DET SUSAR PÅ MIDSOMMARÄNG

Jag snusar alltså finns jag. Och dricker Sovjetisk champange och försöker förhålla mig någorlunda harmoniskt till tillvaron. En dag kommer jag också att lämna barn och barnbarn hädan till eftervärlden. Sådant är livet och livet går vidare och döden kommer att omfamna oss alla. Men det surrar så mycket av information runt i kring. Ibland kan jag önska mig landsbygd och tystnad, där tror jag man kan höra de döda tala. De talar till oss om hur vi ska leva våra liv, att vi ska sluta noja över onödigheter och sluta lura oss själva med att shoppa oss fria. Att vi ska förhålla oss öppet till varandra och att cynism är so 90´s. Anpassning, anpassning. Hur ska du kunna passa in och låta bli att trampa folk på tårna? Följa strömmen, följa strömmen. Varför ska du välja andra vägar när andra redan valt din väg åt dig? Lyssna till de dödas talan. Jag ska sitta på en midsommaräng under stjärnklar himmel och lyssna. Jag ska andas ljum sommarbris och höet kommer susa och rätt vad det är så hörs rösterna. De dödas röster som talar.

F