Hade jag ett lantställe hade jag vart lycklig. Kanske jag skulle bo där året om. Odla tomater som ser ut som tomater och inte som enäggstvillingar med andra tomater, som smakar sött och som man slipper örtsalta. Jag skulle kanske odla potatis, gurka och dill också, och där slutar mina agronomiska kunskaper. I Ukraina odlar de pumpor och vattenmelon men jag skulle väl förmoda att det är lite för iskallt här i Svea. Om kvällarna skulle vi sjunga sånger till gitarren och Juanita skulle alltid komma ihåg oss. Rödvin skulle jag dricka ibland, men inte för ofta och min huvudsakliga sysselsättning skulle vara att lyssna på P1 och skriva dramatik. Jag skulle livnära mig på att sätta upp sommarteater, vilken skulle vara innovativ och spännande, jag skulle jobba med intressanta begåvade människor och folk skulle vallfärda till mina trakter för att få beskåda dessa dramatiska mästerverk. Jag skulle bo nära vatten och kanske jag skulle ha en eka i vilken jag skulle sitta och lyssna till vattnets stilla guppande. Jag skulle vara harmonisk och lugn i sinnet och jag skulle bli pianovirtuos som jag alltid önskat. Jag skulle knappt behöva lära mig, begåvningen skulle komma till mig från skyn. Bara jag fick ett lantställe. Som gjorde mig lycklig. Jag påstår inte att jag inte är lycklig men visst skulle jag kunna tänka mig att jag vore lite lite lyckligare under ett äppelträd än under min lägenhets innertak. Herregud, jag är en fruktansvärd människa. "Folk kan skatta sig lyckliga här i Sverige idag, det finns inga krig eller hungersnöd, det enda folk behöver göra är att leva." sa min mormor för ett par dagar sedan. Men det är tydligen inte nog att leva.
F