VIVA ITALIA!

Nu blir det till att krysta fram ett litet spädbarn som heter blogginlägg. Å vad det skriker och vränger sig. Nu talar jag som Ran Björnelid, bäst att sluta med det så folk (ni) fattar vad jag skriver. På lördag den 10:e April är det stor stödfest för PUMA scenkonst på Högkvarteret. Jag ska underhålla massorna i form av Ryssen igen vid 19 så kika gärna förbi. Underhållnings garanti kan jag givetvis inte ge då jag inte vet om vi har samma humor eller om min humor fortfarande är färskvara eller om det ens är humor.

Universitetet bjuder annars på underhållning i form av åsikter om att prostitution bör legaliseras då det är den autonoma medborgarens eget val att prostituera sig. Man producerar för att sälja, så att säga. Individens fria val skall icke inkräktas på och staten ska hålla sina klåfingriga fingrar utanför. DET FINNS INGET FRITT VAL YOU FUCKERS! Därmed är jag för så mycket statlig inblandning som möjligt.

Menomale che Silvio c'e! Vive Mussolini! Och heja Stalin!



Fiodorovna

ÅT PIPSVÄNGEN MED ER DI!

Nu kan detta vidriga komma ut i luften; Att min DI-intervju gick åt pipsvängen visste jag ju redan men nu har jag dessutom fått det bekräftat på papper. Där kommer jag hem från hemtjänsten, glad i hågen och med urindoft i håret och så ligger brevet på hallmattan och väntar. Ligger där med sitt vidriga innehåll och hånar mig. "Haha, nu kommer du öppna mig och läsa vad det står, haha, vad trodde du va? Att du skulle gå vidare? Haha!" Och så öppnade jag och fick spottloskan rakt i fejjan. Nåja, vad gör det väl mig? Det vore väl bara en bal på slottet men ÅT PIPSVÄNGEN MED ER DI! Jag får erövra världen med mina skarpsinta genusanalyser istället! Mohahahhahha.

Hejdå
F

ETT PRIVILEGIUM ATT FÅ TORKA BAJS

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag så sällan uppdaterar bloggen men jag är en HÅRT ARBETANDE och STUDERANDE kvinna och jag måste få ha ett LIV också! Jag kan inte BARA sitta och SKRIVA! Ingen kan tvinga mig, nej nej nej nej, you can´t force me to go back to that hell hole!

Skämt åsido. Det har visat sig att jag är en mycket begåvad bajstorkare och urinpåsetömmare. Och ja; jag har fått timanställning på äldrevården och ja; det är ett fantastiskt bra jobb. Jag går upp i ottan, jag blir astrött men jag slipper servera folk kaffe på ett kafé eller riva biljetter. Det lustiga är att jag faktiskt VILL servera de här människorna kaffe. Jag vill göra allt som står i min makt för att göra deras vardag lite drägligare. Även om jag alltför snabbt måste rusa vidare kan jag ändå hinna socialisera en liten stund. Än så länge har ingenting hemskt hänt och det har bara varit bra, jag vill inte jinxa något så jag slutar om det här för nu.

Jag har stekt pannkakor åt en hel armé. Smeten tog aldrig slut. Kan ni tänka er en lång utläggning om detta? Nej, trodde inte det. Skriver snart något mer innovativt och sådär roligt, ni vet, som det brukar vara. Ge inte upp hoppet om fiodorovnabloggen, den är snart med dig igen min kära lyssnare i etern.

Puss och kram
F

SCHLAGERVETERANERNAS JULAFTON

Eftersom livet är så nedrans hektiskt har jag försummat bloggen men idag är dagen efter den stora schlagern och eftersom jag förra året ägnade en helsida åt Malena "amasonkvinnan" Ernman måste jag droppa några schlager reflektioner även detta år.

Emmys födelsedag och den stora kvällen till ära var det uppbullat med olivbröd, schlagerchips och en veteranpublik med varierande schlagerkunskap i bagaget. En del av oss kan förklara allt om myggor och medhörning medan andra (jag) inte hade en aning om att Bettan från Kickibettanochlotta är norsk. Pausunderhållningen som utgjordes av ett schlagerbattle var superb. Särskilt när Roger Pontare mötte den norske utklädde grabben. Och Rybak och Anna Bergendahl borde definitivt bli ihop så skulle Norge och Sverige ingå en allians, Norge skulle dela med sig av oljan och framtiden skulle vara säkrad.

Jag hejade på gymnasietjejerna som sjöng Kom! och önskar dem att någongång få komma, sedan hejade jag förstås på min hopplösa förälskelse Salem Al Fakir som dessutom fick min telefonröst. (En dag ska han förstås också få min oskuld.) Annars ömmade mitt hjärta för stackars Peter Jöback, som sannerligen kan ta ett helt Globen i besittning med sin röst. Pernilla W borde vid det här laget återvända till dit hon kom ifrån (Christina Schollins livmoder) och Eric Saade..tja, "Manboy". Ordet blev roligare och roligare för varje gång det sades.

Anna Bergendahl är en helt ok vinnare men mer för att hon verkar sympatisk än för att låten är bra. Sedan gav tjejen dessutom allt på scen vilket inte är att förringa. Förhoppningsvis kvalar hon in oss till the big thing. Och även om hon inte gör det så är schlagern ändå mycket roligare än Eurovision.

Byebye.
Olga Al Helga

GREEDY SMÅ GRISAR

Årgh. Varför får jag DÅLIGT SAMVETE när jag tackar nej till jobb? Och sedan om jag skulle ta det jobbet och tacka nej till det jag redan fått skull jag få DÅLIGT SAMVETE igen! Nu när jag tänker på det är det som att jag alltid går runt och har dåligt samvete för NÅGOT. Det är TRÖTTSAMT!

Igår på radio snackade de om privatiseringen av apoteken. Den största förändringen skulle bestå i det personliga bemötandet. Varje kund ska känna sig speciell och bli bemött med ett leende. "Det ligger mycket i kroppshållningen" sa en ny chef och jag tänkte; Blaha! Era greedy små kapitalistsvin! Varför gör ni detta i slutändan? För att folk ska hamstra mer medicin än nödvändigt, och vad ska det vara bra för? Jag tar tusen gånger hellre ett icke-leende av en statligt anställd apotekare än ett falskt "getting payed for it" smajl av en stackars bricka i kommersens spel.

Men sedan gick jag till biblioteket och hamnade i bråk med en bibliotekarie. Hon ville verkligen inte hjälpa mig och fräste åt mig att det minsann inte var hennes fel att skrivaren var sönder. Hade jag sagt det eller!? Då tänkte jag; Nedrans människa! Du har faktiskt ett service yrke! Och att du har dragit på dig Csn-skulder i fem år för att sedan behöva hjälpa mig med en skrivare är faktiskt inte mitt fel. Att du är understimulerad är inte mitt fel och jag VET att det är därför du beter dig som ett härsket rötägg!

Så understimulans är väl det som gör folk till rötägg. Sedan om de tvingas vara trevliga eller ej, beroende på vilken chef de har, farbror staten eller Macke Donald, det är en annan fråga.

Hej svej leverpastej
Fio

Ps: Nu drar jag på spa. hahaha.

NO TEARS FOR QUEERS

Livet är allt bra märkligt. Ena sekunden är det dimma och tristess och man känner sig onödig och onyttig. Andra sekunden dimper det ner brev från en skola man aldrig tidigare ens reflekterat över som säger att man gått vidare till nästa prov, jobben ringer som galna och man är så där käckt om sig och kring sig med en latte i handen och en prilla i käften.

Dessutom skulle jag och Jenny from the block idag skriva en ledare till SUG tidningen (Stockholms universitets genusgrupp, för de oinvigda..) och ALLA ville vara vår vän. Roland vid bordet brevid skröt om sina armpendlingsbravader, som tydligen är med i Guinnes rekordboks upplaga 2002. En yrkesarbetande kvinna inom IT-branchen ville diskutera feminism och gav mig dessutom sitt Pocket shop stämpelkort så jag kunde få inte bara en, utan två gratis böcker! Solen sken och någon fågel kvittrade och tunnelbanan sket jag i för jag bor för fan på gångavstånd från stan!

Dagens teatertips är: No tears for Queers! på Stadsteatern. Raktinihjärtat teater med ett direkt tilltal och utan "fjärde väggen" trams. Tre historier om tre hatbrott mot tre homosexuella pojkar/män. Sanslöst, omvälvande och fruktansvärt rörande. Det var länge sedan jag fick en sådan smäll rakt in i magen. Boka idag! http://www.stadsteatern.stockholm.se/

Vänliga hälsningar till alla och vissa
Fiodorovna

Ps: Pocketböckerna jag valde var "Pillret" och "Skriet från kärnfamiljen"

HAITI OCH ETT LIVSSTILSMAGASIN

Jag har inte riktigt brytt mig om det där som hände på Haiti. När de pratar om det på radion lyssnar jag i periferin och får jag fatt på en tidning är jag mest intresserad av kulturdelen. Tsunamin 2004 all over again liksom, förutom den lilla detaljen att färre svenskar satte livet till. Allt det där som händer långt borta som man inte riktigt behöver bry sig om. Hallå, vi har faktiskt pendeltågsförseningar att tänka på. Hur kan Sj och banverket låta samma sak hända år ut och år in? Vi bor i SVERIGE. Det är vinter i Sverige VARJE år.

Men så kände jag mig lite vild och galen imorse så jag slog upp Dn´s huvuddel istället för kulturdelen och läste Monika Oswaldssons "Dagbok inifrån ett inferno". Monika Oswaldsson är psykolog och en av Läkare utan gränsers hjälparbetare, och oberoende av vad hon själv påstår, en ängel.

Jag tänker inte skriva någon längre hyllning utan sammanfatta det i en mening: Det Monika Oswaldsson och hennes kollegor gör är en bedrift som gör dem till mycket, mycket stora människor och jag skäms när jag äter min frukostmacka över att jag förhållt mig så fullkomligt ignorant till mina medmänniskor. Ja, medmänniskor. Trots att de bor på Haiti. Men jag vet också anledningen till ignoransen. För när jag läser "Dagbok inifrån ett inferno" faller tårar och det gör ont i mitt bröst. Så länge något är långtbort är det inte verkligt. När man får smärtan återberättad för sig, svart på vitt i form av en människas egna erfarenheter och upplevelser blir det plötsligt verkligt och man känner ett samhällsansvar och en skuld över att inte räcka till.

Jag är ofta fundersam över varför jag irriterar mig på tidskrifter som "People". Livsstilsmagasin som predikar det "rätta" sättet att leva; vad man ska lyssna på, hur man ska klä sig, allt förkroppsligat på bild av de "rätta" personerna som har den "rätta" synen på konst, liv och politik. Nu vet jag varför "People" stör mig. För att i andra delar av världen krossas folk under rasande tak, sjukvården är otillräcklig och människor som Monika Oswaldsson försöker räcka till för alla. Medan sådana som jag sänker volymen på radion när jag inte orkar höra om oangelägenheter och sitter och muttrar över att inte vara tillräckligt ball för att vara med på en bild i "People".

F