De pratar om känslor på radion. Hur vi hanterar våra känslor och vad vi ska ha dem till i detta förnuftsamhälle. Det är folk som ringer in och berättar om sina känslor. En som heter Ulf ringer in. Han är 68 år gammal och blir lätt arg, han kan inte hantera sin ilska. Han blir arg på folk som frågar om bussvägar, på folk som ifrågasätter honom det minsta och han har hela sitt vuxna liv levt med sin oproportionerliga ilska. Han berättar att han blev mobbad som barn och ger igen nu när han är vuxen. Han berättar också att han aldrig haft sexuellt umgänge. Han berättar också att han kommer från en fanatisk religiös uppväxt och därifrån har han fått skuldbeläggandet och skammen kring det sexuella. Han berättar också att han blev sexuellt utnyttjad som barn. Han berättar också att han är homosexuell och hur mycket skam finns det inte i det.
Älskade, älskade, älskade Ulf. Jag önskar att jag fick krama dig. Nu finns det inte längre någon skam. Och nu vet, precis som du sa, hela Sverige. Och det är väl ändå skönt, det om något är väl ett steg på vägen. Älskade, älskade Ulf, gud vad jag önskar dig all lycka och all glädje och allt du bara kan få av livet.
skip to main |
skip to sidebar
