torsdag 28 oktober 2010

DET HETER SSSR FÖR FAN!

Jösses amalia vilken överjäkligt tung dag för Fiodorovna, eller tung "tag" für
Fiodorovna om man ska prata tyska. Flummigt? Ja. Men bara för jag kom att tänka på "Heut ist mein tag" med Blümchen, den där gamla dängan man skrek sig hes till strax innan man skrek sig ännu hesare till "Känn ingen sorg für mig Götlabörg.."

Jag har någon slags besatthet att alla mina elever ska älska mig, och då menar jag inte bara di där grabbarna som cruschar på en, utan jag menar ALLA och med att älska mig innebär att älska teater, men så är det då den lilla detaljen gruppdynamik. Ibland är det helt enkelt lite för många som förstör för lite för många och helst vill jag bara ta dem i min famn och stryka dem över kinden och säga kära vän du är okej som du är, du behöver inte balla dig för varken mig eller någon annan och det sista jag vill är att erkänna mig besegrad, jag ska aldrig erkänna mig besegrad. Till jul ska jag ha de sista i en liten ask. Och om det ändå inte sker ska jag försöka låta bli att se mig själv som en dålig människa. Men jag hittade min framlidna kära mosters sovjetiska gamla pass med CCCP på i klädförrådet, det var ett kärt återseende på fem år! (och kära svennebananer, det uttalas inte cccp utan sssr, så har vi det klargjort!)

Såg min kära vän Maja Embrink lysa på scen också. Teaterhögskoletvåorna hade Tjechovredovisning, Tre systrar och tango. Och eftersom jag älskar både Tjechov, Tre systrar och Maja kunde det ju inte bli annat än underbart. Det var så fint och begåvat och fantastiskt jobbat av dem allihopa! Det här måste vara typ femte gången i mitt liv jag ser Tre systrar och jag kan se den hundra gånger till minst. Särskilt grymt att de sket i könen på karaktärerna. Skönt att få se brudar med center i magen och grabbar som inte för men följer.




Dank für itag.
Fioführer

PS: Ber om ursäkt för den lite knaggliga tüskan..