THE POWER OF SKITKALLT

Alltså seriöst. Jag jobbade på min superflaschiga bar igår med mitt superduperflaschiga vaktjobb. Alltså seriöst. Jag stod ute i fyra timmar. FATTA KALLT. Jag måste kräva min rätt och få fackföreningen att få loss en fet väktarjacka. Jag sov under fem täcken inatt och när jag vaknade var jag fortfarande kall. Dessutom fler dryga typer en vanligt. Jag fick till och med flascha min feta entrevärdsbricka och säga "I have the power att kasta ut er." Nåväl. En natt och ett ont i halsen senare är det nu en vecka kvar tills nästa tillfälle att få frysa arslet av sig och livet ur sig.

F

MED MIN IDOL JOSEFINE ANDERSSON TILL EXEMPEL

Hallå världen. cyberrymden. postmodernismen.

Jag har blivit lite seg på uppdaderingar jag vet, men mina fingrar har antagit någon slags reumatisk formation a´la gammelmormor Sonja (vila i frid) p g a att jag plitat ner en hel jäkla tentamen om kulturpolitk. Jodå hör på den, fredag ska den vara inlämnad och jag är typ klar jorå jorå in your face alla kursare, Olga da bitch har talat. Så vad ska vi säga om kulturpolitiken då? Jasenco Selimovic är en serbisk/svensk (jag är ryss/svensk alltså får jag skriva så) teatergubbe som gått och blivit folkpartist. Han anser att kulturen ska vara till för och av eliten. Och jag tycker ner med hela skiten. Nejdå. Trodde ni ja. Jag är ju ngn form av kulturarbetande människa, det skulle ju vara att ifrågasätta hela min existens och det vill vi inte göra. Olga på jorden ett tag till röstar jag för och jag röstar rött. Jag vågar aldrig planera framtiden eller säga "när jag fyller fyrtio" för varför ta ut segern i förskott? Det är synd om människorna. Det är synd om mig som man bör börja säga i vår borgerliga högborg. Sprang fort som fan på löpbandet idag ni skulle se va jag svettades, ni skulle se hur jag led när kaviarmackan gav mig håll. Plågsamt grimasierande stapplade jag fram i 8,5 kilometer i timmen. Ni skulle se. Ni skulle se hur jag led. Vill någon se hur jag lider. Det är synd om människorna. Det är synd om mig. Men ibland är jag väldigt lycklig. När jag får tag på biljetter till 123 Schtunk med min idol Josefine Andersson till exempel.



F

HEJ DAGBOK

är egentligen mycket trött. men störiga brudar har fest i närheten. allting förändras. det känns som inga väggar finns. saker man minns. ylande brudar och dunka dunka. brölande grabbar och bärsar klunka. nio till fem ångesten och måndag till fredag och hur skrämmande det är. ruta i ett fyrkantsystem men ta dig ut då, think outside the box, dålig koll på politiken klarar inte av kritiken i diskussionen. smälla gnälla drälla gnälla. enklast att gnälla. utan att söka finner man inga nya resultat blir bara skåpmat åt kapitalismen och i förlängningen till nynazismen, schismen. våga ta konflikter med *** ekonomin särar på oss och gör oss till särartsfeminister. maskar krälar i mina möbler mina kläder min säng. finns det någon poäng med dessa avartsdjur man bör sätta dem i bur eller hur. killarna på scenen med snoppar mellan benen, genuskoll på noll. jag ville aldrig vara dryg, allt jag säger är med goda intentioner. superkänslig tjej. varje blick slår hål i hjärtat. jag tänker på killar jag gillar. vad är en relation , välja en på en miljon och dela livet med men mitt liv är ju bara mitt hur skulle jag utgå från två när jag bara är en. och vad är poängen, ängen, sängen. läkaren säger att tänkande människor har ångest men jag vet dom som har ångest i alla fall, ser deras ångest annorlunda ut. jag kan ha mycket ångest för allt som händer i världen men då brukar jag tänka på mina vänner, såna jag känner för dom tänker som jag och då är jag inte ensam och då kanske vi kan förändra allting tillsammans. de sjunger i kör därnere nu, och då menar jag inte flatlössen utan brudarna. alkoholen hjälper dem att vara närvarande i nuet men det låter mer bröligt än trevligt. ibland gråter någon.

F

REDAN PÅ 80TALET DRACK GARDELL GRAVÖL FÖR SOSSARNA

Men va fan jag har ju blivit sjuk igen och har sovit bort de dagens timmar då jag inte kollat på Vänner och nu kan jag inte sova. Nedrans! Men jag ska inte tala om sjukdom som jag brukar, inte om alla cancrar jag jämt tror att jag har (mag,tarm, blod, lung, maglint) inte bröst dock! Jag har ännu aldrig misstänkt bröst, undrar varför. Vänta!

(jag pausar för att känna efter knölar)

Njä, verkar lugnt. So far. Nej, det här är mer av en vanlig förkylning. Ska nog inte jämföras med den jag hade i vintras med åtta dagars feber, en inställd Ryssen ser dig! på Högkvarteret (vilket ledde till rykten om att jag låg på sjukan, dödsjuk) Jag var visserligen på sjukan men knappast dödssjuk, trots att det inte skulle varit svårt att få den finniga läkarpraktikanten att bevisa motsatsen. Fick idag för övrigt lära mig att även läkare är människor som kan missa benbrott och begå misstag. FY FAN. Ska det göras så många teveserier om dem är det minsta man kan begära att de ska vara övermänskliga.

Och så förundrar jag mig över alla människor som skaffar barn, ungar och makar. Why?? Ni kommer ändå skilja er senast vid fyrtio. Eller? Är det jag som är dysfunktionell? MÅSTE jag leva så? Om jag inte måste det, varför känner jag mig då så misslyckad vid tanken att jag skulle vara okapabel? Käre Jesus hör min bön, hjälp mitt arma kvinnokön. Vart jag än i världen vänder, ligger lyckan i hjärnspökets händer. Eller nåt.

Man återupptäcker gamla böcker när man är sjuk. "Mormor gråter, och andra texter" av Jonas Gardell till exempel. Sent åttiotal och Socialdemokratin fyller hundra år, Sverige är ett välfärdsland men man löser inte bostadsbristen, pissar på utsatta och chockhöjer politikerlöner. Där ser vi när det började. Långt innan Monas dyra handväska i alla fall.





Googbajsch och Godnatt.
Fiodorovna