KRÖNIKAN OM CARMEN

Jag började hänga på Carmen när jag var 16 år gammal. Varje fredag efter skolan åkte jag och Emilia från Täby till Söder för att befinna oss på Carmen prick kl 16 vid öppningsdags och för att lämna stället prick kl ett vid stägningsdags. Vi hade under veckan sålt våra matkuponger till stackars täbyelever som var tvungna att betala för sina medan vi från kringliggande kommuner fick våra gratis. Jag, Emilia och fler därtill beslöt oss för att göra smutsig bizniz på att sälja våra för 10 kr billigare än vad Tibble gymnasium sålde de för. På detta sätt fick vi råd med öl på Carmen. Vi blev vänner med Josef, bartendern. Vi blev vänner med mystiska människor från Söder. Vi fick hänga med coola popkillar. Varje fredag var en lyckans dag. På den tiden älskade jag Carmen men med åren har kärleken mattats av, relationen är på väg mot sitt slut. Vi har varit med om mycket, Carmen och jag. Ett foto som förevigar sista cigaretten dagen innan rökförbudet. En plötsligt inlagd heltäckningsmatta som kryllar av spilld öl och snus. Girlangerna kring jul som slarvigt hängts upp på tavlorna. Olika sällskap genom åren, olika umgängen men på samma gamla Carmen.

Igår var jag där igen. Men min kärlek är död. Jag är inte längre 16. Jag är 24. Jag är kvar i Stockholm. Men mitt hjärta har flytt Carmen och de Södra kvarteren. Jag orkar inte längre. Jag måste få annan luft.

Farväl. Vi ses i Odessa.

Fiodorovna

RYSSEN SER DIG!

RYSSEN SER DIG!

Här kommer en enkvinnas show direkt från Sovjet! Vi snackar kring högborgen Danderyd, mediaeliten i innerstaden, Götgatsfenomenet, Gorbatjov, livet och kärleken. Tragikomik, musik och sovjetisk fabrik!

Fulkulturen tar över! Var där det händer grejer eller gå på Dramaten..
Valet är ditt gode medborgare!

Olga Henrikson är en ung frilansande skådespelare som nyligen gett sig in i den mansdominerade stand up comedy svängen. Hon har bestämt sig för att vända ryggen åt etablissemanget och så småningom ta över Dramatens stora scen med sin nya enkvinnas show. Revolution är på gång och man kan ju inte sitta och barrikadera sig när fulkulturen tar över! Häng på istället!

Hjärtligt välkommen till Kafé Tjärlek;

Fre 15 maj kl 19.30
Sön 17 maj kl 15.00
Sön 24 maj kl 15.00


Kostnad
100 kr /borgare
50 kr /bönder

Plats
Kafé Tjärlek
Tjärhovsgatan 19
T-bana Medborgarplatsen

Biljetter bokas på biljetter@ymail.com
Eller via tel: 0707-544416



Ok hörrni. Jag behöver er. Kom på min enkvinnasshow! Det är komik och samhällsinformation. Kommer inte ni så kommer ingen. Och då dör kulturen. Men framför allt så dör jag. Så boka biljett och kom.

Er Fiodorovna

DET VÄRSTA MED ATT VARA VUXEN ÄR ATT MAN INTE ÄR BARN

Jag var i musikalernas mecka, Tibble gymnasium ikväll och såg årets musikalföreställning; Trollkarlen från Oz. Varje år sätter Tibble (numera Tibble FRIA gymnasium, några girigbukar har slagit klorna i) upp en musikal med avgångsklassen och resultatet brukar bli oerhört proffsigt. I år var inget undantag, och det är fantastiskt att se sådan lust och glädje i di ungas skådespeleri. Göta lejons uppsättningar är amöban på en rutten bajskorv jämfört med Tibbles. Anna Johansson är en genialisk regissör. Och koreografierna av Malin Jonsson är slående.

Mitt år på Tibble var 2005. CHESS året. Jag spelade Domaren, Jaqueline van Boren. Det var min första stora roll som jag fick spela flera gånger. Jag kom så nära Jaqueline att jag vart deppig när spelperioden var över, ritade hennes gravsten och tjöt "Jaqueline är död, leve Jaqueline!" i korridorerna. De säger att esteter var det märkliga släktet i skolan, kan för mitt liv inte begripa varför. Detta var nu alltså fyra år sedan och trots det har ingenting i Tibble förändrats, förutom att det blivit privat egendom. Det som förändrats är att jag inte längre är en del av det, jag är bara ett vagt minne. Jag vill inte vara ett vagt minne. Jag vill återerövra min Tibble teater scen. Jag vill att alla fina gamla lärare ska älska mig och aldrig vilja ha nya elever. Dessa nya Täbys stjärnor, nya röster, nya förmågor. Och vi andra går vidare mot nya äventyr. Men tänk om man vill tillbaka då. Testa myggan ett två tre perfekt ljud. Vandra genom korridorerna med huvudet högt. Fiskpanetter är den bästa lunchen. Utvecklas konstnärligt utan att ngn ifrågasätter varför, hur, vadå för. Krypa ihop i mammas famn och gråta bli klappad på håret och sagd att allting ska ordna sig. Det värsta med att vara vuxen är att man inte är barn.

Min fantastiska och fantastiskt begåvade vän Lovisa har gjort mig en affisch till föreställningen vars titel nu är på svenska;

En vemodig och melankolisk
Fiodorovna

ANDRA MÄNNISKOR I MITT LIV

Det som händer nu är att jag bokat lokal till min föreställning men inte fått bekräftat att jag ska få hålla till där, alltså gick jag dit idag för att mötas öga mot öga och sätta hårt mot hårt, dessvärre var stället stängt trots att det enligt öppettiderna skulle vara öppet och jag misstänker sjukdom el liknande och hoppas på kontakt till helgen. Samtidigt som jag gick för att mötas öga mot öga etc så väntade jag på att provfilmningspersonerna skulle ringa om provfilmningen som skulle ske om en timme och berätta vart jag ska vara men ingen ringde och jag höll på att få krupp där jag vandrade kring Medborgarplatsen och förbannade alla opålitliga människor. Dock ringde provfilmningsfolket och vi kom fram till att missförstånd skett och jag rusade iväg till Polska institutet där provfilmningen skulle ske. Det var sjysst folk som höll i det där men eftersom jag suger på teater så gick det nog inte vägen. Nåväl, jag är bra på annat. Rättstavning till exempel. Det är jag faktiskt förbannat bra på. Kom och säg ett enda stavfel jag gjort i min blogg! Nej just det, det går inte! För att jag är så jävla bra! Jag sitter i skolan och väntar på Frida Spång, mästerregissören, Moby dick ska repas och teatern slaktas för att det enda jag gör ordentligt är att stava rätt. Jag är också rätt bra på att göra kladdkaka, men jag har tappat bort receptet så det blir inga fler kladdkakor. Allt jag lovat till Projektverkstans Öppet hus kan alltså härmed glömmas bort. Jag har inte tränat på länge och har jätteont i ryggen och dåligt samvete men jag är bra på att knyta skor och snacka i telefon. Vissa vägrar mobil utan headset för att de tror de får cancer, själv är jag inte hypokondrisk just i detta enda fall. Jag kan prata i timmar i mobilen om andra krämpor och smärtor. Jag skojar bara, jag är så himlans bra på teater..

Föreställningen "Ryssen - still watching you" kommer att äga rum på Kafe Tjärlek, Tjärhovsgatan 19, dessa datum:

fre 15 Maj kl 19.30
sön 17 Maj kl 15.oo
sön 24 Maj kl 15.00

Ni som vill paxa plats redan nu kan göra det på:
biljetter@ymail.com

eller på 0707-544416

biljetterna kostar
100 kr /borgare
50 kr/bönder

con amor,
Fiodorovna

FRÅN SKÄRHOLMEN TILL SKÄRMARBRINK

Det finns ett kafé mitt i Skärholmens centrum som heter Billströms - konditori och catering. Där serveras skagenmackor, wienerbröd och bryggkaffe. Klientelet är svenska tanter och kostymklädda män. Lugnt, stilla och sansat. Kebaben runt hörnet är full av folk men inte en enda svensk tant. Det finns en kyrka och en stadsteater. Det har hänt att jag gått in i kyrkan för att gå på toa. Lugnt och stilla. Inte en människa i sikte. Skärholmens centrum heter "The capital of shopping" och är Sveriges största shoppingcentrum. Det är inte så mycket folk där heller. Däremot på Ica och ute på torget är det folkfest. Jag älskar Skärholmen och dess ytterligheter. Men jag älskar inte röda linjen som går dit ut. Den röda linjen från Östermalm till Skärholmen. Full av märkligheter. Jag har b la skådat en runkande gubbe och en kissande tant. Det är svårt för en ung och normal medelklasstjej som jag att förhålla mig till dessa märkliga företeelser.

Hemma i Skärmarbrink har jag fått en lapp i brevlådan. Det har funnits klagomål på att det "inte ser särskilt fräscht och trevligt ut" utanför vissa lägenhetsdörrar. Sist jag kollade så är det rätt olika vad folk uppfattar som fräscht och trevligt men tydligen finns det en gängse uppfattning som skall gälla för alla. Främmande föremål utanför dörrarna stör friden. Vem vet då vad som lurar innanför dörren? Bergis är det något farligt och obehagligt. Vi bor väl i en välfungerande bostadsrättsförening? Where everybody knows my name. Sluta tränga dig på med dina konstigheter. Stör inte friden. Respect the silence. Om du vill skrika; lås din fräscha, trevliga dörr och håll för munnen med kudden. Jag vill inte höra.





Vad är civilkurage för dig.

Fiodorovna


Ps: Det förra inlägget var bitvis ironiskt. Jag skulle kunna låta bli att skriva att det var ironiskt men jag är så oerhört mån om att inte bli missförstådd och att bli älskad.

OM ATT TA I FRÅN KÖNET

Välkomna till den här bloggen. Jag är glad att ni tog er tid. Den här bloggen handlar om mig.

Jag är en enkel människa. Verkligen. Jag har enkla ambitioner. Enkla drömmar och mål. Men jag skulle ändå kliva över lik för att nå dessa mål. Och inte så mycket för min egen skull som för andras. För att jag är säker på en sak. Och det är att jag vet att när någonting är viktigt för mig är det också viktigt för andra människor. Jag har många intressen. Enkla intressen. Kultur. Politik. Filosofi. Jag är bra på att dra paralleller mellan olika samhällsskeenden och komma fram till nya synsätt och lösningar. Jag har en klar bild av vad som är en människa, vad som gör henne lycklig eller olycklig och jag vet själv precis hur jag ska leva för att dia livet på största möjliga njutning och stimulans.

Jag brinner för mitt yrke. Som konstnär ser jag alltid till att lyssna inåt samtidigt som jag har tentaklerna ute. Att gestalta en människa på scen eller på filmduken, det är ett minituöst noggrant arbete som jag tar på största möjliga allvar. Jag vill visa människan som hon är med alla hennes fel och brister. Jag är aldrig fåfäng i mitt arbete som skådespelare. När jag arbetar tar jag så att säga i från könet.

Jag lever ett enkelt liv där jag också uppskattar livets mer basala, primitiva nöjen. Jag ska inte sticka under stol med att jag gillar att ta mig något glas gott vin då och då. Jag uppskattar att resa och uppleva andra kulturer än den jag själv lever i. Det berikar mig som människa och ger mig nya vyer. Jag uppskattar morgoncigaretten efter en lång och het natt tillsammans med en vildsint yngling. Jösses nu blev jag visst privat här. Men det privata är politiskt trots allt. Jag uppskattar män. Verkligen. Deras estetiskt välformade kroppar, mjukt bågade armmuskler, fasta magar och det underbara manliga könet. Så lent och så hårlöst. När en man skänker mig ett av sina förföriska leenden och ger mig ett till synes oskyldigt ögonkast kan jag inte annat än smälta. Det är den
enda gången jag förlorar kontrollen över mitt annars så kontrollerade jag.


Fiodorovna (?)

MOBY DICKEN OCH JAG

Idag har jag repat min föreställning från tidig morgon till tidig kväll då jag istället repade Moby dick till sen kväll. Två helt olika projekt på så sätt att jag i det ena är helt allena och i det andra med sju motspelare, regissör + en massa folk runtomkring i form av scenograf, kostymör etc. I mitt eget projekt ligger svårigheten dels i att pusha sig själv att fortsätta när det går trögt och dels att jag bara bollar idéer med mig själv och inte har en aning om vad som kommer att funka på en publik. Nästa vecka, onsdag kör jag dock en testround på klassen för att sedan prempa skiten den 15 Maj. På fredag är planen att jag ska ha fixat spelplats men boka in datumet redan nu. Helvetes jävla gud i limbo vad jag känner mig stressad och nervig och undrar varför i helsike jag utsätter mig för detta. Kan jag inte bara skaffa ett jobb vid ett rullband och äta rulltårta i pausen och vara nöjd med det?

I Moby är det skönt att ha ett så stort uppback och stöd, en för alla, alla för en. Men att få åtta karaktärer i friskt spel och i en och samma strävan mot samma mål är knepigt och tar tid. Dessutom ska man få ihop tider med rep, musikrep etc etc. Annars har jag ju bara mig själv att få ihop det med och det är ju svårt nog. Idag var Mobyrepet fantastiskt roligt och fartfylld. Det finns inget som kan vara så roligt och en annan gång så tråkigt som teater. Både att se och att göra. Men när man spelar och har koll på vad man gör och var man ska samtidigt som man känner sig fri att kunna improvisera, eller som en gammal polack en gång uttryckte det "surfa på vågen", då är man som allra lyckligast. Better than sex.


Lite info om Moby:



PUMA scenkonst presenterar “MOBY DICK” - en vansinnesfärd mot alla odds. Premiär 22 Maj på Improvisation & C:o!


Föreställningen bygger på en fri tolkning av litteraturklassikern som alla säger att dom någon gång ska läsa. Boken är från början skriven av Herman Melville, som en testosteron-osande sjömansroman om besatthet och orubbliga viljor, med starka religiösa influenser i pompös äventyrsform. I vår version finner ni åtta galonklädda kvinnor som i en intim, svettluktande regi med ”hjälp” av nykomponerad skrammelmusik berättar om resan in i det mänskliga vansinnet. En gastkramande saga om att förlora kontrollen över sin kropp, sin självbevarelsedrift, sin besättning eller sitt liv.

På scen:Frida Spång, Karolina Hyllner, Elin Skärstrand, Cecilia Larsson, Aurelia Le Huche, Saskia Oljelund, Mika Oijens, Olga Henriksson

Regi och Bearbetning: Frida Spång Regiassistent: Robert Olofsson Musik: Simon Steensland Scenografi: Josefin Hinders-Sjövall Kostym: Snöret Lindén Affisch: Linnéa Sjöberg Producent: Aurelia Le Huche

Spelas på Improvisation & C:o, Hagagatan 48

22/5 kl 19.00 PREMIÄR
23/5 kl 19.00
30/5 kl 19.00
31/5 kl 16.00
5/6 kl 19.00
6/6 kl 19.00

Kom och hjälp oss hitta den där sabla valen, så slipper ni läsa boken!
Boka biljetter på: puma.scenkonst@gmail.com PUMA 0737 08 20 73

Mer info om my own show senare

Godnatt
Fiodorovna