Idag har jag badat i Vimmerby. Jag ber om ursäkt för att jag i föregående inlägg beskrev staden som "betong", när det i själva verket finns många trevliga villaområden samt en näpen badstrand.
Detta var skrivet och sparat i utkast igår. Idag är en ny dag och jag har bytt Vimmerby mot Göteborg. Dags att skapa en ny relation till den här staden och inse att den innehåller mer än en scenskola. Min tv därhemma står fortfarande på standby men tack för alla uppmuntrande ord på facebook om att det inte ska vara någon fara. Dock är jag fortfarande orolig. Jag vill ha min lägenhet intakt när jag kommer hem, särskilt som jag nyss fick upp den där ringa tavlan.
Jag har åter insett att Sverige består av småstäder och 85% skog där det förmodligen bor vättar i miljoner. Människor och vättar har levt sida vid sida i tusentals år och respekterat varandra. Så länge människorna inte trampar sina gummistövlar i en lav där det råkar bo en vättfamilj, (som snarare utgörs av ett kollektiv, en vättunge kan ha tre pappor och två mammor till exempel, men alla lever ändå fredligt), eller spiller svart besk dryck ur sin termos så att vätten smakar på den och får magknip av koffeinförgiftning så råder mellan vättar och människor frid och fröjd. Men vättarna gillar inte när man skövlar deras skog eller drar telefonlinjer över dem då de är känsliga för el och vibrerar som eltandborstar när de hamnar under en sådan telefonlinje. Då tror vättarna att människan förklarar krig och de smider onda planer tillbaka..
F