KONTROLL. ALLT. DELETE

Fedorovna stör min västerländska identitet och jag hjärtklappar. Passkontroller tar musten ur mig. Jag försöker bete mig så maskulint jag kan för att särskilja mig från de ukrainska honorna. Så att de alla ska se hur svensk jag har blivit. Det är ingen idé att stoppa mig i tullen för det finns ändå ingen återvändo. Mina händer är diplomatiska och jag har ett ursäktande leende och en bedjande blick.

Min Ukraina vistelse har varit full av Masja. Snart gav hon mig inte lika mycket uppmärksamhet, snart hade nyhetens behag tröttat ut henne. Glatt smaskande gluffade hon i sig den sista aubergineröran. När hon ätit färdigt lämnade hon bordet resolut och unga fröken tackade varken för maten eller plockade undan tallriken.

Tanterna tittade inte åt mitt håll, nöp mig inte i kinden och bjöd mig inte på vareniki. Masja fick däremot en glass.

Jag är fånge i en vuxen kvinnas kropp.

Hjärtats glädje, Guds saliga, ett nytt barn är förlöst! Jag suckar välmenande när hon klantar sig och beter sig okultiverat. Tänk om de vuxna aldrig vill växa upp. Jag vill vara den enda som blir pratad med men jag är inte tillåten att uttrycka min önskan.

Längtan. Efter. Att.Bli. Sedd.

Glömdes bort på vägen.

F

EBBA, DIDRIK OCH JAG

Uppenbarligen är det så att amerikanerna ska göra en egen version av milleniumtrilogin och då vill de att de amerikanska skådisarna ska lära sig hur man pratar svengelska för att filmen ska bli så autentisk som möjligt. Då vill amerikanerna att ett antal svennar per karaktär ska läsa in några repliker så de sedan kan välja den svenne de vill ha som ska få läsa in alla repliker. Imorse var jag en sådan svenne som läste Lisbeth Salanders repliker. För besväret fick jag två biobiljetter. Får jag jobbet får jag säkert två dublonmiljoner och kan kyssa Csn adjö. Det vore soft.

I övrigt förvånas jag över att vuxna människor inte är något annat än stora versioner av småbarn. En är exakt likadan nu som en alltid varit. Sedan har en ju gjort några furious mistakes och därav lärt sig men i grund och botten undrar jag om inte små störiga ungar växer upp till små störiga vuxna. Jag såg hela Ebba och Didrik serien häromdagen och det är förvånadsvärt hur liten skillnad det är på barnens och de vuxnas problem och intriger. Jag tror att saker och ting kan förändras med åren men jag tror inte att de förändras om man inte är medveten om sig själv som människa och aktivt jobbar för att bli en större sådan.



http://www.youtube.com/watch?v=V2I0x-GEwn8

F

Ps: Notera att jag skrev "en" istället för "man". Det gjorde jag för att könsneutralisera språket.

VAD JÄTTESKÖNT MITT SOMMARLOV SKA BLI

Hallonbåtarna jag mummar i "Ryssen ser dig!" har blivit gamla. Jag tränar käkarna och försöker tugga mig fram. Sommaren har också blivit gammal. Häromkvällen såg jag höstlöv i regnet. Det gjorde mig ingenting, jag kände snarare den välbekanta känslan av lättnad. Jag känner oftast lättnad och längtan när hösten kommer. De välbekanta ljuden av skola, rutiner, pennfodral, fiskpanetter och mellanmjölk. Trots att det var länge sedan jag levde dessa rutiner så är instinkten densamma. Längtan och lättnad.

Men den här gången gillar jag inte att sommaren inte längre just börjat utan är på väg utför. Jag har medverkat i en fantastisk kurs; Hbtq- normkritisk gestaltning men jag har inte riktigt kunnat njuta av den för att jag varit i så starkt behov av sommarlov. När får man sommarlov igen? Kommer lata dagar utan framtidsångest aldrig mer hända? Kommer alla miljoner ansträngningar nånsin leda någonstans? Och vad är någonstans?

Landet Någonstans. Där Rufus Wainwright sjunger i änglavingar till orgier i lättja, kärlek och druvor. Där människor lever i ett evigt nu. Där utopin krockat med apokalypsen och man andas krispig höstluft i sommarvärmen. Där man badar naken utan att känna skam. Där man aldrig är svartsjuk och missunnsam. Där man alltid är fri för att man har en plats där man känner sig bunden.

Fiodors dotter

EN DIKT TILL HERRARNA PÅ TÄPPAN

-Kära doktorn.
Det är som om marken inte står stilla
och jag mår hela tiden så illa.
Kroppen domnar iväg
världen snurrar och mitt rum luktar kräk.

Lilla gumman, lyssna nu på doktorer ödmjuka;
Vackra flickor blir inte sjuka!
Ta en ipren så löser sig det mesta
och var inte ute för mycket och festa.

-Kära herr domare, det sparkar i magen
och för nio månader sen blev jag våldtagen.

Stumpan, se det som en komplimang!
Pojken tyckte du var vacker, du fick ju hans snorre i svang.

-Kära Fader, jag vill avlägga bikt.
På senare tid har jag gått ner mycket i vikt
och fast jag inte äter känner jag mig stor.
"Men du är ju ett fetto" sade min bror.
Jag kräks en hel del och jag vet, det är fel
för barnen i Afrika har ingen mat
men kära Fader jag börjar bli desperat.
Jag vill att nån säger att jag är okej
därför vänder jag nu mig till dig.

- Älskade barn.
Jag var lite lat
när jag skapade detta patriarkat.
Helst vill jag förstås att ingen far illa.
Varken Abdullah eller Gunilla.
Och även i väst där man tror man vet bäst
kan det va svårt att vinna
särskilt om man är kvinna.

Men tro på dig själv och ge inte upp
så blir Gud i himlen stolt som en tupp.
Om du vill får du hemskt gärna tro på mig,
men kära barn, vad du än väljer så är du okej.

F

FREDDIE MERCURYKÖREN PÅ EUROPRIDE 2010

Stackars människa. Han ber turister om mat vid pirogståndet. Är det verkligen så illa? Mannen stör min semester och jag känner mig obekväm. Jag som är en hjältinna. Jag som tillsammans med Freddie Mercurykören slagits för mänskliga rättigheter i Polen. Riskerat mitt liv! Jag som inte ens är homofil. Några procent hit eller dit har vi väl alla men oftast fylls jag av djurisk åtrå till män av motsatt kön.

Europride - en förbannat häftig upplevelse. Vi var så oerhört många, färgglada och fulla på liv, fest och gemenskap. We´re here, we´re queer, get used to it! Polen måste ha tillkallat landets alla poliser till evenemanget. Stolta stog de och blockerade vägen för antibögfascisterna, redo att slåss för vår säkerhet! Nej, många av dem upplevde nog en lågpunkt i sin karriär men några log när Freddie ljöd ljuva toner och det värmde i själen. Bakom oss gick Stockholms gaykör, framför oss Sveriges gaypoliser och erkännas skall att det kändes tryggt att gå bakom grandiosa ryggtavlor.

Det lät så starkt när vi sjöng, så maffigt med alla stämmor. Grupp 1 melodies och grupp 2 harmomies. Dagen innan ville hela 50 pers vara med i vår workshop. "Så sjunger du Freddie Mercury style!" Are you ready to be Freddie? Let´s get swetty! Let´s break free! Oh how I want to break free! Vi klämde i extra högt när tåget gick förbi motdemonstranterna. You´re so selfsatisfied I don´t need you! We are the champions och ni är fullkomliga idioter med ert "sodomi" och ert "hata analsex" som ni så föraktfullt skriker ut innan ni drar hem och tar frugan i det allra heligaste innan ni torkar snoppen ren från piroger.

Vem är väl jag att tala. Jag som inte ens bjussar mannen vid pirogståndet på en pirog. Men man får välja sina kval. Well. Tack för ikväll. Jag ville mest informera om att något fantastiskt hänt i Warszava i juli.







F

ANNA ANKA OCH ANDRA FÅGLAR

I drygt en vecka har det legat rester av en död fågel nära tunnelbanan Skärmarbrink. Jag har gått förbi fågeln och tyckt det hela varit lite obehagligt och beklagat den stackars fågelns grymma öde men jag har inte hafr några planer på att gräva fågelgrav. Idag insåg jag att jag kanske borde ha gjort det, för när jag var på väg hem stod en stor mås och mumsade på kadavret så man såg allt det röda köttet. Jag mådde illa och tog en omväg.

Häromdagen dog en uteliggare på Folkungagatan. Många timmar hade han legat utanför något café, alldeles blå i ansiktet innan cafepersonalen slutligen uppmärksammade honom och ringde polisen. Många timmar hade folk gått förbi honom och mumsat falafel. Sånt händer ibland sa polisen. De bär nog bort honom snart sa en förbipasserande som mådde illa och tog en omväg.

Och den största nyheten den dagen var att Anna Anka hade besökt Junibacken. Hon behövde inte betala inträde då hon bara skulle gå till bokhandeln.

F

GRATTIS TILL OSS SOM ÖVERLEVT ÄNNU ETT ÅR!

Jag minns exakt vad jag gjorde förra midsommarafton. Jag satt och bloggade om tidigare midsommaraftnar jag haft, om fylla och fä, om förhoppningar och midsommarstänger. Mannen jag var kär i hade dragit iväg till Polen och jag skulle på midsommarfest i Solna i casa de Robban och Johan. Detta år skippar jag tidigare midsommarskvaller men nämner att det hänt så oerhört mycket sedan i fjol. Det händer så oerhört mycket varje år och alldeles strax blir jag ett år äldre. I de ålderskriser och nojjor man har glömmer man bort att erfarenheterna gror sitt bo i själen och visheten som smyger sig på en tills man en dag vaknar upp och inser att man trots allt har vuxit som människa. Varje högtid summerar man åren som flytt och jag måste säga att jag trivs bättre med att strax fylla 25 än jag trivdes med att fylla 22. Jag har kommit in i en ny, mer bekväm tid. Jag söker fortfarande svaren på de stora frågorna men inte på samma trevande sätt som för några år sedan. För nu vet jag mer om hur man tar smällarna men också mer om hur man emottar fröjderna.

Glad midsommar!
Fiodorovna