SANNINGEN OM MÄNNISKAN

Kära vänner! Tack för att ni gett mig min prins! Nä skoja bara.
Sitter och läser om Grotowskis teatersyn till tonerna av Erik Enockssons fantastiska musik, känner mig påverkad åt alla märkliga håll. Grotowski snackar om total hängivelse och skådespelare som måste försätta sig i trans för att nå den ursprungliga sanningen och därmed också invitera publiken till denna sanning. Jag blir lite skraj. För det första undrar jag om det verkligen finns någon sanning om människans väsen. Och om den finns vad innebär då denna sanning? Handlar det om godhet och ondska, hat och kärlek?

Ibland tycks det mig som att man förutsätter att människan är god men jag tror inte det. Ondska tycks snarare vara en förutsättning för godhet och tvärtom. Jag tänker på barndomen. Vilka som mobbade och vilka som mobbades, alla hierarkier som genomsyrade vardagen. Hur en åttaåring backstabbar en annan för att få klättra i ragnordningen. Är det ondska eller blott överlevnad? Jag tror inte att alla barn som mobbade hade problem hemma, kanske en del men för de flesta handlar det nog om att rädda sitt eget skinn. Jag tror inte att barnen som blev mobbade var de goda barnen, det var bara de som var mindre bemedlade i kunskapen om djungelns lag. Kanske gör kampen för överlevnad att ondskan blir till. Titta på depressionen och Auschwitz. Kanske finns godheten i vakten som räddar någon undan gaskamrarna, eller i de allierades önskan att stoppa det fasansfulla.

Det tycks som att vi lever i en tid som bygger på överlevnad som i sin tur föder ondska. Men vi får inte glömma att denna är en förutsättning för godhet. Det är lätt att bli deppig i förändringens tider men världen är aldrig ljus om den också inte är mörk liksom dagen inte existerar utan natten.

Ett nytt år till mötes.

Fiodorovna

TUFF UFFE

Fick en så stark lust att lyssna på tuff-uffe, och då menar jag inte ulf henrik eriksson, musikläraren i högstadiet utan Ulf Lundell. "Han gör mig galen jag vill ha honom hos mig inatt..." är alltså en låttext förutom att jag bytt ut hon mot han. Har inte börjat lapa murra än liksom. Hur genusmedveten jag än är. Apropå tuff-uffe (musikläraren) var han min stora idol när jag var 15. Jag kom extra tidigt till skolan för att jag visste att han brukade dricka kaffe i cafeterian och då fick jag en chans till en pratstund på tu man hand. Han var i femtioårs åldern, snackade finlandssvenska och var danderydsskolans enda kommunist. På den tiden var jag förvisso övertygad om att frihet, kärlek och kapitalism var lika sant som fadern, sonen och den helige ande men jag var ändå frälst av tuff-uffes uppenbarelse. Jag hade precis upptäckt min kärlek till sång och musik och tuff-uffe fick representera musikguden.

Snart är det nyår. I couldn´t care less men ska tydligen på någon slags fest. Det kanske blir kul. Pax för att gå i mjukisbrallor. Hungrig. Ska fika med Karin och Malin nu. Sedan bajsa. Hejdå!

F

ELITGYMMAREN JAG

Jag kände mig så jäkla otränad på friskis idag när jag halvfes mig igenom ett corepass, sammanbiten, frustrerad och förbannad över obefintliga muskler. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag tränar, jag blir ändå inte starkare. Men så kom ett gäng bestående av "mor och dotter konstnär" som gjorde mig på mycket bättre humör när jag satt och stånkade vid armhävningsapparaten. Morsan var väl strax under 50, iförd glansiga tajts och fluffig klänning, vacker håruppsättning och konstnärsbrillor. På fötterna; Gudrun Sjödén tofflor. Dottern i sina sena tonår med liknande brillor, spinkiga överarmar och t-shirt med emblem av ngt obskyrt popband. Båda pallade mindre vikter på armhävningsmaskinen än jag och jag såg inte tillskymmelsen till svettdroppar. Väldigt snart gick de och duschade och jag kände mig plötsligt som värsta elitgymmaren i mina urtvättade pyjamasbrallor.

I övrigt har stans klockor stannat av kylan. De fuckar oss i röven för att vi tror att vi kan tämja tiden. Ge den klockslag och datum som jul och nyår. Tiden kommer att överleva oss alla.

F

ALLENA KLARAR VI OSS ALLA TILL SLUT

Ikväll föll jag pladask. Mitt på gatan. Ingen reagerade. Jag satt kvar lite för länge, sedan reste jag mig upp och bockade åt alla håll. Sa att det hade gått bra och att ingen behövde vara orolig. Sedan fick jag en klump i halsen av sorg. Varför skriver jag varje år ett inlägg om att ramla med påföljd att nobody gives a damn.

Det artificiella ljuset. Bil lyktor, tindrande julstjärnor, lysrör och lyxiga reklamannonser. Audrey Hepburn, Christie Birkley, Cindy Crawford och allt vad dom i lyxförpackning heter. Jag ser dem, men de ser inte mig. De är en del av en annan värld. Jag är en del av pöbeln och patrasket.

Jag skulle åka från Skanstull men tunnelbanan var så full.
Jag, en del av patrasket, ramlade pladask i slasket.
Tänkte kanske besöker jag Emmy istället i all min melankoli
men förmodligen är Emmy som alltid i stallet och nog har jag stört henne sådär melankolisk förr

Jag ska väl inte förstöra hennes jul också.

Jag kände mig plötsligt så ensam och insåg att melankoli är ett sinnestillstånd som drabbar mig ofta. Allt tar jag med en axelryckning men jag är inte likgiltig för hjärtat hamrar i bröstet och ber om förändring.

Jag ser ingen förändring. Bara omslagspapper med tomtar på som sticker ut ur miljarder tomtars julkassar. Bara folks förbifarande ben när jag sitter pladask i snön och ber till gud om att bli sedd.

Jag kunde ju åkt hem till morsan men jag försöker lära mig att klara mig själv. Ibland ringer kompisar och vill umgås, det kan göra mig glad för en stund. Ibland blir nån kär i en men det ska man inte vänja sig vid för kärlek är en övergående känsla.

Jag kunde åkt hem till morsan men jag försöker lära mig att klara mig själv.
Jag i all min melankoli.

Det låter som en sjukdom. Undrar om alvedon hjälper. Tur att apoteken poppar upp som pollen om våren. Ska testa doktor Morris nästa gång, det nya apoteket i Skräpan.

God jul så länge.
Fiodorovna

VILL DU HA SEX MED MIG TOMMY NILSSON?

Gumpert och Henriksson! Lägg det på minnet! sa konfrencieren efter vårt lilla uppträdande på Pluto igår. Det gick förvånansvärt bra faktiskt, vem kunde ana. Det är också lustigt hur en flummig idé utvecklar sig till Tommy Nilsson som vibrerar i stora högtalare och stående ovationer. Idén fick jag för övrigt på sommarens hbtq kurs när lärarna flummade loss till da song. Jag vet inte vad det är med mig, nu sitter jag och lyssnar på Tomas Ledin.



Jag drar och handlar julklappar nu. För vissa regler kan man inte komma undan. Fast det känns faktiskt lite kul också för jag har bestämt att bara köpa på second hand.

Plus och Kräm
Fiodorovna

Ps: Bilden föreställer alltså Tommy Nilsson, inte Tomas Ledin. (För våra mer indiepop intresserade läsare)

HALLE BERRY JUL JA!

Halle - jul - ja! Mitt Spotify krånglar vilket betyder att jag inte kan lyssna på "Vill du ha sex med mig?" av Tommy Nilsson. Jag hade verkligen behövt att feel the music lite grann för Julia och jag kör vår grej igen ikväll på Pluto.

Synopsisen lyder såhär: Peter och Love är grannar och småbarnspappor. En kall söndagsförmiddag möts de på Nytorget för en gemensam söndagspromenad. Bakom kallprat och jargong brinner ett begär och en längtan och promenaden visar sig leda dem in på helt nya vägar…

Spännande va? Vi kör kl 22.15 på Pluto så de är som är sugna på flummig grej är hjärtligt välkomna.

Puss och kram syns på stan, som Gry Forssell brukade säga i ngt chickflick program på kanal tre.

Cheers!
F

BACK IN THE SOVJET DAYS

Kom på vad jag skulle gjort. Kört ett inlägg per dag i 24 dagar, som en julkalender. Med olika teman. En dag om glöggens historia, en annan dag om hur mycket peppar man kryddar pepparkakorna med. Då kanske man skulle fått någon slags julstämning, för sånt går man ju knappast runt och känner i dessa dagar. Som tur är har jag ingen släkt att köpa julklappar till annars skulle man väl stå som en jädra tomte vid k-rauta julaftonsmorgon på hetsjakt efter de sista julklapparna. Det finns ju så mycket man kan köpa och det gör mig så väldigt glad. Back in the Sovjet days fick man vara glad om man fick en brödkant till jul, nu kan man få hela världen. Eller åtminstone hela Lindex (inklusive den sexiga blonda modellen).

I Sovjet firade vi inte jul för det är en kristen högtid. Men vi firade nyår som katoliker firar bröllop. Med pompa och ståt. Jag var liten då men minns en del i alla fall. Granen med glitter. Fader Frost som lite på lyran gav presenter i utbyte mot en dikt eller sång. Jag minns när jag och mormor bodde i Kirovograd. Jag fick en chokladkanin (sån där med silvrigt papper runt) och två par varma strumpbyxor. Jag blev så hjärtans glad.

Gott nytt år mormor. Jag saknar dig alltid.

Fiodorovna

SLEMMETS OCH SNÖANDETS TID

Jag får dåligt samvete när jag inte skriver. Bloggen är ständigt med mig, ständigt närvarande. Visst är det fyndigt att man kan skapa sin egen ångest. Utan min Iphone är jag död ba helt död helt körd asså! Nu ljög jag. Jag har ingen Iphone. Jag är fullkomligt ointresserad av Iphones. Jag blir till och med provocerad av Iphones. För vi gillar båd' hårda och mjuka paket. Jag har alltid gillat de hårda paketen. Det där fattade bara ni med sjuk fantasi. Välkomna i klubben.

Jag var på julavslutning på gymnasieskolan jag jobbar på i fredags. Alla sletna elever i aulan efter en hård marsch mot mvgna. Esteterna underhöll på scen och trots att de annars inte är så poppis var de det i fredags. Julen är fridens och acceptansens tid och publiken gladdes och skrattade igenkännande. Ett sammanhang och en gemenskap. Tillsammans är vi slagkraftiga, oslagbara. När det lider mot jul. Vilket för oss in på ännu ett tema. Lidanden och lidelser.

Jag låter det vara okommenterat för nu. Mitt kärleksliv och mina menstruationer har aldrig haft med bloggen att göra.

Fiodorovna.

Ps: Sedan jag i femtonårsåldern började käka p-piller har min menstruation varit näst intill på minuten regelbunden.