Igår; Strax efter Västerbron på väg mot St Eriksplan fanns ett avspärrat område. Uppe på taket satt en man och högg istappar med en yxa. Isbjässarna föll med full kraft mot marken och krossades till tusentals isspillror. Fler och fler folk samlades vid avspärrningarna på var sin sida, tittade upp mot den fallande isen och väntade på att få klartecken att gå över.
Jag kände samhörighet. Här står vi en och en, någon är på väg till jobbet efter lunch, någon ska träna, jag ska laga korvgryta, men ändå står vi här tillsammans och väntar på ett klartecken. Ingen av oss vill få ett ismonster i huvudet. Alla vill vi leva. Alla är vi glada att det sitter en liten man med en yxa, anställd av samhället för att rädda vårt liv. När vi får klartecken går vi i samlad tropp över och jag har fått lite livsvärde tillbaka.
Förresten är det märkligt detta med Friskis och Svettis duschutrymme och allmänna duschutrymmen överhuvudtaget. Man gnider rumpa med varandra vid skåpen eftersom det är så förbannat trångt, man utbyter artiga "ursäkta" för att komma fram men oftast håller man käften. Sedan står man allihopa spritt språngande och tvålar in det allra heligaste med Friskis eget sportduschmärke. Rumpa, tutte, penis och så ett artigt "Ursäkta". Så det kan bli.
Friska Fiodorovna
