Häromdagen tyckte jag att jag fick syn på Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson vid ett övergångsställe vid Skanstull, och trots att jag egentligen var på väg åt andra hållet beslöt jag mig för att tillsammans med dessa språkrör korsa övergångsstället men när jag kom närmre såg jag att det inte var de och vände igen. Sedan dess tycker jag mig få syn på Maria Wetterstrand överallt, minst fem gånger om dagen, nu sist vid Globens t-banestation. Men det är aldrig hon. Vad är det som händer och hur länge ska detta fortgå? Är jag hemligt förälskad i Maria Wetterstrand? Jag röstade ju inte ens på Miljöpartiet.
I övrigt fattar jag inte varför folk är så känsliga när det kommer till att avslöja vad de röstar på. Jag tänker på de jag intervjuar per telefon. Det är väl inte Sovjet vi lever i, det kommer inte att bli några repressalier för sjuttons gubbar! Chilla ner några hekto. Jag röstade på Gudrun och så är det med den saken. (Ja, mamma din gamla leninist och numera borgare, jag röstade på Gudrun! Tough skit som man säger!) Imorgon tänkte jag hälsa på min kära babushka, men hinner inte och därför plågas min själ av dåligt samvete.
Fudrun
