Jag har ätit på min lokala kinakrog med mamma och alkisar, det var gott och enligt mamma inte särskilt dyrt. Det känns av någon anledning mycket lyxigt att gå på kinakrog som ligger nära ens hem, bara för att det ligger så nära. "Tvi, skulle jag stå här och steka köttbullar, det är ju bara att gå ner på kinakrogen!" Jodå är man inte rik så är man åtminstone curlad.
Jag försökte studera häromdagen. Rekommenderar absolut "Cultural theory and popular culture - an introuction by John Storey" till alla som vill bli smarta och enormt frustrerade i en och samma person. Hursomhelst, jag satt på Gunnarssons kondis och skulle studera och vid bordet framför sitter två kvinnor i två generationer, en 20 och en dubbelt upp och pratar om män och svartsjuka. Jag kunde inte låta bli att lyssna. Kontentan av samtalet var att den yngre tjejen var svartsjuk, och diskussionen gick om hur och var gränsen för otrohet går. De kom fram till att andra kvinnor inte är att lita på. Systerskap? Jo tjena.
Jag blev stressad av att höra dem. Hur ska man kunna veta var gränsen går? Bara den tanken gör ju att man blir klaustrofobisk. Ska man gå och bli förbannad vid kroppskontakt, blickar, tankar, exakt var ska man bli förbannad och känna sig förråd? För att personen ifråga har ju faktiskt lovat att aldrig mer titta åt någon annan? Eller? Det innebär ju att man gör beslag på att äga någons kropp, tankar och känslor. Nej, jag pallar inte. Tjejer! Om någon är sugen kan ni få ligga med min man, men ni får fråga honom först. Sedan garanterar jag förstås inte att jag inte blir förbannad. Men jag har åtminstone inte beslagtagit någons frihet i detta demokratiska svealand.
Bajs och puss.
Fiodorovna
skip to main |
skip to sidebar
