CEST TOUT

Det är natt och tyst här i huset. I själva verket är det morgon men alla Blåsuts invånare tycks ha dragit iväg hemåt landet och bara jag är kvar. Flög från Paris igår, planet startade en kvart tidigare, så vi hörde våra namn i högtalarna och rusade mot gate elva. Vi var dom idioterna, dom som kommer sent, slarverna alla förfäras över. I detta fall var vi inte sena, det var kaptenen som med snapsen i skjortfickan ropade ut att nu far vi så får vi banne mig fira midsommar snabbare. Jag fick en Dagens nyheter som hade mätt hettan på Stockholms alla cappuchinos. Fräna bilder på vackra hjärt och lövverkskonster. Tänk så mycket man kan göra med mjölk. Men jag föredrar en slarvigt hopskummad cappuchino från Paris och jag föredrar croissant framför branflakes. Fullkorn upp i röven och bakom lyckta dörrar kan du skrika hur mycket du vill. Vi åt fantastisk dim sum i Belleville, asiaterna såg ut som min mormor och jag ville krama dom men dom visste ju inte att de såg ut som min mormor så jag lät bli. Vi hängde med en fransk filosof med stort ego, åt ett halvt kilo ost och söp oss fulla på rödvin. Vi träffade en ukrainafödd amerikansk lesbisk judinna med säte i Paris och jag önskar så att hon kunde bo här i stället. Min resevän och jag skuttade till metron i glädje över att ha fått en ny vän. Bilder tänker jag inte publicera, den här gången får ni använda fantasin.

ÖVER VIDENS VIDA KLIPPOR KOM HON ÄNDÅ NER

Det känns märkligt det här. Skriva inför folk. Jag har vant mig att ha mina tankar för mig själv nu men kommer på mig själv med att tycka det är sorgligt att inte få dela med mig av fyndiga formuleringar.

Jag har suttit på en klippa med flera representanter av tvåsamheten och undrade om de alla var lyckliga. Jag lyckades vara närvarande i stunden när jag såg ut över Stockholms klara vatten. Jag badade inte förstås. Jag har alltid tänkt att jag är onormal med min brist på kunskap i cykling, bollspel, skidåkning och allt annat man bör kunna om man är rasbiologiskt svensk. Sedan kom jag på en dag att om man växt upp med en mor som oroligt tittar i fönstret när man leker på gården och i ett land med mer avgaser från lada-bilar än sommarsköna cyklar så insåg jag att jag nog är normal för att vara jag.

Så idag när folk sprang ner för branta klippor och jag långsamt hasade ner på rumpestumpen tänkte jag att jag tar det i min egen takt och visst kom jag ner till slut.

Det som är modigt för mig kanske inte är modigt för dig.

F

IDAG BJUDER JAG PÅ DIKT

Okej. Jag ger mig. Men jag har vissa restriktioner. Inga kommentarer, inga diskussioner kring min person. Inga olovliga publiceringar av mina texter. Från mitt håll? Ingen vänlig ton i syfte att verka trevlig och undergiven. Ibland kommer jag att skriva ofta, ibland en gång i månaden. Ni som hänger med får lära er leva med oregelbundenheten. Vissa har oregelbunden mens andra oregelbunden blogg. Deal with it. Livet har sina skavanker. Så fort det känns fel lägger jag ner. Det här är inget samtalsforum. Det är en manifestation. Trevlig läsning önskar Fiodorovna.

Idag bjuder jag på dikt:



Vi valde och vrakade bland fader och moderkakor och undrade
varför det skulle va så bra att vara just sig själv?
Hjärtats hammarslag i underlivet bultade livet ur en och man blev till
men tvåsamheten föll till slut itu när den ena parten plötsligt insåg sig vara slagen

Jag blev till av ett verb när jag blev framknullad men till substantiv skall jag åter varda
Att knullas fram gick av bara farten men nuförtiden kommer jag mer sällan

Att existera är också ett verb men jag undrar hur det är med livet.

Det är lätt att ta förgivet att man finns
Så när döden knackar på bakdörren
Ramlar man framlänges

Man blev till och man undrade vilka livsunder ska nu ske i kammare utan barndom, i tomma rum

Man blev till krassa karaktärer, som vandrar kring bland kassaapparater
I ett omöjligt liv fullt av löjligheter
Ärrade av besvärjelser och fulla av besvär

Man blev till liten och sliten
Blev till sävlig och jävlig
Visst gör det ont när kroppar brister varför skulle annars vården tveka att ta hand om värnlösa och vinterbleka.

Är det mänskligt att vara en svag människa?

Gamla ramsor som
Sköt dig själv och skit i andra i nya moderaternas framåtanda
- Men nu med ännu fler sorts toalettpapper att välja på

Skynda att skita din hynda. Du har bajsat i fem minuter nu trots att vi uttryckligen sagt att tre är maxgränsen för nummer två.
Om alla tog sig såna friheter skulle systemet sluta fungera fullständigt haverera

Men ett ickefungerande system kan omöjligt sluta att fungera

Är det mänskligt att vara en svag människa?

Du gamla du glädjerika sköna men när blev friheten lika med skröna
och när slutar pengar vara detsamma som rikedom

Tillsammans vi vandra i nya moderaternas framåtanda
Men när nån slutar andas i luren säger den i andra änden att läget är lugnt

Andas lugnt. Tro på det goda i människor. Bör man annars dör man.
Med hopp om en ny tillblivelse.

TACK FÖR DEN HÄR TIDEN

Nättidskriften nationell.nu har refererat till mitt inlägg "Jag är en svennehora" utan att fråga mig om lov. Jag tar helt avstånd från främlingsfientliga åsikter och blev mycket illa berörd. Det tycks som att det är fritt fram att använda folks åsikter på nätet till vad man vill. Från och med nu tar jag avstånd från cyberrymden. Det blir inget mer bloggande för min del. Världen är rutten. Kanske kan ni läsa mig i andra sammanhang från och med nu.

Med vänlig hälsning
Fiodorovna

HENRY OCH JAG

"Jag vaknar, blir medveten om att jag lever och dör lite inombords" var seriöst min allra första tanke imorse. Den var poetisk så jag var tvungen att genast skriva den i utkastet på telefonen där jag skriver ner alla fyndigheter jag kommer på. Ska man göra en kortare analys av det allra första jag tänker när jag vaknar på morgonen kan man nog dra slutsatsen att jag känner mig något deppig. Jag vill ha min nya vårjacka nu och inte Lovisas jäkla Henry Lloyd.(som jag annars älskar, you aint getting it back, i´m gonna fart and poo on it and you will not want it back hahaha) Min ryssmössa täcker inte öronen för fem öre, jag fryser ständigt, jag har inget roligt projekt på gång och brist på fysisk och själslig kontakt med andra människor - dvs life sucks. Tulpanbuketten på köksbordet är det enda som livar upp tillvaron och det faktum att jag snart får träffa min hjärnskrynklare. Jaja, big secret, alla har ju en nuförtiden. Det är som att man LEVER en amerikansk dramakomedi. Rena rama medelklassmarkören att hänga hos hjärnskrynklaren nuförtiden. Vad ska jag berätta mer? Ja man har ju inte direkt blivit smalare.

Hejdå. Så kan det gå. När inte haspen är på. Och munkavlen har sprungit iväg och gömt sig.

F

JAG ÄR EN SVENNEHORA

Tolvåringar tar verkligen musten ur mig hur härliga de än må vara. Var tvungen att svalka strupen och nerverna efteråt, sänka ljudvolymen, tagga ner, chilla loss, softa len, ja ni fattar. På hemvägen råkade jag och en snubbe i gul jacka gå in i varandra. Jävla svenska hora akta på dig och nånting på utländska ropade han efter mig. Jag är inte svensk jag är faktiskt från Ukraina ropade jag efter honom. Sedan funderade jag på varför han var olycklig, vad det var som gjorde att han blev arg och ville fördöma och avsky andra människor. Jag tyckte det var sorgligt, tänkte att om vi hade stannat och pratat och kommit varann in på livet kanske det skulle klarna lite alltihop. Sedan kände jag mig något naiv och tänkte att han kanske var en förrymd brottsling som jag i min enfald ville rädda. Sedan tänkte jag på Lars Norén och hans 7:3, hur fångarna/skådespelarna förlöpte och mördade poliserna i Malexander. Sedan tackade jag min lyckliga stjärna över att jag i denna värld ibland kunde vara lite naiv. Att det nog kanske är nödvändigt.

F

UNDERBAR DIKT JAG HITTADE I DN

Du huttrar i din jämmerdal
där hösten hunnit ändas.
Nu står din lustgård ömkligt kal
och inga blad kan vändas.
Så stundar sanningens minut
och du är nödd och tvungen
att foga dig och härda ut
tills allt elände tagit slut.
Det gäller även kungen.

Holmberg.