ARBAJT MACHT FRAJ

Cirkus cirkör har tydligen en högskola i Alby. Där var jag idag och såg deras slutföreställning på temat "Fight club". Den var fantastisk. Tänk vad människor kan göra med sina kroppar, själv är man knappt medveten om att man har en kropp. Till vacker musik svingade de sig i linor, hoppade på trapetsar, och viftade med käglor. Jag ringde min mormor för att tala om hur imponerad jag hade blivit ikväll men hon talade bestämt om för mig att hon inte uppskattar cirkus och vill inte höra talas om saken. Jag älskar min mormor och önskar henne all lycka, men hon önskar själv inte lyckan och lever därför utan den. Själv har jag ont i bröstet och kan inte sitta still. Det är något jävulskap med vädret. Jag tror inte att det är naturligt. Utomhus råder ett obehagligt, ödesmättat mörker och fåglarnas kvitter är dödslängtan. Snälla ta oss tillbaka dit vi kom ifrån ty våra vingar har stelnat av köld och att kvittra är det enda sätt vi har att be om hjälp på. Men ni lyssnar och tänker att det är sommar trots allt för vi hör iallafall fåglarna kvittra. Ni hör men ni lyssnar inte. Igår var jag på konsthögskolans slututställning. Jag är arbetslös och kulturell och har varit det i två dagar. Jag är redan trött på det. Konsthögskolan hade väl en del balla grejer men om jag ska vara ärlig så fattade jag inte ett skit av det mesta. Men konst ska väl upplevas och inte nödvändigtvis förstås. Men om man inte upplever något heller då. Vad gör man då. Går hem, dricker te, och har ont i bröstet. Nu måste jag lägga på. Vi hörs snart igen. Om världen vill ha mig. Uppenbarligen inte hela världen.

Fiodorovna