ÄH VAD FAN. PALLA.

Någon har stulit mitt mod och världen har för sista gången vänt sig mot mig. Jag är nära att ge upp för att jag ser inga möjligheter för blomstrande kärlek i denna värld. Det är därför vi har filmer och dramatik, för att kunna projicera våra patetiska drömmar om en fantastisk värld. Den reella världen är uppbyggt kring mekanismer och hierarkier som inte är till någons fördel och allra minst för min. Jag vet inte hur jag ska tänka för att kunna leva. Jag vill inte vara en cyniker, jag kämpar så för att stå emot, men det är så svårt, så fruktansvärt svårt. Det här verkar ju bli en munter liten historia..

Igår var jag på Stand up på Kammakargatan och fick hoppet och modet tillbaka, jag är fruntimmer och människa och jag behövs så den 18:e augusti kör jag så det ryker. Igen. Repa material i Ukraina ska bli spännande. Undrar hur många som kommer att skratta. En av dem tyckte det var extremt underhållande en gång när jag visade hur man skulle dansa små grodorna kring midsommarstången. Jag har nog aldrig hört en människa skratta så mycket som när jag sjöng Quackacka. Kanske tycker de mitt nya material är lika roligt.

F