Jag undrar hur det kan komma sig att jag glömmer eller helt enkelt inte känner till saker som jag borde känna till. Till exempel hade jag en viktig föreläsning i måndags. Var jag där? Nej. Jag gick runt och tänkte; "Soft! En ledig måndag!" Och detta är bara en bland tusen förvirrade saker. Jag bränner vid min blodpudding, glömmer bort att betala kåravgiften, idag fick jag komplettera uppgifter till Csn, jag hade glömt fylla i baksidan, alltså att jag har slutbetyg från gymnasiet. Vad är det för fel på mig? Jag har en almanacka, jag har en klocka, jag är vanligtvis en rutinerad människa! Världen håller på att ställas på ända och jag står bredvid och tittar på.
I Söndags var jag förresten på promenad i min barndoms Enebyberg. Jag stod och stirrade som ett fån på villan där jag en gång mimat till Spice girls och pallade miniäpplen från mina gamla äppelträd. Plötsligt kom en man med sop påse ut genom dörren. "Söker du något?" Jag svarade att nejdå, det var bara så att jag råkar ha bott i det här huset när jag var barn. Sedan stoppade jag ner handen i fickan, fick fram två äpplen och bad om ursäkt för att jag hade pallat. "Men har du bott här!? Vad roligt! Kom in och titta!" Så jag kom in och tittade. Det var lite ombyggt men i stort sett exakt samma sak, samma gamla persienner. Tomten hade vuxit sig vild men det var också enda skillnaden. Det är en kärnfamilj som bor där nu, mamma, pappa, pojke, flicka. De verkar faktiskt lyckliga. De bjöd mig att stanna på flygande jakob. Jag avböjde men uppskattade vänligheten. När jag gick därifrån kände jag mig tillfredställd och lycklig. Jag vände mig inte om.
F
skip to main |
skip to sidebar
