Fedorovna stör min västerländska identitet och jag hjärtklappar. Passkontroller tar musten ur mig. Jag försöker bete mig så maskulint jag kan för att särskilja mig från de ukrainska honorna. Så att de alla ska se hur svensk jag har blivit. Det är ingen idé att stoppa mig i tullen för det finns ändå ingen återvändo. Mina händer är diplomatiska och jag har ett ursäktande leende och en bedjande blick.
Min Ukraina vistelse har varit full av Masja. Snart gav hon mig inte lika mycket uppmärksamhet, snart hade nyhetens behag tröttat ut henne. Glatt smaskande gluffade hon i sig den sista aubergineröran. När hon ätit färdigt lämnade hon bordet resolut och unga fröken tackade varken för maten eller plockade undan tallriken.
Tanterna tittade inte åt mitt håll, nöp mig inte i kinden och bjöd mig inte på vareniki. Masja fick däremot en glass.
Jag är fånge i en vuxen kvinnas kropp.
Hjärtats glädje, Guds saliga, ett nytt barn är förlöst! Jag suckar välmenande när hon klantar sig och beter sig okultiverat. Tänk om de vuxna aldrig vill växa upp. Jag vill vara den enda som blir pratad med men jag är inte tillåten att uttrycka min önskan.
Längtan. Efter. Att.Bli. Sedd.
Glömdes bort på vägen.
F
onsdag 25 augusti 2010
onsdag 4 augusti 2010
EBBA, DIDRIK OCH JAG
Uppenbarligen är det så att amerikanerna ska göra en egen version av milleniumtrilogin och då vill de att de amerikanska skådisarna ska lära sig hur man pratar svengelska för att filmen ska bli så autentisk som möjligt. Då vill amerikanerna att ett antal svennar per karaktär ska läsa in några repliker så de sedan kan välja den svenne de vill ha som ska få läsa in alla repliker. Imorse var jag en sådan svenne som läste Lisbeth Salanders repliker. För besväret fick jag två biobiljetter. Får jag jobbet får jag säkert två dublonmiljoner och kan kyssa Csn adjö. Det vore soft.
I övrigt förvånas jag över att vuxna människor inte är något annat än stora versioner av småbarn. En är exakt likadan nu som en alltid varit. Sedan har en ju gjort några furious mistakes och därav lärt sig men i grund och botten undrar jag om inte små störiga ungar växer upp till små störiga vuxna. Jag såg hela Ebba och Didrik serien häromdagen och det är förvånadsvärt hur liten skillnad det är på barnens och de vuxnas problem och intriger. Jag tror att saker och ting kan förändras med åren men jag tror inte att de förändras om man inte är medveten om sig själv som människa och aktivt jobbar för att bli en större sådan.
http://www.youtube.com/watch?v=V2I0x-GEwn8
F
Ps: Notera att jag skrev "en" istället för "man". Det gjorde jag för att könsneutralisera språket.
I övrigt förvånas jag över att vuxna människor inte är något annat än stora versioner av småbarn. En är exakt likadan nu som en alltid varit. Sedan har en ju gjort några furious mistakes och därav lärt sig men i grund och botten undrar jag om inte små störiga ungar växer upp till små störiga vuxna. Jag såg hela Ebba och Didrik serien häromdagen och det är förvånadsvärt hur liten skillnad det är på barnens och de vuxnas problem och intriger. Jag tror att saker och ting kan förändras med åren men jag tror inte att de förändras om man inte är medveten om sig själv som människa och aktivt jobbar för att bli en större sådan.
http://www.youtube.com/watch?v=V2I0x-GEwn8
F
Ps: Notera att jag skrev "en" istället för "man". Det gjorde jag för att könsneutralisera språket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
