Fedorovna stör min västerländska identitet och jag hjärtklappar. Passkontroller tar musten ur mig. Jag försöker bete mig så maskulint jag kan för att särskilja mig från de ukrainska honorna. Så att de alla ska se hur svensk jag har blivit. Det är ingen idé att stoppa mig i tullen för det finns ändå ingen återvändo. Mina händer är diplomatiska och jag har ett ursäktande leende och en bedjande blick.
Min Ukraina vistelse har varit full av Masja. Snart gav hon mig inte lika mycket uppmärksamhet, snart hade nyhetens behag tröttat ut henne. Glatt smaskande gluffade hon i sig den sista aubergineröran. När hon ätit färdigt lämnade hon bordet resolut och unga fröken tackade varken för maten eller plockade undan tallriken.
Tanterna tittade inte åt mitt håll, nöp mig inte i kinden och bjöd mig inte på vareniki. Masja fick däremot en glass.
Jag är fånge i en vuxen kvinnas kropp.
Hjärtats glädje, Guds saliga, ett nytt barn är förlöst! Jag suckar välmenande när hon klantar sig och beter sig okultiverat. Tänk om de vuxna aldrig vill växa upp. Jag vill vara den enda som blir pratad med men jag är inte tillåten att uttrycka min önskan.
Längtan. Efter. Att.Bli. Sedd.
Glömdes bort på vägen.
F
