Jag får dåligt samvete när jag inte skriver. Bloggen är ständigt med mig, ständigt närvarande. Visst är det fyndigt att man kan skapa sin egen ångest. Utan min Iphone är jag död ba helt död helt körd asså! Nu ljög jag. Jag har ingen Iphone. Jag är fullkomligt ointresserad av Iphones. Jag blir till och med provocerad av Iphones. För vi gillar båd' hårda och mjuka paket. Jag har alltid gillat de hårda paketen. Det där fattade bara ni med sjuk fantasi. Välkomna i klubben.
Jag var på julavslutning på gymnasieskolan jag jobbar på i fredags. Alla sletna elever i aulan efter en hård marsch mot mvgna. Esteterna underhöll på scen och trots att de annars inte är så poppis var de det i fredags. Julen är fridens och acceptansens tid och publiken gladdes och skrattade igenkännande. Ett sammanhang och en gemenskap. Tillsammans är vi slagkraftiga, oslagbara. När det lider mot jul. Vilket för oss in på ännu ett tema. Lidanden och lidelser.
Jag låter det vara okommenterat för nu. Mitt kärleksliv och mina menstruationer har aldrig haft med bloggen att göra.
Fiodorovna.
Ps: Sedan jag i femtonårsåldern började käka p-piller har min menstruation varit näst intill på minuten regelbunden.
