Jag började hänga på Carmen när jag var 16 år gammal. Varje fredag efter skolan åkte jag och Emilia från Täby till Söder för att befinna oss på Carmen prick kl 16 vid öppningsdags och för att lämna stället prick kl ett vid stägningsdags. Vi hade under veckan sålt våra matkuponger till stackars täbyelever som var tvungna att betala för sina medan vi från kringliggande kommuner fick våra gratis. Jag, Emilia och fler därtill beslöt oss för att göra smutsig bizniz på att sälja våra för 10 kr billigare än vad Tibble gymnasium sålde de för. På detta sätt fick vi råd med öl på Carmen. Vi blev vänner med Josef, bartendern. Vi blev vänner med mystiska människor från Söder. Vi fick hänga med coola popkillar. Varje fredag var en lyckans dag. På den tiden älskade jag Carmen men med åren har kärleken mattats av, relationen är på väg mot sitt slut. Vi har varit med om mycket, Carmen och jag. Ett foto som förevigar sista cigaretten dagen innan rökförbudet. En plötsligt inlagd heltäckningsmatta som kryllar av spilld öl och snus. Girlangerna kring jul som slarvigt hängts upp på tavlorna. Olika sällskap genom åren, olika umgängen men på samma gamla Carmen.
Igår var jag där igen. Men min kärlek är död. Jag är inte längre 16. Jag är 24. Jag är kvar i Stockholm. Men mitt hjärta har flytt Carmen och de Södra kvarteren. Jag orkar inte längre. Jag måste få annan luft.
Farväl. Vi ses i Odessa.
Fiodorovna
skip to main |
skip to sidebar
