CEST TOUT

Det är natt och tyst här i huset. I själva verket är det morgon men alla Blåsuts invånare tycks ha dragit iväg hemåt landet och bara jag är kvar. Flög från Paris igår, planet startade en kvart tidigare, så vi hörde våra namn i högtalarna och rusade mot gate elva. Vi var dom idioterna, dom som kommer sent, slarverna alla förfäras över. I detta fall var vi inte sena, det var kaptenen som med snapsen i skjortfickan ropade ut att nu far vi så får vi banne mig fira midsommar snabbare. Jag fick en Dagens nyheter som hade mätt hettan på Stockholms alla cappuchinos. Fräna bilder på vackra hjärt och lövverkskonster. Tänk så mycket man kan göra med mjölk. Men jag föredrar en slarvigt hopskummad cappuchino från Paris och jag föredrar croissant framför branflakes. Fullkorn upp i röven och bakom lyckta dörrar kan du skrika hur mycket du vill. Vi åt fantastisk dim sum i Belleville, asiaterna såg ut som min mormor och jag ville krama dom men dom visste ju inte att de såg ut som min mormor så jag lät bli. Vi hängde med en fransk filosof med stort ego, åt ett halvt kilo ost och söp oss fulla på rödvin. Vi träffade en ukrainafödd amerikansk lesbisk judinna med säte i Paris och jag önskar så att hon kunde bo här i stället. Min resevän och jag skuttade till metron i glädje över att ha fått en ny vän. Bilder tänker jag inte publicera, den här gången får ni använda fantasin.

ÖVER VIDENS VIDA KLIPPOR KOM HON ÄNDÅ NER

Det känns märkligt det här. Skriva inför folk. Jag har vant mig att ha mina tankar för mig själv nu men kommer på mig själv med att tycka det är sorgligt att inte få dela med mig av fyndiga formuleringar.

Jag har suttit på en klippa med flera representanter av tvåsamheten och undrade om de alla var lyckliga. Jag lyckades vara närvarande i stunden när jag såg ut över Stockholms klara vatten. Jag badade inte förstås. Jag har alltid tänkt att jag är onormal med min brist på kunskap i cykling, bollspel, skidåkning och allt annat man bör kunna om man är rasbiologiskt svensk. Sedan kom jag på en dag att om man växt upp med en mor som oroligt tittar i fönstret när man leker på gården och i ett land med mer avgaser från lada-bilar än sommarsköna cyklar så insåg jag att jag nog är normal för att vara jag.

Så idag när folk sprang ner för branta klippor och jag långsamt hasade ner på rumpestumpen tänkte jag att jag tar det i min egen takt och visst kom jag ner till slut.

Det som är modigt för mig kanske inte är modigt för dig.

F

IDAG BJUDER JAG PÅ DIKT

Okej. Jag ger mig. Men jag har vissa restriktioner. Inga kommentarer, inga diskussioner kring min person. Inga olovliga publiceringar av mina texter. Från mitt håll? Ingen vänlig ton i syfte att verka trevlig och undergiven. Ibland kommer jag att skriva ofta, ibland en gång i månaden. Ni som hänger med får lära er leva med oregelbundenheten. Vissa har oregelbunden mens andra oregelbunden blogg. Deal with it. Livet har sina skavanker. Så fort det känns fel lägger jag ner. Det här är inget samtalsforum. Det är en manifestation. Trevlig läsning önskar Fiodorovna.

Idag bjuder jag på dikt:



Vi valde och vrakade bland fader och moderkakor och undrade
varför det skulle va så bra att vara just sig själv?
Hjärtats hammarslag i underlivet bultade livet ur en och man blev till
men tvåsamheten föll till slut itu när den ena parten plötsligt insåg sig vara slagen

Jag blev till av ett verb när jag blev framknullad men till substantiv skall jag åter varda
Att knullas fram gick av bara farten men nuförtiden kommer jag mer sällan

Att existera är också ett verb men jag undrar hur det är med livet.

Det är lätt att ta förgivet att man finns
Så när döden knackar på bakdörren
Ramlar man framlänges

Man blev till och man undrade vilka livsunder ska nu ske i kammare utan barndom, i tomma rum

Man blev till krassa karaktärer, som vandrar kring bland kassaapparater
I ett omöjligt liv fullt av löjligheter
Ärrade av besvärjelser och fulla av besvär

Man blev till liten och sliten
Blev till sävlig och jävlig
Visst gör det ont när kroppar brister varför skulle annars vården tveka att ta hand om värnlösa och vinterbleka.

Är det mänskligt att vara en svag människa?

Gamla ramsor som
Sköt dig själv och skit i andra i nya moderaternas framåtanda
- Men nu med ännu fler sorts toalettpapper att välja på

Skynda att skita din hynda. Du har bajsat i fem minuter nu trots att vi uttryckligen sagt att tre är maxgränsen för nummer två.
Om alla tog sig såna friheter skulle systemet sluta fungera fullständigt haverera

Men ett ickefungerande system kan omöjligt sluta att fungera

Är det mänskligt att vara en svag människa?

Du gamla du glädjerika sköna men när blev friheten lika med skröna
och när slutar pengar vara detsamma som rikedom

Tillsammans vi vandra i nya moderaternas framåtanda
Men när nån slutar andas i luren säger den i andra änden att läget är lugnt

Andas lugnt. Tro på det goda i människor. Bör man annars dör man.
Med hopp om en ny tillblivelse.