söndag 27 september 2009

*WHEN U WISH UPON A STAR*

Hej mina kära fem bloggintresserade och alla andra!

Jag önskar att jag kunde bjuda på hummus men jag har ännu inte tagit mig för att göra någon. Jag önskar att jag kunde vara en sådan som får barn och familj en gång men det är jag inte heller och kommer nog aldrig att bli. Jag önskar att jag slapp bita på naglarna men varför önskar jag det när det är så himla roligt. Jag önskar att jag lyckas lösa kärlekens stora gåta men det tycks vara en lång och tröttsam väg att traska. Jag önskar att jag kunde få A på min tenta på torsdag men jag får nog vara lycklig om jag får ett E. Jag önskar att paprikan i min kyl inte skulle smaka så svettigt men det gör den. Jag önskar att jag fick hyra utvandrarna och nybyggarna men den finns bara på köpfilm. Jag önskar mig en liten liten lada med hö att sova bort vintern.

Hannah, jag uppskattade att få tala med dig i telefon. Jag saknar dig.

F

fredag 25 september 2009

FARBROR GUD SMISKAR MIG PÅ FINGRARNA

Idag känner jag mig dålig för att jag inte har presterat som jag borde. Jag har inte varit samhällsnyttig. Jag har gått en lång promenad på Skogskyrkogården och ätit youghurt med sylt och vanillinsocker. Jag BORDE ha skrivit om min uppsats. Jag har läst igenom det jag hittills skrivit och jag fattar ingenting. Jag hoppas att Ulrich Volgsten förlåter mig. Ulrich, du minns väl hur roligt du tyckte det var att jag sjöng "Ur svenska hjärtans djup en gång" i trappan? Vi pratade. Ha förbarmande med mig Ulrich, ha förbarmande!

Jag hörde ett underbart band igår på Mosebacke. Jag minns inte vad de hette. Sångerskan hade ljust långt hår och sjöng som en gudinna. Det var lite snabbt, lite countryaktigt..Någon? Röstkontroll är någonting jag beundrar hos människor. No problems with thoses scarves..

Ploff! Jag vill sjunga progg med dig. Prata med ditt band.

F

onsdag 23 september 2009

RINGVÄGEN 28

Jag undrar hur det kan komma sig att jag glömmer eller helt enkelt inte känner till saker som jag borde känna till. Till exempel hade jag en viktig föreläsning i måndags. Var jag där? Nej. Jag gick runt och tänkte; "Soft! En ledig måndag!" Och detta är bara en bland tusen förvirrade saker. Jag bränner vid min blodpudding, glömmer bort att betala kåravgiften, idag fick jag komplettera uppgifter till Csn, jag hade glömt fylla i baksidan, alltså att jag har slutbetyg från gymnasiet. Vad är det för fel på mig? Jag har en almanacka, jag har en klocka, jag är vanligtvis en rutinerad människa! Världen håller på att ställas på ända och jag står bredvid och tittar på.

I Söndags var jag förresten på promenad i min barndoms Enebyberg. Jag stod och stirrade som ett fån på villan där jag en gång mimat till Spice girls och pallade miniäpplen från mina gamla äppelträd. Plötsligt kom en man med sop påse ut genom dörren. "Söker du något?" Jag svarade att nejdå, det var bara så att jag råkar ha bott i det här huset när jag var barn. Sedan stoppade jag ner handen i fickan, fick fram två äpplen och bad om ursäkt för att jag hade pallat. "Men har du bott här!? Vad roligt! Kom in och titta!" Så jag kom in och tittade. Det var lite ombyggt men i stort sett exakt samma sak, samma gamla persienner. Tomten hade vuxit sig vild men det var också enda skillnaden. Det är en kärnfamilj som bor där nu, mamma, pappa, pojke, flicka. De verkar faktiskt lyckliga. De bjöd mig att stanna på flygande jakob. Jag avböjde men uppskattade vänligheten. När jag gick därifrån kände jag mig tillfredställd och lycklig. Jag vände mig inte om.

F

tisdag 22 september 2009

DET ÄR SÅ SPÄNNANDE

Ja jag håller på att skriva en uppsats då. Det är jävligt svårt. Kulturbegreppet innefattar alltså allt allt allt man ser och hör runtomkring sig och det ska jag få ner på tre sidor. Jag är inte jättehaj på det här med att fokusera. Väldigt många gånger går jag till vardagsrummet och spelar en sång eller ett stycke dramatik, och då och då går jag in på facebook som visserligen är en jävligt stor del av vår kultur men inte riktigt den sorts kultur jag kan fylla mina tre sidor med. Vilket i och för sig hade varit ganska roligt. Jag skulle kunna räkna upp alla mina facebook kompisar och jag skulle ha inte bara tre utan trettio fulla sidor.

Självklart behöver Csn kompletterande uppgifter. Vad har min nedrans folkhögskola flummat bort nu? Hur svårt kan det vara att kryssa i en ja-ruta. Jag är alltså utblottad och fastkedjad vid en dator. Mina dagar har nog varit roligare men man ska ju inte klaga. Man ska ju aldrig klaga för vem orkar lyssna. Nobody. Just my beloved mother but knappt hon.

Fiao

lördag 19 september 2009

PLUSS OCH MINUS LISSTA

+ och - lista/in our out/toppen och botten/fett och keff

dåligt:
- ryggvärk
- friskis och svettis töntpolitik om att man inte får träna för 150 kr sept ut om man vart medlem tidigare i år.
- csns sovjetliknande byråkratiska sätt att hantera ansökningar. jag funderar på att muta dem så det går lite fortare.
- hjärtklappning som beror på vadå?
- Spotifyes reklamavbrott
- folk som säger "jag är feminin, inte feminist!"
- brist på snus.

bra:
- tango de Roxanne från Moulin Rouge
- Sanna Sundqvists enkvinnasshow "Jag borde få ngt slags pris" på teaterhögskolan.
- snusa direkt efter att man ätit äpple
- friskis och svettis danspass
- maja embrinks sällskap
- att det är soligt ute

Nu är jag färdig. Why does my heart cry, feelings I can´t fight. Roxanne.

F

tisdag 15 september 2009

NÄR JAG DRÖMMER OM DIG

Jag har sådan förbannad hjärtklappning. Lovisa sa att det kunde bero på järnbrist så imorgon tänker jag köpa upp Konsums förråd av blodpudding och broccoli. Allt som har järn i sig börjar på b? Och till blodpuddingen blir det bapelsinjos för mjölken tar ju bort järnet och då missar man hela poängen. Om det inte är järnbrist och jag inte skriver här på ett tag så kan man ju misstänka att annat har hänt men låt oss boppas bå att blodpuddingen bixar biffen.

Shopping and fucking på Stadsteatern. Ja, vad händer när pengarna styr världen och människorna skapar egna små fantasier för att klara sig genom livet. Hur formas drömmarna när livet dragit undan mattan under fötterna. När kärlek kostar pengar för att man inte vågar bli beroende. En för alla, nej, en för en. Och när man slutligen blir knullad i röven med en kniv för att det var det man önskat. Var det verkligen det man önskade? Fanns det ingen annan utväg? Hur cynisk kommer världen att bli när alla våra rosa drömmar aldrig blivit sanna. Jag gillade föreställningen iallafall. Skolkidsen skrek av skam och förtjusning när en av skådespelarna sparkade av sig kalsongerna.

Dunkdunk. Dunkdunk. Dunkdunk.

Fiodorovna

DET FINNS INGEN SKAM!

De pratar om känslor på radion. Hur vi hanterar våra känslor och vad vi ska ha dem till i detta förnuftsamhälle. Det är folk som ringer in och berättar om sina känslor. En som heter Ulf ringer in. Han är 68 år gammal och blir lätt arg, han kan inte hantera sin ilska. Han blir arg på folk som frågar om bussvägar, på folk som ifrågasätter honom det minsta och han har hela sitt vuxna liv levt med sin oproportionerliga ilska. Han berättar att han blev mobbad som barn och ger igen nu när han är vuxen. Han berättar också att han aldrig haft sexuellt umgänge. Han berättar också att han kommer från en fanatisk religiös uppväxt och därifrån har han fått skuldbeläggandet och skammen kring det sexuella. Han berättar också att han blev sexuellt utnyttjad som barn. Han berättar också att han är homosexuell och hur mycket skam finns det inte i det.

Älskade, älskade, älskade Ulf. Jag önskar att jag fick krama dig. Nu finns det inte längre någon skam. Och nu vet, precis som du sa, hela Sverige. Och det är väl ändå skönt, det om något är väl ett steg på vägen. Älskade, älskade Ulf, gud vad jag önskar dig all lycka och all glädje och allt du bara kan få av livet.

söndag 13 september 2009

BRUNSTIGA BAJJEN BAJSARE

Det kommer gutturala ljud bortifrån Globen. Redan i Kärrtorp kunde jag höra dessa sportfantaster som samlas som en skock brunstiga flodhästar redo för vårens första parningslekar. Well, det är bara att stå ut. Jag fick höra idag att "i Skärmarbrink bor ju inga man känner, flytta till Bagis!" Tidigare har jag hört folk säga detsamma om Midsommarkransen men där hänger tydligen bara mediaeliten och karriäristkapitaliserna. Jag trivs bra här dock, men jag önskar att jag hade en balkong. Man känner sig lätt lite klaustrofobisk utan möjligheten att kliva utomhus. Får de inte ont i halsen, de gutturala flodhästarna? Nästa Vicksreklam borde definitivt rikta sig till dessa fotbollshuliganer. Jag låter som en anhängare av finkulturen. Vem fan vill kolla på fotboll när man kan lyssna på Beethoven, denna samtidens uttolkare?

Taxichaufförer borde ha en skylt på bilen där det står vad de är utbildade till egentligen. Typ "ingenjör", "läkare", "skådespelare" etc. Då skulle det som gärna är dolt helt plötsligt vara fullt synligt - att göra det dolda synligt! Det borde vara ett slagord för människofolket! Då kan man börja göra någonting åt problemet. Bara man känner problemet är det så gott som löst säger jag och leker Freud. Märker ni hur jag rapar upp intellektuella gubbteoretiker? Förstår ni hur insnöad man kan bli på Stockholms universitet? Annars ägnar jag dagarna åt att sticka halsdukar, det är ju snart vinter trots allt. Jag trivs bra. Öl på Carmen känns som en svunnen tid, kanske om tjugo år kommer den postcarmenistiska eran, men det dröjer som sagt.

Ha det.
Olga Fiodorovna Freud

fredag 11 september 2009

CITAT

Om vi omfattar någon som förtjänar vårt förakt med åtrå, så upplever vi på ett plågsamt sätt naturens tvång. Om vi är fientligt inställda mot någon, som vi måste visa aktning, så känner vi på ett plågsamt sätt förnuftets tvång. Men så fort denna människa samtidigt intresserar vår böjelse och skaffar sig vår aktning, så försvinner både känslans och förnuftens tvång, och vi börjar älska henne, d v s samtidigt leka med vår böjelse och med vår aktning.

Olga Fiodorovna Schiller

torsdag 10 september 2009

SYNSÄMST

Jag måste få dela med mig av ett fantastiskt köp jag har gjort! Högtalare till min dator! Nyss lyssnade jag på Carola och nu på Anna Järvinen och allt på högsta volym, eller åtminstone så man slipper anstränga sig för att höra kråkan i sången. För övrigt kostar det 320 kr för en synundersökning nuförtiden, fruktansvärt överbetalda är dom, ögonfixarmänniskorna, om man frågar mig åtminstone. Jag var inne på Synsam igår och hörde mig för men beslutade att det vore meningslöst att kasta 320 spänn i sjön utifall att jag nu har bra syn. Svårt och veta det där, men det får nog dröja tills jag inte längre ser vad jag bloggar om innan jag gör en synundersökning.

Det här med att jag shoppar högtalare by the way, handlar om alienation och varufetischism. Eftersom jag alienerat mig från mig själv, mitt arbete och alla runtomkring så lägger jag ett andligt värde i prylar och tror att de kan frälsa mig och fylla min tomhet.

Det är helt underbart att man kan blogga om absolut ingenting och samtidigt se det som ett vettigt tidsfördriv.

Karl Fiodorovna Marx

tisdag 8 september 2009

ATT ALDRIG MER LIGGA

Jag har ätit på min lokala kinakrog med mamma och alkisar, det var gott och enligt mamma inte särskilt dyrt. Det känns av någon anledning mycket lyxigt att gå på kinakrog som ligger nära ens hem, bara för att det ligger så nära. "Tvi, skulle jag stå här och steka köttbullar, det är ju bara att gå ner på kinakrogen!" Jodå är man inte rik så är man åtminstone curlad.

Jag försökte studera häromdagen. Rekommenderar absolut "Cultural theory and popular culture - an introuction by John Storey" till alla som vill bli smarta och enormt frustrerade i en och samma person. Hursomhelst, jag satt på Gunnarssons kondis och skulle studera och vid bordet framför sitter två kvinnor i två generationer, en 20 och en dubbelt upp och pratar om män och svartsjuka. Jag kunde inte låta bli att lyssna. Kontentan av samtalet var att den yngre tjejen var svartsjuk, och diskussionen gick om hur och var gränsen för otrohet går. De kom fram till att andra kvinnor inte är att lita på. Systerskap? Jo tjena.

Jag blev stressad av att höra dem. Hur ska man kunna veta var gränsen går? Bara den tanken gör ju att man blir klaustrofobisk. Ska man gå och bli förbannad vid kroppskontakt, blickar, tankar, exakt var ska man bli förbannad och känna sig förråd? För att personen ifråga har ju faktiskt lovat att aldrig mer titta åt någon annan? Eller? Det innebär ju att man gör beslag på att äga någons kropp, tankar och känslor. Nej, jag pallar inte. Tjejer! Om någon är sugen kan ni få ligga med min man, men ni får fråga honom först. Sedan garanterar jag förstås inte att jag inte blir förbannad. Men jag har åtminstone inte beslagtagit någons frihet i detta demokratiska svealand.

Bajs och puss.
Fiodorovna

torsdag 3 september 2009

VÄGEN TILL FRÄLSNING

Jag har funnit min väg till frälsning. Jag dansade tango ikväll och från och med nu gör jag det minst en gång i veckan. Det är nog något av det roligaste jag har gjort. Det kräver närvaro och jag längtar efter stunder där man är fullkomligt närvarande. Här, nu och ingen annanstans. "Här och nu, här och nu!" tjatade mina danslärare i gymnasiet. I dansen är det omöjligt att vara någon annanstans. Dessutom; jag är ju en väldigt emanciperad ung kvinna, jag skulle aldrig låta mig bli förd av en man i mitt vardagliga liv. Men i dansens form är jag okej med det, jag tycker till och med att det är skönt. Precis här och nu till musik kan jag låta dig föra mig vart du vill, jag svänger runt runt efter din pipa och jag njuter av det i fulla drag. När musiken tar slut och dansen är över blir jag åter medveten men medans musiken spelar är jag helt och hållet din.

Fiodorovna

onsdag 2 september 2009

RASBIOLOGI

Jag såg en blodbuss idag. Tänkte att det kanske kunde vara något, att ge lite blod. På något sätt verkar det befriande, som en modern åderlåtning. Du renas från alla dina synder och sjukdomar, de tappas ut med blodet och du blir ren och frisk igen! Dessutom får du fika. Jag som älskar gratis fika. Det är det första jag tänker på när jag första gången kommer till olika typer av sammankomster i klassrum, aulor eller liknande. "Åh, hoppas det blir fika!" eller "Yes! Det finns fika!" Eller "Helvete, vad är det här för snåljåperi, finns det inget fika!" Jag vet nog ändå inte om jag är beredd att bli pumpad på mina kära röda för att få fika. Jag har nämligen alltid sett mig själv som en ganska sjuklig person och ingen vill väl få blod från en sådan donerat. Man skulle kunna säga att jag är en skam för den ariska rasen. Vilken tur då att jag är av den slaviska rasen. Jag är slavinna helt enkelt. Jag kan inte mina rasliga för och nackdelar, men friskhet är tydligen inte en av fördelarna. Fina fräcka flickor, får f-müsli till frukost! Fina fräcka ariska flickor. Jag äter vitt bröd med smör och feta ostskivor. Apropå ostskivor så är jag fullständigt ovan vid att åka tunnelbana tidigt på morgnarna. Det är trångt som i en sardinburk och varannan människa luktar ost och kaffe. Det finns inget äckligare än en främlings ostiga morgonandedräkt. Jag vet inte varför jag tycker att det är så äckligt, kanske är det för att jag är av en annan ras.

Fiodorovna