varför alla vill att man ska pensionsspara. Vad ska det vara bra för? Svennedemokraterna kommer ändå ha skickat hem mig till Ryssland vid det laget. Om man ens blir så gammal vilket är typ en chans på tusen med alla tusen cancrar som cirkulerar runt, runt, runt.

Men alltså snart börjar tågkaoset! Kul va? Då får jag åka till gymnasiet i Täby redan klockan fem på morgonen! Yey! :-)

F

FYRA SORTS KARLAR ATT UNDVIKA

Det finns vissa typer av män som jag har riktigt svårt för. Vi kan börja med ”den sköna killen” aka ”Kom igen tjejen, se inte så sur ut!” Jag arbetar som vakt vid en het bar på Södermalm och han står där och ser som sin uppgift att få mig att slappna av. ”Kom igen tjejen, det är ju inte militären det här!” Kanske är mediekidsens ölintresse inte att jämställa med det militära men jag är en kvinna i tjänst och jag förväntar mig att bemötas som en sådan. ”Du behöver inte dryga dig mot mig tjejen!” Hade jag bara släppt attityden och följt med honom ut till Fruängen eller vad fan det var hade jag genast blivit trevlig att ha i möblerade rum.

Vi fortsätter med ”Proletären”. Denne unghanne ser sig själv som Marx inkarnerade själ. Hans uppgift är att frälsa folket från kapitalismens förtryck men också att frälsa kvinnan genom sin uppenbarelse. Han ser feminism som särintresse och ett hot mot den viktigare, socialistiska kampen och anser att inga könsorättvisor kommer att finnas när socialismen slutligen segrat. När han diskuterar politiska sakfrågor med sina bröder vill han gärna se sin kvinna servera honom kaffe. Svart kok kaffe på arbetarvis, precis som han vill ha det. Han ställer sig gärna på barrikaderna men tycker att det där med att bränna behån var att ta i lite väl mycket.

”Konstnärsgrabben” blir trea på min lista. Han målar pretentiösa tavlor och har Ulf Lundell som husgud. Han tycker att kvinnor ska bejaka sin ”kvinnlighet” och vill gärna smeka ditt hår och överösa dig med känslosam poesi. Han sinnestillstånd är melankoli och det är viktigt för hans kreativa processer. När däremot du är på det humöret undrar han om ”du har mens eller?”. Han blir lätt förbannad över småsaker men skyller det på sin konstnärssjäl. Skulle du bli lite arg undrar han varför du är en sådan hysterika.

Och slutligen har vi rikemanspojken aka ”Braten.” Han bjuder dig på alkohol. Inte så mycket för att han måste som för att han har råd. Hans pappa har pengar och hans mamma hermés-scarf och hon ser det som en stolthet att hennes son betalar för sina kvinnor när de dinerar på Sturehof. Braten strävar efter en karriärskvinna med modersinstinkterna i behåll, en god hona som kan föra arvet vidare. Han instruerar dig innan familjesammankomster för att han är rädd för pappa och vill inte göra mamma besviken.

Fioppa Fiorsberg

EN DAG SKA NÅGON DUSCHA DIG OCKSÅ

Också i Ukraina kan man känna sig meningslös. Denna känsla kan ofta inträffa när man blir gammal och får slut på släkt att ta hand om. Regeln är att endast de åldringar som inte har släkt som kan ta hand om dem har rätt till hemtjänst. Den som jag känner har släktingar som kan ta hand om henne. Hon känner sig som en börda för dessa och vill dö. Jag säger att hon är onödigt cynisk och att det finns något som heter kärlek och omtanke men egentligen vet jag inte vad jag pratar om. I Sverige är släkten inte tvungen till någonting alls och gör sig heller inte besväret.

Jag har jobbat inom hemtjänsten tillsammans med ett gäng frodiga kvinnor i medelåldern. Fast vi passerat millennieskiftet har dessa blå mascara och permanentat hår. Jag jobbade också med en hel del invandrare, några kulturarbetare och ett gäng påbättretiderväntande ungdomar.

Mina uppgifter var att vända gamlingarna rätt, duscha dem, mata dem och byta deras blöjor. Jag var timanställd.

En gång hade jag en mormor som jag inte förstod mig på men som jag älskade mest av allt i hela världen. I en månad vakade jag över hennes dödsbädd. Hon förväntade sig det av mig och jag också. Jag sjöng för henne alla ukrainska sånger jag visste och höll hennes hand när döden befriade henne från cancern. Få förstod att det gjorde så ont i mig när min mormor försvann.

Undrar om en cancer växer i mig när jag skriver det här:

I graven är det varmt och skönt
Ovan växer gräset grönt.
Gud som klappar på din panna
Du för evigt i myllan ska stanna.

Hur känns det att vara rädd för allting?
F

TANTSNUSK OCH TRÄNINGSFUSK

Arena Baubo presenterar Tantsnusk - en föreställning om populärkulturell kåthet. Spelas på Dramalabbet t om 17 okt. Gå och se! Den var fett bra! Om Harlequinböcker och sånt ni vet. Typ "Hon såg hur det putade bakom blixtlåset och änglarna sjöng och gud dog av kåthet när de slöt sina kön kring varandra och väggar vibrerade och längtan och hjärta och smärta" Tantsnusk är ju en extremt stigmatiserad form av fulkultur, också en feminint laddad fulkultur som kanske inte kommer att uppnå kult-status inom det närmsta decenniet i alla fall, men vi får väl se? Ingenting är omöjligt i det nya Sverige.



Jag satt på Carmen sedan och klagade över nackspärr och tjejen i baren sa att hon hade ngn salva och det hade ju vart grymt förutom att hon aldrig kom förbi med den där salvan så jag har likförbannat fortfarande nackspärr. Ändå skulle jag träna igår, jag är nämligen träningsnarkoman (fast jag undrar hur mycket man egentligen kan träna utan att se någon skillnad, mina muskler är fortfarande utom syn och kännhåll) och Friskis hade medlemskväll vilket innebär livslevande dj, Lady Gaga på högsta volym och gratis bananer vid utgången. Det fanns även kringcirkulerande gyminstruktörer men jag vågade inte fråga något av rädsla att de skulle skratta ut mig och mina tvåkilosvikter. Fler medlemskvällar på Friskis borde det vara! Man kände sig nästan som en Sats-snobb när man mummade bananen på vägen ut.

Hej så länge,
Fiofriskovna

www.arenabaubo.se

PS: Ukrainska syster! Välkommen till min blogg!

DET ÄR KLART MAN ÄR EN STJÄRNA!

Idag har jag varit med om något revolutionerande, inte i politisk mening men i privat. Jag har ett väldigt dubbelt förhållande till dans. Det ger mig ångest men jag kan samtidigt inte låta bli det. Idag var jag på en lunchdansklass på Danscenter och hade ångest som vanligt. Dansklasser är nämligen betingad ångest för mig. Så fort jag kommer in i en danssal och ska göra diagonal eller koreografi så får jag enorm hjärtklappning och andningssvårigheter. Jag är övertygad om att jag inte kommer att komma ihåg och göra fel. Och vad händer? Jag blir stissig och kommer bort mig på två röda. Därför älskar jag Friskis dans och aerobicspass, jag slipper all prestationsångest, står längst fram och känner mig som en stjärna. På "riktiga" dansklasser står jag längst bak och svetttas redan innan träningen börjat. Men idag träffade jag en grym lärare. Hon sa: skit i att göra rätt! Koreografin är bara stommen, det viktigaste är känslan! Förmedla en känsla! Och plötsligt lossnade det för mig. Jag gjorde hundra fel men jag DANSADE! För första gången hörde jag musiken! Tänk att jag gått på tusentals dansklasser och aldrig förr hört musiken!

Det är som att man bestämmer sig för saker ibland. Jag KAN inte ta koreografi. Jag KAN inte ha fungerande relationer med karlar. Jag ÄR dålig på matte. Allt det där är ju bullshit. Man kan likväl tänka Jag ÄR USAS president men en tanke är ju inte nödvändigtvis en sanning.

Det gäller bara att lyssna till musiken.



Baryschnikova

PRUTTA BAJSA SKITA WHATEVER

Det är pissprogram på tv. Vad fan är New Yorkfruar för något? Hur många program kan man egentligen göra på ett och samma tema - svinrika kvinnor som lever någon absurd form av La Dolce Vita? Nu är det om någons stackars åttaåriga dotter som blir sminkad för reklamfilm för tuggummi. Dessutom avskyr jag reklamfilm. Jag har bolat med djävulen för jag gick på reklamfilmscasting och igår var jag dessutom på callback. En av Herngren bröderna var regissör och jag tyckte han verkade rätt impad av min "stå i kö och ha mensvärk" prestation men fick jag jobbet? Icke! Jag får aldrig reklamjobb! Jag börjar nästan ta det personligt. (Men inte för att jag BRYR mig, bara så alla vet) Nu är det någon av New York fruarna på teve som är synsk också. Hon känner av andarnas närvaro på något hotell. Säkert. Det hon känner är hallucinationer från allt botox de proppat i henne.

Apropå kända kvinnor och teve - Rebecka och Fiona är ju Svts och medias nya gullegrisar. De är välbärgade kändisbarn, bästa vänner, bloggare och djs. De är dessutom socialister. Populism, socialism, whatever. När de haft en hård natt på klubben sitter de och tittar på folk som är på väg till sina kneg och ackompanjerar dem med en sång "Små knegare, små knegare är lustiga att se.. Fy fan vad vi har ett bättre liv än ni!" Elitism, socialism, whatever. Människoförakt, snobbism, liberalism, överklass whatever. Socialism whatever.

Jag är så glad idag. Världen sjunger och fåglarna kvittrar.

Och dåligt samvete vittnar om att mänskligheten inte helt dött ut.

/Fyfanovna

SPY UPP DITT LIV!

Bra kväll fifan, gamla polare fifan, man börjar känna sig gammal när man blir supernostalgisk av att lyssna på Army of lovers och sjunga utantill till Wannabe med Spice girls. Jag brukade vara Mel C men min högsta dröm var att få vara Geri. Vi körde "Spice up your life!" på talangjakten. En av de coola kickorna i klassen tyckte att vi skulle heta Kryddtjejerna istället och självklart lydde vi hennes råd. Vi hade en hel del bandbråk under repperioden. Jag och Ammi satt på nedervåningen i min Danderydsvilla och hade telefonkonferans med Millan och Jessica. Ellen fick som vanligt vara medlaren och visste varken till eller från. Jag och Ammi ville fortsätta, the show must go on, the spice will rise! Skulle vi verkligen bryta konsten för ett ynka bråk om huruvida Millan skulle kleta skokräm i fejjan eller ej?(Hon skulle vara Melanie Brown)

Allting löste sig. Vi körde på. Vi gav allt. Vi förlorade med äran i behåll. En annan grupp vann. De hette Spice girls och inte Kryddtjejerna. Jag ska citera en kille i femman som röstade på det vinnande bidraget. "Jag skulle rösta på det framträdandet med mest personlighet. Cissis bröst är hennes personlighet, så därför röstade jag på dem.)

F

DE SNODDE MITT SL-KORT

Det är natt. Jag åker tunnelbana. In stormar ett tiotal nazister med dragen pistol. De vill att alla ska legitimera sig. Är du ryss? frågar de mig. Nej svarar jag och försöker låta så svensk jag kan. Jag inser att jag givit dem min mammas ryska legitimation med kyrilliska bokstäver men hon är så ung och vacker på den bilden så de verkar missa att namnet inte är svenskt. De jävlas lite med mig men jag slipper undan när de misshandlar alla mörkare tjejer på tåget. Alla tvingas ge ifrån sig sin plånbok och sitt sl-kort. På något sätt lyckas jag gömma mitt bankkort men det svider att ge ifrån sig sl-kortet, det är ju så förbannat dyrt. Vi kommer på något sätt ut ur tunnelbanan men gatorna är inte säkra, gula löpsedlar varnar om terrordåd, det är vapenhot i luften och jag måste hitta vägen hem. Jag tar bussen till fel sida stan och sitter plötsligt på en båt mot Värmdö. Jag bor i Skärmarbrink så det är helt fel. Jag begriper inte hur jag kan vara så klantig och min kropp skriker av frustration och maktlöshet.

Möjliga anledningar till att jag drömde ovanstående just i natt:

- Jag leggade folk på Pet Sounds igår kväll.
- Det var tunnelbanestopp mitt i natten när jag skulle ta mig hem.
- Jag fick på jobbet höra att det hade varit stopp i tunnelbanan tidigare för någon hade sprungit runt med ett vapen.
- Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen.

F

VÄRLDENS TRÅKIGASTE

Grannen mittemot går ut och röker hela tiden. Jag får för mig att han är homosexuell och aidssjuk, jag vet inte varför. Jag blir alltid nyfiken på andra människor som är hemma en vardag. Och whats wrong with you? tänker jag då. Varför passar du inte in i ekorrhjulet? Jag är fruktansvärt påverkad av att inte ha ett niotillfem jobb. Att plugga ett plugg t ex som består av bara ett par föreläsningar i veckan driver mig till vansinne. Att känna att jag borde skriva nya showtexter och annat kreativt driver mig också till vansinne. Jag är i alla fall förbannat glad för mitt lärarjobb. Äntligen får jag användning för alla dessa teater och genuskunskaper. Äntligen kan jag omsätta dessa i praktik och dessutom få betalt för det. Äntligen har jag någonting som gör att jag inte känner mig fullständigt meningslös. Nej. Jag känner mig inte som en fullvärdig människa om jag inte ständigt producerar något. Nej. Jag tror inte att jag kan bli älskad bara genom att vara den jag är.

Världens tråkigaste jobb måste vara metereolog från SMHI som pratar sjöväder i Sveriges radio. Det är i alla fall världens tråkigaste att lyssna på.

F

EN TANKE JAG GLÖMDE TÄNKA TIDIGARE

Jag funtade igen på det där med feministisk porr och om blicken måste vara manlig. I den efterföljande diskussionen på Cinema queer var det någon som undrade om blicken inte kan vara individuell. Jag tror ju inte på individualitet, utan att vi alla är produkter av samhället vi lever i, more or less. Men om man skulle göra porren genusöverskridande kanske också blicken skulle ändras. Elin Magnussons "Skin" t ex var hemskt vacker och mänsklig men den var inte genusöverskridande och därmed ser jag den med en patriarkal blick, för även jag är ju en bärare av den patriarkala blicken och jag märker direkt om någonting skaver. Genusöverskridande karaktärer skaver, även genusöverskridande situationer och beteenden. Tänk t ex tjock och timid butchflata lägrar liten blyg bögpolis? Men kanske i en himmelsäng på landet? Vette fan. Ett exempel i alla fall, bra eller inte.

Nu ska jag till mina elever. Tänkte bara att ni vill veta att jag lever, har ju inte skrivit på några timmar nu.

Fiobloggovna

BURQVINNA

Hej mina små korvar.

Det är knappt så jag hinner med mig själv här. Uppdrag granskning om burka och niqab och huruvida burkan är en kvinnobur. Kvinnoburk. Burkvinna. Eller ej. Ska man alltså ropa Vive la France och förbjuda burka? Större maken till hyckleri har jag aldrig sett. Kulturkrock jovisst men vem har gett den granne européen tolkningsföreträde kring vad som är kvinnoförtryck och inte? Och visst, hajar grejen att stackars Agda på äldreboendet vill se ansiktet på den som byter hennes blöja och visst, Nova och Ture på dagis vill se hur fröken som bryter på annat språk ser ut men vad sjutton skulle hända om dagisfröken som är en man dök upp i kvinnokläder på jobbet? Kan kulturkrock verkligen ligga till grund för ett förbud? Är det isåfall inte förbudet som hotar demokratin snarare än burkan?

Och nu ett citat av Åsa Linderborg att natta på:

"Fascismen är borgerlig. Den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerligt, antisocialistiskt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning."

Nattinatt.
F

CINEMA QUEER

Patetiskt nog känner jag plötsligt att bloggandet är en ovärderlig kontakt med omvärlden. Eller så blir det helt enkelt såhär när man har ett oupphörligt oroligt inre liv. Att skriva här för er blir som att lägga saker på dess rätta hyllor som man säger på ryska och jag fortsätter väl med det tills jag börja freaka ut igen över mitt privata space.

Cinema queer ikväll, feministisk porr. Snuskigt och bra med efterföljande diskussion kring huruvida porr kan vara feministisk eller inte. Försöket är att hitta nya sätt att gestalta utöver att kvinnan nödvändigtvis måste vara objektet. Men är blicken alltid patriarkal? Risken är nog att den kan vara det på så vis att det ligger så djupt präntat att den kvinnliga kroppen är till för att ses på och åtrås vare sig porren är hetero eller homosexuell. Svårt läge och suddiga gränser. Men väldigt spännande med ett rum fullt av folk som sitter och blir småkåta tillsammans. Toakön ringlade sig lång efteråt.. *nä skämta ba*

Tyvärr missade jag en hel del av diskussionen för jag var tvungen att gå hem och lägga mig i tid men inte utan att dricka te först. Det är lustigt att jag ibland aktivt försöker låta bli att dricka te innan jag går och lägger mig men det har blivit en sådan vana att jag per automatik sätter på vattenkokaren.

Min gammelmoster fyllde år igår och gissa vem som inte ringde och grattade henne. Helvete också. Min mormor glömde aldrig bort hennes födelsedag så hon blev bergis ledsen. Nä hörni, nu ska jag ta mitt sorgliga lilla self och gå och duscha. Jag har ju för sjutton sett porr så jag är fett dirty.

Här har ni lite fler bilder från Warszava och Pride med Freddie Mercury kören *fan vad fett* (Förutom den sista bilden som är från min födelsedag på Mosebacke, Stockholms hjärta, där jag vinkar hejdå för idag.












Hejdå!
F

OCH WIPS VAR VÄRLDENS PROBLEM LÖSTA!

Jag var på föreläsning på Wisp, hur man blir feminist inifrån, hur man tar sig an institutioner, organisationer och jag kände igen mig när jag refererade till mitt pedagogjobb. Aldrig någonsin tvinga sig på, möta dem i deras förförståelse. Annars sitter man där och försöker övertyga folk om att man visst rakar sig under armarna och kan tänka sig ligga med män och så har man inte kommit någonstans. "Hur upplevde du när du fick spela pimpen istället för horan? Högre status? Varför tror du att du gjorde det?" Människor hinner inte med om de inte får komma ikapp, det är inte svårare än så. Jag hinner inte med om jag inte får komma ikapp och det finns en hel del romaner av Dostojevskij som jag borde ta och läsa om för vad sa de mig när jag var arton och kvasi intellektuell och vad kommer de säga mig nu när jag är tjugofem och kvasi intellektuell?

Sedan begriper jag inte varför folk är så förvånade att Sverigedemokraterna sitter och mummar i riksdagen. Vadå vem fan var det som rösta. Det var svenska folket som röstade det är väl inte så svårt att begripa. All ära till Gudrun men om hon på riktigt tror att Svenne i Örkelljunga begriper hennes högintellektuella referenser och ger henne cred när hon bränner hundralappar så har hon inte alla chipsen i skålen. Visst är det roligt att sitta på barer på Söder och hylla Guddan för prostester mot kommersialismen men jag tror inte att jag skulle lägga min röst på henne om jag tillhörde "verklighetens folk" istället för storstadens lilla intelligentia. Who gives the fuck about min scenkonst och min feministiska kamp. Inte Svenne i Örkelljunga i alla fall. Och i ärlighetens namn inte jag heller. Åtminstone inte när jag har mina dystra stunder.

Folk brukar lägga upp bilder på sina bloggar så jag får väl också börja med det.




Här är från i somras när jag kör "Ryssen ser dig!" på Trädgården.



Min polare Mats som har med sig sin polare Kishti Tomita. Det tyckte jag var kul att ha en livslevande Kishti i publiken!



En av mina allra äldsta allra bästa; Lovisa. Snart bor du i ett übercoolt hus hon arkitektat fram. (Om du har råd med en bostadsrätt eller om hyresrätten en dag återuppstår)



Två andra fantastiska personer. Melissa och Emile.


Melissa kör igång med queerfeministisk filmklubb imorgon på Högvarteret.
Cinema Queer, imorgon tisdag med tema feministisk porr. Missa icke.

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/porr-inleder-queerfilmfestival-1.1181121

Hej svej leverpastej
F

ALDRIG MER

Ett två tre inget mer Debban Slussen för mig, jag säger då det. Emmy tycker att jag är en gnällig jävel som slöligger i hennes soffa när det är meningen att vi ska förfesta och som dessutom tittar på gamla les miserables klipp från 1978 på youtube men jag dricker ju gladeligen finvin och går gladeligen på förfest i Hornstull. Sedan höll stans hippaste fest till vid färgfabriken men kön rörde sig inte alls och Fiodorovna började lacka ur. Kanske traumatiska minnen från Sovjet men jag känner mig alltid lite förnedrad när jag står i köer för att få vadå? En öl? Ett umgänge? Ett hångel? Jag vet inte men jag gillar det inte. Jag kollar hellre på Vänner och käkar kaviarmacka med gurka. Och givetvis pallar man inte att stå i en kö som står still och åker var? Ja just det Debaser Slussen- En karl säger att jag borde "se lite glad" ut och jag är nära att nita han på käften. Jag muttrar med min ale i ett hörn och Emmy tycker att jag är en gnällig jävel jovisst är jag det men hur kan jag vara annat när hela min själ kämpar emot att vara en del av köttmarknaden i Sthlms natten. Tack gode gud säger jag när jag får min jacka och springer hela vägen hem från tunnelbanan. Jag låser dörren om mig med en lättnadens suck, gör en kaviarmacka med gurka och kollar ett avsnitt av Vänner. Tack gode gud att jag överlever livet vad annars kan jag säga jag vet inte.

Fierce.

JAG VALDE BORT VALET OCH ÅKTE TILL DANMARK

Sex timmar X2000 och diverse förseningar senare hittar jag fram till mitt youth hostel i Köpenhamn. Man får inte vara äldre än 35 för att övernatta och jag är glad att jag åtminstone i Danmark ännu räknas som ung. Kvällen är också ung så jag vandrar ut i natten och landar i en rödfärgad bar. Ett band ska strax börja spela så jag köper en mörk öl och försöker smälta in i mängden. Mitt hjärta dunkar våldsamt. Jag är bang. Hemma kan jag smälta in utan problem, hur ensam jag än är. Här pratas med gutturala läten och jag är en främmande fågel med pickande fågelhjärta.

Bandet börjar spela och ensamheten lyfts från mitt bröst. Jag stampar försiktigt takten till sambarytmer, dansgolvet gungar och stämningen är lika röd som scenfonden. Jag som flydde Sverige just den här helgen för att slippa politik. Jag får kontakt med två unga män. De tror att den ensamma unga kvinnan som sitter med sin öl är på besök från Italien och jag måste göra dem besvikna med mitt enkla Stockholmska ursprung. Vi skämtar om att den afrikanska killens afrikanska instrument kallas ”danskt strängaspel” och är en viktig komponent i dansk folkmusik. Jag är glad att ha fått kontakt.

Köpenhamns tunnelbanesystem är som att komma till framtiden. Stationerna är rymdskepp och alltför få reklamskyltar pryder väggarna. Mitt sinne vilar från färgglada uppmaningar att konsumera. Jag är på väg till Christiania där jag träffar på en bekant, världen är inte större än så. Vi småpratar en stund men sedan fortsätter jag mitt ensamma äventyr. Jag får känslan av att befinna mig i en ukrainsk by, men å andra sidan får jag den känslan av allt som inte är modernt och typiskt västerländskt. Husen är i grälla färger och om man vill får man rida på byns hästar. Det säljs hasch i små stånd trots att det tydligen är förbjudet.

Jag sätter mig i den sol som finns med en ekologisk Christiania bryggd öl. En kvinna kommer ut ur baren skrikandes ”Ut!” på danska, skjutandes en full gubbe framför sig. När hon är färdig sätter hon sig bredvid mig och jag ber henne peka ut sevärdheter i min uppslagna karta. Hon tycker att jag ska besöka ett slott som någon kung en gång byggde åt en flicka han var mycket förälskad i. Den danska kvinnan bolmar på en hasch citron men jag får under inga omständigheter smaka. Hon ser på mig att jag inte klarar de tunga grejerna. Istället stryker hon mig vänligt över håret och kallar mig söt och naiv. Hon pekar på en haschplanta och ber mig lukta. Jag utbrister i ett naivt ”Åh! Så det där är hasch!” och förstår plötsligt vad hon menar. Den danska kvinnan har inte den minsta lust att berätta mer ingående om Christiania för oinvigda och tycker att jag istället ska promenera vid slottet och känna mig som en riktig prinsessa. ”Du hade väl klänningar och lekte med dockor när du var liten?” Jag sitter i hängslen och svart skinnpaj men det känns som om hon ser rakt igenom mig.

Jag hittar aldrig slottsparken där jag ska få känna mig som en prinsessa. Jag kommer fel och fram till Köpenhamns musikteater. En snygg danska fifflar med ytterlåset och jag frågar henne vad det är för musik som kommer ur högtalarna. Musik performance med videoprojektioner säger hon och biljetten kostar hundra spänn. Tveksamt lägger hon till att om jag vill kan jag få en biljett gratis, det var tydligen några som aldrig dök upp.

Musik performancen handlar om tåg och består av tre män som spelar alla instrument. Runtomkring susar det, bakifrån bolmar rök och brinner tåglysen. Man är i tåget, utanför och i själva maskineriet. Det är häftigt men jag är lite för uppfylld av känslan att ha fått en fribiljett för att ta till mig det helt och fullt.

Jag befinner mig på en bar i kommunistisk anda och köper för andra gången den honungssmakande mörka ölen. Alla danska män är vackra. Ljusa med kraftiga kroppshyddor, mörk skäggstubb och isblå blick. Skulle kriget kalla skulle de tveklöst äntra vikingaskeppet och belägra Sverige och Sverige skulle gärna låta sig belägras.

Mobiltelefoner är teknikens under och jag får veta det oundvikliga. Alliansen har segrat. Sverigedemokraterna har fått mandat. Fyra år till av maktlöshet, av välfärdslandet Sveriges förruttnelse. Snart ett minne blott.

Jag skäms. Jag skäms för okunskap och för enkla lösningar. Jag skäms för bristen på tilltro till mänskligheten. Jag sitter på mitt hostel och vill skrika högt ”Fattar ni att landet jag kallar mitt håller på att gå åt helvete!” Jag skräms av den förvandling som redan har skett.

Jag väljer världens regnigaste dag för promenad i stadens fulaste kvarter. Bilar susar förbi och mitt paraply böjs ut och in blåsten. Skulle inte Vesterbro vara gamla arbetarkvarter? Allt jag kan se är trista hus och ett Netto. Kanske är detta nya arbetarkvarter men de breda boulevarderna ser lite för dyra ut för att rymma fattiga arbetarfamiljer. Jag hoppar på första bästa buss tillbaka till civilisationen och hoppar av vid Nationalmuseum. Eftersom jag håller på att frysa ihjäl går jag in på en bakgata och in på ett café som visar sig vara en ölhall. Oljemålningar pryder väggarna och det lilla rummet är inpyrt av rök. De danska originalen ger mig ett varmt välkomnande och i ett hörn spelar ett par franska backpackers chansoner på gitarr. Jag och fransoserna talar om kärlek och politik, skålar i öl och gör Sarkozy till svärord. Vi bestämmer att hosta varandra om vi åker till varandras länder.

Samma kväll hälsar jag på en gammal barndomsvän och trots att vi inte setts på tio år är allting som vanligt. Hon lever i något som verkar vara en bra tvåsamhet tillsammans med en dansk man. Jag blir bjuden på råris och lax som ser ut att komma från ett matprogram på tv och den danske mannen tar undan disken och är lagom delaktig i våra samtal om gamla minnen. En gång stryker han vänligt min vän över håret. Det ser fint ut. Hon skämtar att hon till och med accepterat att han är kort. Så fort de är klara med sin utbildning på Copenhagen business school ska de skaffa barn.

Jag tänker på vårt sociala arv och på hur mina barndomsvänner snart är färdigutbildade till sina högstatus yrken medan jag befinner mig miltals ifrån den kulturelit jag så gärna vill tillhöra. När vi skiljs lovar jag att guida henne på söders höjder nästa gång hon kommer till Stockholm. Vi säger att vi i varje fall ska höras men detta kan lika gärna vara sista gången vi ses.

Dagen för min avfärd går jag på museum. Eftersom tåget går på kvällen och jag är fast i ett annat land kan jag helt avslappnat ta till mig det jag ser på Charlottenburg. Utställningen heter ”Make yourself at home” och försöker ta reda på vad ordet ”hem” betyder i en alltmer globaliserad värld. Känn dig gärna som hemma men följ mina regler!

Jag åker tåg igen. En man sitter och sjunger på ett främmande språk till sin Ipod. Han stör min skrivro och jag blir irriterad. Han inkräktar på det ljudutrymme alla ska dela på. Han inkräktar på mitt utrymme.

Så åker tåget in på sverigedemokratisk mark och jag heilar mitt hemland till hälsning.

F

UPPSEENDEVÄCKANDE BETEENDE

Bäst länder att bo i enligt Newsweek i augusti 2010.

1. Finland
2. Schweiz
3. Sverige

Enligt de röda valstugorna med vita knutar skulle detta bero på att blattarna våldtar våra kvinnor och pissar i den natur som vi själva skapat av ved och vatten. Och ”det är inte det att jag tycker de är äckliga” men en gång såg jag en runkande gubbe på tricken i Skärholmen och på kebaben får man tydligen blatterabatt. När man som svensk på Coop Konsum försöker pressa extrapriset på sillen får man bara ett hånleende. Summan av kardemumman är att blattarna håller varandra om ryggen medan vi låter dem pissa i vårt kranvatten. Göran Hägglund vill slåss för ett mänskligare Sverige så hutten av för Göran och för friheten, kärleken och kapitalismen!

Det har kommit klagomål på dörrarna i min bostadsrättsförening. Det ser visst inte ”särskilt fräscht och trevligt” ut med gamla trasmattor och jul kransar vid midsommartid. Här låser vi polis låset och om du vill skrika hänvisar vi till Ikea kudden i din Hästens säng. ( För den lilla Rutans skull!) Jag kan tyvärr inte höra dig för jag spelar ”Öppna landskap” på högsta volym och har missionärs sex i min tvåsamhetstvåa.

PS. Den runkande gubben på tunnelbanan var Göran Hägglund.

F

VÄLKOMMEN TILL FRAMTIDEN

En svensk kulturell kanon. Med inspiration från vårt grannland Danmark vill Sverigedemokraterna sätta igång en process som skall leda fram till antagandet av en svensk kulturell kanon innehållande en förteckning över omistliga och särskilt betydelsefulla exempel på svensk kultur inom olika områden såsom arkitektur, litteratur, musik, konsthantverk, scenkonst etc.

Ett avskaffande av den kostnadsfria sjuk- och tandvården för illegala invandrare. Sverigedemokraterna menar att de utlänningar som vistas i landet illegalt har rätt, i enlighet med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, till akut och annan omedelbar nödvändig vård men att de då också skall vara tvungna att betala fullt pris eftersom det annars är en i längden ohållbar och djupt orättvis politik som förs mot laglydiga svenska skattebetalare. Myndigheter skall också tillkallas så att utvisning kan verkställas.

En avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.



Vi ser vad borgerlig segregationspolitik har lett till.

Rösta rödgrönt innan vi gör bort oss alldeles

F

KONTROLL. ALLT. DELETE

Fedorovna stör min västerländska identitet och jag hjärtklappar. Passkontroller tar musten ur mig. Jag försöker bete mig så maskulint jag kan för att särskilja mig från de ukrainska honorna. Så att de alla ska se hur svensk jag har blivit. Det är ingen idé att stoppa mig i tullen för det finns ändå ingen återvändo. Mina händer är diplomatiska och jag har ett ursäktande leende och en bedjande blick.

Min Ukraina vistelse har varit full av Masja. Snart gav hon mig inte lika mycket uppmärksamhet, snart hade nyhetens behag tröttat ut henne. Glatt smaskande gluffade hon i sig den sista aubergineröran. När hon ätit färdigt lämnade hon bordet resolut och unga fröken tackade varken för maten eller plockade undan tallriken.

Tanterna tittade inte åt mitt håll, nöp mig inte i kinden och bjöd mig inte på vareniki. Masja fick däremot en glass.

Jag är fånge i en vuxen kvinnas kropp.

Hjärtats glädje, Guds saliga, ett nytt barn är förlöst! Jag suckar välmenande när hon klantar sig och beter sig okultiverat. Tänk om de vuxna aldrig vill växa upp. Jag vill vara den enda som blir pratad med men jag är inte tillåten att uttrycka min önskan.

Längtan. Efter. Att.Bli. Sedd.

Glömdes bort på vägen.

F

EBBA, DIDRIK OCH JAG

Uppenbarligen är det så att amerikanerna ska göra en egen version av milleniumtrilogin och då vill de att de amerikanska skådisarna ska lära sig hur man pratar svengelska för att filmen ska bli så autentisk som möjligt. Då vill amerikanerna att ett antal svennar per karaktär ska läsa in några repliker så de sedan kan välja den svenne de vill ha som ska få läsa in alla repliker. Imorse var jag en sådan svenne som läste Lisbeth Salanders repliker. För besväret fick jag två biobiljetter. Får jag jobbet får jag säkert två dublonmiljoner och kan kyssa Csn adjö. Det vore soft.

I övrigt förvånas jag över att vuxna människor inte är något annat än stora versioner av småbarn. En är exakt likadan nu som en alltid varit. Sedan har en ju gjort några furious mistakes och därav lärt sig men i grund och botten undrar jag om inte små störiga ungar växer upp till små störiga vuxna. Jag såg hela Ebba och Didrik serien häromdagen och det är förvånadsvärt hur liten skillnad det är på barnens och de vuxnas problem och intriger. Jag tror att saker och ting kan förändras med åren men jag tror inte att de förändras om man inte är medveten om sig själv som människa och aktivt jobbar för att bli en större sådan.



http://www.youtube.com/watch?v=V2I0x-GEwn8

F

Ps: Notera att jag skrev "en" istället för "man". Det gjorde jag för att könsneutralisera språket.

VAD JÄTTESKÖNT MITT SOMMARLOV SKA BLI

Hallonbåtarna jag mummar i "Ryssen ser dig!" har blivit gamla. Jag tränar käkarna och försöker tugga mig fram. Sommaren har också blivit gammal. Häromkvällen såg jag höstlöv i regnet. Det gjorde mig ingenting, jag kände snarare den välbekanta känslan av lättnad. Jag känner oftast lättnad och längtan när hösten kommer. De välbekanta ljuden av skola, rutiner, pennfodral, fiskpanetter och mellanmjölk. Trots att det var länge sedan jag levde dessa rutiner så är instinkten densamma. Längtan och lättnad.

Men den här gången gillar jag inte att sommaren inte längre just börjat utan är på väg utför. Jag har medverkat i en fantastisk kurs; Hbtq- normkritisk gestaltning men jag har inte riktigt kunnat njuta av den för att jag varit i så starkt behov av sommarlov. När får man sommarlov igen? Kommer lata dagar utan framtidsångest aldrig mer hända? Kommer alla miljoner ansträngningar nånsin leda någonstans? Och vad är någonstans?

Landet Någonstans. Där Rufus Wainwright sjunger i änglavingar till orgier i lättja, kärlek och druvor. Där människor lever i ett evigt nu. Där utopin krockat med apokalypsen och man andas krispig höstluft i sommarvärmen. Där man badar naken utan att känna skam. Där man aldrig är svartsjuk och missunnsam. Där man alltid är fri för att man har en plats där man känner sig bunden.

Fiodors dotter

EN DIKT TILL HERRARNA PÅ TÄPPAN

-Kära doktorn.
Det är som om marken inte står stilla
och jag mår hela tiden så illa.
Kroppen domnar iväg
världen snurrar och mitt rum luktar kräk.

Lilla gumman, lyssna nu på doktorer ödmjuka;
Vackra flickor blir inte sjuka!
Ta en ipren så löser sig det mesta
och var inte ute för mycket och festa.

-Kära herr domare, det sparkar i magen
och för nio månader sen blev jag våldtagen.

Stumpan, se det som en komplimang!
Pojken tyckte du var vacker, du fick ju hans snorre i svang.

-Kära Fader, jag vill avlägga bikt.
På senare tid har jag gått ner mycket i vikt
och fast jag inte äter känner jag mig stor.
"Men du är ju ett fetto" sade min bror.
Jag kräks en hel del och jag vet, det är fel
för barnen i Afrika har ingen mat
men kära Fader jag börjar bli desperat.
Jag vill att nån säger att jag är okej
därför vänder jag nu mig till dig.

- Älskade barn.
Jag var lite lat
när jag skapade detta patriarkat.
Helst vill jag förstås att ingen far illa.
Varken Abdullah eller Gunilla.
Och även i väst där man tror man vet bäst
kan det va svårt att vinna
särskilt om man är kvinna.

Men tro på dig själv och ge inte upp
så blir Gud i himlen stolt som en tupp.
Om du vill får du hemskt gärna tro på mig,
men kära barn, vad du än väljer så är du okej.

F

FREDDIE MERCURYKÖREN PÅ EUROPRIDE 2010

Stackars människa. Han ber turister om mat vid pirogståndet. Är det verkligen så illa? Mannen stör min semester och jag känner mig obekväm. Jag som är en hjältinna. Jag som tillsammans med Freddie Mercurykören slagits för mänskliga rättigheter i Polen. Riskerat mitt liv! Jag som inte ens är homofil. Några procent hit eller dit har vi väl alla men oftast fylls jag av djurisk åtrå till män av motsatt kön.

Europride - en förbannat häftig upplevelse. Vi var så oerhört många, färgglada och fulla på liv, fest och gemenskap. We´re here, we´re queer, get used to it! Polen måste ha tillkallat landets alla poliser till evenemanget. Stolta stog de och blockerade vägen för antibögfascisterna, redo att slåss för vår säkerhet! Nej, många av dem upplevde nog en lågpunkt i sin karriär men några log när Freddie ljöd ljuva toner och det värmde i själen. Bakom oss gick Stockholms gaykör, framför oss Sveriges gaypoliser och erkännas skall att det kändes tryggt att gå bakom grandiosa ryggtavlor.

Det lät så starkt när vi sjöng, så maffigt med alla stämmor. Grupp 1 melodies och grupp 2 harmomies. Dagen innan ville hela 50 pers vara med i vår workshop. "Så sjunger du Freddie Mercury style!" Are you ready to be Freddie? Let´s get swetty! Let´s break free! Oh how I want to break free! Vi klämde i extra högt när tåget gick förbi motdemonstranterna. You´re so selfsatisfied I don´t need you! We are the champions och ni är fullkomliga idioter med ert "sodomi" och ert "hata analsex" som ni så föraktfullt skriker ut innan ni drar hem och tar frugan i det allra heligaste innan ni torkar snoppen ren från piroger.

Vem är väl jag att tala. Jag som inte ens bjussar mannen vid pirogståndet på en pirog. Men man får välja sina kval. Well. Tack för ikväll. Jag ville mest informera om att något fantastiskt hänt i Warszava i juli.







F

ANNA ANKA OCH ANDRA FÅGLAR

I drygt en vecka har det legat rester av en död fågel nära tunnelbanan Skärmarbrink. Jag har gått förbi fågeln och tyckt det hela varit lite obehagligt och beklagat den stackars fågelns grymma öde men jag har inte hafr några planer på att gräva fågelgrav. Idag insåg jag att jag kanske borde ha gjort det, för när jag var på väg hem stod en stor mås och mumsade på kadavret så man såg allt det röda köttet. Jag mådde illa och tog en omväg.

Häromdagen dog en uteliggare på Folkungagatan. Många timmar hade han legat utanför något café, alldeles blå i ansiktet innan cafepersonalen slutligen uppmärksammade honom och ringde polisen. Många timmar hade folk gått förbi honom och mumsat falafel. Sånt händer ibland sa polisen. De bär nog bort honom snart sa en förbipasserande som mådde illa och tog en omväg.

Och den största nyheten den dagen var att Anna Anka hade besökt Junibacken. Hon behövde inte betala inträde då hon bara skulle gå till bokhandeln.

F

GRATTIS TILL OSS SOM ÖVERLEVT ÄNNU ETT ÅR!

Jag minns exakt vad jag gjorde förra midsommarafton. Jag satt och bloggade om tidigare midsommaraftnar jag haft, om fylla och fä, om förhoppningar och midsommarstänger. Mannen jag var kär i hade dragit iväg till Polen och jag skulle på midsommarfest i Solna i casa de Robban och Johan. Detta år skippar jag tidigare midsommarskvaller men nämner att det hänt så oerhört mycket sedan i fjol. Det händer så oerhört mycket varje år och alldeles strax blir jag ett år äldre. I de ålderskriser och nojjor man har glömmer man bort att erfarenheterna gror sitt bo i själen och visheten som smyger sig på en tills man en dag vaknar upp och inser att man trots allt har vuxit som människa. Varje högtid summerar man åren som flytt och jag måste säga att jag trivs bättre med att strax fylla 25 än jag trivdes med att fylla 22. Jag har kommit in i en ny, mer bekväm tid. Jag söker fortfarande svaren på de stora frågorna men inte på samma trevande sätt som för några år sedan. För nu vet jag mer om hur man tar smällarna men också mer om hur man emottar fröjderna.

Glad midsommar!
Fiodorovna

ALLT OM MIN MAMMA

Helt plötsligt blev jag sugen på att blogga igen. Jag slutade när jag fick mig en tankeställare. Skillnaden mellan personligt och privat blev plötsligt hårfin och skulle jag ge skulle jag ge för mycket och jag kände ett starkt behov av att skydda min integritet. Jag har spelat den sista föreställningen av "Ryssen ser dig" på Kafe Klaver och gick faktiskt plus, detta enbart på grund av den hord av ryssar i 30-35års åldern som droppade in till sista föreställningen (tack Dmitrij Karpenko). Först fick jag en smärre chock. Vilka är dessa människor och varför har de förvirrat sig från Junibacken hit? Kommer de ta illa vid sig när jag driver med deras accent? Men nej, de bitarna var deras favoriter. "Skriv mer om din mamma!" sa de till mig efteråt. En parodi av en rysk kvinna med starka principer. Jag kanske borde göra en show som bara handlar om min mamma. Allt om min mamma. Pedro Almodovar, släng dig i väggen, nu kommer historien om de ryska morsorna! Men nej, min nästa show ska handla om den lyckliga tvåsamheten, om heteronormativitet och om alla krav. Förstås i en fruktansvärt rolig tappning. Sedan kommer jag spela "Ryssen" lördagen den 3:e juli kl 13.30 på Trädgården i Sthlm. Om de fixar mic och "ljudkille" vill säga. Då får ni gärna komma dit och ta er en återställare.

Kram
F

TEATER OCH HJÄRNKIRURGI

Luleås teaterhöskola hade prempa på sin slutproduktion "Duvorna" på teater Replica igår. Den var bra. De har nämligen kommit på tricket, att så fort det börjar bli lite tråkigt ska man slänga in en sång, en dans eller ett shownummer. Det behövs oväntade prylar annars blir man uttråkad. Det värsta som finns är att se ett par skådisar fullt upptagna med att onanera i sin begåvning. Fast man får inte säga "skådis", inte enligt Lena Endre och Thomas Neumann iallfall. För isåfall kan man lika gärna säga "läkis". Jaja, tagga ner. Jag hajar att skådespelarkonsten är serious business men vi opererar ju faktiskt inte bort hjärntumörer fast vi kanske önskar att vi kunde göra det. Apropå propagandateater berättade Sara om årets Enskedespel. Momo - eller kampen om tiden, och det lät faktiskt som en riktigt fängslande historia. Jag ser fram emot att se den.

Fruktansvärt irriterande att flera dagar i förväg planera att man ska jobba halv åtta på morgonen för en planerande människa som jag. Vetskapen att jag ska jobba imorgon bitti har lett till att jag inte kunnat sova ordentligt på flera nätter för att jag har legat och oroat mig över att inte kunna sova inatt. Årgh!

F

VILA I FRID ÄLSKADE FASTER

Igår ganska exakt 17.00 tände jag ett ljus i Maria kyrka. I samma ögonblick 15.00 rysk tid tog min faster sitt sista andetag. Kanske var det en slump att jag tände ett ljus för henne just i ögonblicket hon dog, kanske hon på något förunderligt sätt kände det, och vi på något förunderligt sätt möttes trots att vi var på helt skilda platser. Vi har träffats några gånger men det här var min första upplevelse av att vi mötts. Jag kände inte min faster. Men av det intryck jag fått av henne var hon en vad jag brukar kalla en hegemonisk typ av kvinna. Lite barsk, med enormt mycket humor, skarp, slängd i käften och oerhört intelligent. Professor i teknik till yrket. Jag tror att hon hade ett mycket gott hjärta. Någonstans känns det som att vi var lite lika, men vi fick aldrig lära känna varandra. Livet förde oss på så olika spår som sällan fick tillfälle att korsas. Lungcancern tog henne också, precis som min Bobbo. Skillnaden var bara att min faster rökte som en borstbindare. Det finns ingen kvar på min pappas sida av familjen nu och ett fåtal på mammas. Det blir väl till att avla ungar för min del om släkten ska leva vidare och skapa underverk eller världskrig. Det känns märkligt och tomt. Hon var den sista som kände min pappa väl och också den länken är nu borta. Men vem vet. Kanske har hon bara flyttat in i en annan dimension. Om tiden är en evighet hur kan då ett människoliv ha en början och ett slut.

Jag har funderat en del på vårt västerländska tänkande i dikotomier. Det är antingen det ena eller andra. Vi eller dom. Svart eller vit. Natur eller kultur. Kvinna eller man. Levande eller död. Men vårt västerländska tänkande behöver inte vara liktydigt med sanningen. Det kanske inte finns något eller.

Älskade faster. Vila i frid. Vi kanske får träffas igen en dag. Hälsa pappa.






Natalia Alexandrovna Beletskaia
2 maj 1943 - 3 maj 2010

din tillgivna brorsdotter

MIN INÅTFINNE SMÄRTAR SÅ FÖRBANNAT

Alltså seriöst, PALLA. Jag HATAR mina JÄVLA grannar som spelar techno på högsta volym och tjoar gärnet, det är som att de FINNS TILL för att driva mig till VANSINNE! Jag har faktiskt ett jobb att sköta och detta jobb börjar halv åtta på morgonen. Om de åtminstone kunde haft bättre musiksmak, techno KOM IGEN! Är vi 16 igen, fan vad jag vill gnälla sida upp och sida ner men lägger av med det NU.

Idag närvarade jag vid min allra första första maj demonstration. Japp! Jag har aldrig ansett arbetarnas kamp vara tillräckligt viktig att demonstrera för. Nej men seriöst, 1:a maj är trevligt, festligt och välbehövligt just nu när det är dags att peta alliansen så att allt så småningom inte går åt helvete men överlag är jag glad att vi lever i ett land där man inte behöver riskera att få huvudet avhugget FÖR ATT man demonstrerar. Många versaler idag, verkar som att jag behöver få ur mig något stort.

En inofficiell nypremiär för "Ryssen ser dig!" igår på Högkvarteret, gästspel på Klubb Illegal. Jag tackar gudarna för att jag har PUMA folket med mig som hjälper mig med mic och presenterar innan jag ska på och framför allt är där och stöttar. Det är SÅ SKÖNT att känna att man inte är ensam. SOLIDARITET. Grejen med "Ryssen" är ju att den är min lilla bäbis som jag skapat och uppfostrat alldeles själv och om någon säger att ens bäbis är ful och man inte har någon att dela det med gör det rätt ont i hjärtat. Jag har utvecklat och pimpat föreställningen en hel del sedan i våras och var rätt nojjig över hur det skulle gå men SE, det gick BRA! Bättre än vad jag någonsin hade förväntat mig. Fler spelningar is coming up, vet bara inte riktigt var och när än men info kommer.

Jag hämtade mina bautagigantiska Nk-kassar idag från Högkvarteret. De är inte i min ägo för att jag shoppat järnet på Nordiska kompaniet utan för att jag köpte endast dessa två kassar for the price of 40 kronor. I gotta say, jag blev rätt utittad där jag stånkade fram på söders gator med en Nordiska kompaniet på var axel. På självaste 1:a maj!

Men jag säger till er nu, ni som såg mig på stan och dömde ut mig som en fräck moderat, som en djävulens hantlangare, att dessa kassar endast agerar rekvisita åt en rysk tant och är en del av oppositionen. Var inte oroliga, jag har inte blivit Filippa Reinfeld.

Upp till kamp!
Fiodorovna

Ps: Jäpp, fullt medveten om att rubriken inte har något alls att göra med innehållet. Men det är det nya aättet att skriva så det är bara att vänja sig.

Ds: Jag HAR verkligen en inåtfinne som gör inihelvete ont, hoppas den inte varar sig därinne och blir ännu större och gör så att jag förlorar synen. aaaaj.

SOLA BORT VINTERÅNGESTEN

Hej världen!

Idag har jag överträffat mig själv i matlagning. Jag har gjort en vegetarisk paj med fetaost, oliver och tomat och inte bara gick den att äta utan man ville dessutom ha mer. Jag skulle bjuckat mitt kulturvetargäng på mat men pga idel förkylning här i Svedala blev det bara veteranerna kvar dvs jag och fröken Carlsson. Men desto mer vin till mig och nu ser jag knappt vad jag skriver. Marie Fredriksson och Emd i högtalarna, jaja jag vet att min musiksmak inte är av hegemonisk karaktär och att ni som läser tänker "Men åh, tönt!" Men jag säger bara; Jennie let me love you yeeh och tro jag vill känna tro!

Säkraste sommartecknet i den stad som gjorts till min; att mellan Slussen och Gamla stan se den långa remsa av folk som trycker mot kajen vid vattnet. Den första glassen är också avklarad, jag körde favoriten; mjukglass med chokladdopp, bara 38 spänn från ngn turistglassfälla på Västerlånggatan. Ett annat säkert sommartecken är att man inte kan gå längre än två meter utan att träffa på ngn gammal lirare man känner som också går utomhus och solar bort vinterångesten.

Till Magaluf styrde vi vår sista resa..

F

WE WILL ROCK YOU STOCKHOLM!

Freddie Mercury kören på kulturnatt Sthlm! borde jag skrivit igår istället för idag om jag velat göra reklam men som alla vet är jag ju anti-kommersialist och dessutom glömde jag bort det, men fan vad kul det var, ni borde vart där! Först uppträdde vi på en liten scen vid Dramaten och sedan gick jag runt och bar på megafonen medan vi väntade på turistbåten vi skulle sjunga på. Att sätta en megafon i händerna på Olga - dum idé. Jag får enorm hybris och blir fullkomligt maktgalen. Jag var bara tvungen att skandera lite "krossa kapitalismen" och sånt där på Nybrogatan. Men var inte oroliga, jag var mycket försiktig i mitt tilltal och gjorde inte bort mig för hela Östermalm. Det var mer "Jag tänkte bara om vi kunde krossa kapitalismen lite grann snälla...?"

På turistbåten gjorde vi ännu ett fantastiskt framträdande för oförstående men roade turister. Det var en såndär platt delfinbåt. Sådan har jag aldrig åkt. Stockholm var vackert som på vykort, hade jag varit turist hade jag varit lycklig och gråtmild.

Sista giget var Moderna dansteaterns rocktemaklubb. Finally a place with acoustic! Sedan fick vi se en grym rocknroll performance och spela guitarhero. Fejktatueringar icke att förglömma! Jag har ett monster på min vänstra arm. Vi drog vidare till kulturhuset efterfesten och fick komma in gratis eftersom vi är ARTISTER och V.I.P. Där drack jag mineralvatten (man är ju inte 23 längre) och träffade på min svensklärare från gymnasiet. Hon presenterade mig för sin karl som en av hennes genom tiderna mest begåvade elever. Så..bra kväll!

Festliga F.

LÖNING PÅ FREDAG

Hej.

Jag ska lista i punktform.
1) Jag är kissnödig.
2) Jag såg just att mina grannar snett över har en julstjärna i fönstret. Är inte det typ olagligt.
3) Jag har dansat balett med de jag ska spela en pjäs med. Den skalliga primadonnan. Det var kul att dansa balett. Jag ska ta en dansklass på Balettakademien på söndag. Jakten på Julia programmet gör mig fett inspirerad.
4) Jag har ont i en fläck på ryggen. Tänker att det kan vara cancern.
5) Den nya läraren på Universitetet har fett mycket pondus. Det är läskigt och häftigt på samma gång. Men man känner sig lätt dummare än man är i hennes sällskap.

Tack för uppmärksamheten. Nu är det dags att gå på toa.

F

MIN NYA PJÄS

A
Har du hört om Bjästafallet? Är det inte helt fruktansvärt hur samhället sluter upp på pojkens sida?

B
Jo det är verkligen synd om flickan. Men det är ju sådär med våldtäkter. Det är väldigt svårt att bevisa.

A
Men de bevisade det ju. Han blev ju dömd!

B
Jo men han var ju samtidigt en väldigt trevlig kille. Han delade ut rosor till sina klasskamrater på skolavslutningen. Det var modigt gjort tycker jag.

A
Kanske. Men det hjälper ju knappast flickans status.


B
Någonstans är det ju så att man faktiskt får bita ifrån. Får du en kuk i fejjan kan du ju faktiskt alltid välja att inte ta den i din mun. Och du vet hur pojkar är. Ibland vet de inte riktigt när de ska sluta. DET borde man lära sig på sexualkunskapen!

A
Vet du om att flesta våldtäktsanmälningar inte ens går vidare till rättegång? Man måste uppfylla en jäkla massa kriterier både som offer och förövare. Om du är tjej ska du vara ordentligt klädd, ute på otvivelaktigt ärende, ha hög social status och en kysk bakgrund. Allt ska ske på allmän plats, du ska inte känna förövaren och när du blir påhoppad ska du kämpa för ditt liv. Sedan ska du inte vänta med att anmäla och när du går till polisen ska du helst ha sönderrivna kläder och gråta mycket så du riktigt framstår som ett offer… Och om du är kille och ska bli dömd för våldtäkt? Jo då ska du helst ha utomeuropeiskt ursprung, en prick i brottsregistret sedan tidigare och dessutom erkänna att du gjort det.

B
Ja, annars står det ju ord mot ord.

A
Japp. Så om du är prostituerad eller uteliggare kan du glömma att anmäla. Du kommer aldrig komma nånstans.

B
Ja men uteliggare. Seriöst, vem vill våldta en uteliggare? Har du sett hur de ser ut?


Fiodorovna

JAG KOKAR MITT EGET VATTEN NU.

Nu har jag varit hos mor och hennes karl i en vecka. Nurished. Omhändertagen. Som ett litet litet barn. Visst bråkar vi ibland min mor och jag. Igår fick jag t ex veta att jag med mitt humör aldrig kommer kunna behålla en karl. Nja, jag vet inte om mitt humör skulle vara det största problemet. Sedan hade jag förstås god lust att kontra med att min farsa inte var hennes genom tiderna ende lover heller men eftersom jag inte ville låta som min babuschka lät jag saken bero. I mitt stilla sinne svor jag att inte prata med mor resten av kvällen och hostade extra högt samt simulerade "nära att svimma" attacker medan jag kokade mitt eget tévatten. Det bästa med mor och mig är dock att vi aldrig är arga på varann särskilt länge. Det räcker med att våra sårade blickar möts för att vi ska brista ut i ett asgarv och allt blir frid och fröjd igen. Och jag kan lägga mig tillrätta igen och mor fixar tévattnet.

Annars är kroppstemperaturen under trettiosju-strecket och det känns som världens åttonde underverk. Fiodorovna är på bättringsvägen. Den här gången också. Men det kommer ju liksom komma en dag när man inte blir på bättringsvägen. När vägen bara leder utför. Som min babuschka. Jag har aldrig sett någon våndas och kämpa så. När man våndas är döden som en vänlig vän som kommer och befriar en. Nu behöver du inte längre plågas lilla människa, jag stryker dig milt över kinden och vi går tillsammans bort från det här eländet. Fina döden. Jag tyckte verkligen att den såg vänlig ut. Varför ska man vara rädd för något så ofarligt.

F

VOJVOJVOJ

Seriöst. Värsta influensan EVER. Jag fick ställa in Ryssen i lördags, som ni säkert vet, ni som läser mitt pladder. Jag fick sitta på akuten istället för det är ju så himla mycket roligare. De sa att det inte var något större fel på mig men jag litar ju inte på läkare. Särskilt när de först säger en sak och sedan en annan och jag säger "Men hallihallå, har ni verkligen kollat rätt journal?" Och de säger "Ja, du heter väl Susann, hahahhehe" Hehe på er ni. När jag kom hem fick jag ringa dem igen så de skulle läsa upp journalen för mig och tydligen hade de inte gjort något misstag. Den här gången. Jag längtar tills Karin har pluggat klart den där elitutbildningen så man kan få ordentlig hjälp. Stackars Karin. Hon kommer att säga upp vår vänskap och börja kalla mig för "Crazy hypocondric bitch".

Idag är 6:e dagen av den här nedrans sjukdomen och för första gången hade febern gått ner lite. Hoppas den inte går upp igen. Hjälp hjälp. Då kommer jag farandes till SöS igen och så får de väl cut me open om det är det som krävs för att ta reda på vad felet är. Nej men usch Olga, Tvi tvi tvi. Peppar peppar ta i trä. Det är tur att jag får vara hemma hos mor i alla fall, annars hade jag väl kolat för länge sedan.

Mot muntrare tider!
Godnatt.
Fiodorovna

BLEKA DÖDENS MINUT. PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ.

Det finns få stunder när man känner sig ynkligare än när man blir sjuk och febrig. Vid 25 års ålder kan man ju tycka att man borde klara av lite influensa (?) men det enda jag vill är att mamma ska vara här, badda min panna och ge mig varm mjölk. Och på lördag är det ju meningen att jag ska stå på scen. Jag begriper inte hur det ska gå. Igår hade jag så hög feber att jag i mina feberdrömmar såg kyrkogårdar och stenar med mitt namn ingraverat. Sedan har jag en släkting som bor i USA, Lena. När jag ringde upp henne på Skype häromdagen svarade hon inte. Och jag vet precis vad det måste bero på. Hon är en såndär som drömmer sanndrömmar, alltid om hemska saker. Som när folk blir sjuka och ska dö och sånt. Hon måste alltså ha drömt något om mig och visste därför inte hur hon skulle bemöta mig i ett Skype samtal. Fan.

F

VAR INTE RÄDD FÖR MÖRKRET TY LJUSET VILAR..VAR?

Kära dagbok,

Varför kan jag inte sluta äta godis? Mina tänder och min mage värker men sötsuget ger inte efter. "Snälla Olga, ät upp mig, jag vill så gärna bli uppäten!" säger de och tittar på mig med sina chokladbruna godisögon. Chokladtårarna sprutar när jag trycker i mig ännu fler, men då ropar de igen."Snälla, ät upp mig också! Och mig! Och mig!"

Nej, nu ska jag avsluta den här bulimirapporten och gå över till ett muntrare ämne; Våldtäkt. Vi hade en föreläsning idag som gjorde mig och gruppen mycket nedslagna. Det krävs oerhört mycket för att en våldtäktsanmälan inte ska läggas ner redan i förundersökningen och i rättegångarna rapas tjejernas hela sexlivsstory upp medan ingen frågar förövaren hur han möjligen ser på kvinnor och sexualitet. Det är så knäppt att den patriarkala normen är så stark att det är våldtäktsoffren, oftast tjejer som får sitta och försvara sig. Frågor som "Byggde kvinnan upp en sexuell atmosfär?" är mer regel än undantag och i de flesta fall där förövaren får en fällande dom är han tidigare brottsbelastad och av utomeuropeisk härkomst. För vem i samhällets ögon kan personifiera en våldtäktsman?

Vilket osökt leder in på Bjästa fallet. Den femtonårige pojken erkände våldtäkt men samhället sluter ändå upp på hans sida. Rättsväsendet gjorde här med andra ord rätt, de fällde den skyldige men denne får då istället upprättelse från samhället. För hur kan en populär pojke, en pojke med hög social status vara en våldtäktsman? Och flickan får skulden. Synen på kvinnan och hennes kropp genomsyras av kyrkliga 1700-tals värderingar. År 2010. Jag är mörkrädd. Både i praktiken och i teorin.

F

JAG HAR STULIT NÅGONS MUFFINS

Mitt pundhuvud råkade ta med sig larmtelefonen hem från jobbet ikväll vilket innebär att jag måste upp med fåglarna imorgon bitti för att lämna tillbaka den. Stupid stupid stupid! Och inte nog med det! Jag råkade dessutom äta upp en killes båda muffins. Jag trodde de var allas, men att äta upp de båda muffinsarna är inte så charmigt trots att det är allas. The deacent thing to do vore ju att ha ätit upp EN. Men hungrig som jag var gluffade jag i mig båda. Några timmar senare får jag höra "Ey Olga! Du har ätit upp mina muffins!" Å, vad jag skämdes som en hund! Imorgon när jag lämnar tillbaka larmtelefonen ska jag även köpa femdubbelt med muffins till André. Jo en sak till! Jag glömde också min halsduk hos en tant och ringde på och bröt mig in i hennes lägenhet alldeles för sent och väckte henne med att tjoa "Oj oj förlåt förlåt, glömde min halsduk bara, godnatt godnatt!" Jävla kväll.

Fioskämmovna

ALICE I PUNDARLAND

Varför dissar folk Alice i underlandet filmen? Den var ju hur bra som helst! Storyn var spännande trots att man redan visste vad som skulle hända. Alice är en underbar karaktär som föder medkänsla och sympati, Helena Bonham Carter som den röda drottningen är grym och att Anne Hathaway gör en stereotyp prinsessa som den vita drottningen gör i mina ögon alls ingenting, då det är så stereotypt att det blir queer istället för könskonservativt. I liked! Jag ger den fyra Johnny Depp av fem möjliga! Fast när ska de börja sända långfilmer på Cosmonova? Vanlig 3D bio börjar kännas lite 2009.

Idag kunde man för sjutton sitta i linne utomhus! Om kvällen är det dock ännu förbaskat kyligt. Det var dagens väderrapport! Precis som i Sovjet där man skrev om vädret i efterhand istället för i förväg. Så att ingen skulle misstro regimen. Så att ingen ska misstro Fiodorovna.



Glad påsk!
Fiodorovna

FILIPPA REINFELDT BEHÖVER ALDRIG VARA HÅRD I MAGEN

Hej stan!

Vilken vacker morgon, eller? Det är nu jag börjar gnissla tänder igen över att inte ha en balkong. Apropå politik kan jag avslöja att Sveriges hemtjänstförening är sura på borgarna. Så här sa en tjej på jobbet igår; "Jag tror inte att Filippa Reinfeldt har räknat på hur lång tid det tar för en tant att bajsa." Och det är klart. Om Agda Agdarsson plötsligt får för sig att bajsa kommer hembesöket ta mycket längre tid än om hon inte är bajsnödig. Man (borgarna) har alltså räknat ut exakt hur lång tid det ska ta vid varje hembesök. Inget oförutsett får inträffa och helst ska det vara så avhumaniserat som möjligt. För om man ska stressa på folk när de bajsar blir det avhumaniserat. Och då undrar jag hur det går ihop med de privata företagens löften om "personligt bemötande." Filippa Reinfeldt kommer nog ha råd att bo i gamla Enkehuset, Borgarnas hus vid Hornstull när hon blir gammal. Där kommer hon bli serverad ostron som lätt slinker genom tarmkanalen och sen kommer hon få bajsa ifred. Men de som bor hemma och inte har råd med finare tillhåll, de som inte heller får plats på äldreboende, de får ständigt vara hårda i magen. Så gott folk, det är bäst att börja laddda upp med plommon redan nu.






Puss och kram
Fiodorovna