JAG LEVER JAG LEVER

Hej Dmitrij och resten av mina trogna följare!

Jag är inte död, jag lever och frodas men min mormor är död nu och därför har jag inte hunnit med bloggandet. Dessutom har min dator pajat, precis som väntat, sådant händer när man vägrar inse att tiotusen upp poppande rutor innebär att datorn har fått svininfluensan. Jag försökte hälla några liter vaccin över den (det är därför resten av befolkningen får vänta till dec) men det hjälpte föga.

Idag är det nio dagar sedan min mormor Dina Chabanova vandrade in i evigheten och det är enligt rysk tradition dags att minna henne med vodka och sång. Det har varit en sjukt jobbig tid och en oerhörd smärta att se en människa man älskar bli uppmumsad inifrån av le crabs. Men nu är det över och plågorna är över för oss alla. Det känns inte som att hon är riktigt borta ty om vi lever i evigheten, då universum varken har en början eller ett slut så kan heller livet inte ha ett början och ett slut. Verkligheten sker parallellt med andra verkligheter och livet sker parallellt med döden. Hon finns där någonstans och dömer mig men älskar mig, det tror jag.

Jag kommer att blogga vidare så fort min kära dator är kry igen, sitter nu hos morsan min, men ut i förorten pallar jag inte att åka varje dag.

Kom och se en Midsommarnattsdröm i dec! (Dmitrij, jag såg att du klickat "not attending" på facebook. Det är ej okej.)

dessa datum! puma scenkonsts gästspel på teater:moment tbana gubbängen

fre 4 dec
lör 5 dec
ons 9 dec
tors 10 dec
fre 11 dec
lör 12 dec
tors 17 dec
fre 18 dec
lör 19 dec

biljetter 100kr studerande, panschisar och "mellan två jobb"
biljetter 120kr alla borgare
cash is king!
boka på www.pumascenkonst.org
välkomna till en galen queertolkning av Shalespears gamla goa klassiker.

Fiodorovna

SÅNGER FRÅN ANDRA VÅNINGEN

Jag tänker börja med ett uppgivet; "Jaha". Och fortsätta med; VADÅ ÄR JAG SJUK IGEN? Hjärtat klappar (vilket iochförsig är till min fördel men nu snabbare än vanligt), halsen ömmar och lederna låter sig kännas vid. Neee, inte kan jag väl vara sjuk igen, det borde vara fysiskt omöjligt. Och så skulle jag smitta min nuförtiden helt handikappade mormor, neee, inte kan Gud vara en ond gubbe, neee jag är inte sjuk jag måste vara frisk. Det är bara en tillfällig liten störning i balansnerven. Måste vara så. Men varför värker det i mitt öra?

Av någon anledning träffar jag hela tiden på grannen från ovanför. Han har börjat banka i golvet när jag repar men eftersom han bankat när han byggt om sin lägenhet i ett halvår struntar jag i det. När vi träffas säger vi tjabba och låtsas som ingenting. Trots att vi båda har hört hur den andra låter när den knullar. Galet. Men å andra sidan, hur skulle det annars vara? "Ja, tjena! Läget? Jag hörde du hade det lite gött inatt! Sjysst! Kom in på en kopp kaffe vetja" I en annan värld kanske.

F

THE VALLEY OF KRÄKS

Att börja blogga är som att börja på pardans. Ibland pallar man inte men man får inte göra danspartnern besviken så man går lik förbannat på dansklassen ändå. Trots att man dansar uselt. Just nu bloggar jag uselt. Jag såg Macbeth igår på teater:moment kan jag iochförsig tala om och den var jävligt bra. Framförallt sista akten, första var lite seg om sanningen ska fram (aurelia, excuse moi, por le sounne, de je´m appelle, voule vouz couche avec mói se coi brigitte bardotte trallala) Men i andra satt jag med uppspärrade ögon, med nerverna på helspänn och spillde vin när min kropp följsamt hoppade upp och ner med handlingen. Sedan var jag på världens största fest på teaterhögskolan. Det har tydligen varit performancefestival här i stan, något som jag helt har missat men jag är tydligen inte den som missar festen. Fast jag gillar fan i mig inte fest. Inte när det är så mycket folk. Man ser någon man uppskattar och tänker "Åh så roligt, henne/honom/hen vill jag prata med ett litet tag!" sedan står man och skriker åt varann en stund och till sist tröttnar man och häver i sig mer öl. Stora sprängfyllda, högljudda tillställningar ger mig alltid en känsla av vemod och tomhet. Det är som att man befinner sig i kulmen av vad ett socialt sammanhang borde vara, det borde inte kunna bli bättre men det är alltid bara flyktigt, tomt och substanslöst. Sedan vandrar man the valley of kräks (tunnelbanan nattetid).

Fördubbla mödan, mödan fördubbla, heta kittel sjud och bubbla.
Olga Fiodorovna Macbeth