KONST ELLER KONSTIGT

Jag funtar på detta med konst. Anna Odell (den omtalade revolutionären från Konstfack) spelade psyksjuk på Liljeholmsbron och åtalades för att ha utnyttjat samhället på resurser och empati i onödan. Hon vill inte yttra sig om sitt verk förrän det är färdigt att beskådas och tror att verket kommer att tala för sig självt. Som konstnär behöver man inte ta ansvar för sina handlingar i ord utan de rättfärdigas genom konsten, även om det råkar vara så att man bryter mot en lag. Det jag har förstått av hela spektaklet är att Anna Odell på ngt vis vill uppmärksamma bristerna inom svensk psykvård och att samhället inte är helt okej med att man bryter mot folkvalda lagar i konstens namn.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Konstens uppgift måste ju vara att kunna ifrågasätta rådande normer och konst kommer att sluta vara ifrågasättande om man snärjer in den i för hårda snaror och då hamnar vi ett totalitärt samhälle som ingen vill ha. Samtidigt upplever i alla fall jag Sverige som en små mesig halvsocialistisk demokrati med mjölkmustasch och försiktig attityd av att inte trampa ngn på tårna och be så hemskt mycket om ursäkt om tår råkas trampas på i alla fall.

Jag kan förvisso förstå att man vill ifrågasätta denna gråa sörja med gröna skogar som har sina brister, blåmärken och mygel på sitt samvete (som ickefungerande psykvård?) men samtidigt har vi en folkvald regering och en enormt välfungerande demokrati, kanske inte utopisk men vi lever i paradiset jämfört med ungefär hela resten av världens befolkning. Allt är ju relativt.

Ska konsten då få nyttja demokratin på demokratins bekostnad? Eller ska vi vara tacksamma för att man som svensk konstnär inte fängslas och förs bort till Gulag? (Jag tror inte för ett ögonblick att Anna Odell kommer att gå ett sådant öde till mötes.) Kan konsten bryta mot de folkvalda lagarna i vissa fall men inte i andra, och vart går då den gränsen? Lagar är en sak, etik och moral ofta en annan.

Jag undrar ofta vad konst innebär i en demokrati med en folkvald regering. När den är tillåten förlorar den anledning att vara revolutionär. Vad blir den då? Existentiell kanske. Till för en liten klick som tar sig tid för den. Till för andra konstnärer som står bakom sina kollegor som bryter mot lagar i konstens namn. Oförstådd av de flesta som helst vill gå hem, koppla av med Lugna favoriter och en bra film på trean. Förutsättningen för demokratin. Men om det är tvärtom då? Att det är brist på demokrati som är förutsättningen för att konsten inte ska dö? Att konst annars inte fyller ett syfte högre än sin egen självförverkling?

Jag vet inte. Men jag blir av någon anledning deppig när jag tänker på det. Vad tänker ni? Skaffa ett google konto så ni kan kommentera ngt som säkerligen uppfattas som mina småborgerliga åsikter.

Fiodorovna