1985 föddes man, sedan blev det 2010 och man fann sig själv sittandes framför en dator i söderförorten. Var det bra så? Ja, tack. Säkert att ni inte önskar något mer? Nejdå, bara den lilla detaljen att WHIPE THAT FUCKING SMILE OF YOUR FACE BITCH! Och sedan började skjutkalaset. Några år till fortflöt och till sist så vart man död. I graven är det varmt och skönt, ovan växer gräset grönt. Gud som klappar på din panna, du förevigt i myllan ska stanna.
Imorgon ska jag till det gudsförgätna Rimbo. Stället norrut, där de mördar folk med yxa ni vet. Och där bor också en och annan nazist, vilket bara är trevligt, jag har alltid gillat de stygga pojkarnas uppmärksamhet. Min goda vän Maria från Rimbo fann sjuksköterskesyssla i Lund och till helgen skall hon till Rimbo för att rehabilitera sig en stund.
Jag var på Högkvarteret igår och det var mycket behaglig stämning. Ett av de trevligaste stämningarna i Stockholm finns där. Några barn spelade rundpignis, två kvinnor kysstes i ett hörn, Jens Lekman visslade i högtalarna och jag satt mest och tittade rakt fram.
God helg gott folk,
F
