Jag har funnit min väg till frälsning. Jag dansade tango ikväll och från och med nu gör jag det minst en gång i veckan. Det är nog något av det roligaste jag har gjort. Det kräver närvaro och jag längtar efter stunder där man är fullkomligt närvarande. Här, nu och ingen annanstans. "Här och nu, här och nu!" tjatade mina danslärare i gymnasiet. I dansen är det omöjligt att vara någon annanstans. Dessutom; jag är ju en väldigt emanciperad ung kvinna, jag skulle aldrig låta mig bli förd av en man i mitt vardagliga liv. Men i dansens form är jag okej med det, jag tycker till och med att det är skönt. Precis här och nu till musik kan jag låta dig föra mig vart du vill, jag svänger runt runt efter din pipa och jag njuter av det i fulla drag. När musiken tar slut och dansen är över blir jag åter medveten men medans musiken spelar är jag helt och hållet din.
Fiodorovna
skip to main |
skip to sidebar
