JAG LEVER JAG LEVER

Hej Dmitrij och resten av mina trogna följare!

Jag är inte död, jag lever och frodas men min mormor är död nu och därför har jag inte hunnit med bloggandet. Dessutom har min dator pajat, precis som väntat, sådant händer när man vägrar inse att tiotusen upp poppande rutor innebär att datorn har fått svininfluensan. Jag försökte hälla några liter vaccin över den (det är därför resten av befolkningen får vänta till dec) men det hjälpte föga.

Idag är det nio dagar sedan min mormor Dina Chabanova vandrade in i evigheten och det är enligt rysk tradition dags att minna henne med vodka och sång. Det har varit en sjukt jobbig tid och en oerhörd smärta att se en människa man älskar bli uppmumsad inifrån av le crabs. Men nu är det över och plågorna är över för oss alla. Det känns inte som att hon är riktigt borta ty om vi lever i evigheten, då universum varken har en början eller ett slut så kan heller livet inte ha ett början och ett slut. Verkligheten sker parallellt med andra verkligheter och livet sker parallellt med döden. Hon finns där någonstans och dömer mig men älskar mig, det tror jag.

Jag kommer att blogga vidare så fort min kära dator är kry igen, sitter nu hos morsan min, men ut i förorten pallar jag inte att åka varje dag.

Kom och se en Midsommarnattsdröm i dec! (Dmitrij, jag såg att du klickat "not attending" på facebook. Det är ej okej.)

dessa datum! puma scenkonsts gästspel på teater:moment tbana gubbängen

fre 4 dec
lör 5 dec
ons 9 dec
tors 10 dec
fre 11 dec
lör 12 dec
tors 17 dec
fre 18 dec
lör 19 dec

biljetter 100kr studerande, panschisar och "mellan två jobb"
biljetter 120kr alla borgare
cash is king!
boka på www.pumascenkonst.org
välkomna till en galen queertolkning av Shalespears gamla goa klassiker.

Fiodorovna

SÅNGER FRÅN ANDRA VÅNINGEN

Jag tänker börja med ett uppgivet; "Jaha". Och fortsätta med; VADÅ ÄR JAG SJUK IGEN? Hjärtat klappar (vilket iochförsig är till min fördel men nu snabbare än vanligt), halsen ömmar och lederna låter sig kännas vid. Neee, inte kan jag väl vara sjuk igen, det borde vara fysiskt omöjligt. Och så skulle jag smitta min nuförtiden helt handikappade mormor, neee, inte kan Gud vara en ond gubbe, neee jag är inte sjuk jag måste vara frisk. Det är bara en tillfällig liten störning i balansnerven. Måste vara så. Men varför värker det i mitt öra?

Av någon anledning träffar jag hela tiden på grannen från ovanför. Han har börjat banka i golvet när jag repar men eftersom han bankat när han byggt om sin lägenhet i ett halvår struntar jag i det. När vi träffas säger vi tjabba och låtsas som ingenting. Trots att vi båda har hört hur den andra låter när den knullar. Galet. Men å andra sidan, hur skulle det annars vara? "Ja, tjena! Läget? Jag hörde du hade det lite gött inatt! Sjysst! Kom in på en kopp kaffe vetja" I en annan värld kanske.

F

THE VALLEY OF KRÄKS

Att börja blogga är som att börja på pardans. Ibland pallar man inte men man får inte göra danspartnern besviken så man går lik förbannat på dansklassen ändå. Trots att man dansar uselt. Just nu bloggar jag uselt. Jag såg Macbeth igår på teater:moment kan jag iochförsig tala om och den var jävligt bra. Framförallt sista akten, första var lite seg om sanningen ska fram (aurelia, excuse moi, por le sounne, de je´m appelle, voule vouz couche avec mói se coi brigitte bardotte trallala) Men i andra satt jag med uppspärrade ögon, med nerverna på helspänn och spillde vin när min kropp följsamt hoppade upp och ner med handlingen. Sedan var jag på världens största fest på teaterhögskolan. Det har tydligen varit performancefestival här i stan, något som jag helt har missat men jag är tydligen inte den som missar festen. Fast jag gillar fan i mig inte fest. Inte när det är så mycket folk. Man ser någon man uppskattar och tänker "Åh så roligt, henne/honom/hen vill jag prata med ett litet tag!" sedan står man och skriker åt varann en stund och till sist tröttnar man och häver i sig mer öl. Stora sprängfyllda, högljudda tillställningar ger mig alltid en känsla av vemod och tomhet. Det är som att man befinner sig i kulmen av vad ett socialt sammanhang borde vara, det borde inte kunna bli bättre men det är alltid bara flyktigt, tomt och substanslöst. Sedan vandrar man the valley of kräks (tunnelbanan nattetid).

Fördubbla mödan, mödan fördubbla, heta kittel sjud och bubbla.
Olga Fiodorovna Macbeth

KOPPARRÖD HÅRFÄRG NÄSTA

Cancer detta djävulskap, ingen verkar komma undan. Hur ska man bli en sådan som kommer undan? Fly fly. Flyg fula fluga och den fula flugan flög. Ätit för gammal choklad med vitt på, får man cancer av det? Men jag tog en snus efteråt så det borde ordna sig. Och jag har bajsat på kändistoalett, det är inte varje dag. I gamla stan går turisterna runt, runt, de måste undra hur alla Stockholmare får plats att bo i gamla stan för inte finns det Stockholmare någon annanstans. Citykyrkans café är en oas mitt i vimlet, en redig sallad för 49 kronor, rekommenderas varmt och man får sällskap av generation x. Det är finfint att studera contra argument och premisser med sällskap av 1940-tal. I gamla stan arbetar folk som levande skyltar och jag köpte mig nästan en liten älg. Det är tur att Sverige är Sverige och att det finns hem för gamla människor där man kan gå på andakt och fredagsunderhållning varannan fredag utan att betala en spänn för det. Jag vet att vi är på väg mot blåare tider men jag har svårt att tro att folket kommer låta dessa möjligheter försvinna så där hipp som happ liksom. Imorgon äter jag frukost innan tentan.

Hej
F

GUD HAR INGEN FITTA

Nej Linda och Hannah. Jag har INTE "immititetsproblem". Jag har AGGRESSIONSPROBLEM. Jag känner för att sparka spädbarn och plantera bomber i papperskorgar och VARFÖR tar det så JÄVLA LÅNG TID att åka kollektivtrafik från Skärmarbrink till Täby kyrkby? Och på tunnelbanan, när gick det snett med folks gener? Det finns ingen estetik, ingen skönhet i folks fruktansvärt fula fejjor och SNÄLLA morsan där, TÄNK på vad du matar barnen med, de är ju FETA, fattar du inte att folk DÖMER DIG när du är så OANSVARIG? Och du då? Sluta stirra ditt fån har du aldrig SETT EN KVINNA förut?? Och ALLA BARNFAMILJER! Jajaja, det är söndag och det är så mysigt med promenad på stan med duggregn i ansiktet och 70 barnvagnar. Borde det inte finnas någon GRÄNS för hur många BARN MAN FÅR FÖDA? Tacka vet jag KINA. Och TUR att jag tagit bort kommentarfunktionen, för annars skulle väl ALLA KOMMENTERA nej det är ju DU som är så FRUKTANSVÄRT FUL Olga! STÅR du inte för vad du skriver?? Har man en blogg ska man plötsligt börja ta ansvar för hela jävla världen. Det är BARA EN OBETYDLIG JÄVLA BLOGG. INGEN bryr sig om vad jag tycker och tänker. Jag HAR INGEN MAKT. Bli förbannade på de RIKTIGA makthavarna istället! Bli förbannad på METRO och AFTONBLADET och alla JÄVLA BAKÅTSTRÄVARE. HERRE GUD. (Nu särskrev hon, den lilla fittan, ska vi förlåta henne det?) FÖRLÅT MIG EJ! För jag ber inte om ursäkt.

Okej förlåt då. Jag kanske blir trevligare imorgon om jag är på bättre humör. NU: Kraftwerk.

F(an)

DET SUSAR PÅ MIDSOMMARÄNG

Jag snusar alltså finns jag. Och dricker Sovjetisk champange och försöker förhålla mig någorlunda harmoniskt till tillvaron. En dag kommer jag också att lämna barn och barnbarn hädan till eftervärlden. Sådant är livet och livet går vidare och döden kommer att omfamna oss alla. Men det surrar så mycket av information runt i kring. Ibland kan jag önska mig landsbygd och tystnad, där tror jag man kan höra de döda tala. De talar till oss om hur vi ska leva våra liv, att vi ska sluta noja över onödigheter och sluta lura oss själva med att shoppa oss fria. Att vi ska förhålla oss öppet till varandra och att cynism är so 90´s. Anpassning, anpassning. Hur ska du kunna passa in och låta bli att trampa folk på tårna? Följa strömmen, följa strömmen. Varför ska du välja andra vägar när andra redan valt din väg åt dig? Lyssna till de dödas talan. Jag ska sitta på en midsommaräng under stjärnklar himmel och lyssna. Jag ska andas ljum sommarbris och höet kommer susa och rätt vad det är så hörs rösterna. De dödas röster som talar.

F

SESAM ÖPPNA DIG NEJ

Varje gång jag börjar prenumerera på tidningen ångrar jag mig. Den här gången har jag SvD gratis i två veckor men deras kultursidor är rätt trista om man jämför med Dns. Nu går jag i och för sig in med den sedan länge inpräntade inställningen att jag läser en borgarblaska men ändå. Dn har faktiskt intressantare artiklar. Word.

Har (miss)lyckats med matlagningen igen. Fick bassning av Karin häromdagen att jag saknar grundläggande basvaror i min kyl, som spiskummin, curry och tomatpasta. Däremot äger jag något så avancerat som sesampasta som jag idag tyvärr lyckades överdosera. Jag har gjort mat för en armé och får snällt äta sesampastade köttbullar med sesampasta i en vecka framöver. Jag längtar INTE efter morgondagens lunchlåda. Karin som är läkarstuderande och därmed av mig och samhället tagen på fullaste allvar informerade också om detta; när man kremerar folk tar det nuförtiden väldigt lång tid för att människokroppen innehåller så mycket konserveringsmedel och hamburgare. Haha.

Jag har varit långt upp i Norrland, nästan vid polcirkeln, alltså i Luleå. Nattåget dit delade jag med hockeykillar och tillbaka med stillsamma damer. Sex inpackade sillar i en laxburk. Man sover med människor man aldrig förr träffat. Något som är so naturligt som att sova känns samtidigt väldigt privat. Luleå är så litet men har ett vackert vatten där husen och molnen speglas.

Jag träffade min mormor idag, hon är inlagd på ett hem nu. Hon blir sämre och sämre men för första gången i mitt och hennes liv visar hon tilltro till mig och till vad jag gör. Hon är så ödmjuk nu. Hon berättade så gott hon kunde historier från min släkts sällsamma historia. De gör filmer säger hon, men vad vet de om det plågsamma verkliga livet. Käraste älskade mormor, jag ska gestalta vårt liv.

F