DEN LILLA DÖDEN

Nu är det slut. Nu är det över. Sista föreställningen har spelats och ridån har gått ner. Inte för att det fanns någon ridå. Ryssen ser inte längre. Det var en himlastormande skojskul sista föreställning och en himlastormande skojsig publik. Det var grymt, faktiskt. Jag önskar mig en scen i födelsedagspresent. Många ryssar har ännu inte hunnit inspektera deras språkrör i Svea. Ikväll ska jag stånd uppa på
Big ben. Jag har inte förberett NÅGONTING. Jag har helt enkelt inte HUNNIT. Jag ska alltså ställa mig på en scen inför en massa människor jag inte känner och inte veta vad jag ska säga. Det är sant. Jag ska improvisera tänkte jag. Om jag dör på kuppen så dör jag men den döden kommer att vara skön. Plågsam men skön. Den lilla döden. Kanske borde jag strunta i det. Det vore kanske the smart thing to do. Men liksom en knarkare längtar efter nästa sil längtar jag efter nästa scen. Nja. Jag vill ju säga något vettigt också, som att män är det andra könet och sånt. Ni vet,feministiskt dravel.

F