En enda liten artikel i alltomstockholm med "bejbig" bild och unga killar addar mig på facebook, mina läsarsiffror på bloggen stiger med skyhöga mil, och trots att jag är så lite privat som möjligt i det jag skriver får jag alltför privata kommentarer. Min mobiltelefon är påslagen när jag sover för att jag inte vågar lita på att väckarklockan ringer om den är avstängd.
Nu ringde en till ryss och bokade biljetter till söndagens föreställning. Två vuxna och ett barn. Hon undrade om den lämpade sig för en fjortonåring. Jag tycker att den lämpar sig utmärkt. Hon kan nog behöva lära sig att inte stå i ett hörn och vänta på att bli uppraggad. Vill du ha fitta till frukost. Inga jävla spel tjejen, inga jävla spel.
Jag kollar mejlen 10 gånger per dag. Alla kan nå mig, alla kan bekräfta min existens genom att kommentera min status på facebook. Jag säger ja, bekräfta mig ty utan kommunikationssamhället vore jag ingen och ingenting. En amish kvinna utan el eller sexualdrift. Vad vore väl jag om facebook inte hade skaffat chattfunktionen, och att compare people är ju det bästa jag vet.
Jag vill inte se mig själv i tidningar fler gånger, jag vill inte läsa recensioner, jag vill inte bli bedömd. Jag vill inte ens bedöma. Jag vill sitta i solsken och vårluft med fötterna i en porlande bäck, lukta på blommor och höra ett svagt ljud av ngn jag tycker mycket om stöka med grillkolen. Min mobil ska vara avslagen.
F
skip to main |
skip to sidebar
