DET RÖDA GULDET

Det satt en ryss mitt emot mig på tunnelbanan på vägen hem. Hon var en tant i övre medelåldern med brun höstjacka och vit mössa, klädd på ett alldeles normalt och oryskt vis. Det som avslöjade henne var glasögonen med guldram och det ljust hallonröda läppstiftet, en typiskt rysk nyans, och ringen och örhängena av ryskt guld. Det ryska guldet är nämligen lite rödare till färgen. I somras trodde inte Masja att mitt svenska gula guld var riktigt och jag fräste att det var det visst det för jag störde mig redan på att hon lekte med min gamla leksakshink och åt upp mina saltgurkor.

Till och med tunnelbanetantens händer såg ryska ut och jag ville så gärna hålla i dem men jag ville inte skrämma slag på henne. Ville inte höra henne utbrista i ett "Bozhe moi!" och ropa in Putin, Jeltsin och resten av grabbarna. Jag hoppades att min mobil skulle ringa sin ryska barnvisesignal, jag trodde att det skulle göra henne glad. Hon kändes hemma på något vis. Det är nog min Bobbo som bankar i själen som vanligt.

Förresten har jag börjat en kurs. Strimpan på scen - förr och nu. Eller "Strindberg" på scen - förr och nu som det "egentligen" heter. Men Strimpan är roligare. Ni skulle se mina anteckningar. "Strumpan som regissör" "Stumpelrumpan som dramatiker" "Strippetippes intima teater"..

Lite måste man ju få skämta med en man som står som grekisk gudastaty i Tegnérlunden..

Fiostrimpovna