DO SVEDANIA PÅ ETT TAG

Gott folk, det finns en stor risk att detta kommer att bli mitt sista blogginlägg på två veckor. Imorgon är det tight schema för jag ska i tight dress svänga mina lurviga stämband med Freddie Mercury kören på Armémuseum. Därmed lär det också bli folkfest och fylla innan jag nödgas ta en taxi till Arlanda och terminal fem i gryningen. Om gudarna vill är jag tillbaka den 12:e augusti. Jag måste säga att jag är nervös. Att söka sina rötter är ingenting man gör varje dag. Oftast glider man runt och förfäras över kollektivtrafik, ryggont och dylikt.

Nu är Petra Mede sommarpratare, apropå ryggont och jag har redan missat 20 minuter. Hon spelar nu någonting sakralt. Det mest underhållande med dessa sommarpratare är förutom livskriser deras val av musik. Nordman, Eva Dahlgren och Dr Alban i en salig blandning. Jag vet precis vad jag skulle spela; Helen Sjöholm, Kristina från Duvemåla, Chess, Vladimir Vyssotskij och lite gott uptempo från nittiotalet. Rob n raz och Leila K till exempel. Call me mister raider call me mister wrong, dadidadida. Man visste ju aldrig riktigt vad man sjöng på den tiden. If you wanna be my lover, you´ve gotta get it with my friends. Vet du vad du sjunger egentligen? frågade någon vuxen mig en gång. Tja, om girlpower kanske?

Nu måste jag sluta skriva. Jag har ätit för mycket chilinötter till middag och måste orka resa mig upp för att diska all disk. Kom förbi Armémuseum kl 19 och svinga höfterna till ljuva toner av Queen imorgon om ni har lust.

Jag är tillbaka den 12:e aug. Om gudarna vill.

Nu reser jag mig.

Kärlek
Fiodorovna

FÖR NU MEN INTE FÖR ALLTID

Jag har tittat på film. La vie en rose. Jag. Jag..

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner mig tagen. Mållös. Människan är hela tiden likadan det är bara samhället runt i kring som förändras lite. Det är som om jag vore i en annan värld eller är det just denna värld som är den verkliga. Den världen man befinner sig i strax efter att man sett något som satt spår och fött reflektioner och tankar kring sitt eget liv. Vem är jag i förhållande till Edith. Jag är bara lite senare och kanske inte lika fantastisk eller är vi alla lika fantastiska. Jag tror det. Någonting skaver någonstans. Döden är alltid lika närvarande. Ju mer man lever för stunden desto mer närvarande blir den ty känner man livet känner man också döden. Det går inte attt komma undan. Men om man kan köpa sig en yacht och ett graceland kan man kanske lura sig att döden inte finns för den kan man varken köpa eller sälja. Den bara är där i evigheters evighet. Jag måste göra något världsligt nu. Gå in på facebook till exempel. Mina sista ord; Non, je ne regrette rien.

F

Ps: Mina sista ord på bloggen. För nu. Inte för alltid.

SOMEBODY TO O O O LOVE

På kvällens rep med Freddie Mercury kören sjöng vi Somebody to love i hela tre timmar. Vi var få men ihärdiga nere i en källare vid Nytorget och till slut skulle man nog kunna säga att det lät som en hel sång med en hel kör. Det är väldigt roligt att sjunga i grupp. Vad hände med tiden då festfolket sprang omkring i daladräkt på gatorna och kulade fåren i hamn? Det borde sjungas mer och dansas mer och koreograferas mer tillsammans i vårt avlånga land. Små grodorna bör dansas kring julgranen minst tio gånger om året. Låt dansen och sången vara vår humörhöjare och släng alkoholen i sjön!

Man dricker ju som en hel svamparmé nuförtiden. I förrgår hade jag ingen bärs till hands så det var ju tur att jag fick en både igår och idag. Idag av stadens drygaste bartender, jag nämner inga namn men jag kan berätta att han håller till på ett litet litet ställe i stans södra kvarter, på en bar som har sitt namn efter en stad i Europa. Och passa er för att ta alkoholen utomhus för denne man tänker minsann inte förlora rättigheterna och göra om stället till någon jävla mjölkbar, och det är ingen rekommendation. Jag förstår mig inte på folk som går runt och är dryga bara för drygandets skull. Vad är det man vill uppnå? Det är ju knappast ett beteende som någon blir lycklig av, och allra minst en själv.

Det finns en klubb som heter Slick och den håller till på Södra bar. Där var jag idag och det var fullt med dans, fylla och härligheter. Men jag drack en cola och träffade ett antal härliga människor från Hälsingland och några till. Jag har aldrig varit något klubbkid och allra minst nuförtiden. Jag tror att det är bäst att klubba när man är lagom onykter och euforisk på ett dansgolv men eftersom det kändes befriande att dricka cola så blev klubben ett sammanhang och jag ett annat men som tur är har jag slutat skämmas över att jag är en sådan som går hem tidigt.

I övrigt är det ju en härlig sommar vi har fått. Och jag har bärsat med härliga brudar varav en var Kirsten Dunst.

F

ÄH VAD FAN. PALLA.

Någon har stulit mitt mod och världen har för sista gången vänt sig mot mig. Jag är nära att ge upp för att jag ser inga möjligheter för blomstrande kärlek i denna värld. Det är därför vi har filmer och dramatik, för att kunna projicera våra patetiska drömmar om en fantastisk värld. Den reella världen är uppbyggt kring mekanismer och hierarkier som inte är till någons fördel och allra minst för min. Jag vet inte hur jag ska tänka för att kunna leva. Jag vill inte vara en cyniker, jag kämpar så för att stå emot, men det är så svårt, så fruktansvärt svårt. Det här verkar ju bli en munter liten historia..

Igår var jag på Stand up på Kammakargatan och fick hoppet och modet tillbaka, jag är fruntimmer och människa och jag behövs så den 18:e augusti kör jag så det ryker. Igen. Repa material i Ukraina ska bli spännande. Undrar hur många som kommer att skratta. En av dem tyckte det var extremt underhållande en gång när jag visade hur man skulle dansa små grodorna kring midsommarstången. Jag har nog aldrig hört en människa skratta så mycket som när jag sjöng Quackacka. Kanske tycker de mitt nya material är lika roligt.

F

UKRAINIAN AIRLINES

Idag har jag bokat biljetter till Kiev av en underlig liten man som undrade om det inte var dags för mig att skaffa ett tjog ungar snart. Vill inte din mamma ha barnbarn sa han medan han var ifärd med att handskriva flygbiljetterna. Hon har inte sagt något om det sa jag. Det vill hon nog replikerade han medan han fokuserat fortsatte skriva. Genom persiennens glipor lyste svaga solstrimmor in i det dåligt belysta rummet. En skrivare hördes i bakgrunden och ett paket Marlboro lights låg på bordet. Jag satt i en sunkig grön soffa och beundrade ryska kalendrar från diverse årtal som fortfarande prydde väggarna.

Jag betalade kontant för ett par löjligt billiga biljetter men eftersom goda bekanta har handlat av den lille mannen i över tio års tid och alltid kommit både fram och tillbaka får väl jag lita på att jag gör detsamma men det återstår att se liksom allt annat.

Jag ska för första gången på tio år träffa min mormors syster, hennes son och ett barnbarn. Det ska bli väldigt spännande. Mormors syster heter Milla och jag kallade henne för "min dotter" och skurade hennes fötter i en plåtskål när jag var barn. Hon ropade in mig för att äta vareniki med körsbär och räddade mig när en mask kröp upp på min hand efter att jag försökt mata gässen. Jag undrar hur hon ser ut idag. Vad hon tänker på och hur hon mår. Om hon fortfarande sjunger ukrainska folksånger och om vi kommer att sjunga tillsammans som vi gjorde förr. Efter en odryg vecka kommer mannen jag håller av och vi åker mot Odessa. Men än så länge är jag här och fikar i en park nära dig. (Obs: läs ölar)

F

ETT STILLA BETRAKTANDE

Det är natt och i mitt närområde är det tre hushåll som håller med fest. Mitt hus är beläget mitt i och och det är tjo och tjim runt omkring och åt alla håll. Someone please call 911 sjunger de för full hals rakt över. Jag känner mig glad för deras skull vilket känns skönt för reaktionen skulle lika gärna kunna vara den motsatta. Sluta skräna för fan skulle jag kunna tänka men jag känner mig glad. På riktigt alltså, läs nu inte in ngn slags postironi i det här. Ikväll har jag varit på Södra bars multi kulti klubb, där var det helt fantastisk musik och folk svingade loss till sambatoner. Själv guppade jag blygsamt upp och ner på en bänk, det var inte en kväll för dirty dancing utan snarare en kväll för ett stilla betraktande. Jag blev bjuden på en födelsedagsdrink av en trevlig bekant tillika bloggläsare. Jag vill inte vara en sådan bloggare som radar upp allt jag gjort under dagen så jag låter det vara stopp där. (Ps: Jag har bajsat tre gånger, vaknat kl 10, åkt bil) (Ds: Nä, jag bara skämtade. (Ds igen: Postironi)

Sov gott i fylledimman gott folk

F

THE ART OF SHOPPING

När jag var yngre drömde jag om att bo i en större stad. Jag ville ha högre puls, fler stadsdelar än Söder, Östermalm och Kungsholmen, större kulturutbud och häftigare människor. Nu har jag vuxit upp och jag längtar till landet. Igår till exempel gick jag förbi Västermalmsgallerian som hade en enorm skylt vid ingången där det stod "The art of shopping." Sedan när är shopping en art. På Götgatsbacken finns en affär som heter Glitter, i deras skyltfönster finns väskor vars tryck skriker "Save the world! It´s not to late!" Ursäkta att jag frågar men exakt hur hade Glitter tänkt sig att man skulle rädda världen? Genom att köpa väskan och sprida budkapet? Sedan ringer de till mig från tele2 och ville ge mig 1000 låtar och 700 videos eller vad det var. Jag blir stressad av att ha en telefon i väskan och vetskapen om att jag alltid är tillgänglig och nu måste jag dessutom köpa en massa extrafunktioner som såklart inte kostar någonting och är alldeles gratis. Och kom nu inte och säg att det bara är att stänga av mobilen för det är inte så bara när storstadspulsen vibrerar och pulserar i kroppen på en och då är man inte så stark som man skulle kunna önska. Jag har äntligen ätit upp all kladdkaka. Tack gode gud för det åtminstone.

Fiodors dotter