söndag 7 februari 2010

TÅRTFENOMENET I UPPSALA

En gigantisk stationär bläckfiskdator har tagit över mitt hem. Den tittar på mig med sitt enorma öga och dess kablar till tentakler ligger utspridda över golvet. Den har tagit över mitt hem och den har lurat in mig i sin onda fyrkantiga värld. Nu är jag fast. Istället för att studera stirrar jag som besatt in in the eye of the evil dead.

Uppsala är ett helt koncept, och det är faktiskt ett ganska ballt koncept. Jag skulle hitta till Smålands nation. En nation var någonting abstrakt i mina ögon, ett osynligt band som smålänningar delar med smålänningar och ölänningar med ölänningar. Hur skulle jag hitta det bandet? Men så såg jag, i svart granit mot gul husfasad; ÖLANDS NATION, så konkret det bara kan vara. Ett hus - en nation. Med gränsdragning och allt. Jag gick något söderut och kom till Småland.

I flera hundra år har dessa anrika byggnader odlat Sveriges mer bemedlade ungdomar till att tillhöra eliten. Där festar framtidens läkare, advokater och ekonomer och igår fick jag vara med i gänget. Min plan var att känna av stämningen mellan läkarna och juristerna. Om jag får en läkare som inte kan fixa mina framtida cancrar så måste jag hitta en jurist som kan stämma honom/henne/hen. Därför är det bra att redan på förhand veta vilka läkare som inte går ihop med vilka jurister.

Tårtfenomenet förvånade och fascinerade mig. Fem födelsedagsbarn och givetvis fem respektive. (I Uppsala lever man helst i partnerskap, de snygga med de snygga och de fulare med de fulare) Varje par skulle baka två tårtor till festen. Maken till tårtor har jag aldrig sett förr. Om jag formulerar det såhär; Om jag skulle få uppgiften att baka en tårta skulle jag köpa sockerkaksbotten, sylt, grädde, geléhallon alternativt m´nm, swischa ihop den på fem röda och fullkomligt nöjd ställa den på bordet. Men om jag då fick se de konstverk som jag fick se igår skulle jag snabbt slänga min sockerkaks skapelse på soporna. Och det var också de godaste konstverk jag någonsin ätit. Det intressanta är dock att det inte hade funnits någon "tårtnivå" att mäta efter. Alla bakade helt frivilligt och helt oberoende av varandra en varsin gudaskapelse som måste ha krävt högsta precision och ambition.

Tårtfenomenet gav mig en flerdimesionerad bild av dessa partypeople tillika läkare och jurister med 2,0 i snitt. Snitt snatt snut. Nu loggar jag ut.

Hej!
F