DET HETER SSSR FÖR FAN!

Jösses amalia vilken överjäkligt tung dag för Fiodorovna, eller tung "tag" für
Fiodorovna om man ska prata tyska. Flummigt? Ja. Men bara för jag kom att tänka på "Heut ist mein tag" med Blümchen, den där gamla dängan man skrek sig hes till strax innan man skrek sig ännu hesare till "Känn ingen sorg für mig Götlabörg.."

Jag har någon slags besatthet att alla mina elever ska älska mig, och då menar jag inte bara di där grabbarna som cruschar på en, utan jag menar ALLA och med att älska mig innebär att älska teater, men så är det då den lilla detaljen gruppdynamik. Ibland är det helt enkelt lite för många som förstör för lite för många och helst vill jag bara ta dem i min famn och stryka dem över kinden och säga kära vän du är okej som du är, du behöver inte balla dig för varken mig eller någon annan och det sista jag vill är att erkänna mig besegrad, jag ska aldrig erkänna mig besegrad. Till jul ska jag ha de sista i en liten ask. Och om det ändå inte sker ska jag försöka låta bli att se mig själv som en dålig människa. Men jag hittade min framlidna kära mosters sovjetiska gamla pass med CCCP på i klädförrådet, det var ett kärt återseende på fem år! (och kära svennebananer, det uttalas inte cccp utan sssr, så har vi det klargjort!)

Såg min kära vän Maja Embrink lysa på scen också. Teaterhögskoletvåorna hade Tjechovredovisning, Tre systrar och tango. Och eftersom jag älskar både Tjechov, Tre systrar och Maja kunde det ju inte bli annat än underbart. Det var så fint och begåvat och fantastiskt jobbat av dem allihopa! Det här måste vara typ femte gången i mitt liv jag ser Tre systrar och jag kan se den hundra gånger till minst. Särskilt grymt att de sket i könen på karaktärerna. Skönt att få se brudar med center i magen och grabbar som inte för men följer.




Dank für itag.
Fioführer

PS: Ber om ursäkt för den lite knaggliga tüskan..

VA HÄR ELLER VA REKTANGULÄR VA! (VA?)

Idag sade Sl´s informationstavlor såhär: "Viss dålig lukt förekommer mellan Tekniska högskolan och Universitet pga ombyggnad vid Norra länken" Är det inte ganska gulligt? Det ska jag tänka på senare i vinter när jag står beredd att krascha vagnfönster och tagga "Sl hora" och sånt på sätena mitt i ishalkapaniken. "Tänk vad söta de var som varnade för dålig lukt!" ska jag tänka och tagga ner istället för att tagga on liksom. Luktade gjorde det dock sannerligen men inte som i "äckligt bajs" utan snarare som i "livsfarlig gas" vilket fick mig att tänka på någon olycka nånstans som jag läste om nånstans. Det var något kraftverk som hade sprängts och hela familjer låg i högar och kräktes ut sina egna inälvor. Världen är verkligen ett koncentrationsläger när hon sätter den sidan till.

Sedan överhörde jag ett samtal på tricken. Någon tjej berättade i telefon att hon skulle jobba på ett hem för aids sjuka barn och det lät ju hedervärt. Jag såg på henne och hon verkade så frisk och odödlig som skulle jobba med de stackars sjuka barnen. Så slog det mig att inte fan är hon odödlig. Vad är egentligen skillnaden. Alla kommer vi att dö. Förr eller senare. Vissa får bara lida lite mer men livet är ju förbannat orättvist. Var där eller var rektangulär. Själv har jag så grå tinningar vid 25 så jag ser ut som Buster i Lady och Lufsen.

Nej nu vart jag kissnödig, hejdå!
Fiocynikova

FRISKISPRESSENS ORD ÄR LAG

Melissa tror att det blir standup på Cinema queer i december men det blir det inte för det blir episk dans! Osande hett och dessutom med partner fröken Julie! Så det blir INTE roligt utan KÄNSLOSAMT, folk kommer att vara rörda till tårar! Temat är One way love och det skulle jag säkert kunna skämta om men jag har kommit in i en ganska oskämtsam och överkänslig period. Ser jag en skröplig tant korsa ett övergångställe börjar jag att gråta. Läser jag i tidningen att någon har blivit misshandlad eller våldtagen eller mördad börjar jag att stortjuta. För att inte tala om det där i Malmö. En gång sköt man arbetare nu skjuter man invandrare istället. Kanske är jag inte överkänslig utan bara orolig över att allt går åt helvete. Frida berättade att man förr i tiden satte besvärliga kvinnor på institut för lobotomering. Det var sådana som inte visade nog ömhet för man och barn, sådana som tänkte för mycket, sådana som gjorde för överdrivna handrörelser och sådana som gav uttryck för sin sexualitet. I alla tider är det makthavarna som bestämt vilka som passar eller inte passar in i mallen för "normal" så vad är egentligen överkänslig? Sedan gillar jag inte att man proppar hela världen full med antidepp piller. Jag läste i Friskis Pressen (och dess ord är lag) att man tog en grupp deppiga människor och ordinerade hälften av dem antidepp och hälften skulle promenera en timme om dagen. Ett år senare hade båda grupperna uppnått samma resultat. Antidepp pillren är detsamma som Rut-avdraget. En god kortsiktig lösning men i längden bara ett sätt att gynna kapitalismen. Det är vad jag tror i alla fall.





Goodbajsch!
Fröken Fiodorovna

DET GLAMOURÖSA LIVET

Nämen hallå Olga Fiodorovna! Hur känns det att vara den stora stjärnan på just den här internet domänen?
-Jo tack, underbart tack. Jag vill tacka oerhört många men det finns inte tid till det och jag vill heller inte råka glömma någon. Så jag tackar alla helt enkelt.

-Är du lycklig?
Jovars, ibland kanske.

-Hur ofta?
Vilken kofta?

-Driver du med mig?
Kalinka kalinka kalinka min vän, alla stjärnor ska de blinka kalinka min vän, hej!

-Ok vi lämnar det. Var brukar du ha ont (förutom i själen)?
Käkarna, axlarna, övre delen av ryggen, munsåren

-Vilken är din favoritplats i Stockholm?
Katarina kyrka. Skogskyrkogården.

-Hmm. Muntert?
Jag gillar kyrkogårdrar. De är så förbaskat fridfulla. Och de påminner en om att man lever.

-Vart fikar du helst?
Biografen Victoria. På universitetet har de goda och billiga toasts. Annars dricker jag helst ale. Eller om jag fikar vill jag ha chokladkaka med monstruöst mycket grädde. Eller blåbärspaj med mongomycket vaniljsås. Men det ska vara god vaniljsås inte den klistriga varianten.

-Är du fetto eller? Varför äter du inte enligt glykemiskt index?
Visst, klart jag får ångest om jag proppar i mig en massa choklad, jag är ju kvinna trots allt. Men jag tränar en hel del så det rinner väl av. Och kalla mig inte fetto en gång till.

-Vad tycker du om den annalkande vintern?
Det är väldigt fint utanför fönstret just nu. Vitt och soligt, det gillar jag. Men egentligen tycker jag ingenting. Vinter sedan blir det vår sedan sommar, det är ett evigt tjatande. Det är som det är. Men jag är orolig för tågkaoset.

-Hur upplever du tågkaos?
Som att jag är en mindervärdig människa, som att jag är på väg till min egen avrättning. Jag blir alltid väldigt arg och vill stampa och skrika och mana till revolution. Och ännu mer förbannad när folk runtomkring mig oberört fortsätter läsa tidningen.

-Du har kanske någon form av aggressionsproblem? Kanske något att ta upp i terapin?
Hejdå tönt.

-Hejdå. En sista fråga! Vad ska du göra nu?
Städa min lägenhet.






Hejdå från stjärnan på denna domän.

DET RÖDA GULDET

Det satt en ryss mitt emot mig på tunnelbanan på vägen hem. Hon var en tant i övre medelåldern med brun höstjacka och vit mössa, klädd på ett alldeles normalt och oryskt vis. Det som avslöjade henne var glasögonen med guldram och det ljust hallonröda läppstiftet, en typiskt rysk nyans, och ringen och örhängena av ryskt guld. Det ryska guldet är nämligen lite rödare till färgen. I somras trodde inte Masja att mitt svenska gula guld var riktigt och jag fräste att det var det visst det för jag störde mig redan på att hon lekte med min gamla leksakshink och åt upp mina saltgurkor.

Till och med tunnelbanetantens händer såg ryska ut och jag ville så gärna hålla i dem men jag ville inte skrämma slag på henne. Ville inte höra henne utbrista i ett "Bozhe moi!" och ropa in Putin, Jeltsin och resten av grabbarna. Jag hoppades att min mobil skulle ringa sin ryska barnvisesignal, jag trodde att det skulle göra henne glad. Hon kändes hemma på något vis. Det är nog min Bobbo som bankar i själen som vanligt.

Förresten har jag börjat en kurs. Strimpan på scen - förr och nu. Eller "Strindberg" på scen - förr och nu som det "egentligen" heter. Men Strimpan är roligare. Ni skulle se mina anteckningar. "Strumpan som regissör" "Stumpelrumpan som dramatiker" "Strippetippes intima teater"..

Lite måste man ju få skämta med en man som står som grekisk gudastaty i Tegnérlunden..

Fiostrimpovna

ICKE BETITLAT DAGENS DOKUMENT

Hej kompisar.

Nu är det så där trist på radio igen. Smhi gänget berättar om världens väder. Om nu Sverigedemokraterna ska göra något vettigt kan de börja med att förbjuda sändning av världens väder, för why should we care? Fan vad hälften av löven var borta i morse, höstvädret håller på och dö ut och min vinterjacka är spårlöst försvunnen! Har någon sett min vinterjacka?? Någon liten vän? Något litet ex? Någon?? I need it! Hur ska jag vakta Södermalms inneklubbar utan vinterjacka??

Sedan fattar jag inte varför alla vill att man ska pensionsspara. Vad ska det vara bra för? Svennedemokraterna kommer ändå ha skickat hem mig till Ryssland vid det laget. Om man ens blir så gammal vilket är typ en chans på tusen med alla tusen cancrar som cirkulerar runt, runt, runt.

Men alltså snart börjar tågkaoset! Kul va? Då får jag åka till gymnasiet i Täby redan klockan fem på morgonen! Yey! :-)

F

FYRA SORTS KARLAR ATT UNDVIKA

Det finns vissa typer av män som jag har riktigt svårt för. Vi kan börja med ”den sköna killen” aka ”Kom igen tjejen, se inte så sur ut!” Jag arbetar som vakt vid en het bar på Södermalm och han står där och ser som sin uppgift att få mig att slappna av. ”Kom igen tjejen, det är ju inte militären det här!” Kanske är mediekidsens ölintresse inte att jämställa med det militära men jag är en kvinna i tjänst och jag förväntar mig att bemötas som en sådan. ”Du behöver inte dryga dig mot mig tjejen!” Hade jag bara släppt attityden och följt med honom ut till Fruängen eller vad fan det var hade jag genast blivit trevlig att ha i möblerade rum.

Vi fortsätter med ”Proletären”. Denne unghanne ser sig själv som Marx inkarnerade själ. Hans uppgift är att frälsa folket från kapitalismens förtryck men också att frälsa kvinnan genom sin uppenbarelse. Han ser feminism som särintresse och ett hot mot den viktigare, socialistiska kampen och anser att inga könsorättvisor kommer att finnas när socialismen slutligen segrat. När han diskuterar politiska sakfrågor med sina bröder vill han gärna se sin kvinna servera honom kaffe. Svart kok kaffe på arbetarvis, precis som han vill ha det. Han ställer sig gärna på barrikaderna men tycker att det där med att bränna behån var att ta i lite väl mycket.

”Konstnärsgrabben” blir trea på min lista. Han målar pretentiösa tavlor och har Ulf Lundell som husgud. Han tycker att kvinnor ska bejaka sin ”kvinnlighet” och vill gärna smeka ditt hår och överösa dig med känslosam poesi. Han sinnestillstånd är melankoli och det är viktigt för hans kreativa processer. När däremot du är på det humöret undrar han om ”du har mens eller?”. Han blir lätt förbannad över småsaker men skyller det på sin konstnärssjäl. Skulle du bli lite arg undrar han varför du är en sådan hysterika.

Och slutligen har vi rikemanspojken aka ”Braten.” Han bjuder dig på alkohol. Inte så mycket för att han måste som för att han har råd. Hans pappa har pengar och hans mamma hermés-scarf och hon ser det som en stolthet att hennes son betalar för sina kvinnor när de dinerar på Sturehof. Braten strävar efter en karriärskvinna med modersinstinkterna i behåll, en god hona som kan föra arvet vidare. Han instruerar dig innan familjesammankomster för att han är rädd för pappa och vill inte göra mamma besviken.

Fioppa Fiorsberg

EN DAG SKA NÅGON DUSCHA DIG OCKSÅ

Också i Ukraina kan man känna sig meningslös. Denna känsla kan ofta inträffa när man blir gammal och får slut på släkt att ta hand om. Regeln är att endast de åldringar som inte har släkt som kan ta hand om dem har rätt till hemtjänst. Den som jag känner har släktingar som kan ta hand om henne. Hon känner sig som en börda för dessa och vill dö. Jag säger att hon är onödigt cynisk och att det finns något som heter kärlek och omtanke men egentligen vet jag inte vad jag pratar om. I Sverige är släkten inte tvungen till någonting alls och gör sig heller inte besväret.

Jag har jobbat inom hemtjänsten tillsammans med ett gäng frodiga kvinnor i medelåldern. Fast vi passerat millennieskiftet har dessa blå mascara och permanentat hår. Jag jobbade också med en hel del invandrare, några kulturarbetare och ett gäng påbättretiderväntande ungdomar.

Mina uppgifter var att vända gamlingarna rätt, duscha dem, mata dem och byta deras blöjor. Jag var timanställd.

En gång hade jag en mormor som jag inte förstod mig på men som jag älskade mest av allt i hela världen. I en månad vakade jag över hennes dödsbädd. Hon förväntade sig det av mig och jag också. Jag sjöng för henne alla ukrainska sånger jag visste och höll hennes hand när döden befriade henne från cancern. Få förstod att det gjorde så ont i mig när min mormor försvann.

Undrar om en cancer växer i mig när jag skriver det här:

I graven är det varmt och skönt
Ovan växer gräset grönt.
Gud som klappar på din panna
Du för evigt i myllan ska stanna.

Hur känns det att vara rädd för allting?
F

TANTSNUSK OCH TRÄNINGSFUSK

Arena Baubo presenterar Tantsnusk - en föreställning om populärkulturell kåthet. Spelas på Dramalabbet t om 17 okt. Gå och se! Den var fett bra! Om Harlequinböcker och sånt ni vet. Typ "Hon såg hur det putade bakom blixtlåset och änglarna sjöng och gud dog av kåthet när de slöt sina kön kring varandra och väggar vibrerade och längtan och hjärta och smärta" Tantsnusk är ju en extremt stigmatiserad form av fulkultur, också en feminint laddad fulkultur som kanske inte kommer att uppnå kult-status inom det närmsta decenniet i alla fall, men vi får väl se? Ingenting är omöjligt i det nya Sverige.



Jag satt på Carmen sedan och klagade över nackspärr och tjejen i baren sa att hon hade ngn salva och det hade ju vart grymt förutom att hon aldrig kom förbi med den där salvan så jag har likförbannat fortfarande nackspärr. Ändå skulle jag träna igår, jag är nämligen träningsnarkoman (fast jag undrar hur mycket man egentligen kan träna utan att se någon skillnad, mina muskler är fortfarande utom syn och kännhåll) och Friskis hade medlemskväll vilket innebär livslevande dj, Lady Gaga på högsta volym och gratis bananer vid utgången. Det fanns även kringcirkulerande gyminstruktörer men jag vågade inte fråga något av rädsla att de skulle skratta ut mig och mina tvåkilosvikter. Fler medlemskvällar på Friskis borde det vara! Man kände sig nästan som en Sats-snobb när man mummade bananen på vägen ut.

Hej så länge,
Fiofriskovna

www.arenabaubo.se

PS: Ukrainska syster! Välkommen till min blogg!

DET ÄR KLART MAN ÄR EN STJÄRNA!

Idag har jag varit med om något revolutionerande, inte i politisk mening men i privat. Jag har ett väldigt dubbelt förhållande till dans. Det ger mig ångest men jag kan samtidigt inte låta bli det. Idag var jag på en lunchdansklass på Danscenter och hade ångest som vanligt. Dansklasser är nämligen betingad ångest för mig. Så fort jag kommer in i en danssal och ska göra diagonal eller koreografi så får jag enorm hjärtklappning och andningssvårigheter. Jag är övertygad om att jag inte kommer att komma ihåg och göra fel. Och vad händer? Jag blir stissig och kommer bort mig på två röda. Därför älskar jag Friskis dans och aerobicspass, jag slipper all prestationsångest, står längst fram och känner mig som en stjärna. På "riktiga" dansklasser står jag längst bak och svetttas redan innan träningen börjat. Men idag träffade jag en grym lärare. Hon sa: skit i att göra rätt! Koreografin är bara stommen, det viktigaste är känslan! Förmedla en känsla! Och plötsligt lossnade det för mig. Jag gjorde hundra fel men jag DANSADE! För första gången hörde jag musiken! Tänk att jag gått på tusentals dansklasser och aldrig förr hört musiken!

Det är som att man bestämmer sig för saker ibland. Jag KAN inte ta koreografi. Jag KAN inte ha fungerande relationer med karlar. Jag ÄR dålig på matte. Allt det där är ju bullshit. Man kan likväl tänka Jag ÄR USAS president men en tanke är ju inte nödvändigtvis en sanning.

Det gäller bara att lyssna till musiken.



Baryschnikova

PRUTTA BAJSA SKITA WHATEVER

Det är pissprogram på tv. Vad fan är New Yorkfruar för något? Hur många program kan man egentligen göra på ett och samma tema - svinrika kvinnor som lever någon absurd form av La Dolce Vita? Nu är det om någons stackars åttaåriga dotter som blir sminkad för reklamfilm för tuggummi. Dessutom avskyr jag reklamfilm. Jag har bolat med djävulen för jag gick på reklamfilmscasting och igår var jag dessutom på callback. En av Herngren bröderna var regissör och jag tyckte han verkade rätt impad av min "stå i kö och ha mensvärk" prestation men fick jag jobbet? Icke! Jag får aldrig reklamjobb! Jag börjar nästan ta det personligt. (Men inte för att jag BRYR mig, bara så alla vet) Nu är det någon av New York fruarna på teve som är synsk också. Hon känner av andarnas närvaro på något hotell. Säkert. Det hon känner är hallucinationer från allt botox de proppat i henne.

Apropå kända kvinnor och teve - Rebecka och Fiona är ju Svts och medias nya gullegrisar. De är välbärgade kändisbarn, bästa vänner, bloggare och djs. De är dessutom socialister. Populism, socialism, whatever. När de haft en hård natt på klubben sitter de och tittar på folk som är på väg till sina kneg och ackompanjerar dem med en sång "Små knegare, små knegare är lustiga att se.. Fy fan vad vi har ett bättre liv än ni!" Elitism, socialism, whatever. Människoförakt, snobbism, liberalism, överklass whatever. Socialism whatever.

Jag är så glad idag. Världen sjunger och fåglarna kvittrar.

Och dåligt samvete vittnar om att mänskligheten inte helt dött ut.

/Fyfanovna

SPY UPP DITT LIV!

Bra kväll fifan, gamla polare fifan, man börjar känna sig gammal när man blir supernostalgisk av att lyssna på Army of lovers och sjunga utantill till Wannabe med Spice girls. Jag brukade vara Mel C men min högsta dröm var att få vara Geri. Vi körde "Spice up your life!" på talangjakten. En av de coola kickorna i klassen tyckte att vi skulle heta Kryddtjejerna istället och självklart lydde vi hennes råd. Vi hade en hel del bandbråk under repperioden. Jag och Ammi satt på nedervåningen i min Danderydsvilla och hade telefonkonferans med Millan och Jessica. Ellen fick som vanligt vara medlaren och visste varken till eller från. Jag och Ammi ville fortsätta, the show must go on, the spice will rise! Skulle vi verkligen bryta konsten för ett ynka bråk om huruvida Millan skulle kleta skokräm i fejjan eller ej?(Hon skulle vara Melanie Brown)

Allting löste sig. Vi körde på. Vi gav allt. Vi förlorade med äran i behåll. En annan grupp vann. De hette Spice girls och inte Kryddtjejerna. Jag ska citera en kille i femman som röstade på det vinnande bidraget. "Jag skulle rösta på det framträdandet med mest personlighet. Cissis bröst är hennes personlighet, så därför röstade jag på dem.)

F

DE SNODDE MITT SL-KORT

Det är natt. Jag åker tunnelbana. In stormar ett tiotal nazister med dragen pistol. De vill att alla ska legitimera sig. Är du ryss? frågar de mig. Nej svarar jag och försöker låta så svensk jag kan. Jag inser att jag givit dem min mammas ryska legitimation med kyrilliska bokstäver men hon är så ung och vacker på den bilden så de verkar missa att namnet inte är svenskt. De jävlas lite med mig men jag slipper undan när de misshandlar alla mörkare tjejer på tåget. Alla tvingas ge ifrån sig sin plånbok och sitt sl-kort. På något sätt lyckas jag gömma mitt bankkort men det svider att ge ifrån sig sl-kortet, det är ju så förbannat dyrt. Vi kommer på något sätt ut ur tunnelbanan men gatorna är inte säkra, gula löpsedlar varnar om terrordåd, det är vapenhot i luften och jag måste hitta vägen hem. Jag tar bussen till fel sida stan och sitter plötsligt på en båt mot Värmdö. Jag bor i Skärmarbrink så det är helt fel. Jag begriper inte hur jag kan vara så klantig och min kropp skriker av frustration och maktlöshet.

Möjliga anledningar till att jag drömde ovanstående just i natt:

- Jag leggade folk på Pet Sounds igår kväll.
- Det var tunnelbanestopp mitt i natten när jag skulle ta mig hem.
- Jag fick på jobbet höra att det hade varit stopp i tunnelbanan tidigare för någon hade sprungit runt med ett vapen.
- Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen.

F

VÄRLDENS TRÅKIGASTE

Grannen mittemot går ut och röker hela tiden. Jag får för mig att han är homosexuell och aidssjuk, jag vet inte varför. Jag blir alltid nyfiken på andra människor som är hemma en vardag. Och whats wrong with you? tänker jag då. Varför passar du inte in i ekorrhjulet? Jag är fruktansvärt påverkad av att inte ha ett niotillfem jobb. Att plugga ett plugg t ex som består av bara ett par föreläsningar i veckan driver mig till vansinne. Att känna att jag borde skriva nya showtexter och annat kreativt driver mig också till vansinne. Jag är i alla fall förbannat glad för mitt lärarjobb. Äntligen får jag användning för alla dessa teater och genuskunskaper. Äntligen kan jag omsätta dessa i praktik och dessutom få betalt för det. Äntligen har jag någonting som gör att jag inte känner mig fullständigt meningslös. Nej. Jag känner mig inte som en fullvärdig människa om jag inte ständigt producerar något. Nej. Jag tror inte att jag kan bli älskad bara genom att vara den jag är.

Världens tråkigaste jobb måste vara metereolog från SMHI som pratar sjöväder i Sveriges radio. Det är i alla fall världens tråkigaste att lyssna på.

F

EN TANKE JAG GLÖMDE TÄNKA TIDIGARE

Jag funtade igen på det där med feministisk porr och om blicken måste vara manlig. I den efterföljande diskussionen på Cinema queer var det någon som undrade om blicken inte kan vara individuell. Jag tror ju inte på individualitet, utan att vi alla är produkter av samhället vi lever i, more or less. Men om man skulle göra porren genusöverskridande kanske också blicken skulle ändras. Elin Magnussons "Skin" t ex var hemskt vacker och mänsklig men den var inte genusöverskridande och därmed ser jag den med en patriarkal blick, för även jag är ju en bärare av den patriarkala blicken och jag märker direkt om någonting skaver. Genusöverskridande karaktärer skaver, även genusöverskridande situationer och beteenden. Tänk t ex tjock och timid butchflata lägrar liten blyg bögpolis? Men kanske i en himmelsäng på landet? Vette fan. Ett exempel i alla fall, bra eller inte.

Nu ska jag till mina elever. Tänkte bara att ni vill veta att jag lever, har ju inte skrivit på några timmar nu.

Fiobloggovna

BURQVINNA

Hej mina små korvar.

Det är knappt så jag hinner med mig själv här. Uppdrag granskning om burka och niqab och huruvida burkan är en kvinnobur. Kvinnoburk. Burkvinna. Eller ej. Ska man alltså ropa Vive la France och förbjuda burka? Större maken till hyckleri har jag aldrig sett. Kulturkrock jovisst men vem har gett den granne européen tolkningsföreträde kring vad som är kvinnoförtryck och inte? Och visst, hajar grejen att stackars Agda på äldreboendet vill se ansiktet på den som byter hennes blöja och visst, Nova och Ture på dagis vill se hur fröken som bryter på annat språk ser ut men vad sjutton skulle hända om dagisfröken som är en man dök upp i kvinnokläder på jobbet? Kan kulturkrock verkligen ligga till grund för ett förbud? Är det isåfall inte förbudet som hotar demokratin snarare än burkan?

Och nu ett citat av Åsa Linderborg att natta på:

"Fascismen är borgerlig. Den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerligt, antisocialistiskt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning."

Nattinatt.
F

CINEMA QUEER

Patetiskt nog känner jag plötsligt att bloggandet är en ovärderlig kontakt med omvärlden. Eller så blir det helt enkelt såhär när man har ett oupphörligt oroligt inre liv. Att skriva här för er blir som att lägga saker på dess rätta hyllor som man säger på ryska och jag fortsätter väl med det tills jag börja freaka ut igen över mitt privata space.

Cinema queer ikväll, feministisk porr. Snuskigt och bra med efterföljande diskussion kring huruvida porr kan vara feministisk eller inte. Försöket är att hitta nya sätt att gestalta utöver att kvinnan nödvändigtvis måste vara objektet. Men är blicken alltid patriarkal? Risken är nog att den kan vara det på så vis att det ligger så djupt präntat att den kvinnliga kroppen är till för att ses på och åtrås vare sig porren är hetero eller homosexuell. Svårt läge och suddiga gränser. Men väldigt spännande med ett rum fullt av folk som sitter och blir småkåta tillsammans. Toakön ringlade sig lång efteråt.. *nä skämta ba*

Tyvärr missade jag en hel del av diskussionen för jag var tvungen att gå hem och lägga mig i tid men inte utan att dricka te först. Det är lustigt att jag ibland aktivt försöker låta bli att dricka te innan jag går och lägger mig men det har blivit en sådan vana att jag per automatik sätter på vattenkokaren.

Min gammelmoster fyllde år igår och gissa vem som inte ringde och grattade henne. Helvete också. Min mormor glömde aldrig bort hennes födelsedag så hon blev bergis ledsen. Nä hörni, nu ska jag ta mitt sorgliga lilla self och gå och duscha. Jag har ju för sjutton sett porr så jag är fett dirty.

Här har ni lite fler bilder från Warszava och Pride med Freddie Mercury kören *fan vad fett* (Förutom den sista bilden som är från min födelsedag på Mosebacke, Stockholms hjärta, där jag vinkar hejdå för idag.












Hejdå!
F

OCH WIPS VAR VÄRLDENS PROBLEM LÖSTA!

Jag var på föreläsning på Wisp, hur man blir feminist inifrån, hur man tar sig an institutioner, organisationer och jag kände igen mig när jag refererade till mitt pedagogjobb. Aldrig någonsin tvinga sig på, möta dem i deras förförståelse. Annars sitter man där och försöker övertyga folk om att man visst rakar sig under armarna och kan tänka sig ligga med män och så har man inte kommit någonstans. "Hur upplevde du när du fick spela pimpen istället för horan? Högre status? Varför tror du att du gjorde det?" Människor hinner inte med om de inte får komma ikapp, det är inte svårare än så. Jag hinner inte med om jag inte får komma ikapp och det finns en hel del romaner av Dostojevskij som jag borde ta och läsa om för vad sa de mig när jag var arton och kvasi intellektuell och vad kommer de säga mig nu när jag är tjugofem och kvasi intellektuell?

Sedan begriper jag inte varför folk är så förvånade att Sverigedemokraterna sitter och mummar i riksdagen. Vadå vem fan var det som rösta. Det var svenska folket som röstade det är väl inte så svårt att begripa. All ära till Gudrun men om hon på riktigt tror att Svenne i Örkelljunga begriper hennes högintellektuella referenser och ger henne cred när hon bränner hundralappar så har hon inte alla chipsen i skålen. Visst är det roligt att sitta på barer på Söder och hylla Guddan för prostester mot kommersialismen men jag tror inte att jag skulle lägga min röst på henne om jag tillhörde "verklighetens folk" istället för storstadens lilla intelligentia. Who gives the fuck about min scenkonst och min feministiska kamp. Inte Svenne i Örkelljunga i alla fall. Och i ärlighetens namn inte jag heller. Åtminstone inte när jag har mina dystra stunder.

Folk brukar lägga upp bilder på sina bloggar så jag får väl också börja med det.




Här är från i somras när jag kör "Ryssen ser dig!" på Trädgården.



Min polare Mats som har med sig sin polare Kishti Tomita. Det tyckte jag var kul att ha en livslevande Kishti i publiken!



En av mina allra äldsta allra bästa; Lovisa. Snart bor du i ett übercoolt hus hon arkitektat fram. (Om du har råd med en bostadsrätt eller om hyresrätten en dag återuppstår)



Två andra fantastiska personer. Melissa och Emile.


Melissa kör igång med queerfeministisk filmklubb imorgon på Högvarteret.
Cinema Queer, imorgon tisdag med tema feministisk porr. Missa icke.

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/porr-inleder-queerfilmfestival-1.1181121

Hej svej leverpastej
F

ALDRIG MER

Ett två tre inget mer Debban Slussen för mig, jag säger då det. Emmy tycker att jag är en gnällig jävel som slöligger i hennes soffa när det är meningen att vi ska förfesta och som dessutom tittar på gamla les miserables klipp från 1978 på youtube men jag dricker ju gladeligen finvin och går gladeligen på förfest i Hornstull. Sedan höll stans hippaste fest till vid färgfabriken men kön rörde sig inte alls och Fiodorovna började lacka ur. Kanske traumatiska minnen från Sovjet men jag känner mig alltid lite förnedrad när jag står i köer för att få vadå? En öl? Ett umgänge? Ett hångel? Jag vet inte men jag gillar det inte. Jag kollar hellre på Vänner och käkar kaviarmacka med gurka. Och givetvis pallar man inte att stå i en kö som står still och åker var? Ja just det Debaser Slussen- En karl säger att jag borde "se lite glad" ut och jag är nära att nita han på käften. Jag muttrar med min ale i ett hörn och Emmy tycker att jag är en gnällig jävel jovisst är jag det men hur kan jag vara annat när hela min själ kämpar emot att vara en del av köttmarknaden i Sthlms natten. Tack gode gud säger jag när jag får min jacka och springer hela vägen hem från tunnelbanan. Jag låser dörren om mig med en lättnadens suck, gör en kaviarmacka med gurka och kollar ett avsnitt av Vänner. Tack gode gud att jag överlever livet vad annars kan jag säga jag vet inte.

Fierce.