Jag har burit och rullat. Scenbygge över hela staden. På en kvinnas starka armar, mina. Trots att jag aldrig lyckats göra fler än en armhävning, något jag skäms för. Jag önskar att jag hade fysisk styrka som tre hormonstinna män på en fotbollsmatch, var det en märklig liknelse så säg, men hade man styrka skulle man vara en perfekt människa. Jag svamlar. Jag har ätit en mango med något konstigt på för helt plötsligt var jag tvungen att spotta och frusta, delvis pga det äckliga och delvis för jag blev så rädd för att dö. Men jag besinnade mig för inte kan man väl dö av en mango? Och om jag dog av mangon, vad skulle hända med Skärholmens Icas rykte? Det skulle stå om mig i tidningarna ett tag; 23-årig kvinna död av mango eller; Död av mango i Skärholmen men efter ngn månad eller så skulle alla spår vara igensopade, jag skulle vila tryggt i min grav och kön till Skärholmens Ica skulle vara lika långa som förr. Klientelet läser inte Aftonbladet. Jag var på Skogskyrkogården idag. Där finns en egen glänta för barngravar. En bit jord var nyss uppgrävd och där stod en lapp att begravningen skulle äga rum idag. En liten bit jord för en liten människa. Det gör ont. En normal dag för mig är en dag av sorg för någon annan. Det fanns en liten grav med ett urtvättat foto på en bebis som inte såg ut att ha blivit besökt på länge. Jag undrar varför. Borde jag besöka den. Borde jag skriva om detta. Jag känner mig makaber. Tänk om ngn som läser.. Jag ska sluta nu. Jag återkommer när jag har något vettigt att säga. Premiär på fredag för RYSSEN SER DIG. Jag tror det börjar bli fullbokat. Det trodde jag aldrig. Jävla mango. Den gjorde mig hög.
F
skip to main |
skip to sidebar
