Jag tänker börja med ett uppgivet; "Jaha". Och fortsätta med; VADÅ ÄR JAG SJUK IGEN? Hjärtat klappar (vilket iochförsig är till min fördel men nu snabbare än vanligt), halsen ömmar och lederna låter sig kännas vid. Neee, inte kan jag väl vara sjuk igen, det borde vara fysiskt omöjligt. Och så skulle jag smitta min nuförtiden helt handikappade mormor, neee, inte kan Gud vara en ond gubbe, neee jag är inte sjuk jag måste vara frisk. Det är bara en tillfällig liten störning i balansnerven. Måste vara så. Men varför värker det i mitt öra?
Av någon anledning träffar jag hela tiden på grannen från ovanför. Han har börjat banka i golvet när jag repar men eftersom han bankat när han byggt om sin lägenhet i ett halvår struntar jag i det. När vi träffas säger vi tjabba och låtsas som ingenting. Trots att vi båda har hört hur den andra låter när den knullar. Galet. Men å andra sidan, hur skulle det annars vara? "Ja, tjena! Läget? Jag hörde du hade det lite gött inatt! Sjysst! Kom in på en kopp kaffe vetja" I en annan värld kanske.
F
