TANGO TANGO!

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det koskit i hagen! Jag har varit en dålig bloggerska på sista tiden, jag vet. Jag har haft fullt upp och i de stunder jag fått vara allena har jag suttit stilla i gräset och stirrat rakt ut i luften. T ex en fylletripp till Riga. Det var inte så farligt fullt men trevligt. Så nära Ryssland utan att vara i Ryssland har jag aldrig varit.

Tanter i huckle,hennapermanent,plastblommor till utförsäljning, trivsam torganda och billig öl. I kön på mataffären paxar man plats på ryska och köper rysk stenbitsrom alá kaviar, en dryck som heter "kvass" samt inlagd makrill som man snart skall tillaga med majonäs.

Efter ett påhittat brandlarm nere på C-däck utbröt panik där hälften av PV eleverna panikslagna rusade upp på däck för att spana efter livboj och livbåt och hälften kom surt släntrande efter då de just hade somnat och tyckte illa om att bli väckta. Dock var det blott ett falsklarm och vi kunde skråla ut vår lycka över att vara vid liv på kvällens karaoke. Mitt paradnummer; Tango Tango! med Petra Nielsen, updated version med Olga Henrikson. Jag älskar karaoke. Jag tänker inte ljuga för mig själv och jag tänker inte ljuga för er. Jag älskar också musikalmusik och schlager. Och Petra Nielsen. Jag gillar pardans också. Som t ex Tango.

Vi åt en mastig buffé på båten och jämförde sedan våra magar. Complements to the chef. Buffé är att vara girig. Nu tar jag fan ordentligt här, hörru du du, softa ner med laxen där va, det ska räcka till alla. Lassa på. Lassa brassa mandelmassa. Fy fan vad gott det är att svulla för att sedan vrida sig i smärta.

Nu: tillbaka till verkligheten.

F

DET ÄR SKAM!

Jösses så jag gjorde bort mig. Stånd upp är nog inte rätt forum för mig trots allt. Jag har en för liten stake för att klara stånda upp mot detta chauvinistiska possie. Alltså såhär va. Att improvisera - BIG mistake. Att improvisera inför folk med helt annan referensram - HUGE mistake. Skämt som "Vill du ha fitta till frukost" funkar INTE här. Någon stackare längst fram skrattade högt och generat, annars - pinsam tystnad. Snubbarna som är något i svängen undvek min blick i toalettkön och jag köpte tre öl och vägrade gå för att jag inte ville känna mig besegrad. 90% av all standup ÄR fan inte bra! Det är enahanda, ointelligent, kvinnoförnedrande och trist. Ett skämt om att Anna Odell får ligga för lite ÄR inte roligt. Konfrencieren snackade om genus som bullshit och folk garvar åt de tristaste saker. MEN det fanns en tjej som tydligen hade aspbergers syndrom som var fantastiskt rolig. Hon heter Hanna, tyvärr minns jag inte efternamnet. "Jaha, det här skrattade dom knappt åt alls på aspbergerträffen..." Så inget mer stand up för mig. Åtminstone inte på Big ben. Det är tråkigt att folk måste vara så jävla likasinnade för att kunna förstå varandras jargong.

Nu drar jag till Riga med klassen. Alla drar till Riga. Riga är det nya Tallin. Det blir fett med supa, svulla smörgåsbord, dansa till lettisk techno, skrika "Lady in red" i karaokemicken och vara allmänt svennebanan. Nej usch, eller så sätter jag mig på ankardäcket med en god bok och spanar efter Moby Dick. Död och helvete, det är Moby Dick det.

Fiodorovna

DEN LILLA DÖDEN

Nu är det slut. Nu är det över. Sista föreställningen har spelats och ridån har gått ner. Inte för att det fanns någon ridå. Ryssen ser inte längre. Det var en himlastormande skojskul sista föreställning och en himlastormande skojsig publik. Det var grymt, faktiskt. Jag önskar mig en scen i födelsedagspresent. Många ryssar har ännu inte hunnit inspektera deras språkrör i Svea. Ikväll ska jag stånd uppa på
Big ben. Jag har inte förberett NÅGONTING. Jag har helt enkelt inte HUNNIT. Jag ska alltså ställa mig på en scen inför en massa människor jag inte känner och inte veta vad jag ska säga. Det är sant. Jag ska improvisera tänkte jag. Om jag dör på kuppen så dör jag men den döden kommer att vara skön. Plågsam men skön. Den lilla döden. Kanske borde jag strunta i det. Det vore kanske the smart thing to do. Men liksom en knarkare längtar efter nästa sil längtar jag efter nästa scen. Nja. Jag vill ju säga något vettigt också, som att män är det andra könet och sånt. Ni vet,feministiskt dravel.

F

JAG ÄR ALEX SCHULMAN

En enda liten artikel i alltomstockholm med "bejbig" bild och unga killar addar mig på facebook, mina läsarsiffror på bloggen stiger med skyhöga mil, och trots att jag är så lite privat som möjligt i det jag skriver får jag alltför privata kommentarer. Min mobiltelefon är påslagen när jag sover för att jag inte vågar lita på att väckarklockan ringer om den är avstängd.

Nu ringde en till ryss och bokade biljetter till söndagens föreställning. Två vuxna och ett barn. Hon undrade om den lämpade sig för en fjortonåring. Jag tycker att den lämpar sig utmärkt. Hon kan nog behöva lära sig att inte stå i ett hörn och vänta på att bli uppraggad. Vill du ha fitta till frukost. Inga jävla spel tjejen, inga jävla spel.

Jag kollar mejlen 10 gånger per dag. Alla kan nå mig, alla kan bekräfta min existens genom att kommentera min status på facebook. Jag säger ja, bekräfta mig ty utan kommunikationssamhället vore jag ingen och ingenting. En amish kvinna utan el eller sexualdrift. Vad vore väl jag om facebook inte hade skaffat chattfunktionen, och att compare people är ju det bästa jag vet.

Jag vill inte se mig själv i tidningar fler gånger, jag vill inte läsa recensioner, jag vill inte bli bedömd. Jag vill inte ens bedöma. Jag vill sitta i solsken och vårluft med fötterna i en porlande bäck, lukta på blommor och höra ett svagt ljud av ngn jag tycker mycket om stöka med grillkolen. Min mobil ska vara avslagen.

F

SKUMPA MED FIODOROVNA

Igår var den andra föreställningen av RYSSEN. Den jag var mest nervös för. Dvs den som främmande ryssar ringt och bokat biljett till i tron om att de skulle skåda en hyllning till fosterland men istället fick se en diss till Sthlm. Men min mor tyckte att jag snackade om Sthlm med kärlek. Jag vet inte. Kanske hatkärlek isåfall. Ibland är det svårt att skilja på två sidor av samma mynt. Jag är fruktansvärt trött på mig själv nu. På mitt namn, min härkomst, min approach, mina kärlekshistorier, mitt gitarrspel. Jag är oerhört trött på ordet Jag och Jag är oerhört glad att vara en del i ett större sammanhang såsom Moby Dick med Puma gänget. En roll och en del av något större än jag själv. Jag älskar min föreställning men att skåla i skumpa med Olga Fiodorovna på premiären känns lite tradigt. Trots alla fina människor som var där och ville skåla med mig. Jag vill ju givetvis spela fler gånger, har man äntligen krystat ur sig den här lilla showen vill man ju inte lämna den vind för våg. Om någon känner någon som kan tänka sig producera, t ex Riksteatern som verkar vara helt omöjliga att få till ngn av föreställningarna (Folkets teater..jo tjena) så försök få dit dem på söndag den 24:e kl 15. Sista chansen for now att se RYSSEN som ser dig. Annars PREMPA för MOBY DICK på HAGAGATAN 48, IMPRO&CO. FREDAG! VÄLKOMNA.

Hejdå så länge
Fiodorovna

MEDIAUPPBÅD KRING MIN PERSON

Idag ringde en ung kvinna från aftonbladet som presenterade sig som journalist och undrade om jag ville ställa upp på en telefonintervju om min enkvinnas show "Ryssen ser dig!" Det var då jag svarade att jag inte är någon jävla mediahora och att aftonbladet är en snaskig kvällsblaska. Trodde ni det eller? Jag svarade gladeligen på frågor om mitt ursprung, min syn på stand up comedy och massor med mer. Jag är med på alltomstockholm.se imorgon, om jag förstått det hela rätt. Det känns som att jag blajade en massa skit och inte sa ngt vettigt överhuvudtaget, men det är ju inte varje dag man plötsligt ställs till svars för vad man egentligen håller på med. Jösses. Obehagligt, tänk om det blir felciterat och ngn klottrar Hitlermustach på mitt foto innan publicering.

Jösses. Minns ni när Big brother gick på tv? Det var ngt avsnitt när alla i huset fick spela in en låt som gick så här: "Jag är en mediahora, ingen vill ha mig. Gör vad som helst för att nån ska komma och ta mig, både radio och tv så alla kan se mig...etc". Och Big brother deltagarna spelade gladeligen in sin låt och stod för varenda ord. Bra det åtminstone.

I Sovjet hade vi en tidning. Den hette Pravda. Det betyder sanning.

Fiodorovna

MANGO MANGO I WANNA MANGO THROUGH THE NIGHT

Jag har burit och rullat. Scenbygge över hela staden. På en kvinnas starka armar, mina. Trots att jag aldrig lyckats göra fler än en armhävning, något jag skäms för. Jag önskar att jag hade fysisk styrka som tre hormonstinna män på en fotbollsmatch, var det en märklig liknelse så säg, men hade man styrka skulle man vara en perfekt människa. Jag svamlar. Jag har ätit en mango med något konstigt på för helt plötsligt var jag tvungen att spotta och frusta, delvis pga det äckliga och delvis för jag blev så rädd för att dö. Men jag besinnade mig för inte kan man väl dö av en mango? Och om jag dog av mangon, vad skulle hända med Skärholmens Icas rykte? Det skulle stå om mig i tidningarna ett tag; 23-årig kvinna död av mango eller; Död av mango i Skärholmen men efter ngn månad eller så skulle alla spår vara igensopade, jag skulle vila tryggt i min grav och kön till Skärholmens Ica skulle vara lika långa som förr. Klientelet läser inte Aftonbladet. Jag var på Skogskyrkogården idag. Där finns en egen glänta för barngravar. En bit jord var nyss uppgrävd och där stod en lapp att begravningen skulle äga rum idag. En liten bit jord för en liten människa. Det gör ont. En normal dag för mig är en dag av sorg för någon annan. Det fanns en liten grav med ett urtvättat foto på en bebis som inte såg ut att ha blivit besökt på länge. Jag undrar varför. Borde jag besöka den. Borde jag skriva om detta. Jag känner mig makaber. Tänk om ngn som läser.. Jag ska sluta nu. Jag återkommer när jag har något vettigt att säga. Premiär på fredag för RYSSEN SER DIG. Jag tror det börjar bli fullbokat. Det trodde jag aldrig. Jävla mango. Den gjorde mig hög.

F

DEN GYLDENE PORTEN

Har varit på Dramatiska Institutet idag. Har en bekant jag hjälper med ett arbete. Jag spelar ökenblomma i ett barntv projekt. Dramatiska Institutet och teaterhögskolan, på bekvämligt avstånd från Filmhuset, där till och med restautangpersonalen ser trendig och intellektuell ut. DI, vilket ställe. Miljarder kronor till miljarder ljusbord, lampor, studios etc etc. Stora teatersalar man kan repa i när man vill. Åh, för mig är det ännu en dröm. Tänk att få tillgång till en gigantisk blackbox. Varsågod att skapa. Folket och staten betalar för din konstnärliga utveckling så att du kan betala tillbaka i form av kultur. Du, som är en del av den gudabenådade klicken, Du, som lyckats ta dig in genom den gyldene porten, Du, som kommer ut på den andra sidan och Du, som lyckas ta dig backstage på Dramatens stora scen. Du, frälste, och frälsaren i samma andemening, Du, som blir en del av den kulturelit vi kallar kvalitét. Glöm aldrig vem du egentligen är och var från början. Ta i från könet som jag brukar säga. Mesa inte ur nu för du har fått en chans att förändra världen. Du kan gå i världskunskap hos mig för jag har nämligen alltid rätt. Visst är det underbart. Grattis till alla jag känner som kommit in på teaterhögskolan i år - Maja, Hannah, Robert, Cissi, Alexandra, Victor, Victor, Thomas. Jag hoppas jag inte glömt någon. Nästa år är det min tur.


DI och teaterhögskolan i nytt samarbete. (bilden)

Ska sticka och hämta lampor nu. I Näckrosen. Finns där någon som förföljer mig?

Jag älskar livet, makten och härligheten. Amen.
Fiodorovna