DET HETER SSSR FÖR FAN!

Jösses amalia vilken överjäkligt tung dag för Fiodorovna, eller tung "tag" für
Fiodorovna om man ska prata tyska. Flummigt? Ja. Men bara för jag kom att tänka på "Heut ist mein tag" med Blümchen, den där gamla dängan man skrek sig hes till strax innan man skrek sig ännu hesare till "Känn ingen sorg für mig Götlabörg.."

Jag har någon slags besatthet att alla mina elever ska älska mig, och då menar jag inte bara di där grabbarna som cruschar på en, utan jag menar ALLA och med att älska mig innebär att älska teater, men så är det då den lilla detaljen gruppdynamik. Ibland är det helt enkelt lite för många som förstör för lite för många och helst vill jag bara ta dem i min famn och stryka dem över kinden och säga kära vän du är okej som du är, du behöver inte balla dig för varken mig eller någon annan och det sista jag vill är att erkänna mig besegrad, jag ska aldrig erkänna mig besegrad. Till jul ska jag ha de sista i en liten ask. Och om det ändå inte sker ska jag försöka låta bli att se mig själv som en dålig människa. Men jag hittade min framlidna kära mosters sovjetiska gamla pass med CCCP på i klädförrådet, det var ett kärt återseende på fem år! (och kära svennebananer, det uttalas inte cccp utan sssr, så har vi det klargjort!)

Såg min kära vän Maja Embrink lysa på scen också. Teaterhögskoletvåorna hade Tjechovredovisning, Tre systrar och tango. Och eftersom jag älskar både Tjechov, Tre systrar och Maja kunde det ju inte bli annat än underbart. Det var så fint och begåvat och fantastiskt jobbat av dem allihopa! Det här måste vara typ femte gången i mitt liv jag ser Tre systrar och jag kan se den hundra gånger till minst. Särskilt grymt att de sket i könen på karaktärerna. Skönt att få se brudar med center i magen och grabbar som inte för men följer.




Dank für itag.
Fioführer

PS: Ber om ursäkt för den lite knaggliga tüskan..

VA HÄR ELLER VA REKTANGULÄR VA! (VA?)

Idag sade Sl´s informationstavlor såhär: "Viss dålig lukt förekommer mellan Tekniska högskolan och Universitet pga ombyggnad vid Norra länken" Är det inte ganska gulligt? Det ska jag tänka på senare i vinter när jag står beredd att krascha vagnfönster och tagga "Sl hora" och sånt på sätena mitt i ishalkapaniken. "Tänk vad söta de var som varnade för dålig lukt!" ska jag tänka och tagga ner istället för att tagga on liksom. Luktade gjorde det dock sannerligen men inte som i "äckligt bajs" utan snarare som i "livsfarlig gas" vilket fick mig att tänka på någon olycka nånstans som jag läste om nånstans. Det var något kraftverk som hade sprängts och hela familjer låg i högar och kräktes ut sina egna inälvor. Världen är verkligen ett koncentrationsläger när hon sätter den sidan till.

Sedan överhörde jag ett samtal på tricken. Någon tjej berättade i telefon att hon skulle jobba på ett hem för aids sjuka barn och det lät ju hedervärt. Jag såg på henne och hon verkade så frisk och odödlig som skulle jobba med de stackars sjuka barnen. Så slog det mig att inte fan är hon odödlig. Vad är egentligen skillnaden. Alla kommer vi att dö. Förr eller senare. Vissa får bara lida lite mer men livet är ju förbannat orättvist. Var där eller var rektangulär. Själv har jag så grå tinningar vid 25 så jag ser ut som Buster i Lady och Lufsen.

Nej nu vart jag kissnödig, hejdå!
Fiocynikova

FRISKISPRESSENS ORD ÄR LAG

Melissa tror att det blir standup på Cinema queer i december men det blir det inte för det blir episk dans! Osande hett och dessutom med partner fröken Julie! Så det blir INTE roligt utan KÄNSLOSAMT, folk kommer att vara rörda till tårar! Temat är One way love och det skulle jag säkert kunna skämta om men jag har kommit in i en ganska oskämtsam och överkänslig period. Ser jag en skröplig tant korsa ett övergångställe börjar jag att gråta. Läser jag i tidningen att någon har blivit misshandlad eller våldtagen eller mördad börjar jag att stortjuta. För att inte tala om det där i Malmö. En gång sköt man arbetare nu skjuter man invandrare istället. Kanske är jag inte överkänslig utan bara orolig över att allt går åt helvete. Frida berättade att man förr i tiden satte besvärliga kvinnor på institut för lobotomering. Det var sådana som inte visade nog ömhet för man och barn, sådana som tänkte för mycket, sådana som gjorde för överdrivna handrörelser och sådana som gav uttryck för sin sexualitet. I alla tider är det makthavarna som bestämt vilka som passar eller inte passar in i mallen för "normal" så vad är egentligen överkänslig? Sedan gillar jag inte att man proppar hela världen full med antidepp piller. Jag läste i Friskis Pressen (och dess ord är lag) att man tog en grupp deppiga människor och ordinerade hälften av dem antidepp och hälften skulle promenera en timme om dagen. Ett år senare hade båda grupperna uppnått samma resultat. Antidepp pillren är detsamma som Rut-avdraget. En god kortsiktig lösning men i längden bara ett sätt att gynna kapitalismen. Det är vad jag tror i alla fall.





Goodbajsch!
Fröken Fiodorovna

DET GLAMOURÖSA LIVET

Nämen hallå Olga Fiodorovna! Hur känns det att vara den stora stjärnan på just den här internet domänen?
-Jo tack, underbart tack. Jag vill tacka oerhört många men det finns inte tid till det och jag vill heller inte råka glömma någon. Så jag tackar alla helt enkelt.

-Är du lycklig?
Jovars, ibland kanske.

-Hur ofta?
Vilken kofta?

-Driver du med mig?
Kalinka kalinka kalinka min vän, alla stjärnor ska de blinka kalinka min vän, hej!

-Ok vi lämnar det. Var brukar du ha ont (förutom i själen)?
Käkarna, axlarna, övre delen av ryggen, munsåren

-Vilken är din favoritplats i Stockholm?
Katarina kyrka. Skogskyrkogården.

-Hmm. Muntert?
Jag gillar kyrkogårdrar. De är så förbaskat fridfulla. Och de påminner en om att man lever.

-Vart fikar du helst?
Biografen Victoria. På universitetet har de goda och billiga toasts. Annars dricker jag helst ale. Eller om jag fikar vill jag ha chokladkaka med monstruöst mycket grädde. Eller blåbärspaj med mongomycket vaniljsås. Men det ska vara god vaniljsås inte den klistriga varianten.

-Är du fetto eller? Varför äter du inte enligt glykemiskt index?
Visst, klart jag får ångest om jag proppar i mig en massa choklad, jag är ju kvinna trots allt. Men jag tränar en hel del så det rinner väl av. Och kalla mig inte fetto en gång till.

-Vad tycker du om den annalkande vintern?
Det är väldigt fint utanför fönstret just nu. Vitt och soligt, det gillar jag. Men egentligen tycker jag ingenting. Vinter sedan blir det vår sedan sommar, det är ett evigt tjatande. Det är som det är. Men jag är orolig för tågkaoset.

-Hur upplever du tågkaos?
Som att jag är en mindervärdig människa, som att jag är på väg till min egen avrättning. Jag blir alltid väldigt arg och vill stampa och skrika och mana till revolution. Och ännu mer förbannad när folk runtomkring mig oberört fortsätter läsa tidningen.

-Du har kanske någon form av aggressionsproblem? Kanske något att ta upp i terapin?
Hejdå tönt.

-Hejdå. En sista fråga! Vad ska du göra nu?
Städa min lägenhet.






Hejdå från stjärnan på denna domän.

DET RÖDA GULDET

Det satt en ryss mitt emot mig på tunnelbanan på vägen hem. Hon var en tant i övre medelåldern med brun höstjacka och vit mössa, klädd på ett alldeles normalt och oryskt vis. Det som avslöjade henne var glasögonen med guldram och det ljust hallonröda läppstiftet, en typiskt rysk nyans, och ringen och örhängena av ryskt guld. Det ryska guldet är nämligen lite rödare till färgen. I somras trodde inte Masja att mitt svenska gula guld var riktigt och jag fräste att det var det visst det för jag störde mig redan på att hon lekte med min gamla leksakshink och åt upp mina saltgurkor.

Till och med tunnelbanetantens händer såg ryska ut och jag ville så gärna hålla i dem men jag ville inte skrämma slag på henne. Ville inte höra henne utbrista i ett "Bozhe moi!" och ropa in Putin, Jeltsin och resten av grabbarna. Jag hoppades att min mobil skulle ringa sin ryska barnvisesignal, jag trodde att det skulle göra henne glad. Hon kändes hemma på något vis. Det är nog min Bobbo som bankar i själen som vanligt.

Förresten har jag börjat en kurs. Strimpan på scen - förr och nu. Eller "Strindberg" på scen - förr och nu som det "egentligen" heter. Men Strimpan är roligare. Ni skulle se mina anteckningar. "Strumpan som regissör" "Stumpelrumpan som dramatiker" "Strippetippes intima teater"..

Lite måste man ju få skämta med en man som står som grekisk gudastaty i Tegnérlunden..

Fiostrimpovna

ICKE BETITLAT DAGENS DOKUMENT

Hej kompisar.

Nu är det så där trist på radio igen. Smhi gänget berättar om världens väder. Om nu Sverigedemokraterna ska göra något vettigt kan de börja med att förbjuda sändning av världens väder, för why should we care? Fan vad hälften av löven var borta i morse, höstvädret håller på och dö ut och min vinterjacka är spårlöst försvunnen! Har någon sett min vinterjacka?? Någon liten vän? Något litet ex? Någon?? I need it! Hur ska jag vakta Södermalms inneklubbar utan vinterjacka??

Sedan fattar jag inte varför alla vill att man ska pensionsspara. Vad ska det vara bra för? Svennedemokraterna kommer ändå ha skickat hem mig till Ryssland vid det laget. Om man ens blir så gammal vilket är typ en chans på tusen med alla tusen cancrar som cirkulerar runt, runt, runt.

Men alltså snart börjar tågkaoset! Kul va? Då får jag åka till gymnasiet i Täby redan klockan fem på morgonen! Yey! :-)

F

FYRA SORTS KARLAR ATT UNDVIKA

Det finns vissa typer av män som jag har riktigt svårt för. Vi kan börja med ”den sköna killen” aka ”Kom igen tjejen, se inte så sur ut!” Jag arbetar som vakt vid en het bar på Södermalm och han står där och ser som sin uppgift att få mig att slappna av. ”Kom igen tjejen, det är ju inte militären det här!” Kanske är mediekidsens ölintresse inte att jämställa med det militära men jag är en kvinna i tjänst och jag förväntar mig att bemötas som en sådan. ”Du behöver inte dryga dig mot mig tjejen!” Hade jag bara släppt attityden och följt med honom ut till Fruängen eller vad fan det var hade jag genast blivit trevlig att ha i möblerade rum.

Vi fortsätter med ”Proletären”. Denne unghanne ser sig själv som Marx inkarnerade själ. Hans uppgift är att frälsa folket från kapitalismens förtryck men också att frälsa kvinnan genom sin uppenbarelse. Han ser feminism som särintresse och ett hot mot den viktigare, socialistiska kampen och anser att inga könsorättvisor kommer att finnas när socialismen slutligen segrat. När han diskuterar politiska sakfrågor med sina bröder vill han gärna se sin kvinna servera honom kaffe. Svart kok kaffe på arbetarvis, precis som han vill ha det. Han ställer sig gärna på barrikaderna men tycker att det där med att bränna behån var att ta i lite väl mycket.

”Konstnärsgrabben” blir trea på min lista. Han målar pretentiösa tavlor och har Ulf Lundell som husgud. Han tycker att kvinnor ska bejaka sin ”kvinnlighet” och vill gärna smeka ditt hår och överösa dig med känslosam poesi. Han sinnestillstånd är melankoli och det är viktigt för hans kreativa processer. När däremot du är på det humöret undrar han om ”du har mens eller?”. Han blir lätt förbannad över småsaker men skyller det på sin konstnärssjäl. Skulle du bli lite arg undrar han varför du är en sådan hysterika.

Och slutligen har vi rikemanspojken aka ”Braten.” Han bjuder dig på alkohol. Inte så mycket för att han måste som för att han har råd. Hans pappa har pengar och hans mamma hermés-scarf och hon ser det som en stolthet att hennes son betalar för sina kvinnor när de dinerar på Sturehof. Braten strävar efter en karriärskvinna med modersinstinkterna i behåll, en god hona som kan föra arvet vidare. Han instruerar dig innan familjesammankomster för att han är rädd för pappa och vill inte göra mamma besviken.

Fioppa Fiorsberg