-Kära doktorn.
Det är som om marken inte står stilla
och jag mår hela tiden så illa.
Kroppen domnar iväg
världen snurrar och mitt rum luktar kräk.
Lilla gumman, lyssna nu på doktorer ödmjuka;
Vackra flickor blir inte sjuka!
Ta en ipren så löser sig det mesta
och var inte ute för mycket och festa.
-Kära herr domare, det sparkar i magen
och för nio månader sen blev jag våldtagen.
Stumpan, se det som en komplimang!
Pojken tyckte du var vacker, du fick ju hans snorre i svang.
-Kära Fader, jag vill avlägga bikt.
På senare tid har jag gått ner mycket i vikt
och fast jag inte äter känner jag mig stor.
"Men du är ju ett fetto" sade min bror.
Jag kräks en hel del och jag vet, det är fel
för barnen i Afrika har ingen mat
men kära Fader jag börjar bli desperat.
Jag vill att nån säger att jag är okej
därför vänder jag nu mig till dig.
- Älskade barn.
Jag var lite lat
när jag skapade detta patriarkat.
Helst vill jag förstås att ingen far illa.
Varken Abdullah eller Gunilla.
Och även i väst där man tror man vet bäst
kan det va svårt att vinna
särskilt om man är kvinna.
Men tro på dig själv och ge inte upp
så blir Gud i himlen stolt som en tupp.
Om du vill får du hemskt gärna tro på mig,
men kära barn, vad du än väljer så är du okej.
F
