FÖR NU MEN INTE FÖR ALLTID

Jag har tittat på film. La vie en rose. Jag. Jag..

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner mig tagen. Mållös. Människan är hela tiden likadan det är bara samhället runt i kring som förändras lite. Det är som om jag vore i en annan värld eller är det just denna värld som är den verkliga. Den världen man befinner sig i strax efter att man sett något som satt spår och fött reflektioner och tankar kring sitt eget liv. Vem är jag i förhållande till Edith. Jag är bara lite senare och kanske inte lika fantastisk eller är vi alla lika fantastiska. Jag tror det. Någonting skaver någonstans. Döden är alltid lika närvarande. Ju mer man lever för stunden desto mer närvarande blir den ty känner man livet känner man också döden. Det går inte attt komma undan. Men om man kan köpa sig en yacht och ett graceland kan man kanske lura sig att döden inte finns för den kan man varken köpa eller sälja. Den bara är där i evigheters evighet. Jag måste göra något världsligt nu. Gå in på facebook till exempel. Mina sista ord; Non, je ne regrette rien.

F

Ps: Mina sista ord på bloggen. För nu. Inte för alltid.