I VINTRAS PÅBÖRJADE JAG EN "ROMAN". JAG KALLADE DEN..

SMÖRGÅS MED KAVIAR och den började såhär..

Lever jag? Ja visst lever jag. Hon besvarade själv sin egen fråga. För om man äter två ägg och dessutom tar en smörgås med kaviar till trots att man egentligen inte är särskilt hungrig och dessutom vet om att man andas då lever man ju. Det var nog därför jag åt smörgåsen. För att veta om att jag lever, tänkte hon och tittade för åttiofemte gången ut på utsikten. Eller förlåt, utskiten. Vår huvudroll vill gärna kalla utsikten för utskiten och då tycker jag att vi låter henne göra det.

Inte för att den är särskilt ful. Utskiten alltså. En, två tallar. En tant med cericerosa mössa som vandrar i parken med en liten hund som skitar ner, några hyreshus som just omvandlats till bostadsrätter och en gammaldags röd stuga.

Var kommer den stugan ifrån och bor någon där och varför kan inte jag få bo där, jag skulle älska att få bo i en liten röd stuga för då skulle jag minsann kunna uppskatta livet på ett helt annat sätt! Kanske om jag åtminstone hade en katt.. tänker hon. Kanske då skulle jag ha någon att prata med. Någon som verkligen förstod. Någon som kröp upp i mitt knä och som jag kunde ha kvar där, och det vore mjukt och varmt och jag skulle gilla det mjuka och varma.

När hon var barn brukade hon dra katter i svansen och försöka sitta på dem då hon tyckte att de påminde om pallar med sina fyra ben. Och sedan dess är hon fördömd i katternas rike. Även om hon skulle lova en katt dyrt och heligt att hon aldrig skulle sätta sig på den skulle den skriande fara iväg så fort hon närmade sig. Så det var väl ingen idé då att drömma dessa kattdrömmar.

Hon hade aldrig riktigt förstått sig på folk med drömmar och planer. Dessa människor var så säkra på att de skulle leva vidare i evigheters evighet så att de kunde tillåta sig att planera. De ville ha hus och man, bilar och volvo. Alla var de sådana människor som katterna inte sprang ifrån utan gärna ville ligga och gosa med. Människor som efterstävade det mjuka och varma men nöjde sig inte med det för de skulle ha karriärer också.

De skulle hyllas och palmblad skulle spridas för deras fötter där de vandrade Stockholms gator fram och man ropade Hallelujah till deras ära. Sådana människor som tänkte tankar som "Och tänk, clementiner, 1 kg för 14.90 bara för mig! Ett extraerbjudande bara idag! Vilken lycka att kunna uppskatta de små sakerna i livet. En trevlig middag i goda vänners lag. Men som vi har planerat! Och så spiller Kalle rött på den nya duken från Nk trend..."

Hon skulle aldrig bli en av dom..

F