KOMMUNISTJÄVLAR ?

Jag har fuckat upp mitt köksfönster. Tydligen går det att öppna både lodrätt och vågrätt. Nu går det att stänga varken eller. Ngt slags snöblandat vatten drippdroppade högljutt ner på fönsterbläcket och eftersom jag har en viss rädsla för spöken och övernaturliga ting var jag tvungen att gå till köket och kolla att det verkligen var vatten och inte morfar som satt och knackade med pennan i köksbordet. Så jag öppnade fönstret och nu kan jag inte stänga det. Jag är i sluttampen av fågelinfluensan och det ser ut som att jag kommer att överleva den här gången också. (spotta tre gånger över axeln, ryskt skrock, inte jinxa.) Därför känns det extra dumt att iskall luft nu sipprar in i min lägenhet och ner i mina syke lynger.

Det drippdroppar fortfarande. Hur ska jag kunna somna. Det låter fruktansvärt spöklikt. Ni skulle bara höra. Jäkla snö, roten till all ondska!

Jag har idag skrivit klart min föreställning! Äntligen är detta aber/mästerverk? färdigt att inrepeteras. Sedan skall scen skaffas och Riksteatern mutas och släpas dit för att beskåda detta vidunder. Men eftersom jag läser Chockdoktrinen nu har jag fått en del insidertips på hur man får folk att göra som man vill. Tortyrmetoder och regression är svaret. Chicagoskolans ekonomer sponsrar Pinochet med kunskap och mannakraft så att en demokrati störtas och ett folkmord kickas igång. En liten klick människor blir superduperika och kåkstäder och epidemier växer fram i ett före detta väl fungerande land. Frisläppt marknadsekonomi som ideologi! Good work! Vem var det som sa att kommunismen var fienden? Inte är det snö som är roten till all ondska, det är banne mig Amerikat! Men i min föreställning får ni träffa Sasha från Sovjet och höra hennes syn på saken. Fast Sasha är väl mest glad att slippa ransoner och pälsmössa.

Förbannat trist dag det här annars. Jag är inte tillräckligt frisk för att vara ute men jag är inte tillräckligt sjuk för att sitta hemma. Imorgon är det nog med degande och snörvlande och jag tänker gå på fest i förorten. På söndag ska jag göra något ännu trevligare.

Hallihallå till er alla wild kids därute som irrar omkring i fredagsfyllan. Ta´t lungt på tuben hem sen och gör ingenting jag inte skulle gjort.

Fiodorovna

NÄMEN SÅ BRA!

Well gott folk! Lite fiffel och nu går det utmärkt att kommentera alla inlägg även om man inte är registrerad användare och starta superduperspännande kommentardebatter. Å så roligt!! Å så patetisk jag är! (Men jag vill ju bara ha lite mänsklig kontakt. I cyberrymden blir det ibland så..ensamt)

Fiodor(ovna) - still ill

KONST ELLER KONSTIGT

Jag funtar på detta med konst. Anna Odell (den omtalade revolutionären från Konstfack) spelade psyksjuk på Liljeholmsbron och åtalades för att ha utnyttjat samhället på resurser och empati i onödan. Hon vill inte yttra sig om sitt verk förrän det är färdigt att beskådas och tror att verket kommer att tala för sig självt. Som konstnär behöver man inte ta ansvar för sina handlingar i ord utan de rättfärdigas genom konsten, även om det råkar vara så att man bryter mot en lag. Det jag har förstått av hela spektaklet är att Anna Odell på ngt vis vill uppmärksamma bristerna inom svensk psykvård och att samhället inte är helt okej med att man bryter mot folkvalda lagar i konstens namn.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Konstens uppgift måste ju vara att kunna ifrågasätta rådande normer och konst kommer att sluta vara ifrågasättande om man snärjer in den i för hårda snaror och då hamnar vi ett totalitärt samhälle som ingen vill ha. Samtidigt upplever i alla fall jag Sverige som en små mesig halvsocialistisk demokrati med mjölkmustasch och försiktig attityd av att inte trampa ngn på tårna och be så hemskt mycket om ursäkt om tår råkas trampas på i alla fall.

Jag kan förvisso förstå att man vill ifrågasätta denna gråa sörja med gröna skogar som har sina brister, blåmärken och mygel på sitt samvete (som ickefungerande psykvård?) men samtidigt har vi en folkvald regering och en enormt välfungerande demokrati, kanske inte utopisk men vi lever i paradiset jämfört med ungefär hela resten av världens befolkning. Allt är ju relativt.

Ska konsten då få nyttja demokratin på demokratins bekostnad? Eller ska vi vara tacksamma för att man som svensk konstnär inte fängslas och förs bort till Gulag? (Jag tror inte för ett ögonblick att Anna Odell kommer att gå ett sådant öde till mötes.) Kan konsten bryta mot de folkvalda lagarna i vissa fall men inte i andra, och vart går då den gränsen? Lagar är en sak, etik och moral ofta en annan.

Jag undrar ofta vad konst innebär i en demokrati med en folkvald regering. När den är tillåten förlorar den anledning att vara revolutionär. Vad blir den då? Existentiell kanske. Till för en liten klick som tar sig tid för den. Till för andra konstnärer som står bakom sina kollegor som bryter mot lagar i konstens namn. Oförstådd av de flesta som helst vill gå hem, koppla av med Lugna favoriter och en bra film på trean. Förutsättningen för demokratin. Men om det är tvärtom då? Att det är brist på demokrati som är förutsättningen för att konsten inte ska dö? Att konst annars inte fyller ett syfte högre än sin egen självförverkling?

Jag vet inte. Men jag blir av någon anledning deppig när jag tänker på det. Vad tänker ni? Skaffa ett google konto så ni kan kommentera ngt som säkerligen uppfattas som mina småborgerliga åsikter.

Fiodorovna

PUBLIC SERVICE JÄKLA CRAP

Klockan är halv elva på morgonkvisten och jag ligger och drömmer mina sista ljuva drömmar när jag väcks av en iskärande mobilsignal a la "ring ring", istället för den vanliga uppväckarsignalen "Panic" med Morrissey. Jag svarar...

- Mmm det är Olga..

- HEJ! Jag ringer från radiotjänst! Så du har flyttat?

- Mmm

- Har du en tv dit du flyttat?

- Mmm

- Så då ska du betala Tv-avgift!

- Mmm

- Så bra! Då skickar jag faktura från 31:a Mars!

Crap!! Jag har ju knappt en tv! Det jag har är en patetisk ursäkt för en tv hittad i soprummet med en trasig video som innehåller en videokasett omöjlig att få ut! Begagnad tv med hemmaporr! Det räknas inte. Jag tänker inte betala. Rena rama Stalin som ringer på morgonkvisten, aldrig i livet att jag betalar. Det här får de faktiskt börja dra på skatten för Public Service är bra och gör svenskt folk intelligentare än låt säga amerikanskt folk som inte har samma privilegier. (Men de har en fett frisläppt marknad..! Oooh..!) Men jag tänker inte betala 200 spänn i månaden av mina surt förvärvade studentslantar när Agda von Knös i Dijursholm inte betalar ett jävla bajs! Well. Forget it Sveriges television. Må Fredrik Lindström förlåta mig.

Senare samma dag ringer 3 genom vilka jag har mitt internet abonemang. Jag svarar..

- Olga

- HEJ! Jag ringer från 3. På vilket bolag ligger din hemtelefon?

- Jag har ingen hemtelefon.

- NÄMEN Vad tråkigt. Då kan vi tyvärr inte hjälpa dig. *Klick*

Annars är jag åter igen förkyld. Om inte det var fågelinfluensan förra gången så kanske det är det nu. *crossing fingers holding thumbs* Och inte ens 3 kan hjälpa mig.

Goodbajsch!
Fiodorovna

VILKET KÖN MÖTER MAN I KÖN - Ett viktigt blogginlägg

Jag var på Friskis och Svettis idag, den i Skrapan, där motionssalen är försedd med stora fönster mot gymmet. I motionssalen tränade jag och 29 andra brudar Aerobics 1 och på andra sidan glasrutorna svettades männen vid gym maskinerna. Där kan vi snacka kulturellt betingat. När från födsel till kondoleans till vuxen ålder får grabbarna lära sig sexy moves och koreografier. En och annan kvinna syns i dessa tider springandes på löpbandet men inte en enda karl är med på Aerobicsen och svingar höfter till Britney. Förutom de karlarna som själva är träningsledare för passen och kör loss till Petra Nielsens "Tango tango" (Bästa aerobicsen ever, jag älskar att ta ut svängen, man känner sig som en musikalstjärna).

Något annat som är kulturellt betingat är könsroller inom serviceyrken. Jag minns män som varit mina kollegor i dessa jobb, och de har kunnat vara sig själva utan att tvingas le med hela käften mot varje kund. För det har de inte blivit ifrågasatta. För mina kvinnliga kollegor har det inte riktigt varit så enkelt. Som kvinna förväntas man lägga upp rösten, lägga huvudet på sne och säga välkommen in. Det blir lite snävare att arbeta på det sättet och ändå är branschen kvinnodominerad. En inkvoterad man inom service får fortsätta vara en människa även där. En kvinna måste anta den serviceroll konventionen säger att hon bör. Annars passar hon sig inte. En intressant iakttagelse att begrunda.

Till teaterhögskolan söker ung 90 procent kvinnor och 10 procent män, och ändå dröjde det till 2009 tills man slutade ta in hälften kvinnor, hälften män. Dock kan kvotering vara bra på så vis att man t ex får fler kvinnor till låt säga filmbranschen när man ger kvinnor förtur som t ex stipendiater. I vissa fall är kvotering ett nödvändigt ont för att i sinom tid nå en förändring. Vad gäller teatervärlden dock, så är fortf flest roller skrivna för män och av män och ändå kvoterades män i på teaterhögskolan när det är själva teatern som borde förändras. Strunta i att göra en konventionellt förförisk fröken Julie, låt en kvinna spela Hamlet (I know Gunilla Röör just dit) skriv pjäser med fler starka kvinnoroller, låt kvinnan få den aktiva karaktären, låt människor få vara som de är oavsett kön. Vare sig det gäller teater, service, skola, träning eller vad det än må vara. För guds skull, det är när vi tänker bortom konventionerna som vi får vara människor, annars snurrar vi runt i ett ekorrhjul där vissa alltid får vara vinnare och andra aldrig får vinna.

Vad kul Sofie Östrand att du läser min blogg. Hoppas allt är bra i plugget och att vi ses snart!

Allt gott,
Fiodorovna

MALENA ERNMAN

Jag tänkte först ta upp detta med melodifestivalen. Givetvis, vad trodde ni? Att Fiodorovna skulle låta en så stor händelse gå obemärkt förbi? Knappast. Den största besvikelsen var nog att stackars Molly Sandén kom sist. Med en sådan ljuvlig stämma borde hon åtminstone tagit topp fem. Årets oförglömliga är två moment med Måns Zelmerlöv; Dels när unge herr Z inser att han är fucked och ute ur running for Swedens next schlagerwinner och besvikelsen lyser ur de klarblå ögonen då han ödmjukast slår ihop händerna i en gest av tacksamhet mot tittarna. Dels när Malena Ernman är i bild och man i bakgrunden ser unge herr Z stå med ett leende upp till öronen men stel som en pinne. Ack, det är inte meningen att låta missunnsam men är man med i Tv får man leken tåla.

Malena Ernman! Vilken amasonkvinna! När jag ser henne får jag en instinkt att krypa upp vid hennes barm och låta henne sjunga godnattvisor för mig. Jag tror öststaterna kommer falla pladask för vårt überariska nummer. Äntligen Sverige Eurovision vinnare! Förhoppningsvis bor jag vid Globen nästa år också!

En sorglig sak var att Petra Medes kvinnliga komikerkollegor skulle göra sig till dummare än vad de var när de läste resp juryns poäng. Det är förbannat trist! Vad ska det vara bra för?

EMIL JENSEN..

..var på Projektverkstan idag och körde ett nummer samt samtalade med de lyckliga få från min klass som var närvarande. Jävligt grym snubbe. Jag gillar hans upplägg; att blanda det bästa av allt. Musik och text, stand up och poetry slam, humor och allvar. Han förklarar det bättre själv, den 2:a Maj (om jag inte minns fel) uppträder han på Södra teatern, gå och se!

Det var ett inspirerande och givande samtal, b la sa Emil Jensen att så länge man håller fokus på det man tror på och engagerar sig i kommer etableringen att lösas av sig självt. Han tyckte också att det inte var särskilt nödvändigt att ha ett yrke att falla tillbaka på. Det kan stämma att man får en del gjort om man är vild och out there och inte kompromissar med sin konst men jag har ändå beslutat att söka en kanditatutbildning till hösten. Det kan bero på att jag har gammeldags ryska värderingar i blodet, men jag vill verkligen ha en akademisk examen och kan inte vänta på att teaterhögskolan får arslet ur vagnen och tar in mig. Min mor blev så glad åt detta mitt beslut att jag genom telefon hörde hur hon fick orgasmiska spasmer av lycka. Trots att hon försökte låta cool. Och Emil Jensen, jag tänker inte kompromissa med konstnärskapet inte. Jag får ägna mig åt det när mina kurskamrater är ute på gasker och super sig fulla och knyter vänskapsband för livet och sånt. Vänner har jag redan.

Däremot ter sig livet som singel plötsligt väldigt tydligt när jag är ensam hemma en fredagkväll. Inte för att jag inte uppskattar att bo själv i en fantastisk bostadsrätt (åjo!) och spela på min gura till mina fingrars och grannars stora förtret. (Fast grannarna skiter jag i för jag uppskattar inte deras fäbless för E-type heller. Faktiskt.) Men när det är fredag råder det på ngt vis en annan stämning i staden och lägenheten och världen säger en att man bryter mot naturlagarna och att man borde vara ute och headbanga på en av Debaserna. Men eftersom mitt öde
varannan helg är att passa upp på hela Stockholms Stellor, Novor och Styrbjörnar till ungar så var det bästa valet att stanna hemma. "Helgerån" kallas det! Vitsigt? (åjo!)

Hejdå för idag alla mina kära läsare! (anna och nisse)
Fiodorovna

ANYTHING FOR DA MONEY

Okej. Jag var på casting imorse på produktionsbolaget Acne film. I potten finns reklam för hudvårdsprodukter som genererar 10 000 bagis. Låt oss set things straight; jag kan tänka mig att spela "kvinna" för den summan för att sedan kunna lägga pengarna på feministiskt genomslagskraftiga teaterprojekt. Jag är med andra ord beredd att för pengar sälja min själ för att sedan kunna gynna världens själ. MEN när man väl utsätter sig för förnedringen att gå på casting för hudvårdprodukt är väl det minsta man kan begära att bli proffesionellt bemött. Man kan tycka att ett så stort bolag som Acne borde kunna anställa folk äldre än 19 som står och pladdrar vid det överfyllda frukostbordet.

Det är INTE okej att tjejen som håller i castingen kommer 10 min för sent, det är INTE okej att boka in två pers på samma tid så att den ena får sitta och vänta. Kalla mig en konservativ 23-åring men jag förväntar mig att den 19-åriga castingtjejen dels ber om ursäkt för sin sena ankomst och dels tar i hand, hälsar och presenterar sig med namn. Det är inte okej av henne att kalla de som är där för "första och andra tjejen". Det är INTE okej att inte ha en laddad kamera när man arbetar och om man får slut på batterier vore det kanske behjälpligt att ha laddat upp med ett par extra för att slippa springa till andra sidan huset för att hämta nya. Det är INTE okej att en sådan casting ska ta drygt en timme av min morgon.

Och förutom allt detta, att ägna sig åt en bransch som lever på att folk idiotkonsumerar samt att utan att skämmas reproducera förlegade könsroller, det ska jag inte ens gå in på. Volvon tillverkas av ngn barnarbetare i Vietnam och Acne film har release fest för sin senaste reklam. Och ja, jag vet att jag bidrar till hela härvan genom att gå på castingen men jag måste ändå få säga att det inte riktigt står rätt till med världen. Och att folk som jobbar med den här skiten dessutom anser sig ha uppnått en viss status i samhället, det är rent ut sagt skrämmande. (No offense, Callboy) Men det är så jag tycker. Och i denna värld där alla får blogga och tycka så passar jag just nu på att göra det.

Tack.
Fiodorovna

ÖPPEN SCEN

Stand up gig 2. Turteaterns öppna scen. Fuckin' faboulus. Jag både hade och var hundratusen gånger roligare än på Boulevardteatern. Trots att jag körde samma text men eftersom jag inte hade en timelimit att förhålla mig till kunde jag vara fri i att improvisera. Det var till och med folk som kom fram och tackade mig när de gick. Jag svävade på små vita moln, så mitt i hybris bestämde jag mig för att bli redlöst berusad. Det lyckades. Mot gryningen lycktes dörrarna i Kärrtorp och resten är som man brukar säga, historia.

I bakfyllevånda skulle jag deltaga i mitt första rep av Moby dick. Jag är glad och tacksam att få vara den nya Queequeg i PUMAS senaste storsatsning. Det är fina brudar jag får jobba med och det osar kreativitet och skeppsbrott, svett, blod och valjakt, tårar och Tom Waits. Premiär i Maj på en teater på Hagagatan nära dig.

Annars är ett nattligt äventyr per helg nog och jag sitter med en buk full av chips och med ett val av att strunta i att se Dogville på tvåan på mitt samvete. Istället brusar Mtv i bakgrunden och min kropp dunkar av trötthet.

Kärlek till er alla, mina kära läsare. (Jag räknar iskallt med att ni finns trots att lyser 0 i kommentarfälten)

Fiodorovna

ORSA SPELMÄN

Några vänliga lärare på tunnelbanan gav mig en gratis biljett värd 400 kr till kvällens konsert med "Kalle och Bengan" som tydligen är två av våra mest folkkära artister, och eftersom jag alltid varit en sucker för visa och folkmusik knatade jag till Scalateatern efter gitarrlektionen.
Möjligen var där en daljazzvisa för mycket men när de spelade musik från de nedre breddgraderna..ahh..

Föreställ er;
En månskensnatt. En ljum bris sveper förbi och tar med sig en svag doft av typ..johannesört, syrsor spelar i buskarna..sangrian har gjort en lite lullig men luften är så klar så att man aldrig känt sig mer vaken..en fiol..och...en tango..
Nåväl. Kanske inte den mest poetiska beskrivningen men särskilt en gång var det en spansk stråke som fick mitt hjärta att vibrera. Det fantastiska med visa och folkmusik är att det är som om man skalar av alla krusiduller och finner någonting rent och genuint. Någonting som går rakt in i hjärtat.

Förresten kom jag på att jag aldrig följde upp den spännande följetången om min karriär som gitarrist. Jag måste få be att skryta med att jag är näst bäst i gruppen som består av 5 gubbar och mig. Det är till och med för enkelt. Första gången i mitt liv som jag går i en klass där jag som kvinna utgör en minoritet. Har man hållt på med musikal och teater har man fått dras med brudarna. Vilket i och för sig inte är något problem. Jag umgås gärna med mina allierade.

Imorgon ska jag på en audition i en lägenhet på Folkungagatan. En lägenhet. Vi gör en deal; Om jag inte har skrivit något imorgon är jag förmodligen slaktad, våldtagen och hemskickad till Ryssland. Då får någon komma och leta efter mig. Annars blir jag sur.

Om någon förresten undrar vad panschisarna har för sig när sommaren är slut och Allsång på Skansen gänget packat ihop sina sista pinaler..ta en sväng förbi Scalateatern imorgon kring 19.

Med den kärlek jag har kvar,
Fiodorovna

TANT SASHA STILL WATCHING YOU

Ja. Vad ska man säga om den här dagen då. Jag skriver på min föreställning. En form av musikteaterkomedi med allvarliga inslag. Handlar till hälften om tant Sasha från Sovjet och till hälften om mig. Hittills känns det bra och givande. "Spotta över axeln tre gånger" (ska man göra enligt rysk skrock när man talar om ngt som går bra för att inte jinxa det så det börjar gå dåligt..)

Ringde lite viktiga jobbsamtal idag. Svettades som en gris innan för att jag var så nervig. Märkligt att man vågar ställa sig på en stand up scen men inte vågar ringa ett ynka samtal. Nåja, jag vågade slutligen iallafall. Dä ä bara å på et igen va.

I övrigt är jag väl en fri kvinna nu. Så om det finns något exotiskt fullblod med smäktande ögon och slimmade lemmar därute som vill läka ett brustet hjärta...give me a call.

Ciao,
Fiodorovna