Till alla som någon gång ska göra en tentamen vid Stockholms (eller annat) universitet: ÄT FRUKOST INNAN! Första frågan gick som en smäck! Men sedan. Åh sedan. Sedan började bokstäverna flimra och snurra framför ögonen på mig och allt jag kunde höra var folks prasslande med godispapper, tuggande på mackor, sörplande från cola-burkar, sväljande, gurglande, harklande. En tjej hade tre bananer på sin bänk. TRE BANANER! Jag hade dödat för en av de där bananerna. Men hur skulle jag kunna snott en banan? Tre arga tanter övervakande nogsamt de flitiga studenterna som med pannor i djupa veck satt och plitade på om Schiller, Baudrillard, Butler och resten av gänget. Jag kunde inte längre skriva akademiskt korrekt. Jag hörde skönlitterära meningsbyggnader i mitt huvud; NEJ! tänkte Baudrillard! Inte ska massan duperas av denna vidriga populärkultur! Jag skrev märkliga meningsbyggnader, jag skrev passionerat och framför allt skrev jag hungrigt. Jag skrev dramatik! Jag var underbar. Jag, rummet, prasslet och gubbarna från alla sekler befann oss i ett samspel, i ett idealistiskt tillstånd, i en estetisk fulländning! Nej men seriöst. Ät frukost innan så slipper du få underkänt. Det är synd, jag kunde det där som ett rinnande vatten, synd att jag innehöll för lite kolhydrater för att kunna visa det för Ulrich Volgsten. Ikväll har jag varit på pub på gula villan. Lite malplacé men ändå inte. Nya sammanhang fräschar alltid upp sinnet.
F