IMORRN BLIR I ÅR I FJOL

Fast jag är Olga, det kommit mig till del; att spela mänska i detta sorgespel.

Inatt ska en stjärna falla, den ska skina klart. Den lyser dig väg, en dag ska vi mötas åter. I skyddet av en ängel som står vakt, det vet du att jag har. Jag vill att du ska minnas vad jag sagt; jag är i gott bevar.

Med sorg och glädje tar vi farväl av det gamla året och välkomnar det nya. Jag hoppas att vi möts nästa år igen. Och nu äta upp skinkresterna för imorgon blir de från i fjol.

Gott nytt år mina nära och kära men också till er lite längre bort!

Fiodorovna

THE WHITE POWDER

Blötsnö, snöblöt, snöblöt i blötsnö. Jag har skaffat mig världens bästa julklapp. Alla säsonger av Vänner. Så att man aldrig är ensam. De sa att det var tragiskt, detta med att tv vännerna egentligen är personal friends of mine men jag kan inte förstå hur kärlek och vänskap kan vara tragiskt. Den är väl vacker vilken form den än tar. Jag hann aldrig be min babuschka om de bästa recepten. Vi bara planerade att göra Pelmeni ihop, dessa ständiga planer, ska något göras bör det göras på en gång. You never know when it´s too late. Nigella är en riktig pudding, ju mer hon lagar desto mer vill man äta upp henne. Hon gav min jul den extra touch of sensualism den behövde. Varför pratar folk om att börja köpa julklappar i augusti? Jag anser det vara löjligt, dock har jag bara köpt två klappar, mer har inte behövts, men jag är ändå nöjd med att ha sluppit kuvas av kommersialismens blåa ok. Jag har behållt min jul röd och mitt hjärta är som Elin säger blödande och bultande. Jag har ett blödande och bultande hjärta, vilket betyder att jag lever och att jag lever än. Den tanken gör mig nöjd och den vita snön gör mig ännu nöjdare. Ingen kan vara olycklig som är omringad av det vita pulvret. Var inte oroliga, imorgon är det säkert vitt igen.

God jul och gott nytt år!
Fiodorovna

JAG LEVER JAG LEVER

Hej Dmitrij och resten av mina trogna följare!

Jag är inte död, jag lever och frodas men min mormor är död nu och därför har jag inte hunnit med bloggandet. Dessutom har min dator pajat, precis som väntat, sådant händer när man vägrar inse att tiotusen upp poppande rutor innebär att datorn har fått svininfluensan. Jag försökte hälla några liter vaccin över den (det är därför resten av befolkningen får vänta till dec) men det hjälpte föga.

Idag är det nio dagar sedan min mormor Dina Chabanova vandrade in i evigheten och det är enligt rysk tradition dags att minna henne med vodka och sång. Det har varit en sjukt jobbig tid och en oerhörd smärta att se en människa man älskar bli uppmumsad inifrån av le crabs. Men nu är det över och plågorna är över för oss alla. Det känns inte som att hon är riktigt borta ty om vi lever i evigheten, då universum varken har en början eller ett slut så kan heller livet inte ha ett början och ett slut. Verkligheten sker parallellt med andra verkligheter och livet sker parallellt med döden. Hon finns där någonstans och dömer mig men älskar mig, det tror jag.

Jag kommer att blogga vidare så fort min kära dator är kry igen, sitter nu hos morsan min, men ut i förorten pallar jag inte att åka varje dag.

Kom och se en Midsommarnattsdröm i dec! (Dmitrij, jag såg att du klickat "not attending" på facebook. Det är ej okej.)

dessa datum! puma scenkonsts gästspel på teater:moment tbana gubbängen

fre 4 dec
lör 5 dec
ons 9 dec
tors 10 dec
fre 11 dec
lör 12 dec
tors 17 dec
fre 18 dec
lör 19 dec

biljetter 100kr studerande, panschisar och "mellan två jobb"
biljetter 120kr alla borgare
cash is king!
boka på www.pumascenkonst.org
välkomna till en galen queertolkning av Shalespears gamla goa klassiker.

Fiodorovna

SÅNGER FRÅN ANDRA VÅNINGEN

Jag tänker börja med ett uppgivet; "Jaha". Och fortsätta med; VADÅ ÄR JAG SJUK IGEN? Hjärtat klappar (vilket iochförsig är till min fördel men nu snabbare än vanligt), halsen ömmar och lederna låter sig kännas vid. Neee, inte kan jag väl vara sjuk igen, det borde vara fysiskt omöjligt. Och så skulle jag smitta min nuförtiden helt handikappade mormor, neee, inte kan Gud vara en ond gubbe, neee jag är inte sjuk jag måste vara frisk. Det är bara en tillfällig liten störning i balansnerven. Måste vara så. Men varför värker det i mitt öra?

Av någon anledning träffar jag hela tiden på grannen från ovanför. Han har börjat banka i golvet när jag repar men eftersom han bankat när han byggt om sin lägenhet i ett halvår struntar jag i det. När vi träffas säger vi tjabba och låtsas som ingenting. Trots att vi båda har hört hur den andra låter när den knullar. Galet. Men å andra sidan, hur skulle det annars vara? "Ja, tjena! Läget? Jag hörde du hade det lite gött inatt! Sjysst! Kom in på en kopp kaffe vetja" I en annan värld kanske.

F

THE VALLEY OF KRÄKS

Att börja blogga är som att börja på pardans. Ibland pallar man inte men man får inte göra danspartnern besviken så man går lik förbannat på dansklassen ändå. Trots att man dansar uselt. Just nu bloggar jag uselt. Jag såg Macbeth igår på teater:moment kan jag iochförsig tala om och den var jävligt bra. Framförallt sista akten, första var lite seg om sanningen ska fram (aurelia, excuse moi, por le sounne, de je´m appelle, voule vouz couche avec mói se coi brigitte bardotte trallala) Men i andra satt jag med uppspärrade ögon, med nerverna på helspänn och spillde vin när min kropp följsamt hoppade upp och ner med handlingen. Sedan var jag på världens största fest på teaterhögskolan. Det har tydligen varit performancefestival här i stan, något som jag helt har missat men jag är tydligen inte den som missar festen. Fast jag gillar fan i mig inte fest. Inte när det är så mycket folk. Man ser någon man uppskattar och tänker "Åh så roligt, henne/honom/hen vill jag prata med ett litet tag!" sedan står man och skriker åt varann en stund och till sist tröttnar man och häver i sig mer öl. Stora sprängfyllda, högljudda tillställningar ger mig alltid en känsla av vemod och tomhet. Det är som att man befinner sig i kulmen av vad ett socialt sammanhang borde vara, det borde inte kunna bli bättre men det är alltid bara flyktigt, tomt och substanslöst. Sedan vandrar man the valley of kräks (tunnelbanan nattetid).

Fördubbla mödan, mödan fördubbla, heta kittel sjud och bubbla.
Olga Fiodorovna Macbeth

KOPPARRÖD HÅRFÄRG NÄSTA

Cancer detta djävulskap, ingen verkar komma undan. Hur ska man bli en sådan som kommer undan? Fly fly. Flyg fula fluga och den fula flugan flög. Ätit för gammal choklad med vitt på, får man cancer av det? Men jag tog en snus efteråt så det borde ordna sig. Och jag har bajsat på kändistoalett, det är inte varje dag. I gamla stan går turisterna runt, runt, de måste undra hur alla Stockholmare får plats att bo i gamla stan för inte finns det Stockholmare någon annanstans. Citykyrkans café är en oas mitt i vimlet, en redig sallad för 49 kronor, rekommenderas varmt och man får sällskap av generation x. Det är finfint att studera contra argument och premisser med sällskap av 1940-tal. I gamla stan arbetar folk som levande skyltar och jag köpte mig nästan en liten älg. Det är tur att Sverige är Sverige och att det finns hem för gamla människor där man kan gå på andakt och fredagsunderhållning varannan fredag utan att betala en spänn för det. Jag vet att vi är på väg mot blåare tider men jag har svårt att tro att folket kommer låta dessa möjligheter försvinna så där hipp som happ liksom. Imorgon äter jag frukost innan tentan.

Hej
F

GUD HAR INGEN FITTA

Nej Linda och Hannah. Jag har INTE "immititetsproblem". Jag har AGGRESSIONSPROBLEM. Jag känner för att sparka spädbarn och plantera bomber i papperskorgar och VARFÖR tar det så JÄVLA LÅNG TID att åka kollektivtrafik från Skärmarbrink till Täby kyrkby? Och på tunnelbanan, när gick det snett med folks gener? Det finns ingen estetik, ingen skönhet i folks fruktansvärt fula fejjor och SNÄLLA morsan där, TÄNK på vad du matar barnen med, de är ju FETA, fattar du inte att folk DÖMER DIG när du är så OANSVARIG? Och du då? Sluta stirra ditt fån har du aldrig SETT EN KVINNA förut?? Och ALLA BARNFAMILJER! Jajaja, det är söndag och det är så mysigt med promenad på stan med duggregn i ansiktet och 70 barnvagnar. Borde det inte finnas någon GRÄNS för hur många BARN MAN FÅR FÖDA? Tacka vet jag KINA. Och TUR att jag tagit bort kommentarfunktionen, för annars skulle väl ALLA KOMMENTERA nej det är ju DU som är så FRUKTANSVÄRT FUL Olga! STÅR du inte för vad du skriver?? Har man en blogg ska man plötsligt börja ta ansvar för hela jävla världen. Det är BARA EN OBETYDLIG JÄVLA BLOGG. INGEN bryr sig om vad jag tycker och tänker. Jag HAR INGEN MAKT. Bli förbannade på de RIKTIGA makthavarna istället! Bli förbannad på METRO och AFTONBLADET och alla JÄVLA BAKÅTSTRÄVARE. HERRE GUD. (Nu särskrev hon, den lilla fittan, ska vi förlåta henne det?) FÖRLÅT MIG EJ! För jag ber inte om ursäkt.

Okej förlåt då. Jag kanske blir trevligare imorgon om jag är på bättre humör. NU: Kraftwerk.

F(an)

DET SUSAR PÅ MIDSOMMARÄNG

Jag snusar alltså finns jag. Och dricker Sovjetisk champange och försöker förhålla mig någorlunda harmoniskt till tillvaron. En dag kommer jag också att lämna barn och barnbarn hädan till eftervärlden. Sådant är livet och livet går vidare och döden kommer att omfamna oss alla. Men det surrar så mycket av information runt i kring. Ibland kan jag önska mig landsbygd och tystnad, där tror jag man kan höra de döda tala. De talar till oss om hur vi ska leva våra liv, att vi ska sluta noja över onödigheter och sluta lura oss själva med att shoppa oss fria. Att vi ska förhålla oss öppet till varandra och att cynism är so 90´s. Anpassning, anpassning. Hur ska du kunna passa in och låta bli att trampa folk på tårna? Följa strömmen, följa strömmen. Varför ska du välja andra vägar när andra redan valt din väg åt dig? Lyssna till de dödas talan. Jag ska sitta på en midsommaräng under stjärnklar himmel och lyssna. Jag ska andas ljum sommarbris och höet kommer susa och rätt vad det är så hörs rösterna. De dödas röster som talar.

F

SESAM ÖPPNA DIG NEJ

Varje gång jag börjar prenumerera på tidningen ångrar jag mig. Den här gången har jag SvD gratis i två veckor men deras kultursidor är rätt trista om man jämför med Dns. Nu går jag i och för sig in med den sedan länge inpräntade inställningen att jag läser en borgarblaska men ändå. Dn har faktiskt intressantare artiklar. Word.

Har (miss)lyckats med matlagningen igen. Fick bassning av Karin häromdagen att jag saknar grundläggande basvaror i min kyl, som spiskummin, curry och tomatpasta. Däremot äger jag något så avancerat som sesampasta som jag idag tyvärr lyckades överdosera. Jag har gjort mat för en armé och får snällt äta sesampastade köttbullar med sesampasta i en vecka framöver. Jag längtar INTE efter morgondagens lunchlåda. Karin som är läkarstuderande och därmed av mig och samhället tagen på fullaste allvar informerade också om detta; när man kremerar folk tar det nuförtiden väldigt lång tid för att människokroppen innehåller så mycket konserveringsmedel och hamburgare. Haha.

Jag har varit långt upp i Norrland, nästan vid polcirkeln, alltså i Luleå. Nattåget dit delade jag med hockeykillar och tillbaka med stillsamma damer. Sex inpackade sillar i en laxburk. Man sover med människor man aldrig förr träffat. Något som är so naturligt som att sova känns samtidigt väldigt privat. Luleå är så litet men har ett vackert vatten där husen och molnen speglas.

Jag träffade min mormor idag, hon är inlagd på ett hem nu. Hon blir sämre och sämre men för första gången i mitt och hennes liv visar hon tilltro till mig och till vad jag gör. Hon är så ödmjuk nu. Hon berättade så gott hon kunde historier från min släkts sällsamma historia. De gör filmer säger hon, men vad vet de om det plågsamma verkliga livet. Käraste älskade mormor, jag ska gestalta vårt liv.

F

SCHLUSSEN

Jag var på Debaser Slussen igår natt. Till och med att stå i kö var en spännande upplevelse. Jag har inte varit ute på flera år. Men det var svårt att veta vad man skulle göra när man väl kom in. Att sjunga stämsång och socialisera i kön var roligare än när man väl kom in i det hormonosande hålet under bron. Men jag var på gott humör och lät Emmy guida mig genom klubbdjungeln. Jag ansåg dock att det spelades lite väl mycket skitnödig indiepop så jag önskade schlager vid dj-båset. Helst hade jag velat höra Kicki Dees "Flickor som låser in sig på på toaletten och snackar om pojkar och går sedan ut och gör barn"..Någonting sånt, den spelades på prepartyt och den var ljuvlig. Dock blev min önskan om schlager aldrig infriad, och det är så förbannat svårt att bugga till the Knife!

Till alla karlar som läser min blogg:
Jag vet att jag kan dissa män som grupp ibland men jag hoppas att det mottages på "rätt" sätt. Dels finns det en humor i det, jag slår ju faktiskt underifrån. Dels är män väldigt ovana vid att bli sedda som grupp, de bli ju alltid sedda som individer. Jag menar inte något illa och uppskattar er mycket trots att jag tar mig friheten att dissa er som grupp i min blogg ibland. En och en tycker jag faktiskt att ni kan vara riktigt trevliga och vissa av er vill jag till och med ligga med.

Till alla kvinnor som läser min blogg:
Jag kan tänka mig att ligga med vissa av er också.

F

INTE FÖR HELA RIKET

Som min facebook status säger; jag ligger och badar i mitt eget snor. Men det är andå mindre läskigt än de tri dagarna då förkylningen befann sig på samma nivå. Igår repade jag järnet och drack en veckans på Carmen för att skynda på processen och det lyckades med bravur. Så nu är jag alltså åter sängliggande men fick idag "Riket" på brevlådan och har sett två avsnitt. Ernst-Hugo Jähregård är utan tvekan in the running for being Swedens top actor. Men man får dessvärre inte träffa honom förrän man själv gått över till de tokiga andarna. Som fru Drusse skulle ha sagt. På cdon.com kan man köpa detta mästerverk för bara femtio spänn, alltså båda säsongerna för en hundring! Om ni inte har sett detta så ta mitt ord för det och GÅ OCH KÖP! Eller förlåt jag menar SURFA IN PÅ CDON OCH KÖP!

Damn, ikväll uppträder Freddie Mercury kören på gammla Ugglan och jag kan damn inte gå. Jag har planerat och sett fram emot det hela veckan. Jag kanske går ändå. Det kan väl knappast bli värre. Eller?

Ta di gode med de onde

Fiodorovna von Trier

SÅ VAR VAR VI

I desperation efter liv har jag köpt blutsaft, jag drack 20 ml efter att jag svullat en blodpudding, det känns som att jag svävar på moln men det rinner ur min näsa. Sjukdom sjukdom snälla nys i armvecket på tunnelbanan. VILL DU DÖ? Ditt svin, har du inte läst lapparna ÖVERALLT är det lappar? Utan glasögon är du funktionshindrad så till vida att du inte VILL se? Det rinner gud vad det rinner, nu rinner det ner snor i ditt knä. Till och med pumptvålen har sprutkomplex, hela tröjan vart ju kletig, tur att det bara var tvål och inte rinnande bajs. Det rinner bajs ner i ditt knä. Så löst det är, helt otroligt och ändå har man alltid lärt sig att bajs ska komma i korvförpackning. PUMA! Du vilda lokatt, nu kommer jag! Börja inte dansa runt stången utan mig.

Hermia till Er räddning.

Lysander Fiodorowich på amfetamin

ÅH DOKTORN..

Jag har sett väldigt mycket på tv nu så det blir tv-paus i ett antal år framöver. Det susar i öronen och flimrar för ögonen men jag har gjort ett antal intressanta reflektioner:

1) Tyra Banks. På vilket sätt är hon en sympatisk människa? Inte nog med att uttrycket "fearce" slutade vara "fearce" 1991. Hon är så uppfylld av sitt eget ego att gigantiska Tyra porträtt pryder varje vägg i de stackars topmodel tjejernas näste av ågren och hennes egen show "The Tyra Banks show" är det mest kvinnofientliga jag sett på tv idag. Men det är ju i alla fall tur att tjejerna till slut kom i jeansen som de så länge önskat.

Top Model är rätt roligt annars. "Nu ser ditt ansikte lite platt ut på den här bilden, tills nästa gång borde du tänka på att det inte ska se så platt ut annars är du out of the running for being Americas next top model!" Wtf!?

2) Att Filip och Fredrik har en ny show har jag redan kommenterat. Jag har inget till övers för Humle och Dumle och det har jag väl redan gjort klart. Inte en enda kvinna i deras gästsoffa? Wtf!?

3) En ny programledare på Debatt? Wtf!?

4) Jag känner folk som är med i varannan reklam som går på tv. Jag hatar reklam. (Dock inte de jag känner.) Wtf??

5) Det sänds löjligt mycket Simpsons men löjligt lite The family guy. Jag gillar Simpsons men jag gillar Family guy snäppet bättre.

6) Var är det med serierna med vresiga manliga doktorer med stort ego och jagärgudkomplex och varför finner jag dessa män så attraktiva? Jag syftar på bossen i Scrubs och på Doktor House - vad hände med honom förresten?

Imorgon är livet tillbaka men min hals är fortfarande i uppror. Tack för er uppmärksamhet.

Host
F

MAMMA OCH MATTEN

Jahaja ibland blir det mycket skrivet på en gång. Särskilt när man är sjuk och inte pallar läsa om argumentationsanalys som är ren och skär matematik med x och y och pro och contraargument och premisser. Jag har aldrig gillat matematik. Min mor är lärare i matematik. På hennes skola har de beslutat att eleverna ska få betygsätta lärarna. De har dessutom föreslagit att lärarna ska ha samma arbetstider som på företag alltså åtta till fem. Om eleverna börjar kl åtta och en lärare ska ha lektion kl tio ska läraren lik förbannat vara där åtta ändå för att eleverna ska känna sig stöttade. Man räknar inte med allt lärare måste göra på fritiden, planering, läxor, rättning etc. Plus att de har tvåtimmars möten om kvällarna med en byråkrati långt mer utvecklad än det fanns tillskymmelsen till i Sovjet. Jag vikarierade på en högstadieskola en gång, och efter två lektioner var jag helt utmattad och halvdöd och jag var nog en av de få som lyckades få elevernas uppmärksamhet. Hur tänker man förresten när precis vem som helst får komma in och vikariera på allt från lågstadiet till gymnasiet. Varför ska man då utbilda sig i fyra år? Läraryrket har så fruktansvärt låg status i det här landet. Jag tycker genuint synd om min mamma. När de nu har lassat på henne ytterligare en årskurs kan hon inte ens hålla samma kvalité på sina lektioner som förr utan kidsen får sitta med näsan i matteböckerna och räkna tyst som i 99 procent av alla skolor. Hittills har matten på hennes skola varit ämnet som är mest poppis för att hon lyckades med konststycket att göra matten intressant. Nu orkar hon inte längre och jag förstår henne.

Var är min hjärna någonstans? Scrubs har börjat och här sitter jag.
Hej!

F

JAG KAN SLÅ DOM

"guiden rensa upp på skrivbordet kan hjälpa dig att rensa upp på skrivbordet.." No shit sherlock. Vilken oerhört intelligent dator jag har.

Nytt program på femman; "Vem kan slå Filip och Fredrik?" Jag! Jag kan slå Filip och Fredrik! Hemskt hemskt gärna!

Min förkylning är märklig. Ont i halsen och en enorm svaghet men inte en tillskymmelse till snuva, hosta etc. Detta leder till att jag är uttråkad. Det enda roliga som finns att göra är att äta mat. Min mammas kylskåp är rena rama krogkylen, det väller ut mat när man öppnar dörren. Framför allt finns där en fantastiskt god ost. Jag äter den med sylt, på macka eller helt enkelt plain cheese.

Det är sol ute. Jag vill ha sol. Ge mig sol.

Blä
F

EN ÄLDRE DAM PRATAR I MOBIL PÅ TUNNELBANAN

Hej! Hej. Hej!
Vad gör ni?
Äter middag?
Vad trevligt!
Trevligt!
Nej jag sitter på tunnelbanan jag..
jag ville bara ringa och prata lite..
Oj vad det skakar här på tunnelbanan..
Nästa Mörby centrum här. Ojoj.
Nej..men..jag ville bara ringa och prata lite.
Vad äter ni?
Rostbiff?
Ååååååh vad gott!
Mumsigt!
Jag som älskar rostbiff.
Ja, pastasallad också ja?
Vad härligt.
Jag visste inte att du gör egen pastasallad?
Jaha, den är inhandlad, okej.
Det är ju kanske inte lika gott men..
Jaså? Det var gott ändå?
Ja okej okej
Mmmm.
Nej jag ville inget särskilt.
Nej nej bara ringa och prata lite.
Ja visst vi hörs snart.
Ja ring mig sedan då!
Ja okej
Okej
Hej! Hej.


F

UNRESOLVED SEXUAL TENTION

Då var det alltså dags. Att bli förkyld/sjuk/ligga inför döden. Troligen det förstnämnda. Tänk att man alltid kan vara säker på att morgonen kommer att komma då man vaknar av rivsår i halsen, bultande hjärta och oförmåga att ställa sig upp. Jag kände mig mycket ynklig så jag åkte hem till min mor. Jag kan stå ut med lite gnat och tjat om smulor på diskbänken och några rytanden om att sänka volymen på teven så länge någon kommer med té och då och då slänger ett tröstande ögonkast åt mitt håll.

Igår på en fest hörde jag ett uttryck jag aldrig hört; "Urst" - dvs "Unresolved sexual tention". Detta syftar på den sexuella spänning som väldigt många har till väldigt många, här och där och lite överallt. Vissa gör något av ursten och vissa inte men den finns alltid där som någon form av drivkraft. Tydliga exempel på urstar är Mulvin och Scully, Modesty Blaise och Willy, Ross och Rachel,ja ni fattar. Det är ursten som gör historien.

Fiodorowurst

DANMARK ÜBER ALLES

Varför tar man in danska experter att prata på svensk radio? Jag känner mig som en rasist men 1)jag fattar inte vad de säger 2)de pratar obegripligt 3)de låter mongo. Därför borde man ta in t ex norska experter istället så det blir någon ordning och lite kämpegod stämning på p1.

Jag dricker portvin mitt på ljusan dagen. En väldigt klok kvinna sa till mig; Olga! Köp lite vin och skriv! Och jag tänkte att varför har inte någon föreslagit det förut.

Vi läser argumentationsanalys på universitetet. Det är sådär kul men läraren går att titta på.

Hej
F

HORAN ÄR VÄRLDENS ÄLDSTA YRKE. SHIT FIRE FUCK OFF.

Jag har funderat på det här med "öppna relationer" och bestämt mig för att inte ha några, ty vem tjänar på en sådan relation? Just det. Mannen. Den store starke mannen gärna om han dessutom är konstnärligt lagd, får sin bekräftelse av kvinnor som är så vana att bekräfta. Och vad får jag som kvinna? Jag får leta efter MÄN att bekräfta. Man kan inte få allt man vill. Ibland tvingas man välja lite också. Synd sa räven. Man vill ju inte göra om samma misstag som Sartre och de Beauvoiar. Vem tror ni fick ligga mest i den relationen? Och vem tror ni plågades av vanmakt och svartsjuka? Just det. Ni gissade rätt. Ingen vill ligga med horan och madonnan sitter så snällt på sin piedestal. Men alla vill ligga med mannen, myten, och legenden. Jag föraktar ta mig fan män ibland. De går runt i sin lilla mansvärld och tycker livet är så enkelt och till för dem och de är till för livet och se så rätt de har.

Jag tänker citera Lo Kauppi nu,
"Man säger att horan är världens äldsta yrke. Men köpmannen och bonden då? Först gjorde Gud alltså horan och sedan gjorde Gud resten av världen så att det skulle finnas någon som kunde köpa henne."

Idioti.
F

JAG SKA ALDRIG MER DUSCHA

Lo Kauppi Undercover och hårdare och snabbare Anna Vnuk. Södra teatern igår. Aah Marvellous! Fakta fucking your face. Man blir stärkt som tusan av starka kvinnor på scen. Tänker inte dra någon hårddragen analys, men ge föreställningen en femma av fem möjliga. Efterföljande recensentbattle. Vad fanns det att säga, när man redan stod knäböjd inför dessa fantastiska kvinnor? Dock några gliringar från några i publiken om att Lo Kauppi "kommer undan" med något som "gjorts förr" för att hon är "Lo Kauppi". What a load of bullshit. Möjligen har det gjorts performanceshower förr, men mest av SNUBBAR. (Eh förresten vad har inte gjorts förr..?) Men inte helvete görs det mycket som handlar om den sanning som Lo Kauppi stod för igår. Upplysning åt folket. Jag fick krama henne by the way. Nej, ännu bättre, hon kramade faktiskt mig! Haha! Jag ska aldrig mer duscha!

Annars åkte jag hem rätt sent igår och lade märke till samma sak jag lägger märkte till varje gång jag åker hem sent, i alla fall om helgen; kräks på perrongen. Varför kräks folk så mycket? Varför dricker de sig så redlösa? Att umgås med alkoholen som mittpunkt känns i sig ganska tragiskt. Varför är det en så enorm del av vår kultur? Är vi så förbannat stiffa utan den. Jag blir deppig.

Dags att dra till friskis. (Obs! Det är lördag morgon kl halv tio men jag kände bara för att dela med mig av att jag ska gå och TRÄNA.)

XXX
Fiodorovna

JAG DRACK VATTEN PÅ TOAN FÖR ATT ÖVERLEVA

Till alla som någon gång ska göra en tentamen vid Stockholms (eller annat) universitet: ÄT FRUKOST INNAN! Första frågan gick som en smäck! Men sedan. Åh sedan. Sedan började bokstäverna flimra och snurra framför ögonen på mig och allt jag kunde höra var folks prasslande med godispapper, tuggande på mackor, sörplande från cola-burkar, sväljande, gurglande, harklande. En tjej hade tre bananer på sin bänk. TRE BANANER! Jag hade dödat för en av de där bananerna. Men hur skulle jag kunna snott en banan? Tre arga tanter övervakande nogsamt de flitiga studenterna som med pannor i djupa veck satt och plitade på om Schiller, Baudrillard, Butler och resten av gänget. Jag kunde inte längre skriva akademiskt korrekt. Jag hörde skönlitterära meningsbyggnader i mitt huvud; NEJ! tänkte Baudrillard! Inte ska massan duperas av denna vidriga populärkultur! Jag skrev märkliga meningsbyggnader, jag skrev passionerat och framför allt skrev jag hungrigt. Jag skrev dramatik! Jag var underbar. Jag, rummet, prasslet och gubbarna från alla sekler befann oss i ett samspel, i ett idealistiskt tillstånd, i en estetisk fulländning! Nej men seriöst. Ät frukost innan så slipper du få underkänt. Det är synd, jag kunde det där som ett rinnande vatten, synd att jag innehöll för lite kolhydrater för att kunna visa det för Ulrich Volgsten. Ikväll har jag varit på pub på gula villan. Lite malplacé men ändå inte. Nya sammanhang fräschar alltid upp sinnet.

F

*WHEN U WISH UPON A STAR*

Hej mina kära fem bloggintresserade och alla andra!

Jag önskar att jag kunde bjuda på hummus men jag har ännu inte tagit mig för att göra någon. Jag önskar att jag kunde vara en sådan som får barn och familj en gång men det är jag inte heller och kommer nog aldrig att bli. Jag önskar att jag slapp bita på naglarna men varför önskar jag det när det är så himla roligt. Jag önskar att jag lyckas lösa kärlekens stora gåta men det tycks vara en lång och tröttsam väg att traska. Jag önskar att jag kunde få A på min tenta på torsdag men jag får nog vara lycklig om jag får ett E. Jag önskar att paprikan i min kyl inte skulle smaka så svettigt men det gör den. Jag önskar att jag fick hyra utvandrarna och nybyggarna men den finns bara på köpfilm. Jag önskar mig en liten liten lada med hö att sova bort vintern.

Hannah, jag uppskattade att få tala med dig i telefon. Jag saknar dig.

F

FARBROR GUD SMISKAR MIG PÅ FINGRARNA

Idag känner jag mig dålig för att jag inte har presterat som jag borde. Jag har inte varit samhällsnyttig. Jag har gått en lång promenad på Skogskyrkogården och ätit youghurt med sylt och vanillinsocker. Jag BORDE ha skrivit om min uppsats. Jag har läst igenom det jag hittills skrivit och jag fattar ingenting. Jag hoppas att Ulrich Volgsten förlåter mig. Ulrich, du minns väl hur roligt du tyckte det var att jag sjöng "Ur svenska hjärtans djup en gång" i trappan? Vi pratade. Ha förbarmande med mig Ulrich, ha förbarmande!

Jag hörde ett underbart band igår på Mosebacke. Jag minns inte vad de hette. Sångerskan hade ljust långt hår och sjöng som en gudinna. Det var lite snabbt, lite countryaktigt..Någon? Röstkontroll är någonting jag beundrar hos människor. No problems with thoses scarves..

Ploff! Jag vill sjunga progg med dig. Prata med ditt band.

F

RINGVÄGEN 28

Jag undrar hur det kan komma sig att jag glömmer eller helt enkelt inte känner till saker som jag borde känna till. Till exempel hade jag en viktig föreläsning i måndags. Var jag där? Nej. Jag gick runt och tänkte; "Soft! En ledig måndag!" Och detta är bara en bland tusen förvirrade saker. Jag bränner vid min blodpudding, glömmer bort att betala kåravgiften, idag fick jag komplettera uppgifter till Csn, jag hade glömt fylla i baksidan, alltså att jag har slutbetyg från gymnasiet. Vad är det för fel på mig? Jag har en almanacka, jag har en klocka, jag är vanligtvis en rutinerad människa! Världen håller på att ställas på ända och jag står bredvid och tittar på.

I Söndags var jag förresten på promenad i min barndoms Enebyberg. Jag stod och stirrade som ett fån på villan där jag en gång mimat till Spice girls och pallade miniäpplen från mina gamla äppelträd. Plötsligt kom en man med sop påse ut genom dörren. "Söker du något?" Jag svarade att nejdå, det var bara så att jag råkar ha bott i det här huset när jag var barn. Sedan stoppade jag ner handen i fickan, fick fram två äpplen och bad om ursäkt för att jag hade pallat. "Men har du bott här!? Vad roligt! Kom in och titta!" Så jag kom in och tittade. Det var lite ombyggt men i stort sett exakt samma sak, samma gamla persienner. Tomten hade vuxit sig vild men det var också enda skillnaden. Det är en kärnfamilj som bor där nu, mamma, pappa, pojke, flicka. De verkar faktiskt lyckliga. De bjöd mig att stanna på flygande jakob. Jag avböjde men uppskattade vänligheten. När jag gick därifrån kände jag mig tillfredställd och lycklig. Jag vände mig inte om.

F

DET ÄR SÅ SPÄNNANDE

Ja jag håller på att skriva en uppsats då. Det är jävligt svårt. Kulturbegreppet innefattar alltså allt allt allt man ser och hör runtomkring sig och det ska jag få ner på tre sidor. Jag är inte jättehaj på det här med att fokusera. Väldigt många gånger går jag till vardagsrummet och spelar en sång eller ett stycke dramatik, och då och då går jag in på facebook som visserligen är en jävligt stor del av vår kultur men inte riktigt den sorts kultur jag kan fylla mina tre sidor med. Vilket i och för sig hade varit ganska roligt. Jag skulle kunna räkna upp alla mina facebook kompisar och jag skulle ha inte bara tre utan trettio fulla sidor.

Självklart behöver Csn kompletterande uppgifter. Vad har min nedrans folkhögskola flummat bort nu? Hur svårt kan det vara att kryssa i en ja-ruta. Jag är alltså utblottad och fastkedjad vid en dator. Mina dagar har nog varit roligare men man ska ju inte klaga. Man ska ju aldrig klaga för vem orkar lyssna. Nobody. Just my beloved mother but knappt hon.

Fiao

PLUSS OCH MINUS LISSTA

+ och - lista/in our out/toppen och botten/fett och keff

dåligt:
- ryggvärk
- friskis och svettis töntpolitik om att man inte får träna för 150 kr sept ut om man vart medlem tidigare i år.
- csns sovjetliknande byråkratiska sätt att hantera ansökningar. jag funderar på att muta dem så det går lite fortare.
- hjärtklappning som beror på vadå?
- Spotifyes reklamavbrott
- folk som säger "jag är feminin, inte feminist!"
- brist på snus.

bra:
- tango de Roxanne från Moulin Rouge
- Sanna Sundqvists enkvinnasshow "Jag borde få ngt slags pris" på teaterhögskolan.
- snusa direkt efter att man ätit äpple
- friskis och svettis danspass
- maja embrinks sällskap
- att det är soligt ute

Nu är jag färdig. Why does my heart cry, feelings I can´t fight. Roxanne.

F

NÄR JAG DRÖMMER OM DIG

Jag har sådan förbannad hjärtklappning. Lovisa sa att det kunde bero på järnbrist så imorgon tänker jag köpa upp Konsums förråd av blodpudding och broccoli. Allt som har järn i sig börjar på b? Och till blodpuddingen blir det bapelsinjos för mjölken tar ju bort järnet och då missar man hela poängen. Om det inte är järnbrist och jag inte skriver här på ett tag så kan man ju misstänka att annat har hänt men låt oss boppas bå att blodpuddingen bixar biffen.

Shopping and fucking på Stadsteatern. Ja, vad händer när pengarna styr världen och människorna skapar egna små fantasier för att klara sig genom livet. Hur formas drömmarna när livet dragit undan mattan under fötterna. När kärlek kostar pengar för att man inte vågar bli beroende. En för alla, nej, en för en. Och när man slutligen blir knullad i röven med en kniv för att det var det man önskat. Var det verkligen det man önskade? Fanns det ingen annan utväg? Hur cynisk kommer världen att bli när alla våra rosa drömmar aldrig blivit sanna. Jag gillade föreställningen iallafall. Skolkidsen skrek av skam och förtjusning när en av skådespelarna sparkade av sig kalsongerna.

Dunkdunk. Dunkdunk. Dunkdunk.

Fiodorovna

DET FINNS INGEN SKAM!

De pratar om känslor på radion. Hur vi hanterar våra känslor och vad vi ska ha dem till i detta förnuftsamhälle. Det är folk som ringer in och berättar om sina känslor. En som heter Ulf ringer in. Han är 68 år gammal och blir lätt arg, han kan inte hantera sin ilska. Han blir arg på folk som frågar om bussvägar, på folk som ifrågasätter honom det minsta och han har hela sitt vuxna liv levt med sin oproportionerliga ilska. Han berättar att han blev mobbad som barn och ger igen nu när han är vuxen. Han berättar också att han aldrig haft sexuellt umgänge. Han berättar också att han kommer från en fanatisk religiös uppväxt och därifrån har han fått skuldbeläggandet och skammen kring det sexuella. Han berättar också att han blev sexuellt utnyttjad som barn. Han berättar också att han är homosexuell och hur mycket skam finns det inte i det.

Älskade, älskade, älskade Ulf. Jag önskar att jag fick krama dig. Nu finns det inte längre någon skam. Och nu vet, precis som du sa, hela Sverige. Och det är väl ändå skönt, det om något är väl ett steg på vägen. Älskade, älskade Ulf, gud vad jag önskar dig all lycka och all glädje och allt du bara kan få av livet.

BRUNSTIGA BAJJEN BAJSARE

Det kommer gutturala ljud bortifrån Globen. Redan i Kärrtorp kunde jag höra dessa sportfantaster som samlas som en skock brunstiga flodhästar redo för vårens första parningslekar. Well, det är bara att stå ut. Jag fick höra idag att "i Skärmarbrink bor ju inga man känner, flytta till Bagis!" Tidigare har jag hört folk säga detsamma om Midsommarkransen men där hänger tydligen bara mediaeliten och karriäristkapitaliserna. Jag trivs bra här dock, men jag önskar att jag hade en balkong. Man känner sig lätt lite klaustrofobisk utan möjligheten att kliva utomhus. Får de inte ont i halsen, de gutturala flodhästarna? Nästa Vicksreklam borde definitivt rikta sig till dessa fotbollshuliganer. Jag låter som en anhängare av finkulturen. Vem fan vill kolla på fotboll när man kan lyssna på Beethoven, denna samtidens uttolkare?

Taxichaufförer borde ha en skylt på bilen där det står vad de är utbildade till egentligen. Typ "ingenjör", "läkare", "skådespelare" etc. Då skulle det som gärna är dolt helt plötsligt vara fullt synligt - att göra det dolda synligt! Det borde vara ett slagord för människofolket! Då kan man börja göra någonting åt problemet. Bara man känner problemet är det så gott som löst säger jag och leker Freud. Märker ni hur jag rapar upp intellektuella gubbteoretiker? Förstår ni hur insnöad man kan bli på Stockholms universitet? Annars ägnar jag dagarna åt att sticka halsdukar, det är ju snart vinter trots allt. Jag trivs bra. Öl på Carmen känns som en svunnen tid, kanske om tjugo år kommer den postcarmenistiska eran, men det dröjer som sagt.

Ha det.
Olga Fiodorovna Freud

CITAT

Om vi omfattar någon som förtjänar vårt förakt med åtrå, så upplever vi på ett plågsamt sätt naturens tvång. Om vi är fientligt inställda mot någon, som vi måste visa aktning, så känner vi på ett plågsamt sätt förnuftets tvång. Men så fort denna människa samtidigt intresserar vår böjelse och skaffar sig vår aktning, så försvinner både känslans och förnuftens tvång, och vi börjar älska henne, d v s samtidigt leka med vår böjelse och med vår aktning.

Olga Fiodorovna Schiller

SYNSÄMST

Jag måste få dela med mig av ett fantastiskt köp jag har gjort! Högtalare till min dator! Nyss lyssnade jag på Carola och nu på Anna Järvinen och allt på högsta volym, eller åtminstone så man slipper anstränga sig för att höra kråkan i sången. För övrigt kostar det 320 kr för en synundersökning nuförtiden, fruktansvärt överbetalda är dom, ögonfixarmänniskorna, om man frågar mig åtminstone. Jag var inne på Synsam igår och hörde mig för men beslutade att det vore meningslöst att kasta 320 spänn i sjön utifall att jag nu har bra syn. Svårt och veta det där, men det får nog dröja tills jag inte längre ser vad jag bloggar om innan jag gör en synundersökning.

Det här med att jag shoppar högtalare by the way, handlar om alienation och varufetischism. Eftersom jag alienerat mig från mig själv, mitt arbete och alla runtomkring så lägger jag ett andligt värde i prylar och tror att de kan frälsa mig och fylla min tomhet.

Det är helt underbart att man kan blogga om absolut ingenting och samtidigt se det som ett vettigt tidsfördriv.

Karl Fiodorovna Marx

ATT ALDRIG MER LIGGA

Jag har ätit på min lokala kinakrog med mamma och alkisar, det var gott och enligt mamma inte särskilt dyrt. Det känns av någon anledning mycket lyxigt att gå på kinakrog som ligger nära ens hem, bara för att det ligger så nära. "Tvi, skulle jag stå här och steka köttbullar, det är ju bara att gå ner på kinakrogen!" Jodå är man inte rik så är man åtminstone curlad.

Jag försökte studera häromdagen. Rekommenderar absolut "Cultural theory and popular culture - an introuction by John Storey" till alla som vill bli smarta och enormt frustrerade i en och samma person. Hursomhelst, jag satt på Gunnarssons kondis och skulle studera och vid bordet framför sitter två kvinnor i två generationer, en 20 och en dubbelt upp och pratar om män och svartsjuka. Jag kunde inte låta bli att lyssna. Kontentan av samtalet var att den yngre tjejen var svartsjuk, och diskussionen gick om hur och var gränsen för otrohet går. De kom fram till att andra kvinnor inte är att lita på. Systerskap? Jo tjena.

Jag blev stressad av att höra dem. Hur ska man kunna veta var gränsen går? Bara den tanken gör ju att man blir klaustrofobisk. Ska man gå och bli förbannad vid kroppskontakt, blickar, tankar, exakt var ska man bli förbannad och känna sig förråd? För att personen ifråga har ju faktiskt lovat att aldrig mer titta åt någon annan? Eller? Det innebär ju att man gör beslag på att äga någons kropp, tankar och känslor. Nej, jag pallar inte. Tjejer! Om någon är sugen kan ni få ligga med min man, men ni får fråga honom först. Sedan garanterar jag förstås inte att jag inte blir förbannad. Men jag har åtminstone inte beslagtagit någons frihet i detta demokratiska svealand.

Bajs och puss.
Fiodorovna

VÄGEN TILL FRÄLSNING

Jag har funnit min väg till frälsning. Jag dansade tango ikväll och från och med nu gör jag det minst en gång i veckan. Det är nog något av det roligaste jag har gjort. Det kräver närvaro och jag längtar efter stunder där man är fullkomligt närvarande. Här, nu och ingen annanstans. "Här och nu, här och nu!" tjatade mina danslärare i gymnasiet. I dansen är det omöjligt att vara någon annanstans. Dessutom; jag är ju en väldigt emanciperad ung kvinna, jag skulle aldrig låta mig bli förd av en man i mitt vardagliga liv. Men i dansens form är jag okej med det, jag tycker till och med att det är skönt. Precis här och nu till musik kan jag låta dig föra mig vart du vill, jag svänger runt runt efter din pipa och jag njuter av det i fulla drag. När musiken tar slut och dansen är över blir jag åter medveten men medans musiken spelar är jag helt och hållet din.

Fiodorovna

RASBIOLOGI

Jag såg en blodbuss idag. Tänkte att det kanske kunde vara något, att ge lite blod. På något sätt verkar det befriande, som en modern åderlåtning. Du renas från alla dina synder och sjukdomar, de tappas ut med blodet och du blir ren och frisk igen! Dessutom får du fika. Jag som älskar gratis fika. Det är det första jag tänker på när jag första gången kommer till olika typer av sammankomster i klassrum, aulor eller liknande. "Åh, hoppas det blir fika!" eller "Yes! Det finns fika!" Eller "Helvete, vad är det här för snåljåperi, finns det inget fika!" Jag vet nog ändå inte om jag är beredd att bli pumpad på mina kära röda för att få fika. Jag har nämligen alltid sett mig själv som en ganska sjuklig person och ingen vill väl få blod från en sådan donerat. Man skulle kunna säga att jag är en skam för den ariska rasen. Vilken tur då att jag är av den slaviska rasen. Jag är slavinna helt enkelt. Jag kan inte mina rasliga för och nackdelar, men friskhet är tydligen inte en av fördelarna. Fina fräcka flickor, får f-müsli till frukost! Fina fräcka ariska flickor. Jag äter vitt bröd med smör och feta ostskivor. Apropå ostskivor så är jag fullständigt ovan vid att åka tunnelbana tidigt på morgnarna. Det är trångt som i en sardinburk och varannan människa luktar ost och kaffe. Det finns inget äckligare än en främlings ostiga morgonandedräkt. Jag vet inte varför jag tycker att det är så äckligt, kanske är det för att jag är av en annan ras.

Fiodorovna

OM JAG HADE

Hade jag ett lantställe hade jag vart lycklig. Kanske jag skulle bo där året om. Odla tomater som ser ut som tomater och inte som enäggstvillingar med andra tomater, som smakar sött och som man slipper örtsalta. Jag skulle kanske odla potatis, gurka och dill också, och där slutar mina agronomiska kunskaper. I Ukraina odlar de pumpor och vattenmelon men jag skulle väl förmoda att det är lite för iskallt här i Svea. Om kvällarna skulle vi sjunga sånger till gitarren och Juanita skulle alltid komma ihåg oss. Rödvin skulle jag dricka ibland, men inte för ofta och min huvudsakliga sysselsättning skulle vara att lyssna på P1 och skriva dramatik. Jag skulle livnära mig på att sätta upp sommarteater, vilken skulle vara innovativ och spännande, jag skulle jobba med intressanta begåvade människor och folk skulle vallfärda till mina trakter för att få beskåda dessa dramatiska mästerverk. Jag skulle bo nära vatten och kanske jag skulle ha en eka i vilken jag skulle sitta och lyssna till vattnets stilla guppande. Jag skulle vara harmonisk och lugn i sinnet och jag skulle bli pianovirtuos som jag alltid önskat. Jag skulle knappt behöva lära mig, begåvningen skulle komma till mig från skyn. Bara jag fick ett lantställe. Som gjorde mig lycklig. Jag påstår inte att jag inte är lycklig men visst skulle jag kunna tänka mig att jag vore lite lite lyckligare under ett äppelträd än under min lägenhets innertak. Herregud, jag är en fruktansvärd människa. "Folk kan skatta sig lyckliga här i Sverige idag, det finns inga krig eller hungersnöd, det enda folk behöver göra är att leva." sa min mormor för ett par dagar sedan. Men det är tydligen inte nog att leva.

F

EN LAGOM RYSK RYSS

Varför skriver jag här när ödet sagt mig att läsa askomplicerade engelska texter om kultur skrivna för och av braniacs utan social förmåga men med extra kromosomer som är till för att förstå resonemang som vanligt folk inte klarar av att förstå. Ja, förmodligen just därför skriver jag här istället. Ryssen igår var väl lagom rysk om jag får säga det själv, men till slut slutade jag be om ursäkt och tog emot folks tack och vad roligt det var och lycka till. Helst av allt hade jag velat sätta mig i ett undanskymt hörn med en whiskeyflaska och aldrig komma ut igen. Hade man fått en chans att göra revansch, hade det känns enklare men nu..

Någon frågade mig om jag ska skriva en till show, och jag blev trött av bara tanken. Det är underbart att skriva saker och framföra dem, särskilt om man har ett etablissemang i ryggen eller åtminstone får några korvören för reptid, föreställningstid och dylikt. Någon som fixar en scen åt en kan ju också vara trevligt. Det är ganska orättvist faktiskt men jag har helt enkelt inte ork att göra om allt detta igen. Jag har ju engelska texter att läsa.

Shoot.

F

LINAS KVÄLLSBOK

Kära Blogg,

Jag har sett Linas kvällsbok på kanal 5 med den underbara Mylaine Nåntingfransktiefternamn i huvudrollen. Vilken underbar film, här har jag sett den på affischer på stan och fördömt den. Emma Hamberg, haha, den könscementerande kvinnan och hundrabarnsmamman som skrivit romanen, njä ingenting för mig eller ungdomen har jag tänkt. Men se så fel jag hade, jag har suttit och skrattat ömsom lipat i en och en halv timme. Igenkänning, de första sexuella upplevelserna aldrig på ens eget bevåg eller för ens egen njutning, knasiga kompisar med sina egna problem och den första riktiga förälskelsen. Jag känner mig ung igen.

Men det är något djävulskt som har tagit min kropp i besittning. Jag hostar inte så svininfluensan kan det inte vara men jag har sovit i dygn efter dygn och jag klarar inte att gå upprätt mer än tre meter i taget. Att köra ryssen imorrn kommer vara en uppförsbacke, åtminstone rent fysiskt men sedan ska jag supa mig full och låta sjukdomen ta mig helt och fullt så kanske den blir nöjd och lämnar mig i fred sedan. Synd att man missar universitetsföreläsningen bara, tjena att komma igen på det där sedan. Men allt löser sig med lite god tro.

I övrigt tror jag att jag har hittat en liten grupp jag kan relatera till på SU. Vi är alla teatertjejer och teaterkillar som vill ha en ordentlig utbildning i bagaget och det känns gott.

Det blev inte mer intressant än så idag men man är ju inte alltid så intressant.

F

TURBOTILLSTÅND

Vad är detta förkylningsaktiga tillstånd för något? Det känns som jag tappat alla krafter. Hoppas jag inte blir som den där killen som gick runt med en ständig förkylning som blev avfärdad av läkarna som "vitaminbrist". Ett år senare var han död. Leukemi, gott folk, var aktsamma! Svininfluensan i all ära men det är med cancern som döden delar sitt skuggansikte. Poetiskt.

Jag som skulle ta farväl av café Edenborg ikväll, cafét som jag skänkt ett av mina bästa år. Jag minns det som både hemskt och fantastiskt men nu ska det stänga och lokalen köpas av någon med überkomersiella ambitioner som öppnar ännu ett trist turistfik. Jävla focaccior är de hela bunten. Verkligen skittråkigt att det stänger igen, jag önskar att jag kunde vara där och ta ett sista farväl.

Turboteater i Kärrtorp igår! Jag och tre fantastiska brudar träffades kl åtta i gryningen och hade 12 h på oss att helt förutsättningslöst skapa en föreställning. Kl åtta kom publik och det var premiär! Fan vad roligt det var, till och med för publiken! Vi hade med allt nödvändigt. Julevangeliet, ett skånsktalande får, sanningen om att jag kom till Turteatern för att få ligga (lite sanning ;) en moderkaka, kontaktimprovisation, bloggande och burkor. Tack ni fina tjejer för igår, jag hoppas vi ses igen!

F

BATTLESHIP POTEMKIN

Jag kom att tänka på diskussioner man brukade ha om dagböcker när man var yngre. "Asså jag tycker det är helt meningslöst att skriva dagbok för vem bryr sig om vad jag gjort idag liksom.." "Fast jag tycker det är kul och skriva för då vet man ju om några år vad man gjorde idag!"

Själv brukade jag visserligen proklamera för att dagböcker är till för tanke, reflektion och självanalys men sådant passar bäst i min lilla kvinnliga privata sfär bakom ett guldhjärtelås.

Här på bloggen verkar det ändå som att jag skriver enligt de första alternativen. Titta på mig och på vad jag gjort idag, men å andra sidan är människan intresserad av vad andra människor har för sig, annars skulle inte "Se o hör" och Aftonbladet tjäna multum på sina löpsedlar. Så jag låtsas vara prinsessan Victoria och nu tänker jag ladda upp några bilder från Odessa och Kiev för nu har jag nämligen förstått hur man gör. Bilden med mig på är från Odessa och innehåller Potemkin-trappan som är med i en film av Sergei Eisenstein. Här är adressen till den berömda barnvagnstapparscenen. http://www.youtube.com/watch?v=euG1y0KtP_Q

MITT NYA LIV

På universitetet försökte studievägledaren övertyga oss blivande humaniorastudenter att det VISST går att få jobb inom kultursektorn. (Kuktursektorn hehe) Han var en förvirrad ung man i grön t-tröja och påminde mig om en pojkvän jag hade för ett par år sedan förutom det att han var mycket mer charmant och sympatisk och antagligen använder kalsonger. Inga namn nämnda. Förstås. Jag är ju inte Alex Schulman trots att jag refererar till honom titt som tätt.

En annan professor, också han charmant virrig ska lära ut kulturhistoria och hade ljus Tjechov-kavaj, välkammat hår och baksnus. Förvirrade roliga och charmiga professorer. Men jag undrar en sak; Var är brudarna? Jag kände ganska på en gång att kursplaner etc luktar rutten snopp sedan 1892 så vi får se om jag upprörs eller gladeligen förvånas över mitt nya liv som akademiker. Well, förmodligen får jag gott om tid att använda den kritiskt tänkande delen av hjärnan men redan idag kände jag myror i brallan av att sitta still och inte få utrycka mig själsligt och fysiskt. Och Thalia, ljuva gudinna, när ska du famna mig i din barm?

Nämen titta, det regnar ute, så trevligt.

Fiodorovna

ps: glöm inte onsdag kl 18

FUCK FINANSKRISEN OCH JAG ÄR FÖR GAMMAL

Kort fråga; När blev jag lastgammal? Jag skulle registrera mig på Universitet häromdagen, kulturvetarlinjen som bekant och alla i kön var födda 1990! Är det finanskrisen? Ungdomarna får inte jobb för att Waynes Coffee inte har råd att anställa och därmed finns inga pengar att luffa runt Thailand för, så då knakas det och tänks i di ungas hjärnor; Vad ska jag göra nu? Mina föräldrar är ju akademiker och det är ju alltid bra att plugga vidare. Jag gillar ju kultur, t ex så har jag följt tvserien Vänner i flera år och en gång var jag på Parkteatern och såg Tobbe trollkarl uppträda och han var ju grym! Jag vet! Hur kunde jag inte tänkt på det förr! Jag börjar plugga kulturvetarlinjen på Stockholms universitet!

Så jag kommer alltså inte att få några kompisar. Jag kommer att sitta längst bak och sura med en kaffe och känna mig intellektuellt överlägsen. När och om någon hälsar på mig kommer jag vänligt men förstrött nicka hälsande tillbaka medan jag med snabba steg går mot tunnelbanan för att träffa mina riktiga vänner. Kanske jag tänder en cigarett och gör en släng med håret på utvägen.

Jag ska spela på onsdag by the way. Ryssen ser dig på Turteaterns foajé i Kärrtorp på onsdag kl 18. Efteråt är det Öppen scen och möjligheter till bira bärs och rakade snubbar.

Kram
Fiodorovna

JAG TÄNKER FORTF IDAG SOM JAG TÄNKTE FÖRR

Jag tyker inte om kilar. jag tyker dom ä från en anan värd. jag önskar att vi kunde va i olika värdar och inte umgås. jag tyker dom är konstiga o att tjejer är myket bätre. jag tyker tjejer är smartare och mer intellektuellt och känslomässigt utvecklade varelser. dä ä sant som dä ä sagt. dä va allt jag hade att säga för idag.
word.

ODESSA MAMA

Odessa. Vi bodde hos avlägsna släktingar, Sashas mormor och min gammelmormor var systrar, jag hade koll på detta, han hade det inte men ändå kom han och mötte oss vid det en och en halv timme försenade tåget i gryningen. Jag ser en man med ett mycket ryskt och lite gangsterlikt utseende prata i mobiltelefon. Olja? säger han och ser på mig med skeptisk blick. Sasha? Okej, jag har hittat dem säger han i telefonen. Vi kramas tafatt. Biltur genom Odessa. Jösses det är vackert här, och rent, jag som trodde alla sovjetiska städer var lika skitiga som Leningrad. Trädkronor av konstig sort ramar in vägen från båda håll. Vi kommer fram till en järngrind. Vänta härute, jag måste låsa in hunden. Hjälp. Varför då? För annars äter den upp er, det är den enda hundrasen som kan döda en varg. Okej, vi väntar. Inga problem, ta god tid på dig.

Vi får träffa Sashas fru; Sveta som är gravid och jag kommer snart att få ännu en långväga släkting. Vi får frukost och allt är mycket gästvänligt men utan krusiduller och överdrivna vänligheter. Sitt ner. Ät. Vill ni ha öl? Men klockan är ju åtta på morgonen. Okej. Vill ni ha vodka? Nej. Vi somnar fyra timmar på stranden istället och de av oss som är skandinaver pallar inte den stekande Odessa solen. Själv blir jag sådär lite lagom brunbränd. På tåget Berezan - Odessa köpte vi öl till överpris, hela 12 spänn bärsen, tur att det är billigare här. Att vara vegetarian i Odessa är inte enkelt, men att vara köttätare är tydligen värre. Jag åt en stek - jag blev sjuk - jag åt ingen mer stek. Men i övrigt är det framför allt ukrainsk mat som kan konsten att skänka matorgasmer. Pelmeni, Vareniki, 25 procentig gräddfil, marinerade gräddfilerade svampar. Jösses, jag måste sluta nu innan jag blir för upphetsad.

Åter till släktingarna med den ilskna hunden. Ni har väl poliser i Sverige säger Sasha, här sköter var och en sitt. Han håller på att bygga ett trevåningshus. Eller rättare sagt; han låter unga pojkar från Rumänien bygga ett åt honom. Svart förstås; staten är en mellanhand som snor pengar och bygger egna lyxvillor, någon skola eller sjukvård får man knappast se något av. Amerika har tjänat allt för mycket på att föra krig med resten av världen, tjuvar och banditer är de, och Justjenko har de valt till Ukrainsk president. Ingen demokrati där man kan köpa sig fri från ett mord är en demokrati. Men i Odessa är det annorlunda, här går de inte på vadsomhelst. De lever efter egna lagar, bedriver privat handel med turisterna och äggar presidenten om de inte gillar honom. Därför stannar sällan några presidenter till i Odessa.

Vi frågade en dam med ett rätt sjaskigt utseende om hur vi skulle ta oss till Moldovanka, de fattiga judiska kvarteren från förr. Måtte det vara kulturellt, vackert och berikande för våra upplevelsetörstande själar! Aldrig i livet! Gå inte dit! säher hon. De letar efter sådana som ni! Med hatt och vit skjorta. Är du översättare eller åker ni tillsammans? Det borde finnas broschyrer för sådana som ni där det står vart ni får och inte får gå. Gå till den stora gatan, in mot stan, dit där folket är! Fråga inte så mycket nu, gå bara!

Hennes gubbe kommer fram och ser precis ut som den Moldovanka-gangster hon nyss beskrivit, med knivsår i ansiket, hög eller onykter eller kanske både och. Ingen fara på taket, de där skärsåren har jag gjort! säger hon stolt och glatt. Gubben pekar på Eriks vita skjorta och låtsasboxas i luften. BAM BAM! säger han. GANGSTERS GANGSTERS! säger han. Larva dig inte säger hon. Den unga fröken förstår ryska. Låt dem vara nu så går vi hem!

Nästa dag gick vi till Moldovanka i alla fall, vi kunde givetvis inte hålla oss och
det var en underbar stadsdel. Där fanns öl för fem hrivni, slitna tvåvåningsbyggnader där judarna bott innan de lämnade Odessa för Israel och Tyskland, innergårdar i original och äkta Odessianer utan turistvisum.

Jag önskar att jag kunde ladda upp bilder men jag fattar inte hur man kopplar in den här jäkla digitalkameran.

F

DO SVEDANIA PÅ ETT TAG

Gott folk, det finns en stor risk att detta kommer att bli mitt sista blogginlägg på två veckor. Imorgon är det tight schema för jag ska i tight dress svänga mina lurviga stämband med Freddie Mercury kören på Armémuseum. Därmed lär det också bli folkfest och fylla innan jag nödgas ta en taxi till Arlanda och terminal fem i gryningen. Om gudarna vill är jag tillbaka den 12:e augusti. Jag måste säga att jag är nervös. Att söka sina rötter är ingenting man gör varje dag. Oftast glider man runt och förfäras över kollektivtrafik, ryggont och dylikt.

Nu är Petra Mede sommarpratare, apropå ryggont och jag har redan missat 20 minuter. Hon spelar nu någonting sakralt. Det mest underhållande med dessa sommarpratare är förutom livskriser deras val av musik. Nordman, Eva Dahlgren och Dr Alban i en salig blandning. Jag vet precis vad jag skulle spela; Helen Sjöholm, Kristina från Duvemåla, Chess, Vladimir Vyssotskij och lite gott uptempo från nittiotalet. Rob n raz och Leila K till exempel. Call me mister raider call me mister wrong, dadidadida. Man visste ju aldrig riktigt vad man sjöng på den tiden. If you wanna be my lover, you´ve gotta get it with my friends. Vet du vad du sjunger egentligen? frågade någon vuxen mig en gång. Tja, om girlpower kanske?

Nu måste jag sluta skriva. Jag har ätit för mycket chilinötter till middag och måste orka resa mig upp för att diska all disk. Kom förbi Armémuseum kl 19 och svinga höfterna till ljuva toner av Queen imorgon om ni har lust.

Jag är tillbaka den 12:e aug. Om gudarna vill.

Nu reser jag mig.

Kärlek
Fiodorovna

FÖR NU MEN INTE FÖR ALLTID

Jag har tittat på film. La vie en rose. Jag. Jag..

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner mig tagen. Mållös. Människan är hela tiden likadan det är bara samhället runt i kring som förändras lite. Det är som om jag vore i en annan värld eller är det just denna värld som är den verkliga. Den världen man befinner sig i strax efter att man sett något som satt spår och fött reflektioner och tankar kring sitt eget liv. Vem är jag i förhållande till Edith. Jag är bara lite senare och kanske inte lika fantastisk eller är vi alla lika fantastiska. Jag tror det. Någonting skaver någonstans. Döden är alltid lika närvarande. Ju mer man lever för stunden desto mer närvarande blir den ty känner man livet känner man också döden. Det går inte attt komma undan. Men om man kan köpa sig en yacht och ett graceland kan man kanske lura sig att döden inte finns för den kan man varken köpa eller sälja. Den bara är där i evigheters evighet. Jag måste göra något världsligt nu. Gå in på facebook till exempel. Mina sista ord; Non, je ne regrette rien.

F

Ps: Mina sista ord på bloggen. För nu. Inte för alltid.

SOMEBODY TO O O O LOVE

På kvällens rep med Freddie Mercury kören sjöng vi Somebody to love i hela tre timmar. Vi var få men ihärdiga nere i en källare vid Nytorget och till slut skulle man nog kunna säga att det lät som en hel sång med en hel kör. Det är väldigt roligt att sjunga i grupp. Vad hände med tiden då festfolket sprang omkring i daladräkt på gatorna och kulade fåren i hamn? Det borde sjungas mer och dansas mer och koreograferas mer tillsammans i vårt avlånga land. Små grodorna bör dansas kring julgranen minst tio gånger om året. Låt dansen och sången vara vår humörhöjare och släng alkoholen i sjön!

Man dricker ju som en hel svamparmé nuförtiden. I förrgår hade jag ingen bärs till hands så det var ju tur att jag fick en både igår och idag. Idag av stadens drygaste bartender, jag nämner inga namn men jag kan berätta att han håller till på ett litet litet ställe i stans södra kvarter, på en bar som har sitt namn efter en stad i Europa. Och passa er för att ta alkoholen utomhus för denne man tänker minsann inte förlora rättigheterna och göra om stället till någon jävla mjölkbar, och det är ingen rekommendation. Jag förstår mig inte på folk som går runt och är dryga bara för drygandets skull. Vad är det man vill uppnå? Det är ju knappast ett beteende som någon blir lycklig av, och allra minst en själv.

Det finns en klubb som heter Slick och den håller till på Södra bar. Där var jag idag och det var fullt med dans, fylla och härligheter. Men jag drack en cola och träffade ett antal härliga människor från Hälsingland och några till. Jag har aldrig varit något klubbkid och allra minst nuförtiden. Jag tror att det är bäst att klubba när man är lagom onykter och euforisk på ett dansgolv men eftersom det kändes befriande att dricka cola så blev klubben ett sammanhang och jag ett annat men som tur är har jag slutat skämmas över att jag är en sådan som går hem tidigt.

I övrigt är det ju en härlig sommar vi har fått. Och jag har bärsat med härliga brudar varav en var Kirsten Dunst.

F

ÄH VAD FAN. PALLA.

Någon har stulit mitt mod och världen har för sista gången vänt sig mot mig. Jag är nära att ge upp för att jag ser inga möjligheter för blomstrande kärlek i denna värld. Det är därför vi har filmer och dramatik, för att kunna projicera våra patetiska drömmar om en fantastisk värld. Den reella världen är uppbyggt kring mekanismer och hierarkier som inte är till någons fördel och allra minst för min. Jag vet inte hur jag ska tänka för att kunna leva. Jag vill inte vara en cyniker, jag kämpar så för att stå emot, men det är så svårt, så fruktansvärt svårt. Det här verkar ju bli en munter liten historia..

Igår var jag på Stand up på Kammakargatan och fick hoppet och modet tillbaka, jag är fruntimmer och människa och jag behövs så den 18:e augusti kör jag så det ryker. Igen. Repa material i Ukraina ska bli spännande. Undrar hur många som kommer att skratta. En av dem tyckte det var extremt underhållande en gång när jag visade hur man skulle dansa små grodorna kring midsommarstången. Jag har nog aldrig hört en människa skratta så mycket som när jag sjöng Quackacka. Kanske tycker de mitt nya material är lika roligt.

F

UKRAINIAN AIRLINES

Idag har jag bokat biljetter till Kiev av en underlig liten man som undrade om det inte var dags för mig att skaffa ett tjog ungar snart. Vill inte din mamma ha barnbarn sa han medan han var ifärd med att handskriva flygbiljetterna. Hon har inte sagt något om det sa jag. Det vill hon nog replikerade han medan han fokuserat fortsatte skriva. Genom persiennens glipor lyste svaga solstrimmor in i det dåligt belysta rummet. En skrivare hördes i bakgrunden och ett paket Marlboro lights låg på bordet. Jag satt i en sunkig grön soffa och beundrade ryska kalendrar från diverse årtal som fortfarande prydde väggarna.

Jag betalade kontant för ett par löjligt billiga biljetter men eftersom goda bekanta har handlat av den lille mannen i över tio års tid och alltid kommit både fram och tillbaka får väl jag lita på att jag gör detsamma men det återstår att se liksom allt annat.

Jag ska för första gången på tio år träffa min mormors syster, hennes son och ett barnbarn. Det ska bli väldigt spännande. Mormors syster heter Milla och jag kallade henne för "min dotter" och skurade hennes fötter i en plåtskål när jag var barn. Hon ropade in mig för att äta vareniki med körsbär och räddade mig när en mask kröp upp på min hand efter att jag försökt mata gässen. Jag undrar hur hon ser ut idag. Vad hon tänker på och hur hon mår. Om hon fortfarande sjunger ukrainska folksånger och om vi kommer att sjunga tillsammans som vi gjorde förr. Efter en odryg vecka kommer mannen jag håller av och vi åker mot Odessa. Men än så länge är jag här och fikar i en park nära dig. (Obs: läs ölar)

F

ETT STILLA BETRAKTANDE

Det är natt och i mitt närområde är det tre hushåll som håller med fest. Mitt hus är beläget mitt i och och det är tjo och tjim runt omkring och åt alla håll. Someone please call 911 sjunger de för full hals rakt över. Jag känner mig glad för deras skull vilket känns skönt för reaktionen skulle lika gärna kunna vara den motsatta. Sluta skräna för fan skulle jag kunna tänka men jag känner mig glad. På riktigt alltså, läs nu inte in ngn slags postironi i det här. Ikväll har jag varit på Södra bars multi kulti klubb, där var det helt fantastisk musik och folk svingade loss till sambatoner. Själv guppade jag blygsamt upp och ner på en bänk, det var inte en kväll för dirty dancing utan snarare en kväll för ett stilla betraktande. Jag blev bjuden på en födelsedagsdrink av en trevlig bekant tillika bloggläsare. Jag vill inte vara en sådan bloggare som radar upp allt jag gjort under dagen så jag låter det vara stopp där. (Ps: Jag har bajsat tre gånger, vaknat kl 10, åkt bil) (Ds: Nä, jag bara skämtade. (Ds igen: Postironi)

Sov gott i fylledimman gott folk

F

THE ART OF SHOPPING

När jag var yngre drömde jag om att bo i en större stad. Jag ville ha högre puls, fler stadsdelar än Söder, Östermalm och Kungsholmen, större kulturutbud och häftigare människor. Nu har jag vuxit upp och jag längtar till landet. Igår till exempel gick jag förbi Västermalmsgallerian som hade en enorm skylt vid ingången där det stod "The art of shopping." Sedan när är shopping en art. På Götgatsbacken finns en affär som heter Glitter, i deras skyltfönster finns väskor vars tryck skriker "Save the world! It´s not to late!" Ursäkta att jag frågar men exakt hur hade Glitter tänkt sig att man skulle rädda världen? Genom att köpa väskan och sprida budkapet? Sedan ringer de till mig från tele2 och ville ge mig 1000 låtar och 700 videos eller vad det var. Jag blir stressad av att ha en telefon i väskan och vetskapen om att jag alltid är tillgänglig och nu måste jag dessutom köpa en massa extrafunktioner som såklart inte kostar någonting och är alldeles gratis. Och kom nu inte och säg att det bara är att stänga av mobilen för det är inte så bara när storstadspulsen vibrerar och pulserar i kroppen på en och då är man inte så stark som man skulle kunna önska. Jag har äntligen ätit upp all kladdkaka. Tack gode gud för det åtminstone.

Fiodors dotter

RYSKT FLÄSK MED PASTA OCH RÖDTJUT

Så då är jag alltså tjugofyra år och har ryggvärk. Idag ska jag träna, det är sannerligen dags att röra ryskt fläsk. Ja jag hade ju någon slags fest igår och uppskattade sällskapet och sällskapet uppskattade maten vilket gjorde mig mycket lycklig eftersom jag hade slavat i två gånger nittio minuter sommarprat alltså tre timmar. Cecilia Frode och Nour El-Refai gjorde mig sällskap i brödbaket och vänta nu även Hanna Hellqvist, alltså nittio minuter till! Å. Jag hade ju kunnat skrytit mycket mer igår. Tre gånger nittio minuter! Hur kunde jag vara så dum och glömma bort Hanna Hellqvist. Som värdinna är jag en ragata. Jag håller tal om mig själv och talet handlar om när man googlar mitt namn på nätet, jag tvångsproppar i folk mat tills de aldrig orkar pastasallad mer och jag förbjuder dem att lämna festen. Ska du gå!? Men det är förbjudet!! skriker jag i högan sky och blockerar utgången. Det är en schizofren känsla att ha fest, ena sekunden är man överlycklig för att folk är där för att andra sekunden ha dödsångest av oro för att folk har tråkigt eller ska gå. Nu har jag iallafall städat. Vad ska jag göra nu då på mitt "sommarlov".

F

JAG FÖDDES TILL ATT VARA HÄR. HERREGUD.

Om ett par minuter inträder jag i en ny ålder. En ålder av tjugofyra år som människa på jorden. Den femtonde juli. Ett datum som alltid kommer att klinga speciellt, för mig som blev född och för min mor som födde mig. Men det kommer att komma ett till datum, ett datum som sätter stämpel på min dödsdag för även en sådan kommer att komma. Ett klockslag, en dag, ett årtal. En dödsorsak. De som känner mig vet att jag är rädd för döden och imorgon firar jag med fest att jag kommer den närmre. Kanske är det det bästa sättet. Att öppna sin dörr och sitt hjärta och möta sina rädslor med fest för det är ju då man lever. Trots att den enklaste vägen är att stänga dörren. Jag är rädd och jag tänker inte sticka under stol med att jag är rädd. Jag är livrädd för döden. Jag är livrädd för att bli sjuk, för att omkomma i en olycka, och framför allt är jag rädd för att bli ensam, att ensam vänta in döden. Imorgon skulle jag behöva åka in till stan för att köpa en gigantisk skål som jag kan ha pastasalladen i, men jag är rädd och vill helst hålla mig hemma. I staden finns bilar och jag vill inte dö på min egen födelsedag.

På radion säger de; idag är det den femtonde juli. Ragnhild och Ragnvald har namnsdag. Så det är väl bestämt då. Jag är nu tjugofyra år och jag kommer att fira det.

Olga Fiodorovna Beletskaia Henriksson
född 15 juli 1985

LILLFLICKAN VERKADE MEST SYMPATISK

Dearly beloved! Ni behöver inte längre vara oroliga, jag är fortfarande ovanför mark och andas nu åter igen frisk och klar Stockholmsluft! Jag tog en paus förstår ni, från den gnagande data och internet ångesten och åkte på semester med två generationer Holmströms till Strömstad. Till Holmströmstad skulle man också kunna säga. Det var nyplockade körsbär i mild lättyoughurt, dagg i gräset, båtturer och livsfarlig bergsklättring i denna stad som gränsar till Norges klippiga berg.

När man som jag far runt i Svea om somrarna så åker man mycket tåg och när man åker mycket tåg skriver man mycket i sitt block och när man skriver i sitt block kan det komma att låta så här..

Andra människor ur en annan värld. En värld jag vill vara en del av. Konstnärer, intellektuella, beresta, reflekterande kring sin samtid, kapabla till att förutspå historien. Så kommer världen att bli om vi fortsätter leva som vi gör. Det finns andra sätt att se, jag är inte blind jag är bara lite trött i ögonen. Prinsessan Birgitta var sommarpratare och hon såg världen på ett mycket bestämt sätt. "De pionröda rosorna blommade tidigt i år men det är minsann inte normalt"

Tågskriverier kan också låta såhär..

Vid Västerås C går de av. Barnfamiljen jag har stört mig på under hela resan. Mamman, inte äldre än tjugofem, har svartfärgat hår och bär leopardmönstrat från Hennes&Mauritz. Tatuering i nacken, får inte grepp om vad den föreställer. Pappan, i samma ålder, en man av det kortare slaget med bockskäggsliknande frisyr och svart t-shirt med rockigt emblem har en spindelvävstatuering över armbågen. Mamman, gravid med sitt fjärde barn går ut och röker vid varje stopp. Den yngsta flickan upphör inte att skrika efter mamma.

Jag sitter ensam i en fyra nära utgången och familjen slår sig ner vid mig ca en kvart innan de ska av. Den äldsta flickan, kring tio, vill köpa snask i tågkiosken. Nej vi ska snart av, fan vad du tjatar fräser mamman. Men du blir ju arg för allt jag säger fräser flickan med sin förvånadsvärt starka mörka röst. Hon bär ett armband från Liseberg. Pojken är kring åtta och vandrar med manhaftiga gangstersteg genom korridoren. Han ska bli man när han blir stor. Lillflickan verkar mest sympatisk. Dels för att jag har förståelse för hennes ständiga skrik och dels för att hon vore riktigt söt om hon inte snorade så förbannat. Ingen torkar hennes snor och det sitter där det sitter och fylls ständigt på med mer. Sverige är fullt av små bebyggelser där livet går sin gilla gång.

Det knastrar i högtalaren. "Ja gott folk, beklagar den hårda inbromsningen, det berodde på att vi förlorade linjespänningen för några sekunder. Tack."

Jag är tillbaka nu och jag är er, och jag lovar att skriva oftare från och med nu.

Fiodorovna

ANSGAR ANSGARSSONS MAKA

Det har varit en märklig dag. Det känns som att det är någonting jag inte gjort mig förtjänt av utan att veta vad eller varför. Jag skulle tränat och det blev inte av trots att jag burit en genomskinlig gympapåse genom halva stan. Kan hända beror allt detta på att det utomhus varit samma gråhet från morgon till kväll, som om tiden stått still och jag inte gjort mig förtjänt av tiden. Dock fick jag finfrämmande igår och vissa av dem stannade ända tills idag vilket har varit enormt tillfredställande.

Jag stödde förenade scenkonstnärers stora stödfest igår genom att framföra en liten text. "Visst gör det ont när bubblor brister" (En halv kopp kaffe) Min dramatiska text verkade ha gjort gott intryck och kanske kan den utvecklas och användas vid fler tillfällen. Kanske. Kanske.

Jag skulle kunna skriva mer om allt och ingenting men jag vet inte vad ni skulle få ut av det just nu. Förlorar jag er nu? När jag skriver såhär, som om jag inte bryr mig om att hitta på någonting att skriva om? Tröttnar ni och vill ni inte vara mina läsare längre? Man blir aldrig älskad för den man är utan för det man gör. Det sa Mia och Klara igår på allsången. Men om man inte gör något är man då ett ingenting? Och vad är man om man gör något? En kroppsarbetare, en intellektualist. Är det ens ett ord? På gravstenar står det ibland Ansgar Ansgarson - konstnär, eller Jakob Jakobson - Kyrkoherde. Ända in i döden är man det man gör. Anledningen till att jag inte ger kvinnonamn som exempel är att dessa på gravstenar oftast kallas för "maka". Ansgars och Jakobs makor var också det de gjorde. De var helt enkelt makor. Jag lägger ner. Jag lägger mig. Lagt kort ligger längre men vilket kort ligger kortast?

Sanningen att säga så brukar jag roa mig med att hitta på gåtor. Till exempel:

Lisa ville åka till en öde ö där hon kunde få slippa alla människor så Lisa åkte till en öde ö, men när hon kom fram blev hon besviken. Varför?

Svar: För att Lisa hade ju sitt eget sällskap och vad är hon om inte en människa?

Jag har fler på lager men kan inte minnas dem nu. Så fort jag kommer på dem ska jag genast skriva ner dem. Jag förstår att ni knappt kan bärga er.

Kram
F

PÅ GRÄNSEN TILL PRIVAT MEN JAG VAR TVUNGEN

Det är metastaser och det är jävulskap. Jag har på ett ungefär exakt två släktingar tillika människor som är mitt allt i världen och det är min mor och min mors mor. Nu har det blivit värre med den sistnämndas le crabs och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Helt naturligt för en människa på 79 att sjunga på sista versen men inte i det här fallet, det är inte ett dugg naturligt! Jag har bara dessa, snälla rara gud ta dem inte ifrån mig! Jag älskar henne så att det gör ont. Jag står inte ut med att tänka på att hon inte skulle kunna bo kvar i sin lägenhet eller försvinna från jordens yta. Jag följer efter. Helvete.

F

EN HALV KOPP KAFFE - EN FIFFLARE IMORGONDAG

Imorgon kväll vid kl åtta pm på Pygméteatern är det en stödfest för förenade scenkonstnärer och jag ska köra en fifflare jag fifflat ihop. Vi får hoppas att den funkar och inte blir en Big ben revival. Detta är dock ett kortare stycke dramatik och inte en improviserad stand up så redan där är ju hälften vunnet och halva inne. Detta är dock förutsatt att jag slipper betala entréavgiften på 100 spänn, eftersom jag ändå ska uppträda. Jag är fattig som en kyrkråtta, visserligen inte bostadslös eller alkohollös men ändå. Kläder köper jag inte i vilket fall. Det är fruktansvärt hur mycket kläder som skapas och slängs vareviga dag, snacka om resursslöseri. Näpp, bara man har kläder att skyla muffen och rattarna så funkar det för mig. Därmed inte sagt att jag inte bryr mig om att se ut som en juicy mama. Igår t ex hade jag en rosa klänning och röda klackskor, dagen till ära då jag återvände till hipp pop stockholm. Jag kände mig dock en aning obekväm. Jag menar "herregud, nu tittar folk på mig och tror att jag är en såndär som lyssnar på Belle and Sebastian, hur ska jag egentligen klä mig för att folk ska fatta att jag uteslutande lyssnar på Helen Sjöholm..."

Hade jag bara haft en digitalkamera hade jag genast laddat upp en bild på pop-olga. Ni vet väl att det redan finns en rock-olga som inte är jag utan ngn lirare som var en av Sveriges första rock-artister på 50-talet? Men jag fyller snart år förhoppningsvis, femtonde juli närmre bestämt så den som känner sig manad kan ju alltid buffra upp med en gammal kamera att skänka halvgammal dam i nöd och modebloggslusta.

Till er alla
Fiodors dotter

SKRATTA INTE MER NU

Jag har för ett tag sedan tagit bort kommentarfunktionen på bloggen vilket börjar kännas surt och som en mycket ensidig form av kommunikation, men jag vågar inte riktigt återinföra den än. Det som hände var att jag blev så knäckt när inte alla älskade mig. Ja det är sant! Alla älskar inte mig. Vissa tycker att jag är en rätt starig typ och det enda jag bad om var lite villkorslös kärlek.

Jag är fortfarande i Sveriges fram/baksida Göt(la)borg. Lovisa grillar på altanen medan jag diggande till Tupac leker med datorn. Vi har gått 4 mil till en sandstrand idag. Vi gick en omväg. Vägen tillbaka tog 10 minuter. Men jag ångrar ingenting, jag fick se skogar och sjöar på omvägen. Även en massa röda stugor som utgjorde ngt slags kollosamhälle, men överallt fanns skyltar som "Förbjudet att sparka boll", "Ha hunden kopplad", "Skratta inte" etc. Jag undrar vilka som håller till i de där stugorna.

Nu ska jag käka kabanoss, chorizo och ngt tredje dylikt. Det var rea på grillbricka så vi bestämde oss för att grilla.

Vi ses imorgon. Stockholm.

F

NY DAG NY STAD

Idag har jag badat i Vimmerby. Jag ber om ursäkt för att jag i föregående inlägg beskrev staden som "betong", när det i själva verket finns många trevliga villaområden samt en näpen badstrand.

Detta var skrivet och sparat i utkast igår. Idag är en ny dag och jag har bytt Vimmerby mot Göteborg. Dags att skapa en ny relation till den här staden och inse att den innehåller mer än en scenskola. Min tv därhemma står fortfarande på standby men tack för alla uppmuntrande ord på facebook om att det inte ska vara någon fara. Dock är jag fortfarande orolig. Jag vill ha min lägenhet intakt när jag kommer hem, särskilt som jag nyss fick upp den där ringa tavlan.

Jag har åter insett att Sverige består av småstäder och 85% skog där det förmodligen bor vättar i miljoner. Människor och vättar har levt sida vid sida i tusentals år och respekterat varandra. Så länge människorna inte trampar sina gummistövlar i en lav där det råkar bo en vättfamilj, (som snarare utgörs av ett kollektiv, en vättunge kan ha tre pappor och två mammor till exempel, men alla lever ändå fredligt), eller spiller svart besk dryck ur sin termos så att vätten smakar på den och får magknip av koffeinförgiftning så råder mellan vättar och människor frid och fröjd. Men vättarna gillar inte när man skövlar deras skog eller drar telefonlinjer över dem då de är känsliga för el och vibrerar som eltandborstar när de hamnar under en sådan telefonlinje. Då tror vättarna att människan förklarar krig och de smider onda planer tillbaka..

F

EN ÖL PÅ HARRYS OCH EN SEDAN EN TILL

Jag är inte i ett annat land som min status på facebook säger, men jag är i en annan stad. I en liten stad. Jag hälsar på min goda vän Hannah i Vimmerby. Hannah jobbar som Lovis, Undis, Sofia, Martina samt Borgmästarinnan på Astrid Lindgrens värld. Vimmerby har gjort mig något besviken. Jag hade väntat mig en röd idyll med vita husknutar men här finns främst betong och jag kan nog inte tänka mig ett värre ställe att vara på om vintrarna. Puben Harrys är allas tillhåll och the great happening in town är onsdagskvällar när Harrys kör karaokenight under namnet Happy Harrys. Ovan staden cirklar hela tiden en enorm flock kråkor, som om de rymt från Tengils Törnrosdal. Astrid Lindgrens värld dock, i folkmun ALV är en liten idyll med grönt frodigt gräs, svindyra våfflor, dryga Stockholms familjer, liv och rörelse. Trots att jag ser på Stockholm som en liten bubbla där man har legat med varannan människa på Götgatsbacken kan jag bara föreställa mig hur liten Vimmerbybubblan måste kännas. Jag känner mig plötsligt lyckligt lottad som bor i den lilla storstaden med stort S. Imorgon ska jag bada.

Fiodors dotter

EN MIDSOMMARNATTSDRÖM PÅ LANDET

Det går inte att sova när solen lyser in i alla fönster. Men det gör inte så mycket. När det är ljust kan man lika gärna vara vaken. Men jag förstår inte varför Sj ska ha 11 minuters kötid och inga sista minuten biljetter. Suger big time va. Igår var jag vid Telefonplan. Där har jag en gång i tiden bott i ett galet kollektiv med hembakt bröd, fredagsmöten, gemensamma städningar och en oändligt massa fester. Dock var jag inte där och deltog så värst mycket då jag hade fullt upp med att rädda någon dålig relation lite längre norrut på tbanekartan. Igår var jag dock inte där för att insupa minnen av 70-tal utan för att gå på En Midsommarnattsdröms möte på PUMAS nya lokal. Vi ska spela en pjäs om sex, kött och lust. Finns det något som heter villkorslös kärlek eller älskar man av sina egoistiska syften och till sin egen favör. Det finns inga kön, ingen manlig eller kvinnlig sexualitet utan endast en mänsklig lust. Vibrerande och ofiltrerad. Det ska bli grymt kul att börja repa i oktober.

Jag, Frida och Elin satt sedan på Landet och jag förundrades över varför öl aldrig smakar något, tills min blick föll på Paulaner och jag fick ett vagt minne av någonting himmelskt gott. Jag tog en chansning och struntade i stor stark. Paulaner-en lisa för själen! Det är inte reklam - det är samhällsinformation. En annan lisa för själen är att få sitta och samtala med två intellektuella och intressanta kvinnor och diskutera vad det innebär att vara människa och framför allt fruntimmer i vår vackra värld. Jag kände mig glad och uppfylld när kvällen led mot natt. Jag skiter i om det där lät pretentiöst. Det är min rätt som blogginnehavare att vara hur pretentiös jag vill. Särskilt som jag samtidigt lyssnar på Raymond och Maria på Spotify. Förra låten stod Orup för.

Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör, ingen vill veta var du köpt din tröja.

Reklamnaja pauza.

F

FUCK WALDO, WHERE IS WETTERSTRAND?

Häromdagen tyckte jag att jag fick syn på Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson vid ett övergångsställe vid Skanstull, och trots att jag egentligen var på väg åt andra hållet beslöt jag mig för att tillsammans med dessa språkrör korsa övergångsstället men när jag kom närmre såg jag att det inte var de och vände igen. Sedan dess tycker jag mig få syn på Maria Wetterstrand överallt, minst fem gånger om dagen, nu sist vid Globens t-banestation. Men det är aldrig hon. Vad är det som händer och hur länge ska detta fortgå? Är jag hemligt förälskad i Maria Wetterstrand? Jag röstade ju inte ens på Miljöpartiet.


I övrigt fattar jag inte varför folk är så känsliga när det kommer till att avslöja vad de röstar på. Jag tänker på de jag intervjuar per telefon. Det är väl inte Sovjet vi lever i, det kommer inte att bli några repressalier för sjuttons gubbar! Chilla ner några hekto. Jag röstade på Gudrun och så är det med den saken. (Ja, mamma din gamla leninist och numera borgare, jag röstade på Gudrun! Tough skit som man säger!) Imorgon tänkte jag hälsa på min kära babushka, men hinner inte och därför plågas min själ av dåligt samvete.

Fudrun

JAG RÄDDAR INGA BARN

Idag har jag mött Rädda barnen 4 gånger.

Möte med Rädda barnen 1:
Rb: Hej! Skulle du vilja..
Jag: Jag är jätteledsen, jag önskar så att jag kunde men jag kan verkligen inte!
Rb: Ha en bra dag!
Jag: Detsamma till dig!

Möte med Rädda barnen 2:
Rb: Hej! Kan du tänka dig att..
Jag: Nej! Jag går ju här och stirrar fokuserat ner i marken och undviker att möta din blick! Det betyder ju att jag inte kan!
Rb: Ha en bra dag!
Jag: Du också!

Möte med Rädda barnen 3:
Rb: Hej! Har du möjlighet att..
Jag: Nej du jag önskar att jag kunde men jag har inga pengar och inget jobb!
Rb: Jaha..så vad studerar du till?
Jag: Nej, jag lallar mest runt
Rb: Ok, kör hårt!
Jag: Jepp, du med, kör hårt!

Möte med Rädda barnen 4:
Rb känner av att jag närmar mig. Jag letar febrilt efter mobiltelefonen och låtsas prata i den. Jag passerar oskadd förbi.

Annars: Det är varmt utomhus. Så nu vet alla det.

Fiodorovna

DET NUPPAS I NÄRFÖRORTEN

Inatt låg mina grannar med varandra. Inte alla med alla dock, utan ett heterosexuellt par strax ovanför. Det var länge sedan jag hörde dem ligga och störa min sömn. Inte för att skryta men det är inte mina grannar som står för the action i den här bostadsrättsföreningen. Men nu var det alltså dags. Efter ett intensivt sexliv, några månaders högljutt grälande, ett halvårs ombygge vid de mest besynnerliga tider på dygnet hittade de ner i sänghalmen igen. Jag är givetvis glad för deras skull. Jag lyssnar hellre till multipla orgasmer än till ett evigt borrande. Det är intressant att följa par i deras utveckling till det som förmodligen kommer att sluta med the apocalypse now.

Stockholm är ju en trevlig sommarstad. Igår till exempel var där någon slags båtmässehappening vid vattnet vid Slussen, sponsrat av Puma. Inte min scenkonstgrupp Puma, utan av de som gör skor och kläder för sportiga, fita och glada människor. Där fanns öl och god stämning men jag stannade inte till utan vandrade vidare för givetvis var där alldeles för mainstream för mig. Det är lätt att fördöma Stockholm, tänka att staden är ett kommersiellt jippo och längta till de smutsiga gayklubbarna i Berlin men vet ni vad jag har hört. Jag har hört att Stockholm också kryllar av smutsiga gayklubbar, avantgardistiska konsthappenings och galna upptåg. Det är nog inte bättre någon annanstans trots allt.

Idag var jag vid Skansen och köpte två vykort. Ett föreställde kungafamiljen i grälla folkdräkter och med blek hy och ett föreställde en älg. Jag ska sätta upp dem på min vägg och kalla det för konst.



Ffffiodorovna

VISST GÖR DET ONT NÄR BUBBLOR BRISTER

Nu är det som så att jag har påbörjat ett nytt v(ä)rk. Arbetsnamnet är "Visst gör det ont när bubblor brister" och det handlar om en kvinna och hennes syn på världen. Surprise surprise, denna gång inte min egen syn på världen. Det verkar som att det blir fruktansvärt politiskt okorrekt, och inte på ett milt och behagligt "Ryssen ser dig!" vis utan på ett grovt, smutsigt, sexistiskt, rasistiskt och homofobiskt vis. Men på ett kul sätt liksom. Dock känner jag mig lite skrajsen. Kommer det verkligen att fungera? Eller blir jag bespottad och landsförvisad? Jag vet inte. Prempa (eller åtminstone ett utdrag) den 4:e juli på en teaterfestival nära dig! Mer info om detta senare.

I övrigt är jag en klant. Jag har hyrt film, köpt matingredienser och godis mest för sakens skull, jag var inte särsklilt godissugen men nu medan jag skrivit dessa ynka grader har jag lyckats gluffa i mig hela godispåsen. Jag känner mig lätt illamående och har dåligt samvete. Min träningsnarkomani kan inte kommas igång med förrän på tisdag igen (friskis och svettis har midsommarstängt) och här sitter jag krämar på med fudgebitar i överflöd. Jag är inte fåfäng, jag har bara visst nyttighetskomplex. Jag struntar fullständigt i om jag sväller ut till oigenkännlighet, någon "beach 2009" lär det knappast bli i alla fall.

Midsommarafton var som väntat mycket trevligt. Visst överflöd, visst fylleslag, visst regn och visst (allt) trevligt sällskap.

Inatt får jag sällskap av Jonas Gardell.

Med kärlek.
Fiodorovna

ÄNNU EN MIDSOMMAR I VÅRA LIV. CHECK.

Jag minns mina midsommaraftnar. Som milstolpar i mitt liv. Man lever i ett ekorrhjul men två gånger om året får man bocka av att man har levt. Vid nyår och vid midsommar. Det var många år sedan jag var av uppfattningen att "får jag inte en lyckad midsommarafton så dör jag" men ändå kommer en något märklig känsla över mig vid varje sådant tillfälle där jag förväntas jubla in eller ut något utan att veta varför. Ut med det gamla året, in med det nya! Nu kommer alla dina drömmar att besannas och du får karriären, volvon, guldet och de gröna skogarna! Jag minns nyår 2000. Vi satt på en container och såg över sjön på Europe som spelade "It´s the final countdown." Emilias nyårslöfte var att sluta röka. Det höll i en minut. Mitt var att bli en bättre människa. Någon frågade mig: På vilket sätt? Och jag ropade ut På alla sätt! Jag visste inte vad jag talade om och jag kände nog inget behov av att bli en bättre människa men om någon frågade mig nu skulle jag säga att, att vara en bättre människa är att acceptera sig sjäv och sina brister, att inte döma, varken sig själv eller någon annan. Att vara ödmjuk inför alla situationer. Jag minns midsommar hemma hos Jonas, eller den flyter ihop med en midsommar hos någon i Nacka. Det fanns en automatisk potatisskalare. Jag var avundsjuk på de vilda och galna som pratade om vilka festivaler de skulle åka till i sommar och hur kul de skulle ha. Jag har aldrig gillat festivaler eller tält eller lera och aldrig har jag orkat vara drängfull två dygn i sträck. Jag har alltid åkt hem med sista tunnelbanan. Jag har alltid varit mesig och aldrig längtat efter fylla och galna upptåg. Kanske ett enormt trygghetsbehov. Kalla det vad man vill. Men på midsommarafton hos Jonas hånglade jag med en punkare och åkte hem i gryningen, för mig var det galet nog. Nu ska jag strax iväg på ännu en midsommarafton i mitt liv. Mitt bidrag är tsatziki och romsås. Jag hoppas det blev okej, har aldrig haft någon fingertoppskänsla vad gäller mat. Jag är bäst på att laga nudlar med påse och mycket smör och ost. En avokado vid behov om man vill göra det riktigt crazy.

Fiodors dotter

JÖSSES FLICKOR!

Idag är sista dagen av kursen "Levande verkstad" och eftersom jag inte har mycket att tillföra i "grill-samtalen" har jag smitit en våning upp och snott mig en dator. Jag säger detta om "grill" etc med kärlek. Det har faktiskt varit fantastiska fyra dagar, och jag gillar mina medelålders damkumpaner. Idag har jag t ex kreerat textiltryck. Jag har tryckt mönster på ett stycke tyg och skrivit "Detta går att använda som duk"/Olga 2009 på trycket. Det sista skrev jag som tuff hiphop tag. Jag är alltså cool och hiphop och inte någon Levande verkstadstönt. Intressant är att om någon skulle erbjudit mig den här kursen för ett år sedan skulle jag skrattat personen i fråga rakt upp i fejset och sagt HERREGUD så flummigt! Vem tar du mig för? Ser du inte att jag är en seriös människa mitt i livet och karriären! Jag har inte TID att trycka textilier! Dessutom har jag aldrig varit särskilt pysslig och är det inte nu heller men skillnaden är att i min nuvarande sinnesstämning tycker jag inte att det är töntigt att klippa och klistra. Under dessa fyra dagar har jag kommit in i regression. Jag hasar mig fram för att hämta ny färg, hasar tillbaka och nynnar på fåniga visor men imorgon är det dags att växa upp och bli tonåring. Det är midsommar och jag har ingen fest att gå på! Vad ska jag göra. Jag måste ju hitta någonstans att supa annars är man ju inte människa. Nu måste jag avsluta och gå tillbaka till mina flickor, jag har lovat Erik att fråga dem hur man bäst vattnar tomatplantor.

F

HUR GÖR VI MED GRILLEN - I ÅR.

Sikten är grumlig trots att himlen klarnat. Åkte nyss tunnelbana och på kommer ett tjog flickor i mellanstadieåldern och tränger sig in bredvid mig. Jag kan inte påstå att jag blev glad åt deras sällskap. De var alla klädda i rosa och luktade sådär smutsrent som bara barn kan göra. En av dem hade köpt ett vykort på kungafamiljen. När jag skulle av vägrade de att flytta på sig tills jag i arg, bestämd och högljudd ton ropade ursäkta två gånger, trängde mig förbi med våld och fräste ett tack när jag slutligen kom av. Jag kände folks undrande blickar i ryggen när jag med ilskna steg klev ut på perrongen.

Jag hade varit och tränat. Har äntligen återerövrat min hedervärda plats på Friskis och svettis medelgympapass. Men idag fick jag håll så fort jag rörde mig och ja, jag vet att håll inte är symptom på cancer men jag kan fortfarande inte låta bli att undra då jag faktiskt åt mat hela tre timmar innan träning och borde alltså enligt alla regler inte ha fått håll. Jag gjorde något som jag aldrig gjort förut. Jag skämdes för att jag fått håll och höll mig för knät istället för magen där jag stod och grimaserade och pustade. Jag som aldrig skäms och nu skäms jag för att jag skäms.

Jag har även påbörjat en fyradagars kurs som heter "Levande verkstad" på min gamla folkhögskola. Jag trodde jag skulle utveckla den begåvning jag fått för mig att jag har för oljemåleri och krukdrejning men istället fick vi kladda fritt på långa papper och klippa och klistra. Let your spirit fly, we can touch the sky. Damer i 45-års åldern, de flesta arbetande inom skolväsendet, där för självutveckling och stimulans är mina kurskamrater. Jargongen är: "Och så härligt och spännande att vara här! Det var ett rysligt väder vi fått. Sommaren kan vara härlig men jobbig, ut med grillen och in med grillen, ja vi har en jättemysig stuga på Oxelö, så trevlig kontinental stämning här i Skärholmen, oliver för bara 9 kr/hg, herregud jag skrattar när jag går förbi fårost i vanlig butik, jag så att säga get mine elsewhere!" Det är nog en bra kurs för mig trots allt. Inga pretentioner och inga prestationer. Och jag gjorde ett kap på Ica som vanligt. Tre avokado för tio kronor. Det ni. Slå det om ni kan.

Är man född till jorden för att avla barn, tjäna samhället och följa i upptrampade fotspår? För att snart kunna prata om väder och vind och skaffa sig en mysig stuga och ingå partnerskap och bara ha det så där himla härligt? Jag är så jävla dålig på att följa i de där spåren. Jag bara trampar snett och får ångest för att jag trampar snett. Jag måste få vara en fri människa. Hur blir man en fri människa i en värld full av krav. Jag fattar inte. Och där stannar jag. Vid att inte fatta. Jag fattar.

F

KURIOSA

Jag vill bara informera dam och herrskapet att väggen visst var av betong eller något annat tvivelaktigt material så jag spikade upp min tavla på väggen mitt emot istället som råkade vara av trä.

F

BLIR DU LÖNSAM LILLE VÄN?

Hur svårt kan det vara att spika i en spik i en vägg av trä? Det är den stora frågan! Det och inte "hur många bultar finns i Ölandsbron?" Jag köpte en gång en poster på Moderna muséet. En poster av en tavla av Peter Tillberg som föreställer barn i ett klassrum som sitter vid sina bänkar och stirrar ut från tavlan. Stirrar ut på mig. Tavlan heter "Blir du lönsam lille vän?" Och barnen tittar på en som att man är skyldig dem något, skyldig dem en framtid, skyldig sig själv en framtid. För ett halvår sedan gjorde jag ett första försök att spika upp tavlan. Mitt i natten vaknade jag av en skräll. Tavlan hade fallit till marken och glaset gått sönder. Nu, ett halvt år senare gav jag det ett nytt försök men jag får inte i spikjävlarna! De kroknar och hålen i väggen blir större och större. När jag var liten fick man välja mellan träslöjd och syslöjd, jag valde syslöjd som alla andra flickor. Jag var värdelös, jag klippte snett, sydde snett, gjorde mig själv illa och säkert några andra också. Knut Fogelfors och hans ständige följeslagare Joakim Forsman hade också syslöjd och mobbade mig, dels för att jag var så jävla dålig och dels för att jag hette Olga och det rimmade på Volga men tydligen också på päronpung. Min syfröken Ingegerd var ständigt besviken på mig och skakade på huvudet över att jag inte klippte rakt som de andra flickorna. Jag tänkte alltid att jag borde valt träslöjd istället. Men nu inser jag att det hade varit lika illa. Hur jävla svårt kan det vara att spika i en jävla spik. Det var länge sedan något gjorde mig så förbannad.

Annars såg jag dokumentären "Drottningen och jag" av Nahid Persson på bio idag. Drottningen var drottning av Iran och tillika Shahens fru. Det var en varm, mänsklig och underbar film. Låter det paradoxalt? Det är det inte. Gå och se den.

F