I övrigt förvånas jag över att vuxna människor inte är något annat än stora versioner av småbarn. En är exakt likadan nu som en alltid varit. Sedan har en ju gjort några furious mistakes och därav lärt sig men i grund och botten undrar jag om inte små störiga ungar växer upp till små störiga vuxna. Jag såg hela Ebba och Didrik serien häromdagen och det är förvånadsvärt hur liten skillnad det är på barnens och de vuxnas problem och intriger. Jag tror att saker och ting kan förändras med åren men jag tror inte att de förändras om man inte är medveten om sig själv som människa och aktivt jobbar för att bli en större sådan.

http://www.youtube.com/watch?v=V2I0x-GEwn8
F
Ps: Notera att jag skrev "en" istället för "man". Det gjorde jag för att könsneutralisera språket.