Några vänliga lärare på tunnelbanan gav mig en gratis biljett värd 400 kr till kvällens konsert med "Kalle och Bengan" som tydligen är två av våra mest folkkära artister, och eftersom jag alltid varit en sucker för visa och folkmusik knatade jag till Scalateatern efter gitarrlektionen.
Möjligen var där en daljazzvisa för mycket men när de spelade musik från de nedre breddgraderna..ahh..
Föreställ er;
En månskensnatt. En ljum bris sveper förbi och tar med sig en svag doft av typ..johannesört, syrsor spelar i buskarna..sangrian har gjort en lite lullig men luften är så klar så att man aldrig känt sig mer vaken..en fiol..och...en tango..
Nåväl. Kanske inte den mest poetiska beskrivningen men särskilt en gång var det en spansk stråke som fick mitt hjärta att vibrera. Det fantastiska med visa och folkmusik är att det är som om man skalar av alla krusiduller och finner någonting rent och genuint. Någonting som går rakt in i hjärtat.
Förresten kom jag på att jag aldrig följde upp den spännande följetången om min karriär som gitarrist. Jag måste få be att skryta med att jag är näst bäst i gruppen som består av 5 gubbar och mig. Det är till och med för enkelt. Första gången i mitt liv som jag går i en klass där jag som kvinna utgör en minoritet. Har man hållt på med musikal och teater har man fått dras med brudarna. Vilket i och för sig inte är något problem. Jag umgås gärna med mina allierade.
Imorgon ska jag på en audition i en lägenhet på Folkungagatan. En lägenhet. Vi gör en deal; Om jag inte har skrivit något imorgon är jag förmodligen slaktad, våldtagen och hemskickad till Ryssland. Då får någon komma och leta efter mig. Annars blir jag sur.
Om någon förresten undrar vad panschisarna har för sig när sommaren är slut och Allsång på Skansen gänget packat ihop sina sista pinaler..ta en sväng förbi Scalateatern imorgon kring 19.
Med den kärlek jag har kvar,
Fiodorovna
skip to main |
skip to sidebar
