FRÅN PRAHA

Jag är tillbaka nu. Jag vet inte om det här är rätt tillfälle att skriva. Jag är i ett enormt surrealistiskt mood. Påskmiddag med min s k nya släkt på mors sida idag och det var intressant. Innan jag for dit kände jag att det här kan komma vara ett tillfälle där jag förväntas prestera. Det är denna ni kommer att fira julaftnar med från och med nu. Se hur trevlig hon är. Kvick och rolig och fantastisk. Har hon sagt att hon startat en karriär som stand up komiker? Hon jobbar med en teatergrupp också, nej hon har ingen fast scen men det spelar väl ingen roll, hur många finns det som har det? Hon skriver en egen föreställning också men hon har lite problem med självdisciplinen. Beställt föreställningen? Nej det är ingen som har, hon ska sälja in den alldeles själv, men det är så det fungerar. Men har hon det inte trevligt? Hon verkar lite tyst idag? Hon har helt enkelt inte mycket att bidra med i samtalsämnet "att vara grundskole lärare". Jag har varit med om det här förr. Med pojkvänners släkt och vänner. Och nu med min mors nya släkt. Och med andra som jag tror förväntar sig något av mig.

Jag såg ett foto på en av dessa mors nya släktingar. Hon hade förolyckats i en bilkrasch vid 23 års ålder. Hon hann få en nu levande dotter som var med under påskmiddagen. Som i sin tur har en liten son, och livet tycktes mig så påtagligt när jag såg dessa två. En moderlös dotter och mor till en son som själv kanske blir far någon gång. Denna framlidna mor fick aldrig se sin vackra dotter växa upp. Min egen mormor kommer aldrig se mina barn. Det finns en smärta och ett märkligt vemod i den tanken. Tanken om alltings förgänglighet.

Det går en film om midsommar på ettan som brusar vankelmodigt i bakgrunden. Regntunga moln som sänker sig över alla förhoppningar om ett liv i lycka.

Jag köpte min kärlek för pengar
för mig var ej annan att få
Sjung vackert i skorrande strängar
sjung vackert om kärlek ändå

Den drömmen som aldrig besannats
som dröm var den vacker att få
För den som ur Eden förbannats
är Eden ett Eden ändå

Gustaf Fröding


Jag somnar ikväll och hoppas att jag vaknar imorgon.

Fiodorovna