VAR INTE RÄDD FÖR MÖRKRET TY LJUSET VILAR..VAR?

Kära dagbok,

Varför kan jag inte sluta äta godis? Mina tänder och min mage värker men sötsuget ger inte efter. "Snälla Olga, ät upp mig, jag vill så gärna bli uppäten!" säger de och tittar på mig med sina chokladbruna godisögon. Chokladtårarna sprutar när jag trycker i mig ännu fler, men då ropar de igen."Snälla, ät upp mig också! Och mig! Och mig!"

Nej, nu ska jag avsluta den här bulimirapporten och gå över till ett muntrare ämne; Våldtäkt. Vi hade en föreläsning idag som gjorde mig och gruppen mycket nedslagna. Det krävs oerhört mycket för att en våldtäktsanmälan inte ska läggas ner redan i förundersökningen och i rättegångarna rapas tjejernas hela sexlivsstory upp medan ingen frågar förövaren hur han möjligen ser på kvinnor och sexualitet. Det är så knäppt att den patriarkala normen är så stark att det är våldtäktsoffren, oftast tjejer som får sitta och försvara sig. Frågor som "Byggde kvinnan upp en sexuell atmosfär?" är mer regel än undantag och i de flesta fall där förövaren får en fällande dom är han tidigare brottsbelastad och av utomeuropeisk härkomst. För vem i samhällets ögon kan personifiera en våldtäktsman?

Vilket osökt leder in på Bjästa fallet. Den femtonårige pojken erkände våldtäkt men samhället sluter ändå upp på hans sida. Rättsväsendet gjorde här med andra ord rätt, de fällde den skyldige men denne får då istället upprättelse från samhället. För hur kan en populär pojke, en pojke med hög social status vara en våldtäktsman? Och flickan får skulden. Synen på kvinnan och hennes kropp genomsyras av kyrkliga 1700-tals värderingar. År 2010. Jag är mörkrädd. Både i praktiken och i teorin.

F