Om vi omfattar någon som förtjänar vårt förakt med åtrå, så upplever vi på ett plågsamt sätt naturens tvång. Om vi är fientligt inställda mot någon, som vi måste visa aktning, så känner vi på ett plågsamt sätt förnuftets tvång. Men så fort denna människa samtidigt intresserar vår böjelse och skaffar sig vår aktning, så försvinner både känslans och förnuftens tvång, och vi börjar älska henne, d v s samtidigt leka med vår böjelse och med vår aktning.
Olga Fiodorovna Schiller
skip to main |
skip to sidebar
